Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.
- Du kan vara lugn. Det är bra nu.
Nisse skakar på huvudet. Det är inte bra. Det kommer aldrig att bli bra. Han har förvandlats till ett monster.
Nisse sätter sig upp och gör en ansats att krypa ihop med armarna om benen. Han stannar upp och ser på sig själv. Vänder och vrider på händerna, armarna, benen. De ser ut som de brukar! Inga spår av klor och hår och i en helt lagom längd. Snabbt drar han upp ärmen på tröjan lite. Jo, där är födelsemärket också. Det som ser ut som en penna. Han är normal igen.
- Hur? frågar han.
Sarah släpper ner händerna igen. Som om hon förstår att Nisse verkligen är normal och inte farlig längre.
- En grå blomma. Den jag lade i din mun. Den motverkar effekten av regnbågsblomman, förklarar hon.
Nisse ser ner på sin kropp igen och sedan upp på Sarah.
- Hur visste du det? frågar han.
Sarah vänder ryggen mot honom och pekar mot en bår en bit bort.
- Det var inte jag som visste, säger hon.
Det är som om Nisse plötsligt har en stor isklump i magen. Vem ligger på båren och varför?
Nisse reser sig upp. Han noterar att Lukas sitter bredvid båren, men lägger inte så mycket vikt vid det. Istället går han fram och ser ner på båren.
Nisse drar djupt efter andran när han ser Tomten ligga där. Tomtens ögon är slutna och hans hand ombunden med blodig mossa.
- Har jag gjort det här? frågar Nisse.
Det är det första han tänker. Fram tills för en stund sedan var han ett monster och slogs han inte då med en röd björn? Nisses ögon tåras när han tänker att den röda björnen antagligen var Tomten.
Lukas är den som svarar honom och han gör det viskande.
- Ja, du anföll och bet honom när du fortfarande var förvandlad.
Nisses ben viker sig och han faller till marken med stora tårar rinnande ur ögonen. Han har anfallit och kanske dödat Tomten.
Hulkande och med stora svårigheter att få luft ställer han nästa viktiga fråga.
- Kommer han att klara sig?
Lukas drar med handen över Tomtens hår innan han svarar.
- Jag vet inte. Vi måste få honom till verkstaden snabbt. Tomtemor kanske kan rädda honom, säger han.
Nisse nickar och känner hur mängden is i hans mage ökar. Han kommer aldrig att kunna förlåta sig själv för det här.
Det blir en stunds tystnad som Sarah avbryter.
- Vi måste börja gå nu om vi ska hinna, säger hon.
Nisse kan riktigt höra klumpen som Sarah har i halsen. Hennes röst är liksom konstigt grötig. Som om hon också är på väg att börja gråta.
Lukas reser sig genast upp. Nisse gör en ansatts att göra detsamma, men avbryter sig direkt.
- Vad är det för ljud? frågar han.
Alla tre är helt stilla och då hörs det helt tydligt. Bjällror som de på Tomtens släde.