Sarah och Tomten fortsätter sin vandring. De går förbi en jordig pasage med mycket sten. Sen kommer de till en ny glänta med blommor. Sarah kan se regnbågsblomman växa i mitten av den. Vad hon inte kan se är en gång av nedtrampade blommor i gläntan.
- Jag tror inte att han har gått igenom här, säger hon.
- Inte jag heller, säger Tomten.
Han stannar så Sarah gör det också.
- Det var en stund sedan vi såg några spår av honom. Inget har varit bränt sen bären, påpekar Sarah.
- Jag vet, säger Tomten.
Hans ansikte ser allvarligt och ihopbitet ut. Hela tiden ser Tomten sig om, som om han letar efter tecken på Nisse.
- Han kan ha gått runt gläntan, säger Tomten.
- Det låter inte som Nisse. Han är för lat för att ta den långa vägen. Dessutom är han inte så snabb. Vi borde stött på honom redan.
Tomten sveper med blicken över gläntan.
- Inte om benen ändrats. Då är han snabb.
Sarah suckar. Det finns verkligen inga lätta svar på det här.
- Ska vi fortsätta eller vända? Vi kan ha missat honom.
Tomten nickar.
- Det kan vi. Men hur?
- Han kanske gömmer sig för oss?
Sarah vet inte om hon tror på det själv. Varför skulle Nisse gömma sig för dem?
- Ja, det är klart. Han är antagligen rädd och gömmer sig för allt, säger Tomten.
Tomten sveper med blicken över gläntan en sista gång.
- Vi tar varsit håll. Då går runt gläntan på vänstra sidan och jag på högra. Då kan vi inte missa honom, säger Tomten till slut.
Sen börjar han att gå åt höger.
Sarah har en konstig känsla i magen. Det här känns inte rätt. Hon tror inte att Nisse har gått förbi här. Ändå gör hon som Tomten säger och börjar gå längs med den vänstra sidan av gläntan.
Hon håller sig så pass nära gläntan att hon hela tiden kan se den. Samtidigt är hon tillräckligt långt ifrån för att få en tydlig bild av den glesa skogen runt om. Hon försöker att hålla ögonen på allt samtidigt. Ögonen far fram och tillbaka över marken åt alla håll. Hon letar efter tecken på att Nisse har gått förbi här.
Fast det hjälper inte. Inte någonstans ser hon minsta tecken. Inga fotspår eller brända fläckar. Ingenting. Det är som om ingen har varit i den här delen av skogen någonsin.
När hon kommer fram till den andra sidan börjar det bli mörkt. Hon möter Tomten där.
- Vi kommer att behöva facklor snart, säger Sarah.
Tomten skakar på huvudet.
- Vi behöver göra upp en eld. Helst i gläntan där den syns bra. Sen ska vi vila och tänka igenom hur vi ska fortsätta. Tänker vi bara logiskt på det här ska du se att vi hittar honom imorgon.
Nu är det Sarahs tur att skaka på huvudet.
- Jag tänker inte sluta nu! Vi måste fortsätta leta tills vi hittar honom. Hela verkstaden hänger på det!
Tomten lägger en trygg hand på Sarahs axel.
- Vi kan inte göra något om vi själva är uttröttade. Vi har gått i snabb takt hela dagen. Vi är trötta och måste vila. Vi hittar honom imorgon.
Sen tar Tomten några bestämda steg ut i gläntan. Sarah kan se en gång bildas bakom honom.
Hon slits itu innuti. En del vill fortsätta leta natten igenom, oavsett vad Tomten säger. En del vill bara sätta sig ner om så bara för en stund. Hennes ben är matta, ansiktet varmt och hela hon är blöt av svett. Det är tre saker som hon inte har tänkt på innan. Det dök upp nu när hon kände efter.
Det slutar med att Sarah följer efter Tomten. Han har redan satt sig ner i mitten av gläntan. Framför honom sprakar en stor brasa. Det är konstigt för Sarah såg inte att han tog med sig någon ved.
När hon kommer fram till Tomten lyfter han precis av två spett från elden. På dem finns någon form av kött och så grönsaker.
- Var kommer maten ifrån? frågar Sarah.
För hon vet definitivt att Tomten inte har haft en chans att fixa mat utan att hon märkt något. Ändå är maten där.
Tomten ler.
- Det är en av mina små hemligheter. Precis som elden, säger han.
Tomten räcker Sarah ett av spetten. Hon sätter tänderna i det direkt. Magen skriker nämligen av hunger efter att inte ha fått något i sig sen frukosten.
Två tuggor in känner Sarah dessutom hur törstig hon är. Hon har visst inte druckit något heller idag. På sekunden håller Tomten fram en mugg med vatten.
- Tyvärr blir det inte så lyxigt ikväll, ursäktar han sig.
Sarah bara skakar på huvudet åt honom. Hon inser att hon nog aldrig kommer att förstå sig på Tomten fullt ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...