När Nissa vaknar igen ser han först bara blå himmel. Han gnider handen mot pannan och blinkar några gånger.
- Vad hände?
Han menade inte att säga det högt, men antar att det inte gör något att det blev så. Sarah dyker upp över honom.
- Hur känner du dig? frågar hon.
Nisse känner efter. Han känner sig svag och darrig. Som om han precis gjort något extremt krävande.
- Jag vet inte, säger han ärligt.
För han är inte säker på vad pirret som hela tiden går genom kroppen betyder. Han lyfter handen för att gnida den i pannan igen. Han tänker att det kanske ska hjälpa, men ingen hand kommer inom hans synfält. Det enda som kommer är armen, utan hand. Nisse får genast panik. Han flyger upp från marken och ser ner på sin kropp.
Förutom det att vänster hand saknas ser han att han nu går i alla möjliga olika färger. Han ser ut som regnbågsblomman. Han upptäcker att han fortfarande håller den i högra handen och släpper den.
- Vad har hänt med mig? frågar Nisse.
Sarah ser på honom. Hon har tårar i ögonen som samtidigt lyser av skräck.
- Jag vet inte. Jag kommer in ihåg vad blomman gör. Bara att det är förbud mot att plocka den för att den är farlig, säger hon.
- Hur visste du det? Varför har inte jag fått veta det?
Nisse tycker att det är orättvist att bara några nissar i verkstaden har fått veta något så viktigt.
- De pratade ju inte om annat under utflykterna i små skolan. Innan riktiga skolan började.
Nisse rodnar. Om så är fallet borde han också ha vetat det. Fast å andra sidan var han inte så uppmärksam på den tiden. Han brydde sig inte så mycket om varken små skolan eller den riktiga. Kunde han komma undan det så gjorde han det. Det är inte hans fel heller. Hade de bara gjort det intressantare så hade han brytt sig om att stanna och lyssna.
Rodnaden försvinner när han tänker det. Han har inget att skämmas för.
- Sa de något mer om blomman? frågar han istället.
Sarah nickar.
- De sa massor om den, men jag kommer inte ihåg.
Sarah lutar sig närmare för att lägga en tröstande hand på Nisses axel, men hon släpper lika snabbt som hon tar tag i den.
- Aj, utropar hon.
- Vaddå?
- Du bränns, säger Sarah.
Nisse rycker på axlarna. Just den biten rör honom inte. Nu kan han ju plocka blommor ifred utan att Sarah drar tillbaka honom till verkstaden. Han böjer sig ner och tar upp korgen som han tappat. Den börjar genast att brinna.
- Det är nog bäst att vi tar med dig tillbaka till Tomten. Han kommer att veta vad vi ska göra, säger Sarah.
Nisse skakar på huvudet. Han tänker inte att ta hjälp av den där gubben.
- Vad tänker du annars att du ska göra? frågar Sarah.
Nisse ler.
- Plocka fler av de vackra blommorna, säger han.
Sarah slänger upp armarna i luften och suckar.
- Är du galen? Du ser ju vad det gjorde med dig att plocka en av de där blommorna och så tycker du att det är en bra idé att plocka fler?!
Nisse skrattar.
- Nej, jag ville bara retas med dig, säger han.
Sen sätter han sig ner på marken.
- Vi måste gå till Tomten nu, säger Sarah.
Nisse skakar på huvudet.
- Vi ska ingenstans. Du kan gå. Jag stannar här, säger han.
Sarah suckar igen.
- Vad tänker du göra här då? frågar hon.
Nisse ler igen.
- Plocka blommor, säger han och skrattar.
Sarah suckar igen.
- Du är verkligen inte klok i huvudet, säger hon.
Sen sätter hon sig ner mitt emot Nisse.
- Jag önskar att jag kom ihåg vad mer de sa om blommorna, säger hon.
Sekunden efter ser Nisse hur hans hand växer ut igen. Han testar att röra den lite. Förutom pirret som går genom hela kroppen hela tiden så känns den normal. Nisse kommer på en sak.
- Vet du vad? Det gör inget. Jag trivs så här. I alla fall nu när handen är tillbaka, säger han.
Sarahs ögon blir stora.
- Hur kan du trivas så här? frågar hon.
Nisse rycker på axlarna för att visa att han inte ser någon skada i det.
- På det här sättet slipper jag verkstaden och alla krav, säger han.
När han ser Sarahs arga blick fortsätter han.
- Ingen kommer vilja ha mig i verkstaden och det finns definitivt inte någon som vill ha mig i närheten av leksakerna. Jag kan göra precis det jag vill hela tiden varje dag, säger han.
Sarah fnyser och ställer sig upp.
- Fint. Är det så du vill ha det så fint, säger hon.
Sen vänder hon sig om och börjar gå genom gången av nedtrampade blommor.
- Jag tänker inte hjälpa dig. Är du så självupptagen så får du klara dig själv, säger hon.
Nisse sitter lugnt kvar och ser henne snart försvinna bland träden.