Nisse fortsätter att springa genom skogen. Han gör det så snabbt han kan, men märker nästan direkt hur svårt det är. Han blir anfådd och trött. Till slut trycker det så mycket i lungorna att han känner sig tvingad att stanna. Utan att tänka sig för lutar han sig med en hand mot ett träd.
Lågorna slår upp direkt och Nisse tar bort handen. Han tänker att han måste släcka elden på något sätt. Nisse ser sig omkring efter vatten, men så här långt in i skogen finns det inget. Det vet han ju egentligen. Nisse tar ett steg bort från stammen. Det skulle gå att släcka den genom kvävning, men med tanke på hur varm han är så kan det knappast vara en bra idé. Det skulle nog bara få det att brinna mer. Nisse kommer fram till att det bästa som han kan göra nog är att gå därifrån.
Han tar ytterliggare några steg bakåt, rakt in i ett nytt träd. Det börjar också brinna. Nisse tar snabbt två steg fram. Nu står han mitt emellan de två brinnande träden och han har tårar i ögonen. Magen är full av bly och han mår illa. Kanske var inte det här en så bra idé ändå. Han borde kanske ha lyssnat på Sarah?
- Nej, det hade blivit värre då. Jag hade gått emot någon vägg eller nått och bränt ner hela verkstaden, säger Nisse till sig själv.
Sen börjar han promenaden längre in i skogen. Han tänker att han ska gå hela vägen igenom den och till berget på andra sidan. På toppen av det berget ligger det alltid ett tjockt lager med snö. Där kan han inte sätta eld på något.
- Vad ska du äta? frågar Nisse.
Han skakar på huvudet och väljer att släppa tanken. Tänker han på det nu blir han bara ledsen över att svaret inte är så enkelt. Kanske finns det inte ens något svar. Han vill inte tänka på det nu. Nu gäller det istället att fortsätta gå så att han kommer ut ur skogen innan han lyckats bränna ner den.
Nisse väljer att skynda långsamt. Han går så snabbt som han vågar utan att röra någonting. Efter några minuter kan han fortfarande känna lukten av bränt trä, men inte längre höra lågorna. Ungefär samtidigt försvinner båda hans händer.
- Jag borde vara van nu, säger Nisse när paniken blåssar upp.
Han tycker verkligen det. Att han borde vara van. Han vet ju att händerna kommer tillbaka igen. Det är ingen panik. Han kan fortfarande gå. Ändå blir klumpen i magen tyngre och illamåendet stiger. Han känner hur han börjar darra i hela kroppen.
- Går det egentligen att vänja sig vid det här? frågar han ut i luften.
Han går utan händer i över en halvtimme. Den längsta tid som det tagit än så länge. Innan har det bara varit fråga om minuter. Nisse darrar så mycket att han nästan inte klarar av att sätta en fot före den andra när händerna lyser upp.
Nisse kan inte minnas att de har lyst när de kommit tillbaka innan, men tänker att han kanske har glömt det. Eller också har han bara inte tänkt på det. Sekunden efter kommer han fram till att de nog inte har lyst innan. Då ser han nämligen att det som kommer tillbaka inte är hans händer. Inte som de brukar se ut i alla fall. De har blivit långa och håriga. Längst ut finns långa, gula klor.
Nisse sväljer hårt.
- Vad ska det här betyda? frågar han.
Ingen finns i närheten för att ge honom ett svar så Nisse måste komma på sitt eget. Det är inte helt lätt, men Nisse kommer ändå fram till ett som ungefär kan beskriva vad som händer.
Han har blivit en ny sorts varelse. En varelse av eld som kan byta kroppsdelar med andra djur. Just nu har han bytt händer med en björn. Det måste vara så. Något annat vågar inte Nisse tänka på.
- Stackars björn, säger Nisse.
Det måste vara jobbigt för den att helt plötsligt ha en nisses händer.
Hans förklaring på vad som händer var tänkt att lugna honom, men det gör den inte. Nisse är fortfarande livrädd. Främst för att han aldrig har hört talas om en sådan varelse som han tydligen just har blivit.

Tomten kommer fram till gläntan först. Han stannar omedelbart och Sarah ser hur han ser sig omkring. Det kniper till i magen på henne om varför han gör så. Det knipet blir bekräftat när hon också kommer fram. Nisse är inte kvar i gläntan.
- Sa du inte att det var i gläntan? frågar Tomten.
- Ja, han var här. I mitten. Du ser gången av nedtrampade blommor.
Sarah pekar och blir tyst när hon också ser. Gången slutar inte längre i mitten utan går hela vägen till den andra sidan.
- Han måste ha gått iväg, säger Sarah.
Tomten nickar.
- Det är beklagligt, säger han.
Sarah, som börjar få fatt i andningen igen ser sig om efter fler spår av vart Nisse har tagit vägen.
- Vi får leta upp honom, säger hon.
Tomten nickar igen.
- Annars är vi dömda, säger han.
Sarah vänder sig mot Tomten med ögonbrynet höjt till hårfästet.
- Varför? Vad är det egentligen som händer? frågar hon.
Tomten ser Sarah i ögonen och Sarah ser tillbaka. Det hon ser är djup, allvar och sorg. Hon känner hur hon börjar darra inför vad Tomten kan tänkas säga härnäst.
Tomten väntar länge med sitt svar och när han väl börjar tala är det med en nästan viskande röst.
- Blomman är en gammal förbannelse. En ond häxa gillade inte min och Tomtemors planer. Så hon tog en vanlig gullviva och kastade sin förbannelse. Det ändrade inte bara utseendet på blomman utan även deras verkning. En gullviva är ofarlig, en regnbågsblomma slutar med död. Allt det här har du hört i skolan antar jag?
Sarah nickar. Nu när Tomten säger det så kommer hon ihåg historien. Att plocka blomman skulle ta död på en och det är därflör ingen nisse för röra dem. Hon får tårar i ögonen när hon tänker på vad det innebär för Nisse.
- Finns det något sätt att rädda honom på? frågar Sarah.
Tomten nickar.
- Fast det handlar inte bara om att rädda Nisse Sarah. Det handlar om så mycket mer. Det är inte allt som ni får lära er i skolan.
Sarah drar efter andan. Vad kan vara värre än döden?
- Blomman gör först att du försvinner i olika steg. Du tappar för en stund ett ben, men det kommer tillbaka precis som det var förut, bara regnbågsfärgat. Efter ett tag har du inte samma tur. Benet som försvann kommer tillbaka i en annan form. På det sättet förvandlas du steg för steg till ett hårigt, vilt odjur. I kroppen i alla fall.
- Kommer han att bli ett monster?!
Sarah skriker, men hon kan inte hjälpa det. Chocken är för stor.
- I kroppen ja och själen kommer att bli en fånge i kroppen. Nisse kommer att tvingas se sig själv anfalla verkstaden och alla nissar som bor där. Han kommer att skada dem, döda om han kan samtidigt som i själen förbannar det som händer. Till slut kommer det inte att finnas något kvar och då kommer Nisse att själv lägga sig ner och dö. Inget kommer att finnas kvar av verkstaden, nissarna eller mig och Tomtemor. Julen kommer att bli ett minne blott.
Sarah känner hur allt plötsligt snurrar i huvudet på henne. Slutet för verkstaden? Allt för en blommas skull? Sarah måste hålla sig i en gren från det närmaste trädet för att hålla sig upprätt.
- Varför har du inte utrotat blommorna? viskar hon.
Hon ser upp på Tomten och ser att han har tårar i ögonen.
- Därför att det inte går. Det är en del av häxans förbannelse, säger han.
Sarah nickar samtidigt som tårarna börjar rinna. Tomten tar ett steg mot henne och ger henne en stor, varm kram. Sarah sjunker in i Tomtens röda rock och njuter av den trygga känslan som det ger. Känslan tar dock slut när Tomten till slut släpper.
- Det är inte för sent än, säger Tomten.
Sarah blinkar bort några tårar ur ögonen.
- Vad menar du?
Tomten börjar gå mot mitten av gläntan samtidigt som han fortsätter.
- Under varje regnbågsblomma växer en gråstens blomma.
Fler tårar rinnger på Sarahs kinder. Det hela verkar vara så hopplöst.
- Vad spelar det för roll? frågar hon.
Tomten har nu kommit till mitten av gläntan. Han böjer sig ner och plockar någon liten blomma. Sarah kan knappt se den när han håller den i handen. Hon går närmare för att kunna se den bättre, men det går inte så bra. Allt är suddigt av tårarna.
- Det spelar roll därför att den kan bryta förbannelsen. Får vi honom att svälja den här så blir han sig själv igen. Då kommer inget moster att förstöra verkstaden.
Sarah slutar genast att gråta.
- Menar du allvar? frågar hon.
Tomten nickar när han försiktigt lägger den lilla blomman i bröstfickan.
- Men först måste vi hitta Nisse, säger Tomten.

Först är Sarah vansinnig på Nisse. Hon tänker att hon lika gärna kan skita i honom och gå till grottan för att bryta loss sten. Halvvägs dit kommer hon ihåg hur Nisses hand försvann. Hon tänker på hur hans hud brändes samtidigt som hela han gick i regnbågens alla färger. Hur mycket hon än vill kan hon inte skita i honom. Så när hon kommer fram till grottan går hon förbi och fortsätter mot verkstaden.
Tanken slår Sarah att blomman kanske är så farlig att den är giftig. Tänk om Nisse sitter i gläntan och dör just nu? Tanken får Sarah att börja springa mot verkstaden. Hon kommer fram på några minuter.
Sarah sliter upp dörren och börjar rusa genom korridoren på andra sidan. Hon springer så snabbt att hon inte hinner stanna när en nisse står i vägen. Hon springer rakt in i Lukas.
- Lugn älskling, var brinner det? frågar Lukas.
Frågan kommer från golvet eftersom Sarah kom med en sån kraft att Lukas trillade.
- Jag hinner inte förklara.
Det är allt Sarah säger innan hon rusar vidare.
Trots att hon springer så snabbt hon kan tar det en kvart att komma till Tomtens kontor. För en sekund sluter Sarah ögonen och ber en tyst bön om att Tomten ska vara där. Sen sliter hon upp dörren till kontoret.
På andra sidan står Tomten och tittar i sin magiska bok. Den som visar alla barnen.
- Hur farlig är regnbågsblomman? frågar Sarah.
Hon har andan i halsen och det hugger som en kniv i sidan, men det kan inte hjälpas. Nisses liv är viktigare än så.
- Regnbågsblomman? Du menar blomman med alla färger? frågar Tomten.
Han höjer på ena ögonbrynet och ser väldigt fundersam ut.
- Precis den, säger Sarah.
- Vem har plockat den?
Sarah förstår inte alls hur Tomten kan veta att någon har plockat den, men å andra sidan är det mycket med Tomten som hon inte förstår.
- Nisse.
- Var är han?
Tomten sträcker sig efter sin rock. Den ligger slängd över en fåtölj.
Sarah tvingas att först dra efter andan. Det känns som om hennes lungor håller på att explodera. Sen kan hon svara.
- I gläntan en bit in i skogen.
Tomten nickar.
- Vi måste genast ta oss till honom. Du får visa vägen.
Tomten drar på sig rocken samtidigt som han rusar ut ur kontoret. Sarah skyndar efter.
- Vilken sida av verkstaden? frågar Tomten.
- Söder, svarar Sarah.
Tomten sätter av i en språng marsh mot den södra sidan av verkstaden. Sarah skyndar efter. Hon känner hur smärtan i sidan ökar och hur hårt hon måsta anstränga sig för att andas.
- Är det länge sedan han plockade blomman? frågar Tomten.
Sarah skakar på huvudet, men kommer sen ihåg att det inte hjälper. Tomten har ryggen mot henne.
- Kanske en halvtimme, säger hon istället.
Nu är det Tomtens tur att nicka. Sarah kommer på sig med att önska att hon kunde se hans ansikte. Är Tomten lika rädd som Sarah?
- Vad händer egentligen när man plockar blomman? undrar Sarah.
Tomten hinner inte svara innan de kommer runt ett hörn och springer rakt in i Lukas igen. Han ramlar den här gången också, men den här gången blir han dessutom arg.
- Vad pågår egentligen? Att man har bråttom betyder inte att man inte behöver se sig för, fräser han.
Tomten säger inget utan fortstätter bara. Sarah tar sig tid att stanna och hjälpa Lukas upp.
- Jag är ledsen. Det är inte meningen. Jag lovar att förklara allt sen.
Sarah fortsätter att springa efter Tomten som nu har fått ett litet försprång. Hon ökar takten för att komma ifatt, men hon hinner inte. Det är helt enkelt för tungt att andas. När hon väl kommer ifatt honom står Tomten still och håller upp dörren.
- Vilka är hans symptom? frågar Tomten.
Sarahs svar kommer snabb, men stötvis.
- Han är regn.. regnbågsfärgad och varm. Hans... hans hand försvann, men den kom tillbaka.
Tomten stänger dörren bakom Sarah.
- Vilket håll? frågar han.
Sarah pekar och Tomten börjar genast springa åt det hållet. Sarah vill gärna fråga honom saker. Som vad det egentligen är som händer och varför blomman är så farlig. Vad som egentligen kommer att hända med Nisse, men det går inte. Hon är för andfådd. All hennes energi måste gå till att andas och fortsätta springa. Mer kan hon inte göra nu.

Nisse sitter kvar en lång stund och bara njuter av lugnet och tystnaden. Allt är så långt och stilla att han nästan förväntar sig att de vilda djuren som finns i området ska komma fram och hälsa på honom. Det gör de inte. Det enda som stör lugnet är ljudet av Nisses kurrande mage. Han börjar tänka att det kanske inte var så smart att hoppa frukosten, men ingen större skada skedd. Nisse har kommit ut i skogen utan ett ordentligt mål mat innan och klarat sig bra. Han vet nämligen var bären växer.
Det är egentligen väldigt konstiga bär. Inte som regnbågsblomman att de ser annorlunda ut. De är annorlunda i smak och genom att de växer året om. Även när snön ligger djup. Det är bara att gräva sig ner till dem och äta. De smakar som alla andra bär samtidigt. Det är gudomligt gott.
- Det är dags att gå till bären, säger Nisse till sig själv.
Sen reser han sig upp och börjar röra sig bort. Han går inte på gången av nedtrampade blommor utan åt andra hållet. Längre in i skogen. Samtidigt funderar han på om han någon gång har fått veta vad bären heter. Han kommer fram till att det möjligen är så, men att det i så fall är glömt. Eller så lyssnade han inte ens första gången.
- Det spelar ingen roll. De smakar på samma sätt oavsett vad de heter.
Nisse har precis kommit till andra sidan av gläntan. Han har hunnit in bland träden, men bara med några meter när han faller handlöst på marken. Gräset runt honom börjar genast att brinna.
Det är egentligen inte logiskt, men Nisse börjar genast att frysa. Samtidigt blir han väldigt torr i munnen. Han försöker genast att resa på sig för att komma bort från de små lågorna, men det går inte. Han faller genast omkull på mage igen. Det är som om han saknar sitt högra ben.
Magen drar ihop sig i kramp på Nisse när han tänker tanken. Försiktigt vänder han sig över på rygg. Han ligger med ansiktet mot himlen och vågar inte titta ner. Samtidigt har det lilla gräset som fanns runt honom brunnit ut. Han behöver inte vara rädd för lågorna längre i alla fall.
Nisse sväljer hårt och försöker att dra efter andan. Det är svårt att hitta mod när man samtidigt har svårt att andas. Det går inte. Nisse får inte fatt i andningen. Han måste titta på benet utan den. Nisse gör ett nytt försök att dra efter andan, böjer upp huvudet och ser ner på benet. Det finns inte där. Precis som Nisse trodde så har benet försvunnit på samma sätt som handen gjorde innan.
När det bara gällde handen så var inte Nisse särskillt oroad över det. En hand kan gärna få komma och gå som den vill, men han behöver verkligen benen.
Nisse låter huvudet falla tillbaka på marken. Han behöver en plan. Om både handen och benet kan försvinna så kan säkert alla andra kroppsdelar göra det också. Vad händer med honom om huvudet försvinner? Eller hjärtat? En nisse kan inte leva utan huvud eller hjärta. Dör han även om det är magi som får det att försvinna?
Nisse skakar på huvudet. Han vill inte tänka på det nu. Det han måste göra är att komma fram till hur han ska ta sig till bären. Utan mat i magen har han svårt att tänka ordentligt. Hur tar han sig till maten med bara ett ben?
Svaret kommer snabbt. Det är så enkelt egentligen att han inte förstår att han inte tänkte på det innan han tänkte efter. Han får helt enkelt krypa.
Nisse vänder sig runt på mage igen. Han reser upp kroppen så gott det går. Balanserar på två händer och ett ben. Det är lite skakigt, men det går. Sakta tar han sig steg för steg framåt. Han har tagit sig hela hundra meter när en duns bakom honom får honom att stanna. Han vänder på huvudet för att se vad som orsakade dunsen och ser direkt att hans ben är tillbaka.
Nisse ställer sig snabbt upp. Egenligen är det emot hans natur, men han börjar faktiskt att springa mot bären. Han vill hinna dit innan någon mer kroppsdel beslutar sig för att försvinna.

När Nissa vaknar igen ser han först bara blå himmel. Han gnider handen mot pannan och blinkar några gånger.
- Vad hände?
Han menade inte att säga det högt, men antar att det inte gör något att det blev så. Sarah dyker upp över honom.
- Hur känner du dig? frågar hon.
Nisse känner efter. Han känner sig svag och darrig. Som om han precis gjort något extremt krävande.
- Jag vet inte, säger han ärligt.
För han är inte säker på vad pirret som hela tiden går genom kroppen betyder. Han lyfter handen för att gnida den i pannan igen. Han tänker att det kanske ska hjälpa, men ingen hand kommer inom hans synfält. Det enda som kommer är armen, utan hand. Nisse får genast panik. Han flyger upp från marken och ser ner på sin kropp.
Förutom det att vänster hand saknas ser han att han nu går i alla möjliga olika färger. Han ser ut som regnbågsblomman. Han upptäcker att han fortfarande håller den i högra handen och släpper den.
- Vad har hänt med mig? frågar Nisse.
Sarah ser på honom. Hon har tårar i ögonen som samtidigt lyser av skräck.
- Jag vet inte. Jag kommer in ihåg vad blomman gör. Bara att det är förbud mot att plocka den för att den är farlig, säger hon.
- Hur visste du det? Varför har inte jag fått veta det?
Nisse tycker att det är orättvist att bara några nissar i verkstaden har fått veta något så viktigt.
- De pratade ju inte om annat under utflykterna i små skolan. Innan riktiga skolan började.
Nisse rodnar. Om så är fallet borde han också ha vetat det. Fast å andra sidan var han inte så uppmärksam på den tiden. Han brydde sig inte så mycket om varken små skolan eller den riktiga. Kunde han komma undan det så gjorde han det. Det är inte hans fel heller. Hade de bara gjort det intressantare så hade han brytt sig om att stanna och lyssna.
Rodnaden försvinner när han tänker det. Han har inget att skämmas för.
- Sa de något mer om blomman? frågar han istället.
Sarah nickar.
- De sa massor om den, men jag kommer inte ihåg.
Sarah lutar sig närmare för att lägga en tröstande hand på Nisses axel, men hon släpper lika snabbt som hon tar tag i den.
- Aj, utropar hon.
- Vaddå?
- Du bränns, säger Sarah.
Nisse rycker på axlarna. Just den biten rör honom inte. Nu kan han ju plocka blommor ifred utan att Sarah drar tillbaka honom till verkstaden. Han böjer sig ner och tar upp korgen som han tappat. Den börjar genast att brinna.
- Det är nog bäst att vi tar med dig tillbaka till Tomten. Han kommer att veta vad vi ska göra, säger Sarah.
Nisse skakar på huvudet. Han tänker inte att ta hjälp av den där gubben.
- Vad tänker du annars att du ska göra? frågar Sarah.
Nisse ler.
- Plocka fler av de vackra blommorna, säger han.
Sarah slänger upp armarna i luften och suckar.
- Är du galen? Du ser ju vad det gjorde med dig att plocka en av de där blommorna och så tycker du att det är en bra idé att plocka fler?!
Nisse skrattar.
- Nej, jag ville bara retas med dig, säger han.
Sen sätter han sig ner på marken.
- Vi måste gå till Tomten nu, säger Sarah.
Nisse skakar på huvudet.
- Vi ska ingenstans. Du kan gå. Jag stannar här, säger han.
Sarah suckar igen.
- Vad tänker du göra här då? frågar hon.
Nisse ler igen.
- Plocka blommor, säger han och skrattar.
Sarah suckar igen.
- Du är verkligen inte klok i huvudet, säger hon.
Sen sätter hon sig ner mitt emot Nisse.
- Jag önskar att jag kom ihåg vad mer de sa om blommorna, säger hon.
Sekunden efter ser Nisse hur hans hand växer ut igen. Han testar att röra den lite. Förutom pirret som går genom hela kroppen hela tiden så känns den normal. Nisse kommer på en sak.
- Vet du vad? Det gör inget. Jag trivs så här. I alla fall nu när handen är tillbaka, säger han.
Sarahs ögon blir stora.
- Hur kan du trivas så här? frågar hon.
Nisse rycker på axlarna för att visa att han inte ser någon skada i det.
- På det här sättet slipper jag verkstaden och alla krav, säger han.
När han ser Sarahs arga blick fortsätter han.
- Ingen kommer vilja ha mig i verkstaden och det finns definitivt inte någon som vill ha mig i närheten av leksakerna. Jag kan göra precis det jag vill hela tiden varje dag, säger han.
Sarah fnyser och ställer sig upp.
- Fint. Är det så du vill ha det så fint, säger hon.
Sen vänder hon sig om och börjar gå genom gången av nedtrampade blommor.
- Jag tänker inte hjälpa dig. Är du så självupptagen så får du klara dig själv, säger hon.
Nisse sitter lugnt kvar och ser henne snart försvinna bland träden.

Nisse stelnar till när han hör Sarahs skrik. Han hörde henne inte komma. Nisse vänder sig om och ser på Sarah.
- Kan du inte bara försvinna? frågar han.
- Aldrig! Du ska tillbaka till verkstaden och göra ditt jobb!
Sarah tar några steg mot honom. Hon är noga med att sätta fötterna i de spår som redan finns så att inte fler blommor ska bli förstörda.
- Jag gör som jag vill och idag vill jag plocka blommor, säger Nisse.
Han böjer sig demonstrativt ner för att plocka en av regnbågsblommorna, men Sarahs skrik hindrar honom.
- Du jobbar för Tomten! Det betyder att du har ett ansvar för att barnen varje år får en julklapp av honom! Du kan inte bara skita i det för att du känner för det.
Nisse reser sig upp igen.
- Jag bad inte om det här! Det är inte mitt jobb att göra en massa leksaker bara för att Tomten lovat ungarna det! Dessutom är det tråkigt.
Nisse böjer sig mot blommorna igen. Sarah är nästan framme vid honom nu och han vill hinna plocka i alla fall en blomma innan hon börjar dra tillbaka honom till verkstaden.
- Du är en tomtenisse. Tomtenissar hjälper Tomten att göra leksaker. Så har det varit i tusen år och kommer att vara i tusen år till, säger Sarah.
Nu är hon bara några steg ifrån honom. Nisse förväntar sig att hon ska springa de sista stegen och greppa tag i honom, men istället stannar hon.
- Rör inte de där blommorna, beodrar hon.
- Du bestämmer inte över mig, säger Nisse.
Han sätter handen på tjälken till den största regnbågsblomman.
- Nej, rör inte! De är farliga!
Nisse lyssnar inte. Han tar ett hårare tag om tjälken och rycker till. Tjälken går av direkt och Nisse håller nu den vackra blomman i handen. Den känns lite ludden och fluffig i handen på honom. Fast bara en stund. Snart blir den istället kall och stel. Som metall.
- Vad har du gjort? frågar Sarah.
- Inget, säger Nisse.
- Jo, du har plockat en förbjuden blomma, säger Sarah.
Hon backar några steg ifrån honom. Nisse ser förvånat på henne och ska precis fråga henne vad hon menar när hela hans kropp blir kall och stel. Han kan inte röra sig en millimeter. Inte öppna munnen heller.
Nisse blir rädd och vill skrika. Särskillt när han ser hur rädd Sarah också ser ut att vara. Det är något farligt som håller på att hända.
Nisse bländas av ett starkt ljus som verkar komma från honom själv. Sen blir plötsligt hela världen svart.

Sarah lyckas inte stoppa honom. Nisse kommer tryggt ut. Så fort han har dörren bakom sig saktar han ner och fortsätter i en lugn lunk. Känner han Sarah rätt så kommer hon inte att följa efter honom utan bara gå och skvallra för Tomten. Vid det laget som Tomten har tagit sig dit så är Nisse borta för länge sen.
Nu när Nisse går långsamt fram noterar han att det är en väldigt vacker dag. Solen skiner på den blå himlen och lyssnar han noga kan han höra hur renarna råmar på andra sidan om verkstaden. Det kommer att bli en härlig dag.
Till sin förvåning hör Nisse snart dörren öppnas bakom sig. Han vänder sig om och ser Sarah komma ut. Nisse tänker överhuvudtaget inte. Han bara sätter av i ett språng. Han måste komma bort ifrån henne.
- Stanna! skriker Sarah.
- Aldrig, ropar Nisse tillbaka.
Sen ökar han takten. På några sekunder är han framme vid träden. Ungefär samtidigt blir han väldigt andfådd. Han är inte van vid att springa. Inte att anstränga sig på något sätt faktiskt. Han hoppas att det är samma sak med Sarah för annars kommer hon snart att komma ifatt honom.
En snabb blick bakåt säger Nissa att Sarah är på väg att komma ifatt. Han kan se henne mellan träden. Hon är snart framma vid dem hon också. Nisse kan inte öka farten. Han springer redan så snabbt han kan. Därför börjar han istället att sick sacka mellan träden i hopp om att Sarah ska tappa bort honom.
Några svängar senare kan han inte längre se Sarah, men han kan höra hennes steg bakom sig i skogen. Nisse, som börjar bli väldigt trött, fattar ett snabbt beslut. Han dyker ner under grenarna på den närmaste granen. Där kryper han ihop och gör sig så liten det bara går. Han försöker att vara tyst också, men hans andning är tung och därför även ljudlig. Det går inte att göra något åt.
Nisse blundar och hoppas för allt vad han är värd att Sarah ändå inte ska höra honom. Att hon inte ska hitta honom utan bara springa vidare. Han kan höra Sarahs steg komma närmare, men någonstans på vägen hör han hur de viker av mot sidan. Sakta blir det tystare och tystare tills hennes steg inte alls hörs längre. Ungefär samtidigt får Nisse fatt i sin egen andning igen. Han har kommit undan. Nisse är nästan på väg att jubla lite av glädje, men kommer på sig. Sarah är nog fortfarande inte så långt bort. Ett jubel kan leda henne rakt mot honom.
Nisse sitter kvar en stund till. Inte för att han är rädd för att Sarah ska komma tillbaka. Han litar på att han nog hör henne i god tid. Han sitter kvar för att vila. Så här hårt har han inte ansträngt sig på länge. Faktum är att han inte kommer ihåg att han någonsin har ansträngt sig så hårt.
Efter ett tag känner dock Nisse att han slösar bort dagen. Han har inte smitit ifrån verkstaden och Sarah för att sitta under en gran och glo. Nu sprang han inte rakt mot gläntan där alla blommor växer, men den borde ändå inte vara långt bort. Max några minuters promenad. Nisse suckar när han inser att de minutrarna innebär att han måste anstränga sig lite till.
Han kryper fram från under granen och börjar att gå. Hela tiden med öronen på spänn ifall Sarah är på väg tillbaka. Han tänker att han ska gömma sig under en ny gran när han hör henne. Fast han hör henne inte. Snart är han framme vid gläntan och det finns inte ett spår av Sarah.
Nisse står bara still vid kanten till gläntan och super in allt det vackra. Över hela gläntan växer blommor i en miljon olika färger. Nisse känner igen dem alla. Han har plockat blommor här massor av gånger. Ändå blir han lika förvånad över hur mycket blommor det finns varje gång.
Nisse rättar till korgen på armen och börjar gå rakt ut bland blommorna. I vanliga fall brukar han börja plocka vid kanten och sen, när korgen är full, har han egentligen inte kommit så långt. Den här gången vill Nisse gå hela vägen till mitten av gläntan för att se vad som växer där. Det är bara synd att han på väg dit trampar sönder så många blommor. Nisse rycker på axlarna och tänker att det är väl oundvikligt. Han tror att de vackraste blommorna växer i mitten eftersom de får mest sol. Ska man ha de vackraste så antar han att de som inte är fullt lika vackra måste lida lite.
Halvvägs in vänder sig Nisse om. Han kan se en hel liten gång med nedtrampade blommor där han gått. Det får honom att tänka att han nog måste ta samma väg tillbaka igen. För att i alla fall hålla lidandet till ett minimum.
När Nisse kommer närmare mitten ser han att blommorna där inte liknar de andra. Istället för att bara ha en eller två färger finns alla färger med på dessa blommor. Vilket är förvånande med tanke på att de inte är större än en ros. Nisse böjer sig ner för att plocka en att se närmare på.
- Nu kommer du hit!
Skriket kommer från bakom Nisse. Det är Sarah och hon har hittat honom.

Nisse är inte någon gammal nisse. Han har precis slutat i skolan och kommit ut i arbetslivet som en tillverkare av robot katter, en liten leksak som inte gör så mycket annat än att gå runt och låta. Nisse vågar inte erkänna det för någon, men han tycker att det är trist. Varje dag göra samma sak. Så sätt var skolan bättre. Där fick de hela tiden lära sig nya saker.
Det är egentligen ganska sen morgon när Nisse kliver ur sängen. Själv noterar han det inte fören han slänger en blick på klockan. Den är över tio.
- Jag är visst sen till frukosten, säger Nisse till sig själv.
Sen skakar han på huvudet. Vad gör det att han är sen?
- Jag skiter i frukosten idag. Jag skiter i allt. Jag går ut och plockar blommor istället, säger han.
För när han ser sig om i rummet ser han att nya blommor verkligen behövs. Det finns en bukett på skrivbordet, en på soffbordet och en på sängbordet. Han har alltså ingen bukett till den stora vasen i hörnet. Dessutom skulle en del av de andra blommorna behöva bytas ut.
Nisse bestämmer sig på sekunden. Han ska inte gå till verkstaden och jobba för Tomten idag. Han ska gå ut i den fina våren utanför och plocka blommor. Han går mot gardeoben för att ta fram kläder. Det går inte att gå ut i bara pyjamas.
Nisse stannar upp med handen på garderobens dörrhandag och minns tillbaka till den dagen då han faktiskt gick till jobbet i pyjamas. Nisse själv hade tyckt att det var en strålande idé. Då slapp han ju att klä om. Resten av verkstaden hade skrattat åt honom. Nisse rycker på axlarna och ser in i garderoben.
- Det gör väl egentligen inte så mycket. Kul att kunna roa någon, säger han.
Fast det är inte så enkelt. Avdelningschefen hade blivit arg. Hon hade tvingat Nisse att gå hem och byta om. Sagt att det inte passade sig för en tomtenisse att arbeta i pyjamas. De fick han bara ha på sig på sitt eget rum.
- En tjurig sak, säger Nisse när han tänker på henne.
Hon heter Jolly och hon är ruskigt sträng. Kräver hela tiden att Nisse ska dyka upp i verkstaden och att han ska jobba under tiden som han är där. Prata med de andra nissarna får han göra samtidigt som han jobbar.
Nisse har klätt på sig. Han har även fått fram sin korg ur garderoben. Den som han ska lägga blommorna i.
Nisse ser sig om i rummet en sista gång för att se om han har glömt något. Det har han inte och därför går han.
Oftast när Nisse ska smita ut så gäller det att smyga genom korridorerna, men inte idag. Idag är han så sen ut från rummet att alla nissar redan är antingen i verkstaden och jobbar, på lektion i ett klassrum eller på verkstadens dagis. Ingen kommer att röra sig i korridorerna.
Nisse kommer runt ett hörn och stannar tvärt. Ungefär i mitten i den här korridoren står det någon. Nisse kan inte riktigt se vem, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att nissen eller nissan inte ser honom. Nisse tar ett steg runt hörnet, men det är försent.
- Kom fram igen! Varför är inte du i verkstaden?
Nisse känner igen rösten. Det är Sarah. Nissan som tillsammans med Lukas revolutionerade hela julen. En del i duon som hela tiden skapar nya maskiner som tillverkar leksaker åt nissarna och gör så att nissarna behöver arbeta mindre. Nisse är lite tjurig på henne om han ska vara ärlig. Trots att han har frågat flera gånger har de fortfarande inte tillverkat en maskin som gör de där förbaskade robotarna. Hade det inte varit för det så hade Nisse inte behövt smita ut.
- Kom fram nu!
Sarah börjar låta arg så Nisse tycker att det är bäst att lyda. Han tar ett steg fram och gör sig därmed synlig i korridoren. Han ser direkt att Sarah har gått åt hans håll. Hon är mycket närmare nu.
- Nisse var det va? Varför är inte du och arbetar i verkstaden?
Sarah blänger på honom och det gör Nisse arg. Han öppnar munnen utan att tänka sig för.
- Som om du aldrig har smitit ifrån det som Tomten tycker att du ska göra innan, säger han.
Sarah fnyser.
- Jag gjorde det för verkstadens bästa. För att tillverka den första maskinen. Vad är din anledning till att smita?
Hon sätter händerna i sidan. Nisse håller lugnt upp korgen.
- Blommor, säger han.
- Blommor?
- Ja, världen blir så mycket vackrare med blommor. Jag ska plocka några.
Sarah skakar på huvudet.
- Du ska gå till verkstaden och göra ditt jobb. Det är bara sju månader kvar till jul. Alla behövs.
Nisse tar några steg mot henne. Bakom hennes rygg kan han se dörren till friheten. Eller nödutgången som Tomten kallar det.
- Du kan få följa med om du vill? Vi kan plocka blommor tillsammans. Dränka hela verkstaden i dem så blir det riktigt vackert sen.
Nisse förstår inte varför han säger det. Han vill varken ha Sarah med sig eller ta blommorna till verkstaden. Han vill plocka dem själv och ställa dem på sitt rum.
- Det blir inget plockande av blommor. Du följer med mig till verkstaden och det nu, säger Sarah.
Hon tar ett nytt steg mot honom. Som om hon är ett rovdjur som tänker fånga in honom. Fast Nisse vet att det inte är så. Sarah kan inte göra något alls. Han tar flera steg mot henne.
- Jag skulle allt vilja se dig stoppa mig, säger han.
Nisse tar sats och börjar springa genom korridoren. När han kommer fram till Sarah puttar han till henne så att hon åker in i väggen. Sen fortsätter han hela väggen till dörren och ut i friheten.