Okej, det har gått en månad nu. 15 min om dagen i en månad och sen utvärdera sa jag.

Det har gått både bra och dåligt. Dåligt på det sättet att jag inte har skrivit 15 min varje dag i en månad. Det målet har jag missat med ett par dagar. Fast det bra uppväger det med hästlängder (som ibland kan vara väldigt avgörande).

Jag har hittat glädjen för skrivandet igen. Jag skriver för att jag vill skriva och jag tänkar på mitt projekt även när jag inte skriver igen. Jag planerar och funderar för att sen kolla fakta innan jag sätter det i verket. Detta leder till att jag, de dagar som jag skriver, ofta skriver mer än 15 min.

15 min koncentrerat skrivande är ungefär en sida. Plus, minus något stycken beroende på hur mycket dialog det är i texten och hur mycket jag behövt stanna och tänka efter. De dagar som jag skriver springer det ofta iväg på 2-3 ibland 4 sidor. Det betyder att jag lägger mellan 15 och 60 min på skrivandet de dagar som jag skriver. Oftast skriver jag i alla fall fem dagar i veckan. Det gör att jag tror att jag totalt faktiskt lägger mer än den 1 h och 45 min som det blir med 15 min om dagen.

Samtidigt känner jag att det inte spelar så stor roll. Hur mycket tid jag lägger är inte det viktiga här. Det viktiga är att jag har lyckats släppa på prestationsångesten och skriva med glädje igen! Vissa dagar tänker jag till och med tanken att den här boken kan bli riktigt bra och DET om något är ett stort steg!

Framåt tänker jag att jag ska fortstätta att försöka skriva varje dag, även om fem av sju dagar är klart godkännt. En sida varje gång är lagom och om andan faller på så skriver jag mer. 

Jag räknade vid något tillfälle ut att om jag skriver en sida om dagen, i snitt sju i veckan, så är första utkastet på boken klar till jul. Jag tänker därför sätta målet att ha det klart till påsk. Bara för att jag inte ska känna mig pressad och stressad.

När första utkastet är klart redigerar jag Prinsessans resa en vända till. På så sätt får det nuvarande manuset vila innan första redigeringen av den tar vid.

Det känns som om det här kan bli bra. Som om det faktiskt finns ett hopp igen. Jag klarar det här! Jag kan fortfarande nå mitt mål. Jag behöver bara lära mig lite mer först. Ett bra sätt att göra det på är att skriva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...