Nu har jag börjat komma igång med arbetet med kapitel 2. Det går fortfarande långsamt, men det går framåt. Vilket i ärlighetens namn är det viktigaste. Det är också anledningen till att jag vågar mig på att sätta en deadline. Andra kapitlet ska vara klart att skicka till Anna om två veckor! Tror ni att jag klarar det?

Någon har sagt åt mig att jag ska fantisera mycket. Se framför mig min dröm framtid. Varje gång som jag försöker mig på det ser jag samma sak. En framtid där boken blir klar, skickas in till förlagen och blir antagen för utgivning! Jag kan inte tänka mig ett bättre telefonsamtal att få än det från förlagen där de tillkännager att min bok ska ges ut. Så nu gäller det att jobba för att drömmen ska kunna bli verklighet. Kanske inte om ett halvår och definitivt inte om en vecka, men en underbart vacker dag. Jag tänker inte ge upp. Jag vägrar ge upp. Om de inte vill ge ut den boken som jag skriver nu så skriver jag en till och en till och en till. Till slut kommer jag att ha skrivit en bok som de vill ha. En bok som kan stå på en av alla hyllorna här på stadsbiblioteket. En bok som den som vill kan läsa. Någon bättre framtid kan jag inte se. Någon annan framtid vill jag inte ha.

Herrn är det väldigt anonyma namnet på en otroligt glad kanin. Han bor på Lövgatan tillsammans med tvillingarna Anna och Sanna. Sen bor tvillingarnas föräldrar där också så klart, men de märker Herrn inte av så mycket. Idag tänker jag berätta för dig om den gången som Herrn fick en makeover som han aldrig kommer att glömma.

Herrn får ofta makeovers av tvillingarna och i vanliga fall tycker han att det är väldigt rolig. Han får en chans att prova alla dockornas kläder framför en liten spegel. Det är väldigt kul när man i vanliga fall sitter i en bur och glor hela dagen eftersom tvillingarna är i skolan. Den dagen som jag ska berätta om var en lördag. Så tvillingarna var hemma. Med varsitt stort leende på läpparna kommer de springande och sätter sig bredvid Herrns bur.

-        Vill du ha en makeover idag? frågar tvillingarna i kör.

Herrn lyser upp och hoppar fram till gallret. Eftersom han inte kan prata på ett sätt som Anna och Sanna förstår nickar han så snabbt han kan. Tvillingarna ser på varandra och skrattar åt sin lite tokiga kanin. Sen öppnar de buren.

Herrn, som är glad över att få komma ut en stund och prova lite dockkläder, hoppar genast ut. Amma lyfter upp honom och de springer in på rummet. Herrn anar ingenting eftersom han inte ser saxen som Sanna gömmer bakom ryggen. Han förstår däremot att något är fel när de kommer in på rummet.

-        Det är värst vad långhårig du har blivit Herrn, säger Sanna.

Sen håller hon fram saxen.

-        Vi kanske skulle klippa till pälsen. Bara lite förstås. Lite i luggen så att du ser bättre, säger Anna.

Herrn tycker inte alls att det är någon bra ide. Han råkar gilla sin långa lugg, men vad hjälper det när han inte kan säga det till tvillingarna på något sätt? Att skaka på huvudet hjälper nämligen inte alls. Anna håller fast Herrn så att han inte ska försöka springa därifrån och Sanna börjar klippa. Inte bara luggen utan överallt! Hon tycker att det är så roligt att hon inte vill sluta förens Herrns hela päls är klippt. Då släpper Anna honom.

Chockad över tvillingarnas tilltag hoppar han fram till en spegel och ångrar sig genast. Han är ju helt naken!

-        Det blev lite kort, erkänner Sanna.

-        Fast det ska vi nog ordna, säger Anna och springer ut till badrummet.

När hon kommer tillbaka håller hon en flaska i handen.

Herrn bryr sig överhuvudtaget inte om vad som finns i flaskan. Efter klippningen litar han inte alls på tvillingarna utan rusar iväg och gömmer sig under sängen.

-        Men var inte fånig nu! Det är färg. Bara lite färg att lägga i pälsen så att den ser lång och fin ut, säger Anna.

-        Vad smart! Vilken färg är det? frågar Sanna.

-        Vi hade bara rosa, men jag tänkte att det går ändå. Han är ju så fin i dockornas rosa spetsklänning, svarar Anna.

Herrn sticker fram huvudet från under sängen. Han vill ta sig en närmare titt på flaskan, men det går inte så bra. Sanna tar nämligen snabbt tag i honom och drar fram hela han. Anna slänger en filt över spegeln och så sätter de fart. Herrn hinner undra över varför filten måste ligga över spegeln, men inte så mycket mer än så. Istället måste han rycka till när den kalla färgen spraymålas på hans hud. Han måste också försöka rymma från de röda hängselbyxorna med den gröna t-tröjan. För att inte tala om att han dessutom måste försöka slippa de blå skorna!

När tvillingarna äntligen är klara är Herrn helt slut. Han gäspar och önskar att det var måndag idag så att tvillingarna hade varit i skolan. Fast det är det ju inte. Det är lördag och Herrn har precis fått sitt livs jobbigaste makeover.

-        Det är dags för avtäckning! Herrn, du får ställa dig framför spegeln, säger Anna.

Hon ställer sig bredvid spegeln med handen på filten.

Egentligen vill nog inte Herrn veta hur han ser ut nu, men han känner ändå att han måste. Om någon skrattar åt honom kan det ju vara bra att veta varför. Så han ställer sig framför spegeln och Anna drar bort filten. Det Herrn får se kan bara beskrivas på ett sätt. Världens stiligaste kanin!

Jag blev klar med kapitel ett igår. Så nu sitter jag på biblioteket och planerar upp kapitel två. Ser vad av det redan skrivna jag kan använda och vad jag måste skriva nytt. Planen är så gott som klar och återigen konstaterar jag att jag får skriva om hela kapitlet. Nu har tanken slagit mig att jag kanske inte kan använda något från första utkastet! Tänk om jag måste skriva om ALLT?! Först var det en ganska läskig tanke, men inte längre. Måste jag skriva om allt så finns det egentligen bara en sak att göra. Skriva om allt! Inte en chans att jag ger upp över en sån liten sak!

Jag klarade min deadline med några timmars marginal. Första utkastet av det nya första kapitlet blev klart vid åtta på kvällen i söndags! Då skickades det raka vägen till min underbara vän Anna i Frankrike. Hennes jobb blev att läsa igeonom och säga om det var lika dåligt som det kändes. Det hon påpekade var så uppenbart att jag inte förstår hur sjutton jag kunde missa det själv. Ingen miljöbeskrivning alls i hela kapilet! Så det är vad jag jobbar med just nu. Få in lite miljö i prinsessans liv så att boken kan kännas mer levande. Tack igen Anna för inputen!

Arbetet går fortfarande väldigt långsamt, men jag kan ändå se att det går framåt och det är en härlig känsla. Till slut ska det nog bli en läsbar bok av det här! Även om det fortfarande är MYCKET kvar som behöver göras.

Nästa deadline: Andra utkastet av första kapitlet klart denna vecka.

Lyckas jag hålla den så innebär det att jag kan börja jobba med kaptel två nästa vecka!

Det är världens enklaste manikyr att göra, men jag tycker att den är lite kul! Det är därför som jag idag har gjort den för andra gången.

Mathilda är lite för upptagen med att leka med Rebecka just nu för att vilja blogga. Därför ber hon mig att hälsa att bloggen nu får en ny kategori. Förutom de vanliga som ni känner igen finns nu även smyckestillverkning. Den är Mathildas och bara Mathildas! Det är nämligen som så att min kära dotter gillar att tillverka egna smycken och vill gärna dela med sig av det hon gör på bloggen.

Som första inlägg i den här kategorin tycker jag att det inte är mer än passande att, på Mathildas begäran, lägga upp bilder på de smycken hon gjort idag. Värsta verkstaden har vi haft här hemma!

Jag sa att jag skulle ha första kapitlet på boken klart till slutet på denna vecka. Som det ser ut nu är det ett mål som jag kommer att kunna nå! Det är ganska skönt faktiskt.

Just nu har jag dock lite av en svacka i självförtroendet när det kommer till mitt skrivande. Det känns som om allt jag skriver är riktigt dåligt vilket gör det ganska jobbigt att trots det fortsätta skriva. Det är inte jätte roligt. Så om någon har tips på hur man kommer ur denna svacka och kan börja tro att det man skriver någon gång kommer att kunna bli utgivet så är de varmt välkomna! Jag vill helst slippa tvinga mig till att skriva för att jag vet att jag behöver göra det. Jag vill kunna göra det för att det är roligt igen. Känna att det här som jag skriver nu duger.

Jag har även insett att det jobb jag har åtagit mig att göra i år är gigantiskt! Det är mycket som behöver ändras, läggas till och tas bort i boken. Målet var att hela boken skulle vara klar i år, men det kommer jag nog inte att klara. Missförstå mig rätt nu! Jag tänker fortfarande jobba på att få den färdig, men jag var nog lite väl optimistisk när jag satte hur lång tid det skulle få ta. Jag tänker dela upp det i små mål. Ett kapitel åt gången. sen får jag helt enkelt se hur långt jag har kommit när december månad tar slut. Är jag inte klar då så får jag helt enkelt fortsätta över nästa år också!

Jag har gjort alla naglar som vi lägger upp på bloggen idag. vill du veta hur man gör så kör vi det nu!
Först tar man ljus blå metallic på den rosa delen av nageln. Sen tar man mörk lila på själva det vita. Därefter tar man på den ljusaste guldiga man han på det mörk lila. Efter det så tar man på lite blandat glitter på det ljus blå. Man kan lägga till lite klistermärken om man vill!

Jag kallar det för en svensk mankyr!
Det var dagens inlägg. Hej då!