Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det gott om plats utan att hon sitter i hans knä.
Det här äventyret har hållit på länge. Därför blir Lukas förvånad över att det bara tar några minuter att komma fram till verkstaden. Sen kommer han ihåg sin första tur med släden. Den gången hade varit bara Sarah och han. De hade flugit runt jorden och lämnat dockor till alla barn som blivit utan julklappar och de hade gjort det på mindre än ett dygn. Så egentligen vet han ju att renara är otroligt snabba.
Tomtemor säger till renarna att landa vid den gamla porten. Den som användes när det inte fanns så många barn i världen utan att verkstade kunde vara ganska liten. Nu fanns det betydligt fler barn och verkstaden hade byggts ut, men den gamla porten ligger fortfarande närmast Tomten och Tomtemors sovrum.
När de landar kommer genast flera nissar springande.De sträcker fram händer för att hjälpa alla ur släden. Snabbt får de dock syn på Tomten. Många utrop och frågor kommer som följd.
- Vad har hänt?
- Är han okej?
- Kommer Tomten att dö?
Lukas ser på Tomtemor i ett försök att upptäcka en ansats till att svara på frågorna, men hon ignorerar dem. Tomtemor kliver ur släden och lyfter sen enkelt upp Tomten igen. Fortfarande utan ett ord går hon mot verkstaden.
Lukas rusar genast före för att öppna dörren åt henne. När han står där och ser på Tomten med dörren i handen har han svårt att förstå hur Tomten någonsin ska kunna överleva det här.
Det blir en slags joggingtur genom verkstaden. Lukas springer först och öppnar alla dörrar. Efter honom kommer Tomtemor med Tomten i famnen och bakom henne finns Sarah och Nisse. Nisse ser hopkrupen och rädd ut. Lukas antar att det är därför som Sarah hela tiden klappar honom över ryggen.
De kommer fram till Tomtens och Tomtemors sovrum. Tomtemor lägger försiktigt ner Tomten på sängen.
- Ta bort all mossa, säger hon.
Lukas skakar på huvudet.
- Nej, då kommer det börja blöda en massa igen.
- Ta bort all mossa, upprepar Tomtemor.
Sen går hon ut ur rummet med snabba, bestämda steg.
Lukas sväljer hårt när han låter blicken falla på Tomten. Tomten ser liten och blek ut och Lukas inser där och då att han faktiskt inte tror att Tomten kommer att klara sig. Vad ska de ta sig till utan Tomten?
Lukas går fram till sängen. Försiktigt och med skakande händer börjar han ta bort mossan. Precis som han trodde börjar det genast att blöda mer. Lukas tänker precis att han ska lägga på mossan igen när Tomtemor kommer tillbaka in i rummet. I handen håller hon en skål.
- Bra, säger Tomtemor.
Hon lägger en hand på Lukas axel.
- Du kan backa undan nu, säger hon.
Tomtemor sätter sig på sängen bredvid Tomten och Lukas backar undan. Han står tyst bredvid Nisse och Sarah och ser mot sängen. Bakom dem, i dörröppningen står ett gäng nissar till. Alla ser på Tomtemor när hon sticker ner handen i skålen. Hon gör en cirkel rörelse med handen och tar upp den igen. Nu är den täckt av någon lila, glittrande gega.
- Vad är det där? frågar Lukas.
Tomtemor svarar inte. Hon börjar bara att gnida in gegan i Tomtens sår. Lukas ser hur det genast slutar att blöda.
- Vad är det där för något? frågar Lukas igen.
Sarah sätter fingret mot munnen för att visa Lukas att han ska vara tyst. Fast det är svårt. Hela rummet är fullt av något tryck. Någon förväntning och oro. Och sedan tystnaden. Inte ett ljud hörs. Lukas har svårt att stå ut.
Efter en stund sätter Tomtemor ner skålen på golvet bredvid sängen. Lukas kan se att den är tom så när som på några mycket små rester. Han ser på Tomten och hans lila arm. Tomtemor håller i armens hand och klappar över handryggen.
- Kommer Tomten att bli bra? frågar Lukas.
- Men kan du vara tyst! fräser Sarah.
Lukas rycker till. Dels av hårdheten i Sarahs röst, men även av skrattet som sekunden efter bubblar upp ur Tomtemors mun. Han har väldigt svårt att se något roligt i det här.
Då börjar Tomten att röra på sig. Försiktigt vrider han huvudet från sida till sida innan han till slut öppnar ögonen. Han fäster dem direkt på Tomtemor.
- Tack älskling, viskar Tomten.
- Du vet att jag skulle göra allt för dig, säger Tomtemor.
Tomten sätter sig upp i sängen och ger Tomtemor en stor kram. Lukas ser mot armen.
Det är konstigt. Fast samtidigt inte förvånande med tanke på allt som har hänt. Gegan finns inte kvar på Tomtens arm. Det gör inte såret heller. Det Lukas ser är en ren och hel, lite hårig arm. Lukas suckar lättat. Tomten kommer att bli bra.

Okej, det är ett nytt år. I vanlig ordning håller människor på att lova en massa saker som de inte kommer att hålla. Jag tänker inte göra det i år. Inget nyårslöfte, men förhoppningar inför det nya året. När det kommer till skrivandet är det enkelt. Jag vill fortsätta att röra mig framåt. Det betyder att skriva färdigt (och i år även redigera) sagokalendern (jag har redan fyra dagar klara). Det betyder också att skriva klart projektet Mardrömmen även kallat min bok nummer tre. När det är klart är planen att börja redigira SAMTLIGA böcker som jag har skrivit. I vilken ordning har jag inte bestämt än eftersom detta med största sannolikhet kommer först i december någon gång, eller först nästa år. Jag är klar med att sätta en massa deadlines som jag ändå inte kan hålla. Det blir klart när det blir klart. Så länge jag rör mig framåt är det inte viktigt vilket datum jag är klar med vad.

Så sätt skulle jag kunna ge massor med nyårslöften på vad jag skulle vilja göra i år. Jag menar det skulle vara kul att vara klar med redigeringen på samtliga böcker vid årskiftet för att inte tala om att dessutom göra manikyrer varje vecka och lägga upp. Sen skulle jag inte säga nej till att gå ner i vikt och träna mer. Allt det där skulle kunna bli en massa löften, men det är inte realistiskt. Jag kan inte göra allt på ett år. Därför är målet bara att röra mig framåt, i vilken hastighet det än må vara och inte ens det är ett löfte. För det kan komma saker emellan. Saker som gör att jag för en stund står still eller till och med går bakåt. Framtiden får utvisa det och jag ska göra mitt bästa för att ta saker som de kommer. Inte hänga upp mig så mycket på detaljer.

Jag är ingen sierska och kan inte se vad som kommer att hända under 2016, men jag hoppas på att det ska bli ett bättre år än 2015!

Och på tal om saker som kommer att hända under 2016 så kommer Mathilda och jag att vara med i en bok. En antologi som jag inte tror är döpt än. Den kommer att komma ut på vårkanten och jag kommer be om att i förväg få veta hur många som vill ha ett ex. Detta eftersom jag kommer att få köpa det antal som jag ska ha för att sedan sälja vidare till de som nu kan tänkas vilja ha. Jag kommer inte att köpa in något stort laget utan precis det antal som kommer att gå åt (plus ett ex att ha i min egen bokhylla).

Nu tänker jag packa ihop datorn för kvällen och (efter att jag satt i nya örhängen eftersom jag visst tappat pluppen i två) läsa lite. Det är nämligen något som jag inte gjort än idag. På läselistan står en artikel om Einsteins relativitetsteori följt av den roman som jag förnärvarande jobbar med.

Det var länge sedan jag fixade naglarna nu. Därför tyckte jag att det var dags, men vad skulle jag göra? Jo, se till så att naglar och örhängena passar ihop såklart! Det syns dock väldigt tydligt på naglarna att jag är ringrostig.

Då är den äntligen klar. Årets sagokalender. Den är långt ifrån det bästa jag har skrivit och den läggs upp helt oredigerad eftersom jag inte har en chans att hinna med det. Samtidigt är den långt ifrån det sämsta jag har skrivit också. Så den är väl någonstans där i mitten.

Det märks på den att jag har haft problem med fantasin i år. Det mesta är taget från verkligheten, annat har jag fått hjälp med av en facebook gru pp och min vän Anna.

Det får vara så. Tiden att ändra på den är förbi och jag får helt enkelt acceptera att den har blivit vad den har blivit. I värsta fall får jag väl se det som uppvärmning till nästa års kalender. Eller nått. :P

Imorgon börjar det. Då kommer jag att lägga upp en del varje dag fram till jul. Som sagt helt oredigerad. Det är inte annat än att det är lite skrämmande. För tänk om ni har lika låga tankar om den som jag har? Haha, då tänker vi lika!

Nej, jag ska försöka att släppa den och slappna av. Finna mig i att den är vad den är. Det får ni också göra. 

Herrn är det väldigt anonyma namnet på en otroligt glad kanin. Han bor på Lövgatan tillsammans med tvillingarna Anna och Sanna. Sen bor tvillingarnas föräldrar där också så klart, men de märker Herrn inte av så mycket. Idag tänker jag berätta för dig om den gången som Herrn fick en makeover som han aldrig kommer att glömma.

Herrn får ofta makeovers av tvillingarna och i vanliga fall tycker han att det är väldigt rolig. Han får en chans att prova alla dockornas kläder framför en liten spegel. Det är väldigt kul när man i vanliga fall sitter i en bur och glor hela dagen eftersom tvillingarna är i skolan. Den dagen som jag ska berätta om var en lördag. Så tvillingarna var hemma. Med varsitt stort leende på läpparna kommer de springande och sätter sig bredvid Herrns bur.

-        Vill du ha en makeover idag? frågar tvillingarna i kör.

Herrn lyser upp och hoppar fram till gallret. Eftersom han inte kan prata på ett sätt som Anna och Sanna förstår nickar han så snabbt han kan. Tvillingarna ser på varandra och skrattar åt sin lite tokiga kanin. Sen öppnar de buren.

Herrn, som är glad över att få komma ut en stund och prova lite dockkläder, hoppar genast ut. Amma lyfter upp honom och de springer in på rummet. Herrn anar ingenting eftersom han inte ser saxen som Sanna gömmer bakom ryggen. Han förstår däremot att något är fel när de kommer in på rummet.

-        Det är värst vad långhårig du har blivit Herrn, säger Sanna.

Sen håller hon fram saxen.

-        Vi kanske skulle klippa till pälsen. Bara lite förstås. Lite i luggen så att du ser bättre, säger Anna.

Herrn tycker inte alls att det är någon bra ide. Han råkar gilla sin långa lugg, men vad hjälper det när han inte kan säga det till tvillingarna på något sätt? Att skaka på huvudet hjälper nämligen inte alls. Anna håller fast Herrn så att han inte ska försöka springa därifrån och Sanna börjar klippa. Inte bara luggen utan överallt! Hon tycker att det är så roligt att hon inte vill sluta förens Herrns hela päls är klippt. Då släpper Anna honom.

Chockad över tvillingarnas tilltag hoppar han fram till en spegel och ångrar sig genast. Han är ju helt naken!

-        Det blev lite kort, erkänner Sanna.

-        Fast det ska vi nog ordna, säger Anna och springer ut till badrummet.

När hon kommer tillbaka håller hon en flaska i handen.

Herrn bryr sig överhuvudtaget inte om vad som finns i flaskan. Efter klippningen litar han inte alls på tvillingarna utan rusar iväg och gömmer sig under sängen.

-        Men var inte fånig nu! Det är färg. Bara lite färg att lägga i pälsen så att den ser lång och fin ut, säger Anna.

-        Vad smart! Vilken färg är det? frågar Sanna.

-        Vi hade bara rosa, men jag tänkte att det går ändå. Han är ju så fin i dockornas rosa spetsklänning, svarar Anna.

Herrn sticker fram huvudet från under sängen. Han vill ta sig en närmare titt på flaskan, men det går inte så bra. Sanna tar nämligen snabbt tag i honom och drar fram hela han. Anna slänger en filt över spegeln och så sätter de fart. Herrn hinner undra över varför filten måste ligga över spegeln, men inte så mycket mer än så. Istället måste han rycka till när den kalla färgen spraymålas på hans hud. Han måste också försöka rymma från de röda hängselbyxorna med den gröna t-tröjan. För att inte tala om att han dessutom måste försöka slippa de blå skorna!

När tvillingarna äntligen är klara är Herrn helt slut. Han gäspar och önskar att det var måndag idag så att tvillingarna hade varit i skolan. Fast det är det ju inte. Det är lördag och Herrn har precis fått sitt livs jobbigaste makeover.

-        Det är dags för avtäckning! Herrn, du får ställa dig framför spegeln, säger Anna.

Hon ställer sig bredvid spegeln med handen på filten.

Egentligen vill nog inte Herrn veta hur han ser ut nu, men han känner ändå att han måste. Om någon skrattar åt honom kan det ju vara bra att veta varför. Så han ställer sig framför spegeln och Anna drar bort filten. Det Herrn får se kan bara beskrivas på ett sätt. Världens stiligaste kanin!

Okej, så idag har jag då varit på Rocknebys nya bibliotek. Omdöme? Mysigt och litet. Mycket öppna ytor, men de har tagit fasta på bibliotekens lugna atmosfär! Jag hittade en fåtölj som officiellt är min favoritplats där! Ingen bra arbetsställning att skriva i, men det skiter jag i. Mysfaktorn gjorde att jag gärna står ut med ömmande knän!
Taket såg riktigt härligt ut också! Kan ingen bygga en kopia av biblioteket åt mig? Gärna sno med fåtöljen också!

Okej, så här kommer den då. Den första manikyren i bloggen. Det är en extremt enkel manikyr gjord med depends cracked effect lack (mycket bättre än Isadoras). Egentligen är den ganska tråkig, men fungerar bra när du vill fixa något effektfullt snabbt! De färger som jag har använt är nr 36, nr 3 75 och nr 5001.

Okej, då börjar vi närma oss att få igång det här! Några bilder ska upp, så klart och Mathilda måste godkänna utseendet på bloggen, men sen är vi redo.

Här kommer både jag, Therese och min äldsta dotter, Mathilda att skriva. Vi kommer att skriva om det som just nu är relevant för oss, men mest om naglar och författande. Det är även här som vi kommer att lägga upp årets, och förhoppningsvis även framtida års, sagokalendrar. Just det kommer dock såklart inte fören i december. Jag hoppas att det här kommer att fungera bra!

Ha det bäst!

Therese