De följer planen och därför blir det en väldigt jobbig dag.

De missar frukosten och kommer för sent till lektionen. Ove är inte glad.

- Är det er vanliga aktivitet som är orsaken till att nu är sena? frågar han.

Lukas ser att Ove är arg och tycker att det är bäst att inte svara alls, men Sarah nickar.

De kommande tio minuterna ägnar Ove åt att förklara vikten av att göra det man ska och av att hålla tider.

Lukas lyssnar bara på ett halvt öra. Han förstår att Ove är arg, men tycker samtidigt att det han och Sarah gör är viktigare.

Deras situation blir inte bättre av att Lukas en stund senare somnar rakt över pappret med deras uppgift på. Ove väcker honom genom att slå näven I bordet bredvid Lukas huvud.

Utskällningen som kommer på det slaget är nog den värsta som Lukas har varit med om. Det känns som om Ove aldrig ska bli klar med att skälla.

De räddas av att klockan ringer för lunch. Snabbt packar de ihop sina saker och försvinner ut genom dörren.

När Ove dyker upp till städningen tror Lukas att det är för att skälla mer, men Ove måste vara där i något annat ärende för han går raka vägen förbi Lukas.

Resten av dagen blir lugnare, men Lukas känner hur han hela tiden blir tröttare. Aldrig att han hade orkat att dela ut alla dockor idag. Lukas somnar direkt när han lägger sig i sängen och vaknar först när Sarah knackar på dörren.

Med sömnen fortfarande i ögonen öppnar Lukas dörren.

- Vad är klockan egentligen? frågar han.

- Tidigt, svarar Sarah.

Hon går förbi Lukas in i rummet, men hon sätter sig inte ner. Istället står hon och stampar framför Lukas.

- Nå? frågar hon.

- Nå vad?

- Tänker du klä på dig så att vi kan sätta fart?

Lukas gnuggar sig i ögonen samtidigt som han går mot garderoben. Han är så nyvaken att han för en stund glömde vad de ska göra. Nu när han kommer ihåg så är han ivrig att börja. Han skickar en blick på Sarah. Han ser att hon har vinterkappa, vantar och mössa på.

- Måste vi verkligen vara så varmt klädda? Det är mars, säger han.

- Ja, men vi ska sitta i en släde högt uppe i himlen kanske så länge som ett dygn. Det kommer att bli kallt, försvarar sig Sarah.

Lukas tänker att hon säkert har rätt. Han har aldrig åkt släde förut så han vet inte, men han tänker att har hon fel kan han alltid ta av sig de varma kläderna. Har hon däremot rätt blir det svårt att ta på sig något som ligger kvar i garderoben.

Lukas är klar på fem minuter ungefär och Sarah går mot dörren.

- Vänta, hur ska vi egentligen göra det här? frågar Lukas.

Sarah stannar med handen på handtaget. När hon svarar har hon fortfarande ryggen mot Lukas.

- Det blir enkelt. Stallet är alltid tomt så här dags. Allt vi behöver göra är att gå dit och släppa ut renarna sen sköter de resten.

- Va?

Sarah vänder sig mot honom med ett skratt kittlande i halsen.

- De selar sig själva. Släpper vi ut dem så går de till släden, tar på sig selarna och väntar sen på kommando från oss. Jag såg det i julas. Då var jag i stallet när Tomten gav sig av, förklarar hon.

Lukas nickar och följer med Sarah ut genom dörren.

Egentligen tycker han att det är konstigt. Han har levt mycket längre än Sarah. Han har gått i skolan förut och han har sett mycket. Ändå verkar hon veta så mycket mer än honom. Lukas tänker att hon inte kan ha spenderat så mycket tid på dagiset. Hon måste ha använt tiden till att gå runt och upptäcka saker i verkstaden.

Att ta sig till stallet tar inte så lång tid. De går helt enkelt till verkstaden och smiter ut genom den lilla dörren där. Då kommer de ut på en stor gård i vars andra ände stallet står.

Lukas har aldrig varit där förut. Han har aldrig haft anledning till det. Hans plats har varit bland dockorna. Lukas slås av hur vackert det är. Hela stallet är dekorerat med lampor som lyser i alla möjliga färger.

- Den här vägen, säger Sarah.

Hon tar hans hand och drar honom med sig mot stallet.

När de kommer in möts de av en alldeles särskild doft. Den är varm och trygg tycker Lukas även om den är obekant.

Sarah släpper hans hand och går några steg före. Lukas kan se tolv stycken bås, var och en med en ren i. Bortom dem på en rund plattform står den stora släden. Lukas sväljer hårt.

- Hur ska vi kunna flyga den? frågar han.

Sarah rycker på axlarna.

- Vi kommer nog på ett sätt, säger hon.

Det gör inte Lukas ett dugg mindre nervös. Snarare tvärtom.

Sarah börjar nu gå längs med den ena sidan av bås. Hon öppnar dem en och en med hjälp av en liten regel på dörren. Lukas börjar göra samma sak på den andra sidan. Det tar inte lång tid.

Så fort han öppnar ett bås går renen på andra sidan ut och förbi Lukas. Han tittar inte efter dem utan fokuserar på nästa regel istället. Därför blir han förvånad när han vänder sig om efter att ha öppnat den sista. För där står renarna, selade och klara, vid släden.

- Wow, säger Lukas.

- Ja, visst är det coolt? Fast det är klart. Tomten har haft väldigt lång tid på sig att träna dem, säger Sarah.

Hon står och klappar den ren som står längst fram. Lukas har för sig att den heter Rudolf. Den ser inte riktigt ut som de andra med sin röda nos.

- Vad gör vi nu? frågar Lukas.

Sarah ler.

- Nu kliver vi upp i släden, säger hon.

Lukas nickar. Det borde han såklart ha kunnat räkna ut. De måste upp i släden. Lukas sväljer den stora klumpen med saliv som trycker sig mot gommen. Han har nog aldrig varit så här nervös förut.

- Tror du att det är farligt? frågar han.

Sarah skrattar.

- Tror du att Tomten skulle göra det om det var farligt?

Lukas nickar. Sarah har en poäng. Igen.

Försiktigt tar han några steg närmare renarna och släden. Han är hela tiden beredd på att fly om det skulle vara så att renarna får för sig att anfalla, men renarna rör sig inte. De står bara still där de är och väntar. Lukas tar några steg till och snart står han bredvid släden.

Sarah har redan hoppat upp i det främre av de två sätena. Hon sträcker ut handen mot Lukas.

- Kom nu, säger hon.

Lukas tar hennes hand och låter henne dra honom upp bredvid sig i släden. I samma sekund som hans rumpa nuddar sätet börjar en lucka i taket att öppna sig. Det är dags.

Redan nästa morgon sätter Lukas fart. Innan frukost låter han maskinen göra hela tio dockor, alla med olika färger på klänningarna. Mer hinner han inte innan det knackar på dörren. Det är Sarah.

- Hej, kom in och se vad jag har gjort, säger Lukas.

Sarah kommer in och får se dockorna. Hon plockar upp en av dem för att kontrollera sömmarna.

- Inte illa! Det är en bra start, säger hon och lägger ner dockan.

- Frågan är bara var vi ska ha dem, fortsätter hon.

- Jag tänkte att vi kunde ha dem här inne, säger Lukas.

Han är säker på att han får plats med dem i garderoben om han försöker. Sarah verkar däremot inte tycka det eftersom hon skrattar åt honom.

- Det är många tusen namn på den där listan. Hur ska du få plats med flera tusen dockor här inne? frågar hon.

Lukas kliar sig i huvudet och ser sig om i rummet. Sarah har rätt. Han får aldrig plats med så många dockor på sitt rum. Inte ens om de fyller hela Sarahs rum också får de plats.

- Det är ett problem, säger han.

- Fast det måste inte vara det, säger Sarah.

- Var ska vi ha dem då menar du? frågar Lukas.

- Den gamla verkstaden, säger Sarah.

Lukas kan inte hjälpa det, men han drar faktiskt efter andan.

- Du kan inte mena allvar, säger han.

Sarah nickar.

- Jo, det gör jag. Ingen går någonsin dit och där finns gott om utrymme.

Hon har rätt om utrymmet, tänker Lukas. Det räcker inte längre till all världens barn eftersom de hela tiden blir fler. Det var därför som de fick bygga ut verkstaden för alla de där åren sedan. Vad den däremot räcker till är några tusen barn. Det räcker den till med väldigt goda marginaler.

- Går det ens att komma in där? frågar Lukas.

Sarah nickar.

- Jag har ofta gått dig för att få vara ifred och tänka. Det är inte alls svårt att komma in. Jag kan visa dig, säger hon.

Lukas börjar vanka av och an i rummet. Han försöker köpa sig själv tid att tänka på.

- Hur får vi dit maskinen? frågar han.

Nu tar Sarah av sig ryggsäcken som hon har på sig.

- Det är därför som jag har ryggsäck idag. Vi gömmer maskinen i den och så tar vi med den till gamla verkstaden direkt efter middagen. Ingen kommer att märka något, säger hon.

- Och om någon beslutar sig för att titta i ryggsäcken?

- Ingen kommer att göra det.

Lukas har bara ett ord att säga till det.

- Simon.

Sarah skakar på huvudet.

- Om vi hjälps åt kan vi hålla honom borta från den, säger hon.

Lukas låter sig övertalas. Mest eftersom han inte har någon bättre idé själv. Han tar fram maskinen ur garderoben och ger den till Sarah. Hon lägger genast ner den i ryggsäcken.

- Vi måste gå nu om vi inte ska komma för sent, säger hon sen.

De kommer inte för sent, men de har båda väldigt svårt att koncentrera sig under hela dagen. Bådas tankar är på ryggsäcken och vad som ska hända om någon öppnar den.

De hade inte behövt bekymra sig. Ingen så mycket som tittar åt ryggsäcken. Inte ens Simon.

När middagen kommer slänger Lukas och Sarah i sig maten. Sen ursäktar de sig från de andra.

- Vart ska ni då? frågar Jolly.

- Gissa, säger Sarah.

Jolly fnyser.

- Behöver jag inte. Ni ska gå vart ni nu går för att pussas halva natten, säger hon.

- Helt rätt, säger Sarah.

- Usch, säger Simon.

Lukas släpper ur sig ett nervöst fnitter som får alla att vända sina ansikten mot honom.

- Förlåt, säger han.

Sen börjar han så snabbt som möjligt att gå mot dörren. Sarah springer ifatt honom och tar hans hand.

- Ha det så mysigt, ropar Jolly.

Fast hon har en ton i rösten som får Lukas att tänka att hon kanske inte alls gillar tanken på att Sarah och Lukas ska pussas halva natten. Han tänker att det inte spelar någon roll. Jolly får tro och tycka vad hon vill. Nu är det jul till påsk som gäller.

Lukas har ingen aning om vart de ska. Det verkar dock Sarah veta. Hon leder honom genom korridor efter korridor. De möter färre och färre nissar tills de, efter en timmes vandrande, inte möter någon alls.

- Vart ligger den egentligen? frågar Lukas.

Sarah svarar inte utan drar bara lite hårdare i Lukas hand för att få honom att öka takten.

Den gamla verkstaden visar sig ligga i slutet av den korridoren. Lukas förstår det redan innan de har kommit fram. Det räcker med att han ser de enorma, röda dörrarna.

Både Sarah och Lukas ökar nu takten till springande. De kommer snabbt fram och Lukas rycker tag i ett av dörrhandtagen för att öppna dem. Det händer inget alls.

- De är låsta, säger han.

- Bara för den som inte vet hur de fungerar, säger Sarah.

Hon ställer sig vid en liten lucka i den vänstra dörren. Lukas ser på när hon knackar fem gånger, lutar sig fram och viskar:

- Jag vill komma in.

Effekten kommer direkt. Med en trött suck glider både den vänstra och högra dörren upp. Lukas kan nu se en enorm sal. Det förvånar honom att den är helt tom.

- Var är alla arbetsbänkar? frågar han.

- De tog de ju med sig till den nya verkstaden dummer, säger Sarah.

Hon går före honom in i salen.

De håller på hela natten Först när Sarahs klocka ringer att det är dags för frukost kommer den sista dockan ut ur maskinen. De har då gjort exakt 13 592 dockor och ingen är likadan som någon annan.

Lukas sträcker ut sig på golvet och suckar.

- Det var sista va? frågar han.

- Japp, nu är vi klara, säger Sarah.

Hon slår snabbt in den sista dockan med ömmande händer.

Lukas sätter sig upp igen och ser på vad de har gjort. Framför sig har han ett helt berg med paket. Var och en med en docka i sig.

- Vi klarade det, säger han.

- Japp, nu ska vi bara dela ut dem också.

Lukas nickar. Nu när alla dockorna är klara känns det som om det kommer att bli den svåra delen. De ska inte bara sno Tomtens släde utan de ska dessutom kidnappa tolv renar och flyga med dem tvärs över hela jorden.

- När ska vi göra det? frågar han.

Sarah ser på sin klocka som om svaret finns där.

- Inte idag. Jag är för trött. Vi sover ut inatt och så gör vi det direkt efter frukosten imorgon. Det gör nog inget om vi missar en dags lektioner och städning, säger hon.

De kommer fram till att bästa tidpunkten för inbrottet på Tomtens kontor är på natten. Under dagen är risken att Tomten finns i närheten för stor. Alltså har de väldigt mycket tid att döda innan de kan skrida till verket. De använder den till att pussas.

Efter ett tag känner Lukas att hans läppar börjar domna.

- Nu får vi nog sluta, säger han.

- Vi kan inte gå till Tomtens kontor än, säger Sarah.

- Vi kan göra något annat.

Det slutar med att de spelar spel ända fram tills Sarahs klocka ringer. Det är dags.

- Tänk om vi inte lyckas, säger Lukas.

- Då försöker vi igen.

Lukas kommer fram till att det här är lättast att göra om han ser det som en övning. Han låtsas att de bara ska kolla hur allt ser ut inför den dagen de faktiskt gör inbrott. Det går bra när de smyger genom korridorerna mot kontoret, men så fort de kommer fram slås han av allvaret. Vad är straffet för att bryta sig in på kontoret? Lukas vet inte och han vill inte veta det heller.

De står utanför glasdörren som leder in till kontoret. Mönstret på dörren går i gröna grenar och löv. Lukas älskar den här dörren. Den är vacker.

- Hur gör vi nu? frågar Lukas.

Sarah rycker på axlarna.

- Krossa glaset? föreslår hon.

Lukas skakar på huvudet. Det skulle låta för mycket. Dessutom vill han inte förstöra glaset när det är så vacker. Han går istället fram till dörren och känner på handtaget. Han förväntar sig att dörren ska vara låst, men det är den inte. Med ett klick öppnas dörren när han trycker ner handtaget. Lukas antar att Tomten litar på att hans nissar inte ska göra inbrott.

- Det där var ju enkelt, säger Sarah.

Kanske för enkelt kommer Lukas på sig med att tänka. Kanske har Tomten luskat ut vad de håller på med och väntar där inne i mörkret.

- Vi kanske borde gå tillbaka, säger han.

- Är du galen? Nu när vi har kommit så här långt? Vi går in, säger Sarah.

Hon ger Lukas en liten putt åt sidan och försvinner för en stund in i mörkret. Några sekunder senare blir Lukas bländad av ett starkt ljus.

- Släck, släck!

På något sätt lyckas han med att både skrika och viska på en och samma gång.

- Nej, vi behöver ljuset, säger Sarah.

Så snart han har vant sig, och det tar inte lång tid, ser Lukas Tomtens kontor i all sin prakt. Där finns det stora skrivbordet i ek med den mjuka fåtöljen bakom. Där finns hyllorna med böcker och pärmar och där finns piedestalen i mitten av rummet. Det är den de är ute efter. På den ligger en bok med listan på alla världen barn. Där står det om de varit snälla och vad de fått i julklapp. Sarah står redan och håller på att öppna den stora boken. Lukas går fram till henne. Han har sett boken många gånger, men det här blir den första gången som han ser i den. Det är något som, i vanliga fall, bara Tomten får göra.

- Hittar du listan?

Sarah skakar på huvudet. Samtidigt bläddrar hon snabbt genom sidorna i boken.

- Det står inget i den, säger hon.

Lukas ställer sig bakom henne och ser att det stämmer. Varje sida som Sarah tar upp är tom. Inte ett ord står i boken.

- Ska det inte stå om alla barn i boken? frågar Lukas.

- Jo.

Sarah släpper boken. Den är nu öppen på en sida någonstans i mitten.

- Den kanske har en magisk spärr, säger hon.

Sarah går åt sidan så att Lukas kan se närmare på boken. Han vet inget om magi eller magiska spärrar. Det är inget som de får lära sig i skolan, men de får lära sig hur viktig boken är. Lukas vänder på några blad. Han suckar när de alla är tomma.

- Jag vill se listan på vilka som inte fick någon julklapp förra julen, säger han.

- Jag med.

Sarah avbryter sig och ser på boken. Den har börjat bläddra av sig själv. Nu ligger den uppe på en sida med en lång lista av namn. Sarah skrattar till.

- Den är röststyrd, säger hon.

Lukas nickar. Det är väl logiskt på ett sätt. Hur skulle Tomten annars snabbt kunna hitta det han vill i boken.

Lukas ser ner på listan. Den är lång. Flera sidor upp och ner.

- Vi hinner aldrig skriva av den här listan inatt, säger han.

Sarah tar ett steg närmare och med blicken på boken säger hon:

- Jag vill ha en kopia på listan att ta med.

Boken lyser upp med ett starkt sken. När skenet lägger sig ligger det en rad lösa papper på den. På de pappren finns listan skriven.

Lukas kastar en blick på Sarah. Hennes ansikte lyser fortfarande och hon ler.

- Jag visst väl att det skulle fungera, säger hon.

- Du är bäst, säger Lukas.

Han menar det verkligen också. Sarah är helt otrolig. Hon får Lukas att känna sig glad över att den förra julen blev förstörd. Hade den inte blivit det så hade de aldrig träffats.

Sarah rycker åt sig högen med papper. Fortfarande med ett stort leende på läpparna vänder hon sig mot Lukas.

- Det är nog bäst att vi går nu. Så ingen kommer på oss, säger hon.

De tar sig tillbaka i en betydligt högre hastighet än de kom i. De springer fortfarande inte, men deras steg är ändå snabba. Sarahs rum ligger närmast så det är dit de går.

- Det där gick ju bra, säger Lukas när han stänger dörren om dem.

- Jag sa att det skulle det. Lätt som en plätt.

Sarah sätter sig i soffan med pappren. Lukas kan se hennes ögon röra sig från sida till sida när hon läser.

- Det är väldigt många namn, säger hon.

Lukas rycker på axlarna.

- Då får vi göra väldigt många dockor, säger han.

Sarah ler stort när hon ser på honom.

- Precis rätta attityden!

Lukas lutar sig tillbaka mot väggen närmast dörren. Han känner sig matt i kroppen och det går ett sus genom hans huvud.

- Ska vi göra dem imorgon? Jag är för trött för att göra dem nu, säger han.

Sarah nickar utan att ta blicken från pappren.

- Det blir bra. Tills dess ska jag nog vara klar med utformningen, svarar hon.

- Utformningen?

- Ja, på dockorna. Vi kan inte göra alla likadana eftersom alla barn är olika.

Lukas nickar, men eftersom Sarah är djupt försjunken i pappren så ser hon det inte.

- Jag går över till mitt då så ses vi imorgon, säger han.

Sarah gör tummen upp och Lukas öppnar dörren för att gå.

- Du tror väl inte att du kommer undan utan en puss, säger Sarah.

Hon har lämnat soffan och står nu precis bakom honom. Lukas vänder sig om och ger Sarah en lång puss rakt på munnen. Sen går han hem till sig.

Resten av den dagen går snabbt. De städar åter bland dockorna vilket får Lukas och Sarah att med jämna mellanrum ge varandra menande blickar. Om allt går vägen kommer det snart inte att behövas någon städning bland dockorna.

Under middagen har Simon fått nog av paret.

- Kan ni inte gå någon annanstans om ni ska ge varandra sådana blickar hela tiden? frågar han.

Simon har en min som tydligt säger att han ser på något väldigt äckligt. Lukas kan tänka sig att samma min skulle dyka upp om Simon tittade på ett bord fyllt av mögliga makaroner med larver i.

- Vadå? frågar hon.

Simon fnyser.

- Ni ser så kära och lyckliga ut. Det blir jobbigt. Så kan ni inte sluta med det?

Sarah skrattar.

- Hellre kär och lycklig än ensam och ledsen. Vi ser ut som vi gör och har du problem med det så finns det andra bord att sitta vid.

Lukas tror för en sekund att Simon verkligen tänker byta bord, men han verkar ångra sig i sista stund för han sitter kvar.

- Pussa bara inte på varandra, säger Simon.

Nu är det Lukas som skrattar. När han är klar lutar han sig över åt Sarah på sidan och ger henne en lång puss rakt på munnen. Nu när de verkligen är tillsammans känner sig Lukas lyckligare än han någonsin har gjort. Det här måste vara den bästa dagen i hans liv.

Simon verkar dock inte hålla med för han fnyser igen. Resten av måltiden tittar inte Simon på något annat än sin mat.

Efter middagen går Sarah och Lukas raka vägen till hennes rum. De sätter sig i hennes soffa och för en stund gör de inte något annat än att pussas. Lukas tycker att det är riktigt mysigt.

Därför blir han förvånad när Sarah efter en stund slutar och lutar sig tillbaka. Hon ler och hennes ögon lyser.

- Så vad sa Ove som fick dig att ändra dig? frågar hon.

Lukas rycker på axlarna.

- Han hjälpte mig bara att sortera ut hur jag känner, säger han.

Sarah drar upp fötterna i soffan. Hon sätter sig som en skräddare med benen under sig.

- Vad är planen framåt? undrar hon.

- Vilken plan?

Sarah skrattar.

- Du påstår väl inte att du har glömt maskinen?

Lukas känner sig jätte dum, men det är precis vad han gjort. Under hela den här stunden har han inte ägnat den en tanke.

- Jo, erkänner han.

Sarah skrattar igen. Lukas tycker att det är så vackert att han ger henne en puss. Han får en tillbaka innan Sarah åter lutar sig tillbaka.

- Vad är planen framåt? frågar hon igen.

Lukas rycker på axlarna. De har pratat om det tidigare, men det var lösa funderingar. Inget som han trodde skulle gå att göra. Nu står alla möjligheter framför dem.

- Jag tror inte att Tomten går med på en demonstration i verkstaden, säger han.

- Nej, det gör han nog inte.

Sarah skrattar på nytt och Lukas älskar ljudet.

- Vad sägs om jul till påsk då? Kan vi göra det?

Lukas kliar sig i huvudet. Det var ett tag sen han tänkte på det. Jul till påsk.

- Klarar vi det? frågar han och ger luft åt sin rädsla.

Sarah nickar.

- Klart vi gör. Bara vi vet vilka barn som inte fick några julklappar.

Sarah reser sig upp och börjar gå runt i rummet samtidigt som hon tänker högt.

- Vi borde kunna hitta all information på Tomtens kontor. Så allt vi egentligen behöver göra är att bryta oss in där. När vi har informationen tillverkar vi alla dockor som behövs. Sen stjäl vi släden och kidnappar renarna. Vi delar ut dockorna och låter sen Tomten veta vad vi har gjort. Det borde inte vara så svårt, säger hon.

- Det låter väldigt svårt, säger Lukas.

Sarah fnyser.

- Snick, snack. Har vi kommit så här långt ska vi nog komma hela vägen i mål, säger hon.

Sarah går fram till skrivbordet där hon plockar fram papper och penna.

- Allt vi behöver är en plan, säger hon.

Att smuggla tillbaka maskinen till Lukas rum visar sig vara väldigt enkelt. De sveper om maskinen med filten igen. Sen går de. Lukas bär maskinen och Sarah bär verktygen. De går snabbt och under tystnad.

När de kommer fram till verkstaden saktar de ner farten. Försiktigt smyger de fram samtidigt som de håller ögonen öppna efter andra nissar. De vill inte stöta på någon just nu.

De kommer fram till verkstaden säkert och eftersom det är mitt i natten är korridoren tom. Lukas får motstå impulsen att rusa genom korridorerna till sitt rum. Det skulle gå snabbare, men de skulle föra för mycket oväsen. Någon kunde tänkas höra deras springande steg och kolla ut i korridoren. Det är bättre om de fortsätter att smyga så tyst de kan.

När de kommer fram till Lukas dörr har Lukas hjärtat uppe i halsen. Hela vägen har han varit rädd för att stöta på någon och det skulle nästan vara värre om det hände nu när de är så nära målet. Fast ingen kommer och ingen tittar ut genom sin dörr. Istället öppnar de snabbt dörren till Lukas rum och smiter in. Direkt när de kommer in lägger Lukas maskinen, fortfarande inlindad, i garderoben. Sarah sätter ner verktygen på golvet framför.

- Då var vi här, säger Sarah.

- Då var vi här, säger Lukas.

Sarah tar några steg mot Lukas som genast backar. Han vill inte vara nära Sarah nu. Han vill vara ensam och sortera sina tankar.

Sarahs ögon blir blanka och hon sänker huvudet. Sen vänder hon sig om och utan ett ord går hon. Lukas tänker att det kanske är lika bra. Då har han hela natten på sig att tänka innan han ser henne igen.

Det räcker inte med hela natten. Lukas ligger visserligen vaken länge och försöker känna hur kär känns i kroppen, men till slut somnar han. När morgonen sen kommer vet han fortfarande inte om han vill vara tillsammans med Sarah eller inte.

Det leder till att det blir en väldigt konstig dag. Lukas gör sitt bästa för att inte se eller prata med Sarah alls. Samtidigt verka Sarah försöka med det motsatta. Hela tiden hittar han sig själv i situationer när han blir själv med Sarah och måste komma på undanflykter för att komma därifrån. Varje gång noterar han Sarahs blanka ögon och han känner sig hemsk. Han förstår att Sarah blir ledsen, men han kan inte sluta göra det. För han vet verkligen inte om han är kär eller inte.

Det fortsätter på samma sätt i flera dagar. Till slut finner Lukas ingen annan utväg än att be om råd.

När lektionen är slut nästa dag dröjer sig Lukas kvar. Han ser att Sarah gör samma sak, men hoppas på att hon ändå ska gå snart. Han vill inte att hon hör när han pratar med Ove.

Till slut är det trots allt bara Lukas och Ove kvar I klassrummet. Ove håller på att plocka med några papper.

- Ska inte du gå på lunch? frågar han över axeln.

- Jo, snart. Jag bara.

Lukas tar ett djupt andetag.

- Hur vet man att man är kär? frågar han sen.

Ove stelnar till och vänder sig sedan långsamt mot Lukas.

- Trubbel i paradiset? frågar han.

Lukas skakar på huvudet. Sen nickar han. För visst är det trubbel som han har hittat sig själv i.

- Hon säger att hon är kär i mig, men jag vet inte hur det känns. Så jag vet inte om jag är kär, säger han.

Ove nickar förstående.

- Det är en svår fråga, säger han.

Ove sätter sig i sin fåtölj och pekar åt Lukas att sätta sig i sin.

- Känslor känns på olika sätt för olika nissar förstår du. En nisse som är kär känner en värme i magen, men på en annan kanske stortån börjar klia. Det varierar väldigt kraftigt mellan alla nissar.

Lukas slänger förtvivlat upp händerna i luften.

- Så jag är alltså körd? Det finns inget sätt att ta reda på om jag är kär på eftersom jag aldrig varit det förut.

Det får Ove att skratta.

- Jag ska nog kunna hjälpa dig ändå, säger han.

Ove flätar ihop sina fingrar och lägger händerna på bordet.

- Gillar du henne? frågar han.

Lukas nickar. Han gillar alla sina vänner.

- Tycker du om att vara nära henne?

Lukas nickar igen vilket får Ove att göra samma sak.

- Och när ni pussas. Vad händer i din kropp då? frågar han.

Nu måste Lukas tänka efter. Allt gick så snabbt så han kommer inte riktigt ihåg hur det kändes. Han kände hennes läppar mot sina. Det gjorde honom varm i ansiktet eftersom han rodnade, men hände något mer?

- Jag tror att det gick en ilning genom kroppen. Som om hon var överallt liksom, säger Lukas efter en stund.

Ove ser allvarlig ut när han nickar.

- Det kan vara kärlek. Har du känt så någon mer gång?

Lukas tänker efter igen och den här gången går det snabbare.

- När hon har nuddat mig. Som när jag räcker henne ett papper eller hon ger mig en sten. Då känns det så.

Ove höjer på ögonbrynen.

- Vad för sten? frågar han.

Lukas blir kall i hela kroppen. Han borde inte ha sagt så. Nu måste han berätta om grottan och maskinen. Lukas förstår inte hur han kunde vara så dum.

- Hon eh....

Lukas blir tyst. Vad ska han säga?

Innan Lukas hinner komma på något skakar Ove på huvudet.

- Jag antar att det inte spelar någon roll. Stenar finns överallt. Poängen är att jag faktiskt tror att du är kär i henne. Det låter så åtminstone.

Lukas nickar och formligen flyger upp ur stolen. Det är bäst att han tar sig härifrån så snabbt som möjligt. Innan Ove börjar fråga om stenen igen.

På väg till lunchen kan inte Lukas låta bli att hoppa lite av glädje. Han är kär i Sarah och Sarah är kär i honom. Kan det bli bättre?

När Lukas kommer fram till de andra har de redan börjat äta. Sarah ser inte på honom utan fokuserar på sin mat. Det struntar Lukas i. Han går helt enkelt fram till Sarah och sätter sig på stolen bredvid. I skydd under bordet tar han hennes hand och trycker den. Försöker att via det tala om för henne att allt är bra.

Det verkar som om hon förstår det också. Sarah vänder upp huvudet mot honom och ler. Hon ser så glad och vacker ut att Lukas inte kan hjälpa att han ger henne en snabb puss på kinden.

Det blir en minst sagt intensiv vecka. Lukas och Sarah håller hårt på schemat. Varje vaken minut utnyttjas. De gör till och med läxor samtidigt som de äter. Efter sex dagar har de en uppgift klar.

- Ska vi sluta med läxorna tidigt och gå till grottan? frågar Sarah.

Lukas skakar på huvudet fast att han egentligen tvekar. De är så nära att få maskinen klar nu. Han skulle ägna varje sekund åt maskinen om det gick.

- Är du säker?

Lukas skakar på huvudet. Han är inte säker.

- Vi har en uppgift kvar. Låt oss göra den så kan vi gå sen, säger han.

Sarah nickar.

- Okej, säger hon.

Hon ligger på mage på golvet med en hög papper framför sig. De handlar om det lilla som de vet om tiden före Tomten. Innan nissarna fick jobb som just nissar. Enligt pappren var det en tid av kaos.

De arbetar under tystnad tills Sarahs klocka ringer. Det har gått två timmar. Hon smäller igen boken hon har framför sig.

- Dags att gå, säger hon,

Lukas skakar på huvudet.

- Nej, vi gör klart uppgiften först, säger han.

Det gör ont att säga det. Egentligen vill han bara till maskinen, men sitter de kvar bara lite till så är det över sen. Då kan de gå tillbaka till att vara i grottan hela tiden.

Sarah suckar.

- Vi blir aldrig klara, säger hon.

- Blir vi visst.

Lukas återvänder till sitt skrivblock. Han är på sluttampen. Det tar säkert inte mer än en halvtimme för honom att bli helt klar.

Det tar en timme. Sen är både Lukas och Sarah klara.

- Visst är det skönt? frågar Lukas.

Sarah rycker på axlarna. Hon stampar lite på platsen där hon står.

- Kan vi gå nu? frågar hon.

Lukas nickar. Nu kan de gå.

Precis som vanligt kan de smyga ut ganska enkelt. Så fort de är utanför verkstaden börjar de att springa mot grottan. De är där på nästan ingen tid alls.

- Nu börjar vi jobba, säger Lukas när de kommer ner i den.

Han går raka vägen fram till maskinen och öppnar den. Han säger inte ett ord på en bra stund utan nöjer sig med att skruva på maskinen under tystnad. Lagom tills Sarahs klocka ringer om att de måste återvända till verkstaden tar han ett steg tillbaka.

- Sådär, säger han.

- Sådär vadå?

Lukas vänder sig mot Sarah och ler.

- Jag tror att den är klar, säger han.

Sarah fnyser.

- Det där har du sagt så många gånger så det tror jag på när jag ser det. Förra gången du sa det krossades nästan mitt huvud av en projektil av dockor.

Lukas nickar lite fundersamt. Sarah har rätt. Han har sagt det många gånger, men den här gången tror han på det.

- Då får vi testa den så att du tror mig, säger han.

Sarah tar genast skydd bakom en sten och Lukas kan inte låta bli att skratta åt henne. Sen sätter han på maskinen. När den börjar att vibrera tar han ett steg bakåt. Han hinner tänka att Sarah kanske hade rätt och den inte är klar innan den första dockan försiktigt glider ut ur maskinen. Den följs direkt av en ny som glider ut precis lika försiktigt. Snart har de en hel liten hög med dockor framför maskinen. Sarah kommer fram från bakom stenen.

- Den fungerar verkligen, säger hon.

Lukas nickar. Han kan knappt tro på det själv, men den fungerar.

Sarah börjar dansa runt i grottan under glädjetjut. Efter en särskilt våldsam piruett kommer hon fram till Lukas och ger honom en stor puss på kinden.

Lukas tänker överhuvudtaget inte. Han tar bara tag i Sarahs huvud, för det mot sig och ger henne en smackande puss rakt på munnen. Sekunden efter börjar han att tänka igen och jisses vad han tänker! Varför gjorde han sådär? Vad kommer Sarah att säga nu? Tusen tankar flyger genom huvudet. Lukas rodnar och tar några steg bakåt. Sarah rodnar hon också, men istället för att backa kommer hon närmare Lukas.

- Jag hade inget emot det där, säger hon.

Lukas klarar inte av att titta på henne. Nu kommer hon snart att börja skrika åt honom. Säga att han är dum och elak som handlar så ogenomtänkt.

Sarah är nu framme så att hon står tätt mot Lukas. Han kan känna lukten av hennes andedräkt. Sen känner han smaken av hennes läppar när hon ger honom en puss tillbaka.

Som på en signal tar både Sarah och Lukas ett steg bakåt. Lukas känner hettan i ansiktet och förstår att han måste vara högröd. Han ser sig om i grottan samtidigt som han funderar över vad han ska säga.

- Det där var oväntat.

Lukas stampar med foten i marken över sin egen dumhet. Han borde kommit på något bättre att säga.

- Inte för mig, säger Sarah.

Lukas vänder då blicken mot Sarah. Han hade inte en aning.

Som om Sarah förstår hans tysta undran fortsätter hon att förklara.

- Jag har varit kär i dig sen mitten av januari. Det var därför det blev så jobbigt när alla pratade om hur vi var ett par för en vecka sen. Jag ville så gärna att det skulle vara sant.

Lukas känner efter i kroppen. Är han kär i Sarah och har han i så fall varit det ett tag? Lukas vet inte. Han har aldrig varit kär förut. Kan man vara kär utan att veta om att man är det?

Eftersom han inte är säker vänder han sig mot maskinen.

- Då är det dags att smuggla tillbaka den här till verkstaden, säger han.

Sarah och Lukas säger inte ett ord till varandra på väg till matsalen. När de kommer fram sjunker Lukas genast ner I stolen bredvid Jolly. Han kan knappt känna sina ben. Det är som om de skulle ha bytts ut mot gel.

- Så vad var det där om?

Simon ser upp från sin tallrik med mat. Sarah rycker på axlarna.

- Vi ligger lite efter bara, säger hon.

- Varför då?

Jolly spänner ögonen i Sarah. Sarah spänner ögonen tillbaka.

- För att alla inte är lika smarta som dig, säger hon.

Sen spettar hon en potatis med gaffeln.

- Ni borde verkligen inte ligga efter. Inte om ni gör det ni ska. Vad har ni gjort istället för läxorna?

Jolly försöker se ut som om det inte är så viktigt, men vid det här laget känner Lukas henne ganska väl. Hon ser mellan Lukas och Sarah med en blick som säger att det här är allt annat än oviktigt. Åh andra sidan tror inte Lukas att det finns något som är viktigare än skolan för Jolly.

- Vi är tillsammans, säger Lukas.

Han ser hur Sarah rodnar och tänker att det är bäst om de håller sig till en historia. Jolly, Simon och Ove kan trots allt prata med varandra.

Simon tappar genast gaffeln i tallriken. Jolly släpper inte Lukas med blicken.

- Tillsammans hur? frågar Simon.

Lukas kan inte hjälpa det, men han drar efter andan. Det här kommer att starta en massa osanna rykten om honom och Sarah. Samtidigt kanske de ryktena kan göra det enklare för dem att smita ut på eftermiddagarna.

- Vi pussas, säger han.

Nu är det Jollys tur att tappa gaffeln. Hon vänder snabbt huvudet mot Sarah på andra sidan bordet.

- Visst ljuger han?

Sarah har tills nu tittat väldigt noggrant på bordet. Nu ser hon Jolly rakt i ögonen. Hon ser nästan stolt ut, de röda kinderna till trots.

- Han ljuger inte. Det är vad vi gör istället för läxorna. Pussas alltså.

Sarah vänder uppmärksamheten mot tallriken framför henne. Hon skickar signaler om att samtalet är nedlagt.

- Men hu...

Jolly avbryter sig med en blick på Lukas.

- Vi tar det sen, säger hon.

Sen lägger Jolly också uppmärksamheten på maten. Ingen säger något mer under måltiden.

Det tar tills efter middagen innan Lukas har en chans att prata ensam med Sarah. De är på väg tillbaka till rummen. Hela tiden med blickarna från de andra nissarna på sig. Ryktet om dem har spridit sig som en löpeld genom verkstaden. Mycket tack vare Simons lovsång till deras kärlek under städningen.

- Vi måste prata, säger Lukas.

- Nej.

Sarahs röst låter oväntat hård och Lukas ryggar tillbaka lite.

- Vadå nej?

De har kommit fram till Sarahs dörr.

- Jag har läxor att göra, säger hon.

Hon öppnar dörren och vänder sig mot Lukas.

- Det har du också, säger hon.

Sen smäller hon igen dörren i ansiktet på Lukas.

Lukas knackar några gånger på Sarahs dörr, men hon kommer inte för att öppna. Lukas har inget annat val än att återvända till sitt eget rum. Där sätter han sig vid skrivbordet.

Lukas känner sig förvirrad. Sarah verkade vara arg på honom, men hur kan hon vara det? Det var hennes idé att de skulle låtsas vara tillsammans. Det var hon som sa det till Ove. Hur kan hon då vara arg för att han spelar med?

Lukas tar fram Oves lista. Han är egentligen inte alls på humör för läxor, men han ser heller inte vad annat val han har. Maskinen får vänta ett par dagar.

Oves lista visar sig täcka hela sidan. 23 uppgifter allt som allt. När Lukas läser igenom dem ser han direkt att de inte kommer att vara svåra. Han har trots allt gjort dem förut, även om det var länge sen. Uppgifterna kommer däremot att ta tid. Var och en kräver ganska långa uppsatser.

Lukas tänker att det är bäst att börja direkt. Annars blir han aldrig klar till nästa vecka. Han är nästan klar med den första uppgiften när det knackar på dörren.

Lukas blir fundersam. Han väntar sig alls inget sällskap nu. Han går för att öppna dörren.

- Hej, säger Sarah glatt.

Hon nästan studsar genom dörren.

- Vad gör du här? frågar Lukas.

Han tänker på hur kylig hon var för en stund sen när de delade på sig.

- Vi måste planera, säger Sarah.

Det är först nu, när hon dänger ner den i skrivbordet, som Lukas lägger märke till blocket som hon har tagit med sig. Han ska precis fråga om det, men Sarah avbryter honom.

- Vi måste samarbeta om det här ska gå, säger hon.

Sarah vänder sig mot Lukas med händerna på sin höft.

- Hur många timmar tror du att läxorna tar? frågar hon.

Lukas rycker på axlarna.

- Inte så lång tid sett till hur mycket det är. Väldigt lång tid sett med vad det tar från arbetet med maskinen.

Sarah nickar. Sen rycker hon åt sig en av Lukas pennor och tar tag i sitt block. Hon sätter sig med båda sakerna i soffan.

- Jag tänker så här, börjar hon.

Sarah slår upp första sidan i skrivboken.

- Du har gjort uppgifterna innan så för dig är de inte svåra. Har jag rätt?

Lukas nickar och Sarah börjar anteckna i blocket.

- Då får du göra uppgifterna först. Sen läser jag igenom det som du har skrivit. På så sätt går det snabbare för mig att göra dem också.

Sarah fortsätter att rita i blocket.

- Det gör vi under två timmar om dagen. Sen går vi ut till grottan. Där lägger vi tre timmar.

Sarah håller upp sidan som hon har skrivit på och Lukas ser direkt att det är ett schema.

- Det är inte optimalt, säger hon.

Sarah släpper ut lite luft från lungorna.

- Men det är bättre än inget. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen, fortsätter hon.

Lukas nickar. Han har faktiskt inte så mycket att tillägga. Det är bara en sak som han undrar.

- Varför ville du inte prata om det här förut? frågar han.

Till hans förvåning rodnar Sarah där hon sitter i soffan. Hon rycker på axlarna.

- Det spelar ingen roll. Det bara blev så.

Sarah sätter ner fötterna i golvet med en duns.

- Nu måste vi jobba. Har du kommit någon vart med någon av uppgifterna?

Lukas nickar och pekar på skrivbordet.

- Jag är nästan klar med den första.

Sarah går fram till skrivbordet och tittar på uppgiften.

Snart är de inne i en diskussion om verkstadens och nissarnas historia.

Den närmaste tiden arbetar Lukas och Sarah nästan som besatt med maskinen. Så fort de inte har lektion eller städar så är de I grottan. Några gånger kommer Lukas till och med undan med att planera reparationerna under lektioner när de andra skriver uppgifter.

Det går framåt med maskinen också. Sakta, men säkert. Lukas tror att det inte är mer än en veckas arbete kvar med den när Ove plötsligt ber honom och Sarah att de ska stanna kvar efter lektionen.

Förvirrad över vad det är som händer gör Lukas som han blir tillsagd. Istället för att resa sig och gå på lunch med Simon och Jolly sitter han kvar i fåtöljen. Han ser att Sarah gör samma sak.

Ove däremot går runt i rummet. Han plockar med de böcker och papper som de har använt. När allt är iordningställt och de är ensamma i rummet sätter sig Ove ner igen.

- Jag känner att det börjar bli viktigt att prata med er två, börjar han.

Lukas byter en blick med Sarah. Det här låter olycksbådande. Samtidigt kan han inte komma på att de har gjort något fel. I alla fall om man inte räknar timmarna de lagt på att laga maskinen, men det kan väl inte Ove känna till?

- Det gick så bra för er den första veckan.

Ove lutar sig tillbaka i fåtöljen. Han lägger det ena benet över det andra och knäpper händerna i knät.

- Det gör det väl fortfarande?

Sarah ser lika förvirrad ut som Lukas känner sig.

- Nej, det gör det inte.

Ove pausar en stund. Lukas vill egentligen fråga vad det hela gäller, men han vågar inte riktigt. Han väntar tills Ove förklarar.

- Ni har inte lämnat in en enda uppgift sen den första veckan. Ni är okoncentrerade under lektionerna och ni sover inte.

Ove håller upp ett finger när Lukas tar ansatts till att protestera.

- Jag vet det eftersom ni konstant sitter och gäspar under lektionerna.

Ove säker fingret igen.

- Vidare under städningen så är ni okoncentrerade och hjälper knappt till. Det är Simon och Jolly som drar det tyngsta lasset.

Ove spänner plötsligt ögonen i Lukas. Han gör det med en väldigt jobbig blick som får Lukas att skruva på sig. Allt som Ove säger är sant, men de kan inte berätta varför. Inte utan att berätta om maskinen.

- Förklara er, säger Ove.

Lukas vet inte alls vad han ska säga. Han tittar på Sarah för att få stöd och inspiration till någon bra lögn. Hennes ögon möter hans. De är stora och rädda, men det byts plötsligt med ett lugn. Hon vänder sig mot Ove.

- Vi har försökt hålla det hemligt, säger hon.

- Vad? frågar Ove.

Nu spänner han blicken i Sarah istället. Lukas känner hur luftstrupen plötsligt blir väldigt liten. Den räcker liksom inte till för att andas. Sarah tänker väl inte berätta för Ove?

- Jag vet inte om Lukas blir så glad om jag berättar, säger Sarah.

Hon skickar en snabb, menande blick på Lukas. Han förstår vad hon menar. Hon tänker berätta om maskinen.

Lukas ser ner i bordet. I hans ansikte pulserar värmen. Han kan inte fatta att Sarah tänker förråda honom så enkelt.

- Berätta ändå, säger Sarah.

Lukas vill egentligen bara resa på sig och gå. Han vill inte lyssna när Sarah berättar och han vill inte höra Ove skälla när Sarah har berättat klart. Lukas finner sig fundera på om det som händer nu eller dagen som julen nästan förstördes är det värsta som han hänt i hans liv. Tomten har redan degraderat honom till en tia för det som hände då. Vad kommer han att göra när han får veta att Lukas har fortsatt att jobba med maskinen? Det blir antingen att börja om från dagis eller helt enkelt slänga ut Lukas. Något annat straff kan inte Lukas komma på.

Sarah harklar sig.

- Vi har hittat en plats, säger hon.

Lukas blir väldigt upptagen med att följa en linje I bordet. Hon tänker verkligen göra det och Lukas förstår inte alls varför. Han trodde att de var ett lag.

- Vad för plats? frågar Ove.

Sarah tar ett djupt andetag.

- Den ligger i skogen. En glänta. Det är så vackert där.

Sarah harklar sig igen som om det hon håller på att berätta är väldigt svårt att säga.

- Vi brukar gå dit. För att.

Sarah blir tyst.

- För att vad?

Ove låter irriterad.

- För att pussas. Vi är tillsammans.

Sarah säger det väldigt snabbt och tar sen ett nytt djupt andetag. Lukas ser upp på henne. Han förstår verkligen ingenting av vad som händer nu.

Ove skrattar lite.

- Är det sant?

Sarah nickar. Lukas hinner tänka att han kanske också borde göra det, för att öka trovärdigheten, men han hinner inte innan Ove fortsätter.

- Det gör mig mycket glad att höra. Det är trevligt att ni har hittat varandra.

Han blir tyst. Lukas vågar sig på att titta på Ove. Oves ansikte är muntert, men i ögonen lyser ett allvar.

- Det finns trots det något som ni måste förstå. Det duger inte till att gömma sig i en glänta och pussas. Ni måste arbeta på er framtid lika mycket som på er relation. Annars kommer ni att vakna en dag och upptäcka att ni inte utvecklas alls. Att ni inte kan något annat än.

Ove hostar till.

- Att ni inte kan något annat än att pussas.

Lukas ser hur Ove blir röd i ansiktet.

- Ni måste lära er mer. Så småningom måste ni välja en leksak att arbeta med och sen blir det mer studier. Ni måste lära er att göra den leksaken till perfektion.

Ove ser först Sarah och sen Lukas i ögonen.

- Förstår ni vad jag säger? frågar han.

Den här gången kommer Lukas ihåg att nicka. Han gör det utan att alls se på Sarah. Ove verkar gå på Sarahs lur och han vill inte riskera att avslöja det på något sätt.

- Bra. Jag vill att ni lämnar in alla uppgifter i nästa vecka.

Ove räcker Sarah och Lukas varsitt papper.

- Jag vill föreslå att ni under den tiden inte går till gläntan. Stanna inne och arbeta istället. Sen kan ni börja gå dit igen, men inte för ofta. Ni behöver sova, äta och sköta skolan också.

Ove reser sig. Lukas och Sarah gör samma sak.

- Är vi på samma sida? undrar Ove.

Lukas nickar igen. Han vågar sig nu på att se på Sarah. Hennes ansikte är rött. Lukas tänker att hans ansikte antagligen också är det.

- Bra, då kan ni gå på lunch.

Ove pekar mot dörren. Så snabbt han kan går Lukas mot den. Han öppnar och går ut. Sarah gör samma sak.