Den natten sover inte Lukas mycket. Han ligger mest och vrider sig i sängen. Han tänker mycket på nästa dag. Den första dagen som barn igen. Han tror att han vet precis hur det kommer att bli med lektioner och städning och nissar som skickar elaka kommentarer till honom. Han ser inte fram emot det.

När morgonen kommer så överväger Lukas till och med att skita i det. Han kan ligga kvar i sängen och om någon frågar kan han säga att han är sjuk. Har hinner inte utveckla planen ordentligt innan det knackar på dörren.

- Vem är det? frågar Lukas.

För säkerhets skull använder han en svag och ynklig röst.

- Det är Tomtemor kära du. Är det upplåst?

Tomtemor? Då kan han lika gärna sluta spela sjuk med en gång. Tomtemor ser igenom allt.

- Det är upplåst, säger Lukas.

Dörren öppnas genast och Tomtemor kommer in. För dagen är hon klädd i en vacker röd klänning och ett förkläde.

- Hur är det idag? frågar hon.

Tomtemor kan se igenom alla lögner så Lukas bestämmer sig för att vara ärlig direkt.

- Jag är nervös.

- Åh, jag förstår det, men du ska se att det kommer att gå bra. Lektionerna har du redan gjort en gång så dem blir inget problem. Städningen kan så klart bli tråkig och det är inte så roligt att lära sig sådant som man redan kan, men det kommer att gå bra.

Tomtemor pausar lite. Hennes kinder är röda som vanligt, men hon möter honom inte med blicken. Det är ovanligt. Tomtemor ser annars alltid alla i ögonen när hon pratar med dem.

- Det kommer att gå bra, säger hon efter en stund.

Lukas säger inget. Han tror att dagen kommer att bli jobbig och tråkig. Knappast bra. Det tror han oavsett vad Tomtemor säger. Det blir en stunds obekväm tystnad.

- Ja, jag skulle bara kolla hur det är med dig. Lycka till idag, säger Tomtemor till slut.

Hon vänder sig om och går utan att stänga dörren efter sig. Det irriterar Lukas. Nu kan vem som helst se på honom när han ligger i sängen. Han kan lika gärna gå upp.

Den första utmaningen för dagen blir frukosten. Den serveras i den stora matsalen och alla nissar är där, barn som vuxna. Vilket bord man sitter vid bestäms av graden på mössan. Lukas kommer alltså tvingas gå genom hela matsalen och bort till barnens bord I hörnet. Det är ett gyllene tillfälle för de andra nissarna att reta honom.

Lukas kommer in i matsalen och han ser de runda borden. Tio stycket. Ett för varje grad. Tomten och Tomtemor sitter alltid med dem av första graden.

Lukas ser över borden. De är redan fulla. Han har legat och dragit sig för länge. Nu när han är här tänker han att han så klart borde gått upp extra tidigt. På så sätt kunde han ätit frukost före alla andra. Men nu är det som det är. Lukas tar ett djupt andetag och börjar gå. Han går förbi bordet av första graden och lägger snabbt märke till att Tomten och Tomtemor inte är där. De måste ätit en tidig frukost idag.

Bord efter bord går Lukas förbi. Hela tiden på spänn efter den första förolämpningen, men den kommer aldrig. Faktum är att ingen ger sken av att alls se honom gå förbi. Det är som vilken dag som helst.

Snart är Lukas framme vid det tionde bordet. Han stannar tvärt när han ser att Tomten och Tomtemor sitter där. Mitt bland alla barnen. Tomten ser upp när han kommer.

- Vi tänkte att du kunde behöva lite extra stöd idag, säger han.

Lukas rodnar. Det här är otroligt snällt gjort. Någon som man gör för någon som man verkligen bryr sig om. Han vet inte vad han ska säga. Det enda ord som han kommer på känns inte starkt nog, men han säger det ändå.

- Tack.

- Ingen orsak, kära vän, säger Tomtemor.

Tomten vinkar Lukas till sig.

- Kom nu och hälsa på dina nya kamrater, säger han.

Lukas tar ett osäkert steg närmare bordet. Det räcker för att Tomten ska nå att gripa tag i honom och försiktigt leda honom att sätta sig i en stol.

- Det finns just nu 1841 nissar av tionde graden, men du kommer att gå i klass med de här tre.

Tomten pekar på de tre nissarna som sitter bredvid Tomten.

- Det är Simon.

Nissen som precis håller på att stoppa ner brödbullar i fickan nickar.

- Det är Jolly.

En nissa med glasögon och näsan i vädret ser på honom, men hon säger inget och hon nickar inte.

- Och det är Sarah.

Nissan skakar Lukas hand.

- Så trevligt att få träffa en så briljant uppfinnare. Så synd att maskinen inte fungerade som den skulle, säger hon.

Lukas rodnar igen. Skulle han vara en briljant uppfinnare?

Lukas, som känner sig lite bättre till mods, tar för sig av frukosten. Det finns nygräddade brödbullar och den traditionella gröten. Han äter sin mat under tystnad. Nöjer sig med att titta på sina nya klasskamrater.

Simon fortsätter att stoppa saker i fickorna. Något som Tomten säkert ser, men ignorerar. Jolly sitter böjd över en bok. Hon missar ofta munnen när hon äter eftersom hon inte se vad hon göra. Sarah är den som pratar. Hon berättar vitt och brett om hur hon skulle vilja bli en uppfinnare som Lukas och komma på så smarta manicker.

Lukas känner att han egentligen borde rätta henne. Han är ingen uppfinnare, men han låter bli. Det är en skön känsla att någon ser upp till honom.

Lukas gråter länge och mycket. Så mycket att kroppen till slut är helt tom. Det finns inga känslor kvar. Ingen styrka I musklerna heller. Lukas är matt och orkar inte göra något annat än att somna.

När han vaknar ligger han inte längre på mage utan på rygg. Han ser upp i taket. Det pyntade taket som han gjort fint med inslagningspapper en gång. Alla tomtar, hjärtan och tistlar påminner honom om vad han har förstört. Det finns ingen jul längre och det är hans fel. Han själv har lyckats förstöra Tomtens tusenåriga tradition. Bara sådär. Det tog inte ens lång tid. Bara några minuter.

Tårarna stiger i ögonen igen. Lukas önskar att han inte visste något om julen. Att den aldrig hade hänt. Då hade han inte varit den stygga nissen som förstörde något så vackert.

Lukas står inte ut. Han måste göra något. Han reser sig upp och ställer sig i sängen. Med snabba, arga rörelser rycker han ned inslagningspapper på inslagningspapper. Vartenda ett ska bort! Det går snabbt. Snart ligger allt papper i högar på sängen. Lukas puttar ner det på golvet och ser sig om i rummet.

Det finns fler tecken på jul här inne. Fler saker som påminner honom. Som misteln över dörren och miniatyrtomtarna på fönsterbrädan. Allt måste bort.

Lukas tar fram soppåsen från under sitt skrivbord och börjar slänga. Han gör det snabbt och effektivt. På bara några minuter är alla spår av julen borta. På samma sätt som han på några minuter förstörde den för hela världen.

Lukas släpper ner papperskorgen han håller i på golvet. Den välter, men han bryr sig inte om det. Han sjunker bara ner på golvet mot väggen och börjar att gråta igen.

Det här är en katastrof. Lukas vet inte en enda person som har gjort bort sig så här mycket. Någonsin.

I två dagar sitter Lukas på golvet. Ibland gråter han. Ibland funderar han över vad han ska göra med sitt liv nu. För Tomten kommer garanterat att slänga ut honom. Aldrig att han behåller nisse som förstörde julen i sin verkstad. Han kommer inte längre i planerna än till att försöka bygga en liten stuga i skogen innan han börjar gråta igen. En livstid i ensamhet kommer att bli hans straff.

Den andra dagen knackar det plötsligt på dörren. Lukas rycker till och börjar gråta igen. Det är Tomten. Han är säker på att det är Tomten. Tomten som kommer för att slänga ut honom. Han vågar inte öppna.

Det knackar igen.

- Jag vet att du är där inne Lukas, säger Tomten.

Det var det. Det är kört. Han kan inte gömma sig.

Sakta reser Lukas på sig. Han känner hur stel han är i hela kroppen. Det måste vara för att han suttit på samma sätt så länge.

Lukas sätter handen mot handtaget, men tvekar att öppna. Tomten kanske bara ger upp och går? Som om Tomten har hört den tanken kommer rösten från andra sidan.

- Jag har hela dagen på mig.

Lukas suckar och öppnar dörren.

Synen han möts av på andra sidan är inte den arga Tomten som han såg senast i verkstaden. Det är snarare en väldigt trött tomte med stora ringar under ögonen. Han säger inget utan går rätt in. Tomten sätter sig på skrivbordsstolen.

- Sätt dig.

Tomten pekar på sängen med det röda överkastet.

Lukas darrar i hela kroppen och han kan inte hindra tårarna från att rinna. Han stänger dörren ifall att någon nisse skulle få för sig att tjuvlyssna på när Lukas blir utslängd. Den första nissen i historien som blir det. Sen sätter sig Lukas på sängen.

- Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad som hände, säger Tomten.

- Det var maskinen, den...

- Vilken maskin?

Lukas reser sig och går bort till den välta papperskorgen. Bredvid ligger maskinen. Han tar upp den och räcker den till Tomten.

- Den gör dockor. Jätte snabbt, men det blev fel. Dockorna slog sönder saker för de kom ut så snabbt.

Tomten vänder och vrider på maskinen. Tittar på varje liten detalj av den.

- Var kommer den ifrån? frågar han.

Lukas ser ner I golvet och skrapar med foten.

- Jag byggde den.

Till Lukas förvåning skrockar Tomten.

- Det var fiffigt av dig, men du får aldrig mer sätta på den, säger han.

- Jag lovar. Jag ska förstöra den, säger Lukas.

- Ja, det är kanske bäst.

Tomten lägger ner maskinen på skrivbordet.

- Det du gjorde förstörde väldigt mycket.

Det är nu det kommer, tänker Lukas. Det är nu han blir utslängd. Tårarna börjar rinna igen.

- Eftersom du har hållit dig inlåst här så känner du inte till att vi lyckades rädda julen. Varje barn fick antingen en gåva eller en tallrik med godis. Det skapade såklart lite förvirring bland barnen, men det ordnar sig. De tror fortfarande.

Lukas nickar. Det är skönt. Julen är inte förstörd trots allt. Stenen som han har haft i bröstet trillar ner i magen. Julen är räddad, men hur blir det med honom?

Tomten tar ett djupt andetag följt av en suck.

- Jag förstår att du inte menade något illa, men en sån här sak.... Det kan inte gå utan bestraffning. Tomtemor och jag har pratat om det och vi har kommit fram till att du får börja om, säger Tomten.

- Börja om?

Lukas förstår ingenting. Han skulle ju bli utslängd?

- I graderingen. Du går tillbaka till tionde graderingen. Tillsammans med barnen, säger Tomten.

Det är ett hårt straff. Det hårdaste som någonsin har utdelats, men samtidigt.

- Så jag blir inte utslängd?

Tomten skakar på huvudet.

- Det gör mig ledsen att du ens tror det. Vi slänger inte ut nissar att klara sig själva på det här stället.

Lukas nickar. Det är klart. Hade han tänkt efter lite hade han vetat det. Tomten är för snäll för att överge någon på det sättet.

Tomten tar fram en luva från insidan av rocken.

- Här är din nya luva. Nummer tio. Och jag vill ha din gamla.

Lukas tar emot den gröna luvan med nummer tio i rött på. Han tar av sig sin med tvåan och ger den till Tomten. Han får börja om. Han kommer aldrig att nå sitt mål. Han kommer aldrig att bli en första gradens nisse, beundrad av alla. Tanken får Lukas ögon att tåras igen.

- Det här är inte slutet. Du kan fortfarande jobba dig upp. Och vi kommer inte att överge dig, säger Tomten.

Han ger Lukas en snabb kram, reser sig upp och går. Kvar sitter Lukas på sängen med den nya luvan i handen. Det känns som om det var nyss han blev vuxen och nu är han ett barn igen.

Lukas gråter länge och mycket. Så mycket att kroppen till slut är helt tom. Det finns inga känslor kvar. Ingen styrka I musklerna heller. Lukas är matt och orkar inte göra något annat än att somna.

När han vaknar ligger han inte längre på mage utan på rygg. Han ser upp i taket. Det pyntade taket som han gjort fint med inslagningspapper en gång. Alla tomtar, hjärtan och tistlar påminner honom om vad han har förstört. Det finns ingen jul längre och det är hans fel. Han själv har lyckats förstöra Tomtens tusenåriga tradition. Bara sådär. Det tog inte ens lång tid. Bara några minuter.

Tårarna stiger i ögonen igen. Lukas önskar att han inte visste något om julen. Att den aldrig hade hänt. Då hade han inte varit den stygga nissen som förstörde något så vackert.

Lukas står inte ut. Han måste göra något. Han reser sig upp och ställer sig i sängen. Med snabba, arga rörelser rycker han ned inslagningspapper på inslagningspapper. Vartenda ett ska bort! Det går snabbt. Snart ligger allt papper i högar på sängen. Lukas puttar ner det på golvet och ser sig om i rummet.

Det finns fler tecken på jul här inne. Fler saker som påminner honom. Som misteln över dörren och miniatyrtomtarna på fönsterbrädan. Allt måste bort.

Lukas tar fram soppåsen från under sitt skrivbord och börjar slänga. Han gör det snabbt och effektivt. På bara några minuter är alla spår av julen borta. På samma sätt som han på några minuter förstörde den för hela världen.

Lukas släpper ner papperskorgen han håller i på golvet. Den välter, men han bryr sig inte om det. Han sjunker bara ner på golvet mot väggen och börjar att gråta igen.

Det här är en katastrof. Lukas vet inte en enda person som har gjort bort sig så här mycket. Någonsin.

I två dagar sitter Lukas på golvet. Ibland gråter han. Ibland funderar han över vad han ska göra med sitt liv nu. För Tomten kommer garanterat att slänga ut honom. Aldrig att han behåller nisse som förstörde julen i sin verkstad. Han kommer inte längre i planerna än till att försöka bygga en liten stuga i skogen innan han börjar gråta igen. En livstid i ensamhet kommer att bli hans straff.

Den andra dagen knackar det plötsligt på dörren. Lukas rycker till och börjar gråta igen. Det är Tomten. Han är säker på att det är Tomten. Tomten som kommer för att slänga ut honom. Han vågar inte öppna.

Det knackar igen.

- Jag vet att du är där inne Lukas, säger Tomten.

Det var det. Det är kört. Han kan inte gömma sig.

Sakta reser Lukas på sig. Han känner hur stel han är i hela kroppen. Det måste vara för att han suttit på samma sätt så länge.

Lukas sätter handen mot handtaget, men tvekar att öppna. Tomten kanske bara ger upp och går? Som om Tomten har hört den tanken kommer rösten från andra sidan.

- Jag har hela dagen på mig.

Lukas suckar och öppnar dörren.

Synen han möts av på andra sidan är inte den arga Tomten som han såg senast i verkstaden. Det är snarare en väldigt trött tomte med stora ringar under ögonen. Han säger inget utan går rätt in. Tomten sätter sig på skrivbordsstolen.

- Sätt dig.

Tomten pekar på sängen med det röda överkastet.

Lukas darrar i hela kroppen och han kan inte hindra tårarna från att rinna. Han stänger dörren ifall att någon nisse skulle få för sig att tjuvlyssna på när Lukas blir utslängd. Den första nissen i historien som blir det. Sen sätter sig Lukas på sängen.

- Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad som hände, säger Tomten.

- Det var maskinen, den...

- Vilken maskin?

Lukas reser sig och går bort till den välta papperskorgen. Bredvid ligger maskinen. Han tar upp den och räcker den till Tomten.

- Den gör dockor. Jätte snabbt, men det blev fel. Dockorna slog sönder saker för de kom ut så snabbt.

Tomten vänder och vrider på maskinen. Tittar på varje liten detalj av den.

- Var kommer den ifrån? frågar han.

Lukas ser ner I golvet och skrapar med foten.

- Jag byggde den.

Till Lukas förvåning skrockar Tomten.

- Det var fiffigt av dig, men du får aldrig mer sätta på den, säger han.

- Jag lovar. Jag ska förstöra den, säger Lukas.

- Ja, det är kanske bäst.

Tomten lägger ner maskinen på skrivbordet.

- Det du gjorde förstörde väldigt mycket.

Det är nu det kommer, tänker Lukas. Det är nu han blir utslängd. Tårarna börjar rinna igen.

- Eftersom du har hållit dig inlåst här så känner du inte till att vi lyckades rädda julen. Varje barn fick antingen en gåva eller en tallrik med godis. Det skapade såklart lite förvirring bland barnen, men det ordnar sig. De tror fortfarande.

Lukas nickar. Det är skönt. Julen är inte förstörd trots allt. Stenen som han har haft i bröstet trillar ner i magen. Julen är räddad, men hur blir det med honom?

Tomten tar ett djupt andetag följt av en suck.

- Jag förstår att du inte menade något illa, men en sån här sak.... Det kan inte gå utan bestraffning. Tomtemor och jag har pratat om det och vi har kommit fram till att du får börja om, säger Tomten.

- Börja om?

Lukas förstår ingenting. Han skulle ju bli utslängd?

- I graderingen. Du går tillbaka till tionde graderingen. Tillsammans med barnen, säger Tomten.

Det är ett hårt straff. Det hårdaste som någonsin har utdelats, men samtidigt.

- Så jag blir inte utslängd?

Tomten skakar på huvudet.

- Det gör mig ledsen att du ens tror det. Vi slänger inte ut nissar att klara sig själva på det här stället.

Lukas nickar. Det är klart. Hade han tänkt efter lite hade han vetat det. Tomten är för snäll för att överge någon på det sättet.

Tomten tar fram en luva från insidan av rocken.

- Här är din nya luva. Nummer tio. Och jag vill ha din gamla.

Lukas tar emot den gröna luvan med nummer tio i rött på. Han tar av sig sin med tvåan och ger den till Tomten. Han får börja om. Han kommer aldrig att nå sitt mål. Han kommer aldrig att bli en första gradens nisse, beundrad av alla. Tanken får Lukas ögon att tåras igen.

- Det här är inte slutet. Du kan fortfarande jobba dig upp. Och vi kommer inte att överge dig, säger Tomten.

Han ger Lukas en snabb kram, reser sig upp och går. Kvar sitter Lukas på sängen med den nya luvan i handen. Det känns som om det var nyss han blev vuxen och nu är han ett barn igen.

Många nissar börjar att prata i munnen på varandra för att ge sin version av vad som hänt. Det gör att Tomten inte kan höra något alls.

Tomten håller upp ett finger och alla nissar blir tysta. Sen pekar han på en nisse som ligger på golvet och blöder från ett sår i huvudet.

- Du, vad hände?

Nissen i fråga sträcker lite på sig och rättar till hatten innan han svarar.

- Det var Lukas. Han gjorde det här, säger han sen.

Tomten ser sig om i verkstaden. Det tar inte lång tid innan han ser Lukas stå mitt i högen av trasiga leksaker.

- Förklara dig, säger han.

Tomtens röst är arg och hård. Lukas har aldrig hört den så innan och det gör honom rädd. Kommer Tomten att slänga ut honom för det här? Lukas stammar när han svarar.

- Det var m m maskinen. Den sk sk skulle göra d d dockor. Det bl bl blev fel.

- Fel är väl en underdrift, säger Tomten.

Han drar handen över ansiktet innan han fortsätter.

- Hur stora är skadorna?

En nisse, som inte ser skadad ut, skuttar fram till tomten. Han sätter handen för pannan i honnör.

- Det är omöjligt att veta säkert just nu, men jag uppskattar till att ungefär hälften av alla julklappar är förstörda, säger nissen.

Tomten griper tag i den närmaste bänken för stöd samtidigt som han drar efter andan.

- Hälften? Det är julafton imorgon, säger han.

Nissen sänker handen. Han tar ett steg närmare Tomten och lägger en tröstande hand på hans axel.

- Jag vet. Även om vi jobbar hela natten så kan vi aldrig rädda det här.

- Det kan vi visst, säger Tomtemor när hon går in i rummet.

Hon går raka fram till Tomten och lägger armen om honom. Sen ser hon upp på nissarna.

- Hur lång tid tar det för er att städa upp här så att vi kan börja jobba igen? frågar hon.

Nissarna ser sig omkring på röran. En av dem räcker upp handen och svarar.

- Två timmar om alla hjälps åt. Fast en del måste nog träffa er syster först.

Tomtemor nickar.

- Jag och Tomten ska så klart också hjälpa till. De som har skadat sig går till min syster. Resten stannar här och städar. När det är gjort har jag en plan.

Det är bara en nisse som går till Tomtemors syster. Alla andra hjälper till att i rasande fart slänga allt som är trasigt, resa upp bord och samla allt som fortfarande kan skänkas i en hög.

Lukas är kvar i verkstaden, men han hjälper inte till. Lukas sitter med sin maskin i knät och gömmer sig under sin arbetsbänk. Han skäms. Han har förstört julen för alla barn i världen. Han kan inte komma ihåg att någon någonsin lyckats med det. Saker har visserligen hänt och barn har blivit utan julklappar, men aldrig så här många. Lukas vill inte veta vad Tomtemors plan är. Han vill bara sitta här och gömma sig för alltid.

Egentligen känner Lukas att det skulle vara bra om han kunde ta sig in på sitt rum. Han har en klump I halsen som snart kommer ut genom ögonen och han vill inte att någon ska se det. Lukas har precis kommit fram till att det är värt risken att helt enkelt springa genom hela verkstaden när Tomtemors röst höjer sig över larmet från alla nissar.

- Jättebra jobbat allihop! Nu till min plan.

Det blir knäpptyst i verkstaden. Springer han genom verkstaden nu kommer alla att både så och höra honom. Tomten kommer att stoppa honom och han kommer att bli utslängd när alla ser på. Lukas bestämmer sig för att sitta kvar.

- Vi hinner aldrig ersätta alla dessa julklappar till imorgon, säger Tomtemor.

Det går en suck genom verkstaden.

- Det betyder dock inte att barn ska gå tomhänta på julafton. Jag vill att ni jobbar så hårt ni kan för att göra så många leksaker som möjligt. Vi kommer inte att stänga verkstaden för natten utan ni kan jobba så länge ni orkar. Under tiden kommer Tomten och jag att vara i köket. Vi ska baka godis så att det räcker till alla barn som inte får en present.

Tomtemors lilla tal följs av jubel. Sen sätter alla till verket. Varje station bemannas, utom Lukas. Tomten och Tomtemor försvinner ut I köket. Lukas ser sin chans. Han rusar upp från under bänken och vidare genom verkstaden med sin maskin hårt i händerna. Några ropar efter honom, men ingen fångar honom. Snart är han tryggt på andra sidan dörren, men han fortsätter att springa ändå. Lukas stannar inte fören han kan stänga dörren om sitt eget rum. Då lägger han maskinen på golvet, slänger sig på sängen och låter tårarna rinna.

Lukas skruvar i den sista skruven, backar två steg och ser på sitt verk. Den är perfekt!

Han vänder sig mot bordet och tar upp luvan som ligger där. Han borde egentligen ha den på sig hela tiden så att det syns att han är en nisse av andra graden, men den är i vägen när han jobbar.

Lukas vänder sig mot sin uppfinning igen. Den kommer att revolutionera hela verkstaden. Den kommer att bokstavligt spotta ut dockor, något som många barn önskar sig. Med den här kommer det inte att ta ett år att göra alla som ska delas ut. Det kommer inte ens att ta en dag.

Lukas drar handen över den kalla metallen. Han längtar efter att få visa den för Tomten och de andra nissarna. De kommer att bli imponerade allihop. Tycka att han är smart och duktig. Med den här kommer han garanterat att bli en nisse av första graden. Han kanske till och med blir den nisse som alla ser mest upp till och vill bli som. Den nissen som får vara Tomtens assistent.

Lukas tänker på hur hans nya liv kommer att bli. Han ser framför sig allas beundran. Hur han inte kan gå genom verkstaden utan att alla ska hälsa. Eller hur han kan låna släden för att ta en nöjes tur. Han kommer att få fortsätta jobba med sina uppfinningar. De kommer bli så många att alla leksaker till slut görs i dem. De kommer klara av hela årets tillverkningar på bara några dagar. Alla nissar kommer att tacka honom för den extra fritid det ger.

Under hela bygget med maskinen har Lukas varit nervös och rädd för att den inte ska fungera. Nu är han istället helt lugn. Den är klar och den kommer att fungera.

Han lyfter upp den lilla apparaten från bordet. Den är stor nog för att han ska behöva använda båda händerna, men liten nog att han lätt kan lyfta den.

Lukas tar med sig sin maskin ut ur sovrummet. Han går vidare genom de vindlande korridorerna tills han kommer till en gigantisk dörr. Den leder inte till verkstaden.

Än så länge har Lukas hållit sitt projekt hemligt. När han går in i verkstaden, där alla nissar för närvarande jobbar, kommer det att komma frågor. Då kommer inte hans hemlighet att vara hemlig längre. Det är nu det gäller. Lukas tar ett djupt andetag. Han tar två steg fram mot dörren och den öppnas av sig själv. Tomten har förtrollat den så att det ska vara så.

I samma stund som dörren öppnas vänds alla huvuden mot Lukas. De andra vill veta vem det är som kommer 45 minuter för sent till arbetspasset. Det de ser är en ovanligt liten nisse med grön mössa med en tvåa på. De känner igen honom som Lukas. Lata Lukas som en del kallar honom bakom hans rygg eftersom Lukas alltid gömmer sig på sitt rum.

De flesta vänder sig mot sitt arbete igen. Lukas är inget spännande eller intressant. Andra tittar mot apparaten han har i handen. Vad är det för något?

Lukas står still en stund i dörröppningen. Han ser ut över den gigantiska verkstaden. Hundratals med nissar som står vid skrivbord och gör leksaker. En i taget och för hand. Lukas ler. Nu kommer han att betyda något. Han kommer att ändra på det.

Längst bak i verkstaden finns de inslagna paketen. Högen som är liten i början på året, men som sedan stadigt växer. Nu är den gigantisk eftersom Tomten ger sig av imorgon. Lukas tar sikte mot högen. Han går dit med snabba, bestämda steg.

Det ilar lite i hans mage, som om det ibland går en elektrisk ström genom den. Lukas njuter av känslan. Den säger honom att han är uppspelt, nervös och redo. Det här kommer att gå strålande.

När han kommer fram till högen av paket ställer han ner sin maskin på golvet. Innan han stänger på den vänder han sig mot de andra nissarna.

- Hör upp, ropar han.

Det var redan innan inte så högt ljud i verkstaden, mest ljudet från verktygen. Nu lägger alla ifrån sig dem och vänder sig mot Lukas. Det blir dödstyst. Lukas sväljer hårt. Han kanske bara skulle ha kört igång maskinen utan att säga något istället. Ilningarna förvandlas till fjärilar som fladdrar. Ett djupt andetag och sen är Lukas redo att börja.

- Varje år lägger vi oräkneliga timmar på att tillverka leksaker. Jag är här för att säga att det är slut på det nu!

Lukas pausar. Han förväntade sig att alla skulle hurra och applådera nu. Istället är det knäpptyst. Lukas känner en obehaglig ilning genom hela kroppen. Inte alls som den han hade i magen för en stund sedan. Det här kanske var en dålig idé, tänker han, men det finns ingen återvändo. Han har sagt A och då måste han också säga B.

Lukas tar ett steg åt sidan så att alla kan se maskinen. För att vara på den säkra sidan pekar han också på den.

- Den här maskinen är framtiden! Med den kan vi göra alla dockor som behövs på mindre än en dag. Allt som krävs är en knapptryckning.

Lukas hade egentligen tänkt göra en ny konstnärlig paus här, men han struntar i det. Istället hukar han sig ner framför maskinen och trycker på den lila knappen högst upp. Maskinen börjar genast att vibrera och låta.

Lukas ler nöjt, reser sig upp och tar några steg bak så att alla ska kunna se ordentligt. När maskinen har surrat i en minut ungefär kommer den första dockan ut. Den är svart med brunt hår och en vacker röd klänning. Lukas kan höra hur hela verkstaden drar efter andan samtidigt.

All nervositet och alla ilningar försvinner i ett slag. Den fungerar perfekt! Nu kommer all värdens härlighet att bli Lukas.

Det tar honom två sekunder att tänka det. Efter tre sekunder bryter kaoset ut. En ny docka flyger ut ur maskinen med en faslig hastighet. Den träffar högen med leksaker som välter över maskinen. Lukas kan inte se den längre, men alla märker av den.

Dockorna flyger genom verkstaden som projektiler, slår sönder allt de träffar. Det inkluderar många av de leksaker som tagit ett år att göra.

Nissar börjar att springa ut ur verkstaden med händerna över huvudet, men det hindrar inte att många av dem slås till marken av dockorna. Det skriks I panik.

Först kan Lukas inte göra något alls. Han står förstenat och tittar på kaoset. Har han gjort det här? När en dock träffar honom I huvudet och han flyger I golvet är det som om något vaknar inom honom. Han måste stänga av maskinen.

Lukas börjar kräla på marken mot där dockorna kommer flygande ifrån. Han slänger alla leksaker som kommer i vägen åt sidan. Det tar några minuter, men till slut är han framme vid maskinen, men han kan fortfarande inte se den gröna knappen som stänger av den. Med risk för fler träffar från dockor börjar Lukas att gräva bland leksakerna. Snart ser han hela maskinen. Den vibrerar och snurrar runt där på marken och skjuter iväg dockor åt alla håll och kanter. Lukas ser knappen. Snabbt trycker han in den. En sista docka flyger ut ur maskinen och sen blir den tyst och helt stilla.

Lukas lyfter upp sin maskin från golvet och ställer sig upp. Han ser sig omkring i verkstaden. Överallt ligger trasiga leksaker och blödande nissar på golvet. Några av arbetsbänkarna har fallit ihop.

Dörren öppnas och Tomten kommer in. Han ser sig omkring och Lukas kan se hur Tomtens ögon tårar.

- Vad är det som har hänt? frågar Tomten.

En del, men inte alla, vet att jag har stora problem med mardrömmar. De kommer så gott som varje natt. Många vet också att jag går i dbt-behandling på Valnötsträdet. Denna vecka fick vi i gruppen i uppgift att gå emot känslan och göra något som är bra för oss, bland annat. Så jag tänkte att jag skulle experimentera.

Jag har alltid ett block och en penna bredvid sängen. Detta ifall att jag på natten skulle få någon idé som är värd att skriva ner. Kanske någon lösning på ett problem i boken eller en idé på en helt ny berättelse. Den här veckan har jag använt det blocket till mina mardrömmar. Så fort jag har vaknat av dem har jag satt mig upp och skrivit ner dem. Jag har nämligen gjort det till mitt mission att göra något av dem. Det går förvånandsvärt lätt.

Efter några nätter har jag börjat se ett mönster i drömmarna. Ett mönster som har skapat en helt ny idé. Mina mardrömmar går att kombinera på ett sätt att det blir en skräck bok! Med en karaktär som går igenom allt om min idé på hur jag ska binda ihop det hela så kan det bli en bok.

Jag tänker inte skriva ut hela idén här. Jag är väldigt resarvativ på det sättet. Vad den handlar om får ni veta när den är klar. Vad jag däremot har gjort är att jag har pratat med min man om den och även han tycker att den kan bli något.

I dess nuvarande form finns det många luckor. Jag har början, en scen i mitten och ev ett slut (jag velar som vanligt på det). Så mycket mer är det inte, men det finns ett viktigt men här. Det jag har utger en stomme som jag kan arbeta vidare på! Jag tänker några fler nätter med mardrömmar och lite brain stormning så ska jag nog ha scener nog för ett helt manus sen. Det är i alla fall värt att försöka!

Sen har detta nya arbetsätt resulterat i en annan sak som jag faktiskt inte hade räknat med. Jag tänkte att det ska hjälpa mig att bearbeta drömmarna och få något vettigt av dem. Det projektet har gett mig är en lugnare natt och bättre sömn. Istället för att lika i minst en halvtimme med hög puls efter en mardröm innan jag kan lugna ner mig och somna om så lugnar jag mig på några minuter. Då går nämligen rädslan över i förtjusning över att jag har ytterliggare en del till boken! Det i sin tur betyder att jag somnar om ganska snabbt efter att jag har skrivit klart. DET trodde jag inte!

Den enda fråga som egentligen återstår nu är när jag ska skriva denna bok i en för mig ny genre. Jag måste skriva klart första utkastet på den som jag håller på med först. Det vet jag. Annars blir den bara liggande, jag tappar närvaron till den och den blir aldrig klar. Det som jag frågar mig är om jag sen kan bolla att skriva på denna min förhoppningsvis tredje bok med årets sagokalender. Alternativet är att skriva sagokalendern först och boken sen, men jag vet inte om jag har tålamod att vänta tills dess. Det kliar i fingrarna på mig att få börja!

Vi får se. En sak i taget. Jag ska skriva klart min andra bok och jag ska hoppas på fler mardrömmar så att jag får ett helt skelett. Det är nu. Vad som kommer sen kommer sen.

Okej, det har gått en månad nu. 15 min om dagen i en månad och sen utvärdera sa jag.

Det har gått både bra och dåligt. Dåligt på det sättet att jag inte har skrivit 15 min varje dag i en månad. Det målet har jag missat med ett par dagar. Fast det bra uppväger det med hästlängder (som ibland kan vara väldigt avgörande).

Jag har hittat glädjen för skrivandet igen. Jag skriver för att jag vill skriva och jag tänkar på mitt projekt även när jag inte skriver igen. Jag planerar och funderar för att sen kolla fakta innan jag sätter det i verket. Detta leder till att jag, de dagar som jag skriver, ofta skriver mer än 15 min.

15 min koncentrerat skrivande är ungefär en sida. Plus, minus något stycken beroende på hur mycket dialog det är i texten och hur mycket jag behövt stanna och tänka efter. De dagar som jag skriver springer det ofta iväg på 2-3 ibland 4 sidor. Det betyder att jag lägger mellan 15 och 60 min på skrivandet de dagar som jag skriver. Oftast skriver jag i alla fall fem dagar i veckan. Det gör att jag tror att jag totalt faktiskt lägger mer än den 1 h och 45 min som det blir med 15 min om dagen.

Samtidigt känner jag att det inte spelar så stor roll. Hur mycket tid jag lägger är inte det viktiga här. Det viktiga är att jag har lyckats släppa på prestationsångesten och skriva med glädje igen! Vissa dagar tänker jag till och med tanken att den här boken kan bli riktigt bra och DET om något är ett stort steg!

Framåt tänker jag att jag ska fortstätta att försöka skriva varje dag, även om fem av sju dagar är klart godkännt. En sida varje gång är lagom och om andan faller på så skriver jag mer. 

Jag räknade vid något tillfälle ut att om jag skriver en sida om dagen, i snitt sju i veckan, så är första utkastet på boken klar till jul. Jag tänker därför sätta målet att ha det klart till påsk. Bara för att jag inte ska känna mig pressad och stressad.

När första utkastet är klart redigerar jag Prinsessans resa en vända till. På så sätt får det nuvarande manuset vila innan första redigeringen av den tar vid.

Det känns som om det här kan bli bra. Som om det faktiskt finns ett hopp igen. Jag klarar det här! Jag kan fortfarande nå mitt mål. Jag behöver bara lära mig lite mer först. Ett bra sätt att göra det på är att skriva.

Det var länge sedan jag fixade naglarna nu. Därför tyckte jag att det var dags, men vad skulle jag göra? Jo, se till så att naglar och örhängena passar ihop såklart! Det syns dock väldigt tydligt på naglarna att jag är ringrostig.