Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.
Lukas skakar på huvudet och kommer på så vis ur sin tillfälliga förlamning.
Genast böjer han sig ner mot marken och börjar riva upp mossan som växer där. När han har hela famnen full, något som går ganska snabbt, så halvspringer han fram till Tomten. Han börjar trycka mossan mot Tomtens arm för att stoppa blödningen.
- Vad är det egentligen som händer?
Lukas röst låter hård och arg. Kanske är han det också. Hård och arg. Uppenbarligen är det ju något farligt som händer och då borde Sarah ha bett Lukas om hjälp.
Sarah svarar inte först. Hon rör sig sakta och försiktigt i riktning mot Nisse. Han rör sig inte, men det syns på bröstkorgen att han andas.
- Det var Nisse. Han..
Tårarna börjar rinna ner för Sarah kinder.
- Han plockade en regnbågsblomma och den förvandlade honom.
Sarah stryker Nisse över håret.
- Jag lade en grå blomma i munnen på honom. Tomten sa att det skulle hjälpa. Att det skulle göra honom normal, men jag vet inte om jag gjorde rätt. Jag vet inte om det fungerade.
Lukas stannar upp i det han gör och ser på Sarah. Hon möter hans blick.
Hela Sarah är röd. Kinder, ögon, allt. Tårarna rinner ur ögonen på henne och Lukas kan inte vara arg. Inte längre.
- Vad händer nu? frågar Lukas.
Han gör det i en betydligt mildare och lugnare ton. Sarah rycker på axlarna. Hon ser på både Tomten och Nisse.
- Jag vet inte, säger hon. Det här gick liksom inte enligt planen.
Lukas har en klump i magen. Han ser mellan Tomten, som fortfarande blöder och Nisse, som fortfarande är medvetslös. Något måste de göra.