Sarah och Tomten beslutar sig för att gå genom gläntan, efter spåren, i jakt på att hitta Nisse. En plan som håller i några minuter, men snabbt brister i att det efter gläntan inte finns några spår alls.
- Åt vilket håll går vi? frågar Sarah.
Tomten pekar rakt in i skogen.
- Åt det hållet. Han gick rakt igenom gläntan. Låt oss hoppas att han har fortsatt åt samma håll, säger han.
Sarah nickar. Det är egentligen allt de har att gå på.
Tomten och Sarah börjar vandringen genom skogen. De har gått i en kvart ungefär när de känner att det luktar bränt.
- Vad är det som brinner? frågar Sarah.
Hon sniffar lite i luften innan hon kommer på det.
- Det är trä.
Sarah skiner upp.
- Tror du att Nisse har stannat för att vila och tänt en brasa? frågar hon.
- Tyvärr inte, svarar Tomten.
Han börjar springa genom skogen. Sarah skyndar tätt efter.
Lukten blir starkare och starkare. Snart kan Sarah se och höra lågorna. De är mycket större än en liten brasa. Sarah får en jobbig känsla av att det här är så långt ifrån en liten brasa det kan komma. Kanske är det till och med en skogsbrand?
Svaret får hon nästan direkt när hon ser de två stora träden i brand. Samtidigt som de får syn på elden ser de den hoppa över till två närliggande träd.
- Vad gör vi nu?
Sarah skriker ut frågan för att den ska höras över dånet från lågorna.
- Vi släcker elden, svarar Tomten.
Sarah stannar och ser sig om efter vatten. Det finns inget där.
- Med vad? frågar hon.
Tomten svarar inte på det utan tar helt lugnt av sig sin röda rock. Sen går han i sakta mak mot elden.
- Vad gör du? Du kommer att bränna dig!
Sarahs skrik stoppar inte Tomten. Han bara fortsätter att gå mot elden. När han kommer fram till det första trädet snurrar han sin rock runt trädet. Effekten är omedelbar. I ett slag slutar trädet att brinna. Tomten går vidare till nästa träd och sen nästa. Snart är branden helt släckt. Allt som syns av den är sotet på de träd stumpar som finns kvar.
- Hur gjorde du det där? frågar Sarah.
Hon förstår det inte alls. Rocken var inte stor nog att täcka allt på trädet som brann och kväva elden. Ändå gjorde den just det.
- Det är en av mina små hemligheter, säger Tomten.
Han ler mot Sarah. Hon vill le tillbaka, men kommer ihåg den knipa som de befinner sig i.
- Hur tror du att branden startade? frågar hon.
- Genom att Nisse lutade sig mot träden, svarar Tomten.
Sarah nickar. Han har nog rätt.
- Du vet vad det här betyder va? frågar Tomten.
Han ler fortfarande och Sarah förstår inte alls. Vad finns det att le emot? Hon skakar på huvudet.
- Det betyder att vi är på rätt väg. Nisse gick verkligen åt det här hållet.
Tomten säger inget mer utan vänder sig bara om och fortsätter att gå genom skogen. Sarah skyndar sig att följa efter.
De går i en timme utan några fler spår efter Nisse. Det är först när de kommer fram till bären som de ser tecken.
- Några buskar har brunnit här, säger Tomten.
Sarah följer med blicken vart han pekar. Hon kan också se tecknen. Några av buskarna är svarta. Helt svarta. Bara några grenar och sot finns kvar.
Sarah ser på när Tomten tar av sig rocken och lägger den över buskarna.
- Varför gör du så? De brinner ju inte längre? frågar Sarah.
- Rötterna kan fortfarande brinna utan att det syns över marken. Därför gör jag det här. Annars kanske alla buskarna till slut brinner, svarar Tomten.
När han är klar reser han sig upp och ser sig omkring. Sarah börjar inspektera omgivningen hon också. Scannar den efter tecken på åt vilket håll Nisse kan ha gått. Hon hittar inget.
- Vart ska vi gå nu? frågar hon.
Tomten vänder sig mot henne. Ser på henne en lång stund. Hans ögonbryn är fundersamt rynkade.
- Jag tror, börjar han, men avbryter sig.
- Vad?
Tomten drar med handen över pannan.
- Jag vet inte. Jag försöker tänka som en nisse. En väldigt rädd nisse som märker att allt han tar i börjar brinna, säger han.
Sarah gnider pannan hon också. Hon tänker att om det hjälper Tomten att tänka kanske det hjälper henne också. Det gör det.
- Han älskar skogen, säger hon.
Tomten nickar för att visa att han har hört, men verkar inte förstå så Sarah fortsätter.
- Han skulle försöka ta sig bort från skogen. För att skydda den, säger hon.
Tomten får plötsligt en glöd i ögonen.
- Tror du det? frågar han.
- Jag är säker på det, svarar Sarah.
Tomten vänder sig om mot motsatta hålet från där de kom. Det håll som leder till bergspasset.
- Då finns det bara en plats som han kan vara på väg till, säger Tomten.
Han börjar genast att gå genom buskar och förbi träd. Sarah följer efter.