Sarah lyckas inte stoppa honom. Nisse kommer tryggt ut. Så fort han har dörren bakom sig saktar han ner och fortsätter i en lugn lunk. Känner han Sarah rätt så kommer hon inte att följa efter honom utan bara gå och skvallra för Tomten. Vid det laget som Tomten har tagit sig dit så är Nisse borta för länge sen.
Nu när Nisse går långsamt fram noterar han att det är en väldigt vacker dag. Solen skiner på den blå himlen och lyssnar han noga kan han höra hur renarna råmar på andra sidan om verkstaden. Det kommer att bli en härlig dag.
Till sin förvåning hör Nisse snart dörren öppnas bakom sig. Han vänder sig om och ser Sarah komma ut. Nisse tänker överhuvudtaget inte. Han bara sätter av i ett språng. Han måste komma bort ifrån henne.
- Stanna! skriker Sarah.
- Aldrig, ropar Nisse tillbaka.
Sen ökar han takten. På några sekunder är han framme vid träden. Ungefär samtidigt blir han väldigt andfådd. Han är inte van vid att springa. Inte att anstränga sig på något sätt faktiskt. Han hoppas att det är samma sak med Sarah för annars kommer hon snart att komma ifatt honom.
En snabb blick bakåt säger Nissa att Sarah är på väg att komma ifatt. Han kan se henne mellan träden. Hon är snart framma vid dem hon också. Nisse kan inte öka farten. Han springer redan så snabbt han kan. Därför börjar han istället att sick sacka mellan träden i hopp om att Sarah ska tappa bort honom.
Några svängar senare kan han inte längre se Sarah, men han kan höra hennes steg bakom sig i skogen. Nisse, som börjar bli väldigt trött, fattar ett snabbt beslut. Han dyker ner under grenarna på den närmaste granen. Där kryper han ihop och gör sig så liten det bara går. Han försöker att vara tyst också, men hans andning är tung och därför även ljudlig. Det går inte att göra något åt.
Nisse blundar och hoppas för allt vad han är värd att Sarah ändå inte ska höra honom. Att hon inte ska hitta honom utan bara springa vidare. Han kan höra Sarahs steg komma närmare, men någonstans på vägen hör han hur de viker av mot sidan. Sakta blir det tystare och tystare tills hennes steg inte alls hörs längre. Ungefär samtidigt får Nisse fatt i sin egen andning igen. Han har kommit undan. Nisse är nästan på väg att jubla lite av glädje, men kommer på sig. Sarah är nog fortfarande inte så långt bort. Ett jubel kan leda henne rakt mot honom.
Nisse sitter kvar en stund till. Inte för att han är rädd för att Sarah ska komma tillbaka. Han litar på att han nog hör henne i god tid. Han sitter kvar för att vila. Så här hårt har han inte ansträngt sig på länge. Faktum är att han inte kommer ihåg att han någonsin har ansträngt sig så hårt.
Efter ett tag känner dock Nisse att han slösar bort dagen. Han har inte smitit ifrån verkstaden och Sarah för att sitta under en gran och glo. Nu sprang han inte rakt mot gläntan där alla blommor växer, men den borde ändå inte vara långt bort. Max några minuters promenad. Nisse suckar när han inser att de minutrarna innebär att han måste anstränga sig lite till.
Han kryper fram från under granen och börjar att gå. Hela tiden med öronen på spänn ifall Sarah är på väg tillbaka. Han tänker att han ska gömma sig under en ny gran när han hör henne. Fast han hör henne inte. Snart är han framme vid gläntan och det finns inte ett spår av Sarah.
Nisse står bara still vid kanten till gläntan och super in allt det vackra. Över hela gläntan växer blommor i en miljon olika färger. Nisse känner igen dem alla. Han har plockat blommor här massor av gånger. Ändå blir han lika förvånad över hur mycket blommor det finns varje gång.
Nisse rättar till korgen på armen och börjar gå rakt ut bland blommorna. I vanliga fall brukar han börja plocka vid kanten och sen, när korgen är full, har han egentligen inte kommit så långt. Den här gången vill Nisse gå hela vägen till mitten av gläntan för att se vad som växer där. Det är bara synd att han på väg dit trampar sönder så många blommor. Nisse rycker på axlarna och tänker att det är väl oundvikligt. Han tror att de vackraste blommorna växer i mitten eftersom de får mest sol. Ska man ha de vackraste så antar han att de som inte är fullt lika vackra måste lida lite.
Halvvägs in vänder sig Nisse om. Han kan se en hel liten gång med nedtrampade blommor där han gått. Det får honom att tänka att han nog måste ta samma väg tillbaka igen. För att i alla fall hålla lidandet till ett minimum.
När Nisse kommer närmare mitten ser han att blommorna där inte liknar de andra. Istället för att bara ha en eller två färger finns alla färger med på dessa blommor. Vilket är förvånande med tanke på att de inte är större än en ros. Nisse böjer sig ner för att plocka en att se närmare på.
- Nu kommer du hit!
Skriket kommer från bakom Nisse. Det är Sarah och hon har hittat honom.