När Lukas vaknar av att någon knuffar på honom i sängen. Han öppnar ögonen och får se Ove stå böjd över sig. Ove ser väldigt glad ut.

- Kom med, säger han.

Lukas reser sig sakta ur sängen. När han kommer på fötter ser han att Sarah står i dörren. Hon ser lika rädd och dyster ut som han känner sig.

Ove slår ihop händerna framför sitt ansikte.

- Bra! Då går vi, säger han.

Lukas slås återigen av hur glad och munter Ove verkar vara. Han ser det inte som något bra tecken utan kommer fram till att Ove nog njuter av att se nissar lida. Han har varit arg på Sarah och Lukas innan. Han tycker säkert att det är bra att de ska bli utslängda från verkstaden.

Ove vänder på klacken och börjar gå i snabb takt. De kommer ut ur Lukas rum och fortsätter längs med korridoren. Lukas sneglar på Sarah, men hon tittar rakt fram. Han ser tårar i hennes ögon, men även en stolthet i hennes ansiktsdrag. I den stunden beslutar Lukas för att han tänker vara lika stark som Sarah. Han tänker också gå in i det här med huvudet högt. För de har inte gjort något fel. Det är Tomten som är orättvis som bestraffar dem.

För att liksom meddela Sarah att de står tillsammans i det här tar Lukas hennes hand i sin. Hon tar emot den, men rör inte en min. Så han vet inte om hon förstår.

Ove leder dem till verkstadsgolvet. Där, mellan arbetsbänkarna, står alla verkstadens nissar. Även de som inte börjat skolan än.

Lukas håller hårdare i Sarahs hand när han får syn på Tomten och Tomtemor. De står framför dörren till det stora förrådet. Tomten har handen på dörrhandtaget och han ser allvarlig ut. Tomtemor formligen strålar av lycka.

Nu blir Lukas förvirrad. Att Ove gillar att se nissar lida förvånar honom inte, men han hade högre tankar om Tomtemor. Han trodde verkligen inte att hon var så grym.

Att alla nissar står och ser på förvånar honom också. Förra gången fick han ett hemskt hårt straff, men det gjordes ändå privat på rummet. Lukas undrar hur hemskt straffet måste vara för att Tomten ska göra det offentligt.

Det faktum att Tomten kramar handtaget till förrådsdörren oroar honom också. Är det så hemskt som att förrådet byggts om till ett fängelse till honom och Sarah? Hur länge sov han egentligen?

De är framme vid Tomten och stannar. Ove drar sig undan och försvinner in i mängden av nissar.

På samma gång tar Sarah och Lukas ett steg närmare varandra. De kramar till och med ännu hårdare om varandras händer även om de är nära gränser för hur hårt det går att krama en hand utan att den går sönder.

Det tröstar Lukas något. Vad som än händer nu så möter de det i alla fall tillsammans. Det kan tyckas att det inte är så mycket eller viktigt, men för Lukas betyder det allt just nu. Han kommer att ha stöd från någon.

- Ni smet ut från verkstaden i hemlighet för att laga maskinen som nästan förstörde den förra julen fullständigt. Stämmer det?

Tomtens röst är hård. Den var inte ens så här hård när han förra gången bestraffade Lukas. Det kan inte vara ett gott tecken.

- Det st..st...stämmer, stammar Sarah.

- Ni lagade därefter maskinen till ett skick som gjorde det möjligt för er att tillverka flera tusen dockor. Stämmer det?

Lukas nickar.

- Ni bröt er in på mitt kontor där ni olovligt skaffade fram en lista på vilka barn det var som inte fick någon julklapp den förra julen. Stämmer det?

Lukas nickar igen. Tystnaden i verkstaden, när Tomten inte talar, är total. Lukas lyckas inte ens höra de ljud som i vanliga fall brukar höras när en nisse andas.

- Ni stal min släde och mina renar. Stämmer det?

- J...ja, stammar Sarah.

- Sen delade ni, olovligt, ut flera tusen dockor till barnen och ni gjorde det i mitt namn. Stämmer det?

- Ja, säger Sarah och Lukas i kör.

Lukas vill egentligen sträcka lite på sig nu. För han tycker fortfarande inte att han har gjort något fel. Allvaret i Tomtens ansikte och röst hindrar honom dock.

Tomten trycker ner handtaget och öppnar dörren. Det Lukas ser på andra sidan gör honom om möjligt ännu mer förvirrad. De har byggt om förrådet, men inte till ett fängelse. Det han ser på andra sidan liknar istället mer en arbetsplats. Han ser två bänkar, alla möjliga verktyg hängande på väggen och i mitten av allt står hans maskin.

Lukas möter Tomtens blick som nu plötsligt inte alls ser så hård ut. Nu är den snarare så mild och snäll som den brukar.

- Inga fler maskiner ska byggas i hemlighet utanför verkstaden. De ska byggas här.

Tomten pekar mot det som var ett förråd.

- Det här är ERT kontor. Här inne ska ni skissa upp och bygga maskiner till alla typer av leksaker som vi gör i verkstaden.

Lukas kan inte tro sina öron. Menar Tomten allvar? Skolan då? Fast Tomten har visst tänkt på det också.

- Fröken Sarah, du har aldrig förut gått i skolan. Det kommer att krävas av dig att du fortsätter att delta i lektionerna varje förmiddag. Under den tiden får Lukas arbeta själv.

Sarah nickar att hon förstår.

- Jag har en sträng regel för det här, säger Tomten.

Han håller upp ett finger för att tydligare visa att han menar allvar.

- Inga maskiner får testas utanför det här rummet. Jag tänker inte ta risk av att nya leksaker ska gå sönder. Maskinerna testas här tills dess att ni finner dem funktionsdugliga. Efter det tas de in i produktionen i verkstaden.

Innan Lukas hinner tänka sig för släpper han Sarahs hand och rusar fram till Tomten. Utan att tveka lägger han armarna runt den tjocka magen och kramar honom. Han känner ett tryck över ryggen när Tomten kramar honom tillbaka.

- Tack, viskar Lukas.

- Ingen orsak, viskar Tomten.

Resen tillbaka till nordpolen verkar ta en evighet. Lukas somnar där han sitter i sätet vaggad av renarnas gubbiga flygning och Sarahs nynnande Han vaknar av att de med en duns slår i marken.

- Är vi hemma? frågar han.

Till svar slår Sarah handen mot hans lår.

- Vakna! fräser hon.

Lukas slår upp ögonen. Det han ser är ingången till verkstaden och själva verkstaden. Framför den står Tomten, Tomtemor och Ove. De ser arga ut.

Lukas sväljer hårt för att bli av med klumpen som genast bildas i halsen på honom, men det går inte. Han får försöka att andas ändå.

- Kliv ur släden, säger Tomten.

Som om de plötsligt bränt sig på sätet flyger Sarah och Lukas upp från det och hoppar ner ur släden.

- Förklara er.

Tomtens begäran är egentligen väldigt enkel och Lukas vill verkligen svara, men han vågar inte. Inte när Tomten står där med armarna i kors över bröstet och med ren ilska i blicken. Det blir Sarah som tar till ord och det hon säger får Lukas att vilja försvinna i en rök puff.

- Det var Lukas, säger hon.

Tomten suckar.

- Det kunde jag nästan räkna ut. Förklara er, säger han.

Lukas hör hur Sarah tar ett djupt andetag innan orden börjar snubbla över varandra för att samtidigt komma ut ur munnen.

- Jag ville bara fixa. Förstört. Jul till påsk. Maskinen. Fixa. Dockor, säger han.

Lukas förstår själv att Tomten, Tomtemor och Ove nog inte förstod ett ord av det han sa. Därför blir han inte förvånad när Tomten sätter blicken i Sarah.

- Översätt, säger han.

- Lukas ville fixa det han förstörde. Vi lagade maskinen, eller ja Lukas gjorde det mesta jobbet. Den fungerar i alla fall nu. Vi gjorde en massa dockor med den och gav en till varje barn som blev utan på julafton. Det var därför som vi behövde släden och renarna, förklarar Sarah.

Lukas kan se hur Ove skakar på huvudet. Tomtemor sätter händerna för munnen och hennes ögon tåras. Tomten ser helt oberörd ut.

- Gå till era rum under tiden som jag tänker ut en passande konsekvens, säger han.

Sarah och Lukas lyder utan att se på varandra.

Hela vägen tillbaka till sitt rum har Lukas en väldigt jobbig känsla i magen. Under hela arbetet med maskinen så har han inbillat sig att Tomten skulle bli glad och stolt över honom. Kanske inte direkt, men när dockorna väl var utdelade. Det han såg nu var en allt annat än glad tomte. Han såg till och med argare ut än han gjort den gången när maskinen förstörde alla julklappar.

Lukas hinner tänka mycket på vilken konsekvens Tomten kan tänkas mena. Desto närmare han kommer till sitt rum desto mer övertygad blir han om att detta är hans sista stund i verkstaden. Tomten kommer att slänga ut honom. Kommer han att slänga ut Sarah också? Lukas hoppas nästan på det eftersom det skulle betyda att han i alla fall får sällskap. Då kommer han att ha någon att prata med när han vandrar genom världen för att hitta en ny plats att bo på.

När Lukas kommer fram till rummet är hans huvud så fyllt av tankar och rädslor att han tror att det ska gå sönder. Han slänger sig på sängen det första han gör och inom några minuter sover han. Det här var mer än vad hans redan trötta kropp klarade av.

Lukas första impuls är att resa sig upp, men innan han hinner göra det öppnar människan munnen.

- Ingen av er rör sig en millimeter, säger han.

På det sättet står de en bra stund. Människan framför eldstaden med kniven höjd, Sarah med armarna i luften precis framför Lukas som sitter och kramar paketet i famnen.

- Vilka är ni? begär människan att få veta.

Sarah är den som svarar.

- Vi är nissar. Vi jobbar för Tomten.

Människan fnyser.

- Tror ni att jag är blåst? Tomten finns inte på riktigt, säger han.

- Tomten finns visst och vi är hans nissar. Vi är här för att lämna Sophies julklapp.

Nu skrattar människan åt dem.

- Jag vet inte vilka ni är eller varför ni bryter er in i mitt hus, men jag vet att jul var för tre månader sedan.

Lukas räcker upp handen i vädret.

- Det är mitt fel, säger han.

- Jag råkade förstöra en massa julklappar så en massa barn blev utan och fick godis istället. Jag försöker rätta till det nu.

Lukas visar paketet för människan.

- Vi har med oss en julklapp till Sophie. Jul till påsk. Det är planen, avslutar han.

Nu har Lukas aldrig sett en människa förut så han vet inte säkert, men han skulle vilja säga att människan ser förvirrad ut.

- Hur vet ni att Sophie fick godis av Tomten i år?

Lukas vågar på att resa sig upp. Mest för att han sitter på något som är väldigt obekvämt för rumpan.

- För att det är mitt fel att det blev så. Snälla låt oss rätta till det, ber han.

Människan sänker kniven lite.

- Jag vet inte om jag vågar tro er, säger han.

Lukas tar ett steg närmare människan och räcker fram paketet.

- Du måste inte tro oss eller på oss, men jag skulle bli glad om du kunde ge den här till Sophie, säger han.

Nu släpper människan äntligen kniven så att den skramlar mot golvet. Han tar ett steg mot Lukas och tar paketet ur hans famn.

- Jag har inte förstått det innan. Jag trodde att det var min fru som lade paket under granen för att luras och hålla magin levande. För barnens skull menar jag. Julen blir så magisk om de tror på Tomten, säger han.

- Nu vet du bättre, säger Sarah.

Sarah och Lukas dröjer sig inte kvar i huset längre. Framför allt för att de inte vill riskera att människan börjar vifta med kniven igen. Det de gör är istället att klättra upp för skorstenen till taket. Där står renarna fortfarande och väntar på dem.

I näste hus stöter de inte på någon, men i både hus tre och fyra är människor hemma och vakna. Ingen av dem har kniv, men de blir alla lika rädda. Med undantag av barnet i hus fyra som blir överlycklig.

Efter många förklaringar kommer de upp på taket till hus fyra.

- Jag begriper inte hur Tomten kan göra det här varje år utan att bli upptäckt, säger Lukas.

- Han gör det på natten när alla sover, förklarar Sarah.

Lukas himlar med ögonen.

- Jag vet, men jag trodde inte att det skulle göra så stor skillnad. Jag trodde inte att människorna var hemma på dagarna.

Nu är det Sarah som himlar med ögonen.

- Det är väl klart att de är hemma! Vad ska de annars med så stora hus till?

Lukas rycker på axlarna.

- Jag tycker inte att de är så stora. Inte om man jämför med verkstaden, säger han.

Sarah skrattar samtidigt som hon hoppar upp i släden.

- Inget är stort om man jämför det med verkstaden, säger hon.

De fortsätter att dela ut sina julklappar. För varje timme som går på klockan är det fler och fler som är hemma. Vilket i sin tur gör att det tar väldigt lång tid eftersom de i varje hus måste berätta vilka de är och vad de gör där.

- Kanske ska vi börja lägga julklapparna på taket? frågar Sarah efter hus nummer etthundratretton.

Lukas skakar på huvudet.

- Jag tror inte att människor är på taket så ofta. De hittar dem nog inte där, säger han.

Sarah nickar.

- Jo, det är klart. För hur ofta är vi på verkstadens tak? Typ aldrig. Då borde inte människor ha någon anledning att vara på sina.

Nu är det Lukas chans att briljera lite med sina kunskaper för Sarah.

- De har sotningen av skorstenarna en gång om året. Så i alla fall en gång om året är någon på taket, men vi har ju inget sätt att få reda på när det var senast. De kanske precis har sotat skorstenen och då kan det ta ett år innan de hittar paketet, säger han.

Sarah sträcker sig fram och ger Lukas en stor puss rakt på munnen.

- Det visste jag inte, säger hon.

De åter vidare till näste hus och sen nästa. Inte fören de har kommit till hus nummer etthundrasjutton kommer Lukas på lösningen.

- Vad sägs om att renarna inte landar på varje tak? Istället kan vi flyga precis över skorstenen och släppa ner paketet från släden ner i den. Det borde gå mycket snabbare, säger han.

- Mmm, kanske, säger Sarah.

- Vad finns det för nackdelar menar du? frågar Lukas.

- Paketet kan ju fastna i skorstenen.

- Det är inget problem, säger Lukas.

När Sarah inte verkar förstå vad han menar förklarar han.

- Fastnar paketet så ryker det in nästa gång som de eldar. Då kollar de skorstenen och hittar paketet.

Sarah sätter sig lite bättre på sätet i släden.

- Okej, då gör vi så, säger hon.

Lukas förstår inte riktigt hur det går till, men renarna verkar förstå deras plan. Fortsättningsvis flyger de lågt över varje skorsten så att Sarah eller Lukas kan släppa ner ett paket i den. Det gör att utdelningen går mycket snabbare. Redan när solen är på väg upp efter natten är de klara.

- Nu flyger vi hem, säger Sarah efter att hon släppt ner det sista paketet.

Lukas kan inte göra något annat än att hålla med så han nickar. Han är trött och vill hem och sova.

Utan att Sarah eller Lukas behöver göra något alls börjar renarna med att flyga till den gamla verkstaden, den där dockorna finns. De landar tyst och smidigt framför den stora dörren.

I vanliga fall innebär lastningen av leksaker en snabb sak med många nissar inblandad. Den här gången är de två. Därför tar det väldigt lång tid. När Lukas lyfter i den sista dockan i vagnen står renarna och stampar otåligt.

Sarah hoppar snabbt upp i vagnen igen. Ur fickan tar hon fram listan med barn som de ska besöka.

- Nu måste vi bara lista ut hur vi får renarna att åka till rätt ställen, säger hon.

Just då kommer en nisse runt hörnet och får syn på dem. Han stannar stelt med blicken i Lukas. Lukas förstår att de är körda, men Sarah ropar.

- Upp i vagnen!

Hon sträcker ut en hand som Lukas tar. På bara några sekunder sitter han i släden och renarna skjuter fart från marken.

- Vänta lite! Ni får inte göra så där!

Skriken kommer från nissen på marken. Lukas tittar ner på honom och ser hur han blir mindre. Sen vänder han sig mot Sarah.

- Nu måste vi verkligen se till att klara det här. Tomten kommer att få veta att vi har stulit släden, säger han.

Sarah nickar med blicken på listan. Sen tittar hon upp och möter Lukas blick. Hon lägger en varm hand på hans lår.

- Vi kommer att klara det här. Jag lovar, säger hon.

Lukas förstår inte hur det ska gå till, men han känner sig ändå lättad. Sarah tror fortfarande på projektet och så länge hon gör det så gör han det också.

Det visar sig att de inte alls behöver styra renarna. De flyger själva till den närmaste staden. När de kommer dit lyser namnen på de barn som bor där upp.

- Det här är nog dem vi måste besöka, säger Sarah och pekar.

Lukas nickar.

- Hur vet vi var de bor? frågar han.

Sekunden efter får han svar på det. Glöden från det första namnet stiger upp från pappret och börjar röra sig genom luften.

- Följ glöden, kommenderar Sarah renarna.

Lukas vet inte om det är för att Sarah säger till dem eller för att det alltid går till på det här sättet, men de gör som hon säger. Med en snabbhet och skicklighet som Lukas inte trodde var möjlig åker de mellan alla hus i staden efter glöden. När glöden till sist åker ner genom skorstenen på ett hus landar de på det taket.

- Det här var ju enkelt, säger Sarah.

Hon viker ihop listan och stoppar den i fickan.

- Vem av oss ska gå ner? frågar Lukas.

Han har läst på tillräckligt mycket om julens historia för att veta att en av dem måste gå ner genom skorstenen med en docka för att lägga den under julgranen.

- Vi kan väl gå båda två, säger Sarah.

Hon hoppar ur släden och går mot skorstenen. Lukas hoppar ut han också. Han tar en docka från högen. När han vänder sig om för att gå till Sarah sitter hon på kanten till skorstenen med båda fötterna i hålet.

- Då får du ju vänta på mig, säger han.

Sarah skrattar.

- Du får väl fånga mig, säger hon.

Sen skjuter hon ifrån. Med ett swish är hon borta. Lukas går genast fram till skorstenen. Han ser ner i det mörka hålet. Inga tecken efter Sarah.

- Är du okej? ropar han ner.

- Självklart! Tänker du komma eller?

Sarahs röst låter mer glad än irriterad. Lukas tänker att hon nog, precis som han själv, tycker att det här både är roligt och spännande.

Lukas klättrar upp på skorstenen. Försiktigt låter han benen glida över kanten tills de svävar fritt. Han håller hårt om paketet och tar ett skutt över kanten samtidigt som han ropar:

- Akta dig för nu kommer jag!

- Nej! Nej! Stanna! Jag kommer upp!

Lukas hör paniken i Sarahs röst, men det är för sent. Han känner redan vinddraget i håret när han i hög fart faller ner genom skorstenen. Han slår i marken med en duns. En massa sot flyger upp åt alla håll och kanter och tvingar Lukas att blunda. När han öppnar ögonen igen ser han ett stort vardagsrum och Sarah som står med händerna höjda framför en väldigt stor människa med en kniv i handen.

De följer planen och därför blir det en väldigt jobbig dag.

De missar frukosten och kommer för sent till lektionen. Ove är inte glad.

- Är det er vanliga aktivitet som är orsaken till att nu är sena? frågar han.

Lukas ser att Ove är arg och tycker att det är bäst att inte svara alls, men Sarah nickar.

De kommande tio minuterna ägnar Ove åt att förklara vikten av att göra det man ska och av att hålla tider.

Lukas lyssnar bara på ett halvt öra. Han förstår att Ove är arg, men tycker samtidigt att det han och Sarah gör är viktigare.

Deras situation blir inte bättre av att Lukas en stund senare somnar rakt över pappret med deras uppgift på. Ove väcker honom genom att slå näven I bordet bredvid Lukas huvud.

Utskällningen som kommer på det slaget är nog den värsta som Lukas har varit med om. Det känns som om Ove aldrig ska bli klar med att skälla.

De räddas av att klockan ringer för lunch. Snabbt packar de ihop sina saker och försvinner ut genom dörren.

När Ove dyker upp till städningen tror Lukas att det är för att skälla mer, men Ove måste vara där i något annat ärende för han går raka vägen förbi Lukas.

Resten av dagen blir lugnare, men Lukas känner hur han hela tiden blir tröttare. Aldrig att han hade orkat att dela ut alla dockor idag. Lukas somnar direkt när han lägger sig i sängen och vaknar först när Sarah knackar på dörren.

Med sömnen fortfarande i ögonen öppnar Lukas dörren.

- Vad är klockan egentligen? frågar han.

- Tidigt, svarar Sarah.

Hon går förbi Lukas in i rummet, men hon sätter sig inte ner. Istället står hon och stampar framför Lukas.

- Nå? frågar hon.

- Nå vad?

- Tänker du klä på dig så att vi kan sätta fart?

Lukas gnuggar sig i ögonen samtidigt som han går mot garderoben. Han är så nyvaken att han för en stund glömde vad de ska göra. Nu när han kommer ihåg så är han ivrig att börja. Han skickar en blick på Sarah. Han ser att hon har vinterkappa, vantar och mössa på.

- Måste vi verkligen vara så varmt klädda? Det är mars, säger han.

- Ja, men vi ska sitta i en släde högt uppe i himlen kanske så länge som ett dygn. Det kommer att bli kallt, försvarar sig Sarah.

Lukas tänker att hon säkert har rätt. Han har aldrig åkt släde förut så han vet inte, men han tänker att har hon fel kan han alltid ta av sig de varma kläderna. Har hon däremot rätt blir det svårt att ta på sig något som ligger kvar i garderoben.

Lukas är klar på fem minuter ungefär och Sarah går mot dörren.

- Vänta, hur ska vi egentligen göra det här? frågar Lukas.

Sarah stannar med handen på handtaget. När hon svarar har hon fortfarande ryggen mot Lukas.

- Det blir enkelt. Stallet är alltid tomt så här dags. Allt vi behöver göra är att gå dit och släppa ut renarna sen sköter de resten.

- Va?

Sarah vänder sig mot honom med ett skratt kittlande i halsen.

- De selar sig själva. Släpper vi ut dem så går de till släden, tar på sig selarna och väntar sen på kommando från oss. Jag såg det i julas. Då var jag i stallet när Tomten gav sig av, förklarar hon.

Lukas nickar och följer med Sarah ut genom dörren.

Egentligen tycker han att det är konstigt. Han har levt mycket längre än Sarah. Han har gått i skolan förut och han har sett mycket. Ändå verkar hon veta så mycket mer än honom. Lukas tänker att hon inte kan ha spenderat så mycket tid på dagiset. Hon måste ha använt tiden till att gå runt och upptäcka saker i verkstaden.

Att ta sig till stallet tar inte så lång tid. De går helt enkelt till verkstaden och smiter ut genom den lilla dörren där. Då kommer de ut på en stor gård i vars andra ände stallet står.

Lukas har aldrig varit där förut. Han har aldrig haft anledning till det. Hans plats har varit bland dockorna. Lukas slås av hur vackert det är. Hela stallet är dekorerat med lampor som lyser i alla möjliga färger.

- Den här vägen, säger Sarah.

Hon tar hans hand och drar honom med sig mot stallet.

När de kommer in möts de av en alldeles särskild doft. Den är varm och trygg tycker Lukas även om den är obekant.

Sarah släpper hans hand och går några steg före. Lukas kan se tolv stycken bås, var och en med en ren i. Bortom dem på en rund plattform står den stora släden. Lukas sväljer hårt.

- Hur ska vi kunna flyga den? frågar han.

Sarah rycker på axlarna.

- Vi kommer nog på ett sätt, säger hon.

Det gör inte Lukas ett dugg mindre nervös. Snarare tvärtom.

Sarah börjar nu gå längs med den ena sidan av bås. Hon öppnar dem en och en med hjälp av en liten regel på dörren. Lukas börjar göra samma sak på den andra sidan. Det tar inte lång tid.

Så fort han öppnar ett bås går renen på andra sidan ut och förbi Lukas. Han tittar inte efter dem utan fokuserar på nästa regel istället. Därför blir han förvånad när han vänder sig om efter att ha öppnat den sista. För där står renarna, selade och klara, vid släden.

- Wow, säger Lukas.

- Ja, visst är det coolt? Fast det är klart. Tomten har haft väldigt lång tid på sig att träna dem, säger Sarah.

Hon står och klappar den ren som står längst fram. Lukas har för sig att den heter Rudolf. Den ser inte riktigt ut som de andra med sin röda nos.

- Vad gör vi nu? frågar Lukas.

Sarah ler.

- Nu kliver vi upp i släden, säger hon.

Lukas nickar. Det borde han såklart ha kunnat räkna ut. De måste upp i släden. Lukas sväljer den stora klumpen med saliv som trycker sig mot gommen. Han har nog aldrig varit så här nervös förut.

- Tror du att det är farligt? frågar han.

Sarah skrattar.

- Tror du att Tomten skulle göra det om det var farligt?

Lukas nickar. Sarah har en poäng. Igen.

Försiktigt tar han några steg närmare renarna och släden. Han är hela tiden beredd på att fly om det skulle vara så att renarna får för sig att anfalla, men renarna rör sig inte. De står bara still där de är och väntar. Lukas tar några steg till och snart står han bredvid släden.

Sarah har redan hoppat upp i det främre av de två sätena. Hon sträcker ut handen mot Lukas.

- Kom nu, säger hon.

Lukas tar hennes hand och låter henne dra honom upp bredvid sig i släden. I samma sekund som hans rumpa nuddar sätet börjar en lucka i taket att öppna sig. Det är dags.

Redan nästa morgon sätter Lukas fart. Innan frukost låter han maskinen göra hela tio dockor, alla med olika färger på klänningarna. Mer hinner han inte innan det knackar på dörren. Det är Sarah.

- Hej, kom in och se vad jag har gjort, säger Lukas.

Sarah kommer in och får se dockorna. Hon plockar upp en av dem för att kontrollera sömmarna.

- Inte illa! Det är en bra start, säger hon och lägger ner dockan.

- Frågan är bara var vi ska ha dem, fortsätter hon.

- Jag tänkte att vi kunde ha dem här inne, säger Lukas.

Han är säker på att han får plats med dem i garderoben om han försöker. Sarah verkar däremot inte tycka det eftersom hon skrattar åt honom.

- Det är många tusen namn på den där listan. Hur ska du få plats med flera tusen dockor här inne? frågar hon.

Lukas kliar sig i huvudet och ser sig om i rummet. Sarah har rätt. Han får aldrig plats med så många dockor på sitt rum. Inte ens om de fyller hela Sarahs rum också får de plats.

- Det är ett problem, säger han.

- Fast det måste inte vara det, säger Sarah.

- Var ska vi ha dem då menar du? frågar Lukas.

- Den gamla verkstaden, säger Sarah.

Lukas kan inte hjälpa det, men han drar faktiskt efter andan.

- Du kan inte mena allvar, säger han.

Sarah nickar.

- Jo, det gör jag. Ingen går någonsin dit och där finns gott om utrymme.

Hon har rätt om utrymmet, tänker Lukas. Det räcker inte längre till all världens barn eftersom de hela tiden blir fler. Det var därför som de fick bygga ut verkstaden för alla de där åren sedan. Vad den däremot räcker till är några tusen barn. Det räcker den till med väldigt goda marginaler.

- Går det ens att komma in där? frågar Lukas.

Sarah nickar.

- Jag har ofta gått dig för att få vara ifred och tänka. Det är inte alls svårt att komma in. Jag kan visa dig, säger hon.

Lukas börjar vanka av och an i rummet. Han försöker köpa sig själv tid att tänka på.

- Hur får vi dit maskinen? frågar han.

Nu tar Sarah av sig ryggsäcken som hon har på sig.

- Det är därför som jag har ryggsäck idag. Vi gömmer maskinen i den och så tar vi med den till gamla verkstaden direkt efter middagen. Ingen kommer att märka något, säger hon.

- Och om någon beslutar sig för att titta i ryggsäcken?

- Ingen kommer att göra det.

Lukas har bara ett ord att säga till det.

- Simon.

Sarah skakar på huvudet.

- Om vi hjälps åt kan vi hålla honom borta från den, säger hon.

Lukas låter sig övertalas. Mest eftersom han inte har någon bättre idé själv. Han tar fram maskinen ur garderoben och ger den till Sarah. Hon lägger genast ner den i ryggsäcken.

- Vi måste gå nu om vi inte ska komma för sent, säger hon sen.

De kommer inte för sent, men de har båda väldigt svårt att koncentrera sig under hela dagen. Bådas tankar är på ryggsäcken och vad som ska hända om någon öppnar den.

De hade inte behövt bekymra sig. Ingen så mycket som tittar åt ryggsäcken. Inte ens Simon.

När middagen kommer slänger Lukas och Sarah i sig maten. Sen ursäktar de sig från de andra.

- Vart ska ni då? frågar Jolly.

- Gissa, säger Sarah.

Jolly fnyser.

- Behöver jag inte. Ni ska gå vart ni nu går för att pussas halva natten, säger hon.

- Helt rätt, säger Sarah.

- Usch, säger Simon.

Lukas släpper ur sig ett nervöst fnitter som får alla att vända sina ansikten mot honom.

- Förlåt, säger han.

Sen börjar han så snabbt som möjligt att gå mot dörren. Sarah springer ifatt honom och tar hans hand.

- Ha det så mysigt, ropar Jolly.

Fast hon har en ton i rösten som får Lukas att tänka att hon kanske inte alls gillar tanken på att Sarah och Lukas ska pussas halva natten. Han tänker att det inte spelar någon roll. Jolly får tro och tycka vad hon vill. Nu är det jul till påsk som gäller.

Lukas har ingen aning om vart de ska. Det verkar dock Sarah veta. Hon leder honom genom korridor efter korridor. De möter färre och färre nissar tills de, efter en timmes vandrande, inte möter någon alls.

- Vart ligger den egentligen? frågar Lukas.

Sarah svarar inte utan drar bara lite hårdare i Lukas hand för att få honom att öka takten.

Den gamla verkstaden visar sig ligga i slutet av den korridoren. Lukas förstår det redan innan de har kommit fram. Det räcker med att han ser de enorma, röda dörrarna.

Både Sarah och Lukas ökar nu takten till springande. De kommer snabbt fram och Lukas rycker tag i ett av dörrhandtagen för att öppna dem. Det händer inget alls.

- De är låsta, säger han.

- Bara för den som inte vet hur de fungerar, säger Sarah.

Hon ställer sig vid en liten lucka i den vänstra dörren. Lukas ser på när hon knackar fem gånger, lutar sig fram och viskar:

- Jag vill komma in.

Effekten kommer direkt. Med en trött suck glider både den vänstra och högra dörren upp. Lukas kan nu se en enorm sal. Det förvånar honom att den är helt tom.

- Var är alla arbetsbänkar? frågar han.

- De tog de ju med sig till den nya verkstaden dummer, säger Sarah.

Hon går före honom in i salen.

De håller på hela natten Först när Sarahs klocka ringer att det är dags för frukost kommer den sista dockan ut ur maskinen. De har då gjort exakt 13 592 dockor och ingen är likadan som någon annan.

Lukas sträcker ut sig på golvet och suckar.

- Det var sista va? frågar han.

- Japp, nu är vi klara, säger Sarah.

Hon slår snabbt in den sista dockan med ömmande händer.

Lukas sätter sig upp igen och ser på vad de har gjort. Framför sig har han ett helt berg med paket. Var och en med en docka i sig.

- Vi klarade det, säger han.

- Japp, nu ska vi bara dela ut dem också.

Lukas nickar. Nu när alla dockorna är klara känns det som om det kommer att bli den svåra delen. De ska inte bara sno Tomtens släde utan de ska dessutom kidnappa tolv renar och flyga med dem tvärs över hela jorden.

- När ska vi göra det? frågar han.

Sarah ser på sin klocka som om svaret finns där.

- Inte idag. Jag är för trött. Vi sover ut inatt och så gör vi det direkt efter frukosten imorgon. Det gör nog inget om vi missar en dags lektioner och städning, säger hon.

De kommer fram till att bästa tidpunkten för inbrottet på Tomtens kontor är på natten. Under dagen är risken att Tomten finns i närheten för stor. Alltså har de väldigt mycket tid att döda innan de kan skrida till verket. De använder den till att pussas.

Efter ett tag känner Lukas att hans läppar börjar domna.

- Nu får vi nog sluta, säger han.

- Vi kan inte gå till Tomtens kontor än, säger Sarah.

- Vi kan göra något annat.

Det slutar med att de spelar spel ända fram tills Sarahs klocka ringer. Det är dags.

- Tänk om vi inte lyckas, säger Lukas.

- Då försöker vi igen.

Lukas kommer fram till att det här är lättast att göra om han ser det som en övning. Han låtsas att de bara ska kolla hur allt ser ut inför den dagen de faktiskt gör inbrott. Det går bra när de smyger genom korridorerna mot kontoret, men så fort de kommer fram slås han av allvaret. Vad är straffet för att bryta sig in på kontoret? Lukas vet inte och han vill inte veta det heller.

De står utanför glasdörren som leder in till kontoret. Mönstret på dörren går i gröna grenar och löv. Lukas älskar den här dörren. Den är vacker.

- Hur gör vi nu? frågar Lukas.

Sarah rycker på axlarna.

- Krossa glaset? föreslår hon.

Lukas skakar på huvudet. Det skulle låta för mycket. Dessutom vill han inte förstöra glaset när det är så vacker. Han går istället fram till dörren och känner på handtaget. Han förväntar sig att dörren ska vara låst, men det är den inte. Med ett klick öppnas dörren när han trycker ner handtaget. Lukas antar att Tomten litar på att hans nissar inte ska göra inbrott.

- Det där var ju enkelt, säger Sarah.

Kanske för enkelt kommer Lukas på sig med att tänka. Kanske har Tomten luskat ut vad de håller på med och väntar där inne i mörkret.

- Vi kanske borde gå tillbaka, säger han.

- Är du galen? Nu när vi har kommit så här långt? Vi går in, säger Sarah.

Hon ger Lukas en liten putt åt sidan och försvinner för en stund in i mörkret. Några sekunder senare blir Lukas bländad av ett starkt ljus.

- Släck, släck!

På något sätt lyckas han med att både skrika och viska på en och samma gång.

- Nej, vi behöver ljuset, säger Sarah.

Så snart han har vant sig, och det tar inte lång tid, ser Lukas Tomtens kontor i all sin prakt. Där finns det stora skrivbordet i ek med den mjuka fåtöljen bakom. Där finns hyllorna med böcker och pärmar och där finns piedestalen i mitten av rummet. Det är den de är ute efter. På den ligger en bok med listan på alla världen barn. Där står det om de varit snälla och vad de fått i julklapp. Sarah står redan och håller på att öppna den stora boken. Lukas går fram till henne. Han har sett boken många gånger, men det här blir den första gången som han ser i den. Det är något som, i vanliga fall, bara Tomten får göra.

- Hittar du listan?

Sarah skakar på huvudet. Samtidigt bläddrar hon snabbt genom sidorna i boken.

- Det står inget i den, säger hon.

Lukas ställer sig bakom henne och ser att det stämmer. Varje sida som Sarah tar upp är tom. Inte ett ord står i boken.

- Ska det inte stå om alla barn i boken? frågar Lukas.

- Jo.

Sarah släpper boken. Den är nu öppen på en sida någonstans i mitten.

- Den kanske har en magisk spärr, säger hon.

Sarah går åt sidan så att Lukas kan se närmare på boken. Han vet inget om magi eller magiska spärrar. Det är inget som de får lära sig i skolan, men de får lära sig hur viktig boken är. Lukas vänder på några blad. Han suckar när de alla är tomma.

- Jag vill se listan på vilka som inte fick någon julklapp förra julen, säger han.

- Jag med.

Sarah avbryter sig och ser på boken. Den har börjat bläddra av sig själv. Nu ligger den uppe på en sida med en lång lista av namn. Sarah skrattar till.

- Den är röststyrd, säger hon.

Lukas nickar. Det är väl logiskt på ett sätt. Hur skulle Tomten annars snabbt kunna hitta det han vill i boken.

Lukas ser ner på listan. Den är lång. Flera sidor upp och ner.

- Vi hinner aldrig skriva av den här listan inatt, säger han.

Sarah tar ett steg närmare och med blicken på boken säger hon:

- Jag vill ha en kopia på listan att ta med.

Boken lyser upp med ett starkt sken. När skenet lägger sig ligger det en rad lösa papper på den. På de pappren finns listan skriven.

Lukas kastar en blick på Sarah. Hennes ansikte lyser fortfarande och hon ler.

- Jag visst väl att det skulle fungera, säger hon.

- Du är bäst, säger Lukas.

Han menar det verkligen också. Sarah är helt otrolig. Hon får Lukas att känna sig glad över att den förra julen blev förstörd. Hade den inte blivit det så hade de aldrig träffats.

Sarah rycker åt sig högen med papper. Fortfarande med ett stort leende på läpparna vänder hon sig mot Lukas.

- Det är nog bäst att vi går nu. Så ingen kommer på oss, säger hon.

De tar sig tillbaka i en betydligt högre hastighet än de kom i. De springer fortfarande inte, men deras steg är ändå snabba. Sarahs rum ligger närmast så det är dit de går.

- Det där gick ju bra, säger Lukas när han stänger dörren om dem.

- Jag sa att det skulle det. Lätt som en plätt.

Sarah sätter sig i soffan med pappren. Lukas kan se hennes ögon röra sig från sida till sida när hon läser.

- Det är väldigt många namn, säger hon.

Lukas rycker på axlarna.

- Då får vi göra väldigt många dockor, säger han.

Sarah ler stort när hon ser på honom.

- Precis rätta attityden!

Lukas lutar sig tillbaka mot väggen närmast dörren. Han känner sig matt i kroppen och det går ett sus genom hans huvud.

- Ska vi göra dem imorgon? Jag är för trött för att göra dem nu, säger han.

Sarah nickar utan att ta blicken från pappren.

- Det blir bra. Tills dess ska jag nog vara klar med utformningen, svarar hon.

- Utformningen?

- Ja, på dockorna. Vi kan inte göra alla likadana eftersom alla barn är olika.

Lukas nickar, men eftersom Sarah är djupt försjunken i pappren så ser hon det inte.

- Jag går över till mitt då så ses vi imorgon, säger han.

Sarah gör tummen upp och Lukas öppnar dörren för att gå.

- Du tror väl inte att du kommer undan utan en puss, säger Sarah.

Hon har lämnat soffan och står nu precis bakom honom. Lukas vänder sig om och ger Sarah en lång puss rakt på munnen. Sen går han hem till sig.

Resten av den dagen går snabbt. De städar åter bland dockorna vilket får Lukas och Sarah att med jämna mellanrum ge varandra menande blickar. Om allt går vägen kommer det snart inte att behövas någon städning bland dockorna.

Under middagen har Simon fått nog av paret.

- Kan ni inte gå någon annanstans om ni ska ge varandra sådana blickar hela tiden? frågar han.

Simon har en min som tydligt säger att han ser på något väldigt äckligt. Lukas kan tänka sig att samma min skulle dyka upp om Simon tittade på ett bord fyllt av mögliga makaroner med larver i.

- Vadå? frågar hon.

Simon fnyser.

- Ni ser så kära och lyckliga ut. Det blir jobbigt. Så kan ni inte sluta med det?

Sarah skrattar.

- Hellre kär och lycklig än ensam och ledsen. Vi ser ut som vi gör och har du problem med det så finns det andra bord att sitta vid.

Lukas tror för en sekund att Simon verkligen tänker byta bord, men han verkar ångra sig i sista stund för han sitter kvar.

- Pussa bara inte på varandra, säger Simon.

Nu är det Lukas som skrattar. När han är klar lutar han sig över åt Sarah på sidan och ger henne en lång puss rakt på munnen. Nu när de verkligen är tillsammans känner sig Lukas lyckligare än han någonsin har gjort. Det här måste vara den bästa dagen i hans liv.

Simon verkar dock inte hålla med för han fnyser igen. Resten av måltiden tittar inte Simon på något annat än sin mat.

Efter middagen går Sarah och Lukas raka vägen till hennes rum. De sätter sig i hennes soffa och för en stund gör de inte något annat än att pussas. Lukas tycker att det är riktigt mysigt.

Därför blir han förvånad när Sarah efter en stund slutar och lutar sig tillbaka. Hon ler och hennes ögon lyser.

- Så vad sa Ove som fick dig att ändra dig? frågar hon.

Lukas rycker på axlarna.

- Han hjälpte mig bara att sortera ut hur jag känner, säger han.

Sarah drar upp fötterna i soffan. Hon sätter sig som en skräddare med benen under sig.

- Vad är planen framåt? undrar hon.

- Vilken plan?

Sarah skrattar.

- Du påstår väl inte att du har glömt maskinen?

Lukas känner sig jätte dum, men det är precis vad han gjort. Under hela den här stunden har han inte ägnat den en tanke.

- Jo, erkänner han.

Sarah skrattar igen. Lukas tycker att det är så vackert att han ger henne en puss. Han får en tillbaka innan Sarah åter lutar sig tillbaka.

- Vad är planen framåt? frågar hon igen.

Lukas rycker på axlarna. De har pratat om det tidigare, men det var lösa funderingar. Inget som han trodde skulle gå att göra. Nu står alla möjligheter framför dem.

- Jag tror inte att Tomten går med på en demonstration i verkstaden, säger han.

- Nej, det gör han nog inte.

Sarah skrattar på nytt och Lukas älskar ljudet.

- Vad sägs om jul till påsk då? Kan vi göra det?

Lukas kliar sig i huvudet. Det var ett tag sen han tänkte på det. Jul till påsk.

- Klarar vi det? frågar han och ger luft åt sin rädsla.

Sarah nickar.

- Klart vi gör. Bara vi vet vilka barn som inte fick några julklappar.

Sarah reser sig upp och börjar gå runt i rummet samtidigt som hon tänker högt.

- Vi borde kunna hitta all information på Tomtens kontor. Så allt vi egentligen behöver göra är att bryta oss in där. När vi har informationen tillverkar vi alla dockor som behövs. Sen stjäl vi släden och kidnappar renarna. Vi delar ut dockorna och låter sen Tomten veta vad vi har gjort. Det borde inte vara så svårt, säger hon.

- Det låter väldigt svårt, säger Lukas.

Sarah fnyser.

- Snick, snack. Har vi kommit så här långt ska vi nog komma hela vägen i mål, säger hon.

Sarah går fram till skrivbordet där hon plockar fram papper och penna.

- Allt vi behöver är en plan, säger hon.