Lukas gråter länge och mycket. Så mycket att kroppen till slut är helt tom. Det finns inga känslor kvar. Ingen styrka I musklerna heller. Lukas är matt och orkar inte göra något annat än att somna.

När han vaknar ligger han inte längre på mage utan på rygg. Han ser upp i taket. Det pyntade taket som han gjort fint med inslagningspapper en gång. Alla tomtar, hjärtan och tistlar påminner honom om vad han har förstört. Det finns ingen jul längre och det är hans fel. Han själv har lyckats förstöra Tomtens tusenåriga tradition. Bara sådär. Det tog inte ens lång tid. Bara några minuter.

Tårarna stiger i ögonen igen. Lukas önskar att han inte visste något om julen. Att den aldrig hade hänt. Då hade han inte varit den stygga nissen som förstörde något så vackert.

Lukas står inte ut. Han måste göra något. Han reser sig upp och ställer sig i sängen. Med snabba, arga rörelser rycker han ned inslagningspapper på inslagningspapper. Vartenda ett ska bort! Det går snabbt. Snart ligger allt papper i högar på sängen. Lukas puttar ner det på golvet och ser sig om i rummet.

Det finns fler tecken på jul här inne. Fler saker som påminner honom. Som misteln över dörren och miniatyrtomtarna på fönsterbrädan. Allt måste bort.

Lukas tar fram soppåsen från under sitt skrivbord och börjar slänga. Han gör det snabbt och effektivt. På bara några minuter är alla spår av julen borta. På samma sätt som han på några minuter förstörde den för hela världen.

Lukas släpper ner papperskorgen han håller i på golvet. Den välter, men han bryr sig inte om det. Han sjunker bara ner på golvet mot väggen och börjar att gråta igen.

Det här är en katastrof. Lukas vet inte en enda person som har gjort bort sig så här mycket. Någonsin.

I två dagar sitter Lukas på golvet. Ibland gråter han. Ibland funderar han över vad han ska göra med sitt liv nu. För Tomten kommer garanterat att slänga ut honom. Aldrig att han behåller nisse som förstörde julen i sin verkstad. Han kommer inte längre i planerna än till att försöka bygga en liten stuga i skogen innan han börjar gråta igen. En livstid i ensamhet kommer att bli hans straff.

Den andra dagen knackar det plötsligt på dörren. Lukas rycker till och börjar gråta igen. Det är Tomten. Han är säker på att det är Tomten. Tomten som kommer för att slänga ut honom. Han vågar inte öppna.

Det knackar igen.

- Jag vet att du är där inne Lukas, säger Tomten.

Det var det. Det är kört. Han kan inte gömma sig.

Sakta reser Lukas på sig. Han känner hur stel han är i hela kroppen. Det måste vara för att han suttit på samma sätt så länge.

Lukas sätter handen mot handtaget, men tvekar att öppna. Tomten kanske bara ger upp och går? Som om Tomten har hört den tanken kommer rösten från andra sidan.

- Jag har hela dagen på mig.

Lukas suckar och öppnar dörren.

Synen han möts av på andra sidan är inte den arga Tomten som han såg senast i verkstaden. Det är snarare en väldigt trött tomte med stora ringar under ögonen. Han säger inget utan går rätt in. Tomten sätter sig på skrivbordsstolen.

- Sätt dig.

Tomten pekar på sängen med det röda överkastet.

Lukas darrar i hela kroppen och han kan inte hindra tårarna från att rinna. Han stänger dörren ifall att någon nisse skulle få för sig att tjuvlyssna på när Lukas blir utslängd. Den första nissen i historien som blir det. Sen sätter sig Lukas på sängen.

- Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad som hände, säger Tomten.

- Det var maskinen, den...

- Vilken maskin?

Lukas reser sig och går bort till den välta papperskorgen. Bredvid ligger maskinen. Han tar upp den och räcker den till Tomten.

- Den gör dockor. Jätte snabbt, men det blev fel. Dockorna slog sönder saker för de kom ut så snabbt.

Tomten vänder och vrider på maskinen. Tittar på varje liten detalj av den.

- Var kommer den ifrån? frågar han.

Lukas ser ner I golvet och skrapar med foten.

- Jag byggde den.

Till Lukas förvåning skrockar Tomten.

- Det var fiffigt av dig, men du får aldrig mer sätta på den, säger han.

- Jag lovar. Jag ska förstöra den, säger Lukas.

- Ja, det är kanske bäst.

Tomten lägger ner maskinen på skrivbordet.

- Det du gjorde förstörde väldigt mycket.

Det är nu det kommer, tänker Lukas. Det är nu han blir utslängd. Tårarna börjar rinna igen.

- Eftersom du har hållit dig inlåst här så känner du inte till att vi lyckades rädda julen. Varje barn fick antingen en gåva eller en tallrik med godis. Det skapade såklart lite förvirring bland barnen, men det ordnar sig. De tror fortfarande.

Lukas nickar. Det är skönt. Julen är inte förstörd trots allt. Stenen som han har haft i bröstet trillar ner i magen. Julen är räddad, men hur blir det med honom?

Tomten tar ett djupt andetag följt av en suck.

- Jag förstår att du inte menade något illa, men en sån här sak.... Det kan inte gå utan bestraffning. Tomtemor och jag har pratat om det och vi har kommit fram till att du får börja om, säger Tomten.

- Börja om?

Lukas förstår ingenting. Han skulle ju bli utslängd?

- I graderingen. Du går tillbaka till tionde graderingen. Tillsammans med barnen, säger Tomten.

Det är ett hårt straff. Det hårdaste som någonsin har utdelats, men samtidigt.

- Så jag blir inte utslängd?

Tomten skakar på huvudet.

- Det gör mig ledsen att du ens tror det. Vi slänger inte ut nissar att klara sig själva på det här stället.

Lukas nickar. Det är klart. Hade han tänkt efter lite hade han vetat det. Tomten är för snäll för att överge någon på det sättet.

Tomten tar fram en luva från insidan av rocken.

- Här är din nya luva. Nummer tio. Och jag vill ha din gamla.

Lukas tar emot den gröna luvan med nummer tio i rött på. Han tar av sig sin med tvåan och ger den till Tomten. Han får börja om. Han kommer aldrig att nå sitt mål. Han kommer aldrig att bli en första gradens nisse, beundrad av alla. Tanken får Lukas ögon att tåras igen.

- Det här är inte slutet. Du kan fortfarande jobba dig upp. Och vi kommer inte att överge dig, säger Tomten.

Han ger Lukas en snabb kram, reser sig upp och går. Kvar sitter Lukas på sängen med den nya luvan i handen. Det känns som om det var nyss han blev vuxen och nu är han ett barn igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...