Lukas och Sarah kommer in i en rutin. Varannan kväll sticker de iväg till grottan direkt efter middagen. Varannan kväll har de för sig själva.

Sarah använder den tiden till att umgås med Simon och Jolly. I alla fall till en början. Snart börjar de dock komma med jobbiga frågor om vart Lukas och Sarah tar vägen. Det leder till att Sarah börjar använda de fria kvällarna till att sitta själv på sitt rum.

Lukas umgås inte med någon annan än Sarah, om man inte räknar under måltider, lektioner och städning. Antingen är han i grottan och arbetar eller så sitter han på rummet och planerar arbetet i grottan.

På det sättet går två månader förbi. Det blir februari. Lukas och Sarah är nere i grottan och arbetar. Fast det är snart dags att gå tillbaka till verkstaden.

Sarah är i färd med att bryta loss en ny sten från grottväggen. De behöver en som är lite mindre än den som de har. Det har den stora mängden trasiga dockor på golvet ett bevis på.

- Hur lång tid tror du att det här kommer att ta egentligen?

Sarahs röst låter arg och tvär. Det är inte mindre än fjärde gången som de bygger om maskinen nu.

- Att få loss stenen? Det tar nog inte så lång tid, säger Lukas.

Sarah slänger ifrån sig hackan hon arbetar med samtidigt som hon skriker ut sin frustration.

- Jag pratar inte om stenen! Jag pratar om den förbannade maskinen! När är den klar?

Lukas, som stått böjd över maskinen hela tiden, vänder sig mot henne. Han ögonbryn är höjda i förvåning.

- Det vet jag inte. Det tar den tid det tar, säger han bara.

Sarah slår näven i väggen vilket får Lukas ögonbryn att gå upp ytterligare ett snäpp.

- Det duger inte. Den borde vara klar nu, säger Sarah.

- Det tar den tid det tar.

Lukas vänder sig om mot maskinen igen. Han förstår inte alls varför Sarah är så tjurig och just nu bryr han sig inte.

- Varför tar det så lång tid?

Sarah går fram och ställer sig bredvid Lukas. Precis som honom lutar hon sig över maskinen.

- Stordåd tar alltid tid, svarar Lukas.

Sarah slänger upp armarna i luften och suckar.

- Det går ju inte att få något vettigt ur dig idag, säger hon.

Lukas skrattar.

- Varför är du så otålig?

Sarah går runt ett par varv i grottan innan hon svarar.

- Jag har en plan. Eller hade är väl bättre att säga eftersom maskinen aldrig blir klar.

Lukas lägger ner sina verktyg och vänder sig mot Sarah igen. Hon står och drar fötterna längs med en sten i golvet.

- Vad för plan?

Sarah drar på munnen.

- Det är fånigt egentligen, säger hon.

- Berätta ändå.

Sarah vänder ryggen mot Lukas, som om hon pratar med väggen.

- Jul till påsk, säger hon.

- Jag förstår inte.

Lukas tar ett steg närmare Sarah. Han är säker på att han inte hörde henne rätt. Det är ingen jul vid påsk.

Sarah vänder sig mot honom igen och det får Lukas att ta flera steg bakåt. Hela Sarahs ansikte lyser. Ögonen också. Hon ser gladare ut än Lukas någonsin har sett henne. Han slås av att hon faktiskt är riktigt vacker. I alla fall när hon lyser.

- Jag tänkte att vi skulle ge alla barn som fick godis i julklapp en docka. Vi gör det samtidigt som påskharen gömmer sina ägg. Som ett sätt att be om ursäkt, säger hon.

Nu skiner Lukas ansikte också upp och han ler.

- Det är en strålande idé, säger han.

Nu börjar Sarah dra med foten längs stenen igen.

- Fast det går ju inte, säger hon.

- Varför inte?

Sarah skrattar till och pekar på maskinen.

- Den blir ju aldrig klar.

Lukas ser på maskinen. Sarah har rätt. Den är långt ifrån klar.

- Du får vi dubbla ansträngningarna, säger han.

Nu är det Sarah som höjer ögonbrynen i en frågande gest mot Lukas.

- Från och med nu är vi här varje kväll.

Lukas har inte mer att säga. Han tar upp verktygen igen och fortsätter att arbeta. Sarah förstår poängen. Hon tar upp hackan och börjar slå den mot stenen igen.

Sarah kommer till Lukas den kvällen, direkt efter middagen. Redan när hon står i dörren protesterar Lukas.

- Inte ikväll Sarah. Jag behöver sova, säger Lukas.

- Jag vet. Jag också. Jag tänkte bara att vi skulle planera lite.

Lukas förstår inte alls vad hon pratar om.

- Vad måste vi planera?

- Släpp in mig så ska jag förklara.

Lukas tar motvilligt ett steg åt sidan. Hon vill uppenbarligen prata om något som är viktigt för henne och han tror inte att han kan hindra henne. Då är det lika bra att hon får prata om det i den sköna soffan. Fast Sarah tar inte sikte på soffan. Hon stannar strax innanför dörren.

- Stäng, säger hon.

Lukas gör som hon säger.

- Jag vill bara inte att någon ska höra.

Lukas nickar. Han förstår det, men han förstår inte alls vad det är som inte kan vänta till imorgon.

- Jag tänker så här...

Redan där tappar Lukas fokus. Ögonen går i kors på honom och ögonlocken är så tunga. Han vill bara lägga sig i sängen och sova. Sarah verkar dock inte märka något för hon fortsätter.

- Vi smiter ut varannan dag efter middagen. Nu finns det ju ingen risk att någon ska se maskinen.

Lukas skakar på huvudet. Han vill säga till henne att han inte förstår, att han inte orkar lyssna eller tänka, men Sarah fortsätter.

- Jo, och sen ställer jag klockan på midnatt. När den ringer smiter vi tillbaka. På så sätt får vi sova tillräckligt för att det inte ska bli som idag.

Lukas sätter handen på handtaget.

- Kan vi snälla ta det här imorgon, ber han.

Sarah skakar på huvudet.

- Nej, vi måste bestämma det här nu så båda vet vad som gäller.

Lukas gäspar stort.

- Det blir bra så.

Han öppnar dörren. Sen sätter han handen mot Sarahs rygg och halvt puttar ut henne.

- Godnatt, säger han och stänger dörren.

Han kan höra Sarah banka på den några gånger, men Lukas ignorerad det. Han till och med låser dörren. Nu tänker han sova.

Lukas går fram till sängen. Han är så trött att han inte ens klarar av att lägga sig ordentligt i den. Han bara faller ner på sängen och sover innan han slår i den.

Nästa morgon vid frukosten pratar inte Sarah med Lukas. Hon överhuvudtaget hälsar inte. Lukas förstår inte alls varför. Han kommer inte ihåg något av samtalet kvällen innan.

Lukas blir rädd för att hon är arg över hur det blev. Hela biten med att de var vakna hela natten och nästan blev påkomna på grund av det. Han tänker att Sarah kanske inte vill arbeta med maskinen längre. Tankarna går till och med så långt att Lukas undrar om Sarah tänker ange honom. Nu när han bestämt sig för att fixa maskinen har han börjat fantisera och tänka på den bättre framtiden igen. Den där han har första graden. Den där han blir en legend i verkstaden och kanske i hela världen. Han vill inte gå miste om det bara för att Sarah är sur.

Hon fortsätter att vara kylig mot honom hela dagen. Pratar bara med honom om hon verkligen måste. Annars låtsas hon som om han inte är där. Därför blir Lukas förvånad på väg hem till rummet efter middagen.

- Vart är du på väg? fräser Sarah.

Lukas stannar upp och ser på henne med stora ögon. Vad har han missat nu?

- Du lovade att ta en promenad med mig om du kommer ihåg, säger Sarah.

Sen ser hon på honom med en menande blick som Lukas tydligen ska förstå. Det gör han inte. Han känner sig bara mer förvirrad än någonsin.

Sarah himlar med ögonen.

- Kom bara med, fräser hon.

Lukas tänker att det knappast kan bli värre så han kan lika gärna följa med.

Det är inte fören de har kommit en bra bit ifrån verkstaden som Sarah pratar med honom igen.

- Så är du trög eller kommer du inte ihåg? undrar hon då.

Lukas skakar på huvudet.

- Jag vet inte, säger han. Jag är ganska förvirrad just nu.

Det får Sarah att fnissa till.

- Jag kom hem till dig igår, förklarar hon.

Lukas stannar upp. Sarah tar tag i hans arm och drar för att visa att han ska fortsätta.

- Jag tar det som att du inte kommer ihåg, säger hon.

Sen berättar hon allt om vad som hände kvällen innan.

- Jag förstår att du har varit sur, säger Lukas då.

Han hade varit sur på sig själv också om han hade vetat.

- Eh, det är väl inget egentligen, säger Sarah.

De går en stund under tystnad. De har precis kommit fram till grottans ingång när Sarah tar till orda igen.

- Så vad tycker du? frågar hon.

- Om vad?

- Om planen med varannan kväll.

Lukas rycker på axlarna. Det låter väl bra. Det är bättre än ingen plan alls och någon plan måste de ju ha.

När de kommer fram till dörren ringer Sarahs klocka igen.

- Vad betyder det? undrar Lukas.

- Att frukosten har börjat.

Sarah sliter upp dörren och rusar in. Sen stannar hon plötsligt tvärt så Lukas springer rakt in i henne.

- Varför stannar du?

Sarah pekar. Framför henne står Ove och knackar på Sarahs dörr. Han vänder sig om och ser dem.

- Vad har ni gjort ute? Ni borde vara vid frukosten nu, säger Ove.

Sarah är snabb på att svara.

- Lukas mådde inte så bra. Jag tänkte att lite frisk luft skulle pigga upp honom, säger hon.

Lukas nickar I medhåll. Vad som helst för att lura Ove.

- Och behövde den luften komma med fart?

Både Lukas och Sarah ser så frågande ut att Ove fortsätter.

- Ni ser båda ut som om ni har sprungit.

Även nu är Sarah snabb med att komma på ett svar.

- Ja, vi strosade en bra bit. Sen ringde min klocka och sa att det var frukost. Vi tyckte att det var bäst om vi skyndade oss på.

Lukas undrar hur Sarah har blivit så snabb och bra på att ljuga.

- Jaså på det viset, säger Ove.

Han granskar dem noga uppifrån och ned. Sen pekar han ner genom korridoren.

- Det är nog bäst att ni skyndar er om ni ska hinna äta innan lektionen, säger han.

Sarah och Lukas är inte sena med att lyda. Med snabba steg går de förbi Ove och bort mot matsalen.

- Ta, börjar Lukas, men Sarah avbryter.

- Sch!

De fortsätter hela vägen till matsalen under tystnad.

När de kommer fram är Jolly och Simon precis på väg att resa sig och gå.

- Där är ni ju, säger Jolly.

- Vi trodde att ni blivit sjuka både två, säger Simon.

- Nej, det är ingen fara, säger Sarah.

Hon sätter sig ner och sliter genast åt sig en macka. Lukas, som nu känner hur hungrig han är, gör samma sak.

- Var har ni varit då? vill Simon veta.

Sarah rycker på axlarna.

- Vi tog lite frisk luft bara.

Jolly sätter sig ner igen, men säger inget.

- Ska vi inte gå? undrar Simon.

Han stampar otåligt.

- Nej, vi kan väl vänta på dem, säger Jolly.

Sen öppnar hon sin bok igen.

Simon sätter sig inte ner, men han går inte heller. Han fortsätter bara att stå och stampa. Samtidigt tittar han misstänksamt på Sarah och Lukas. Lukas känner att han måste ta undan uppmärksamheten från dem.

- Vad läser du för något? frågar han därför.

Jolly rycker till och ser upp.

- Kulturmysteriet. Det är en deckare, svarar hon.

Sen vänder hon blicken mot boken igen.

- Är den bra? frågar Sarah med munnen full av macka.

Jolly ser upp igen, men nu är hennes ögonbryn rynkade vilket får henne att se väldigt irriterad ut.

- Jag vet inte eftersom ni avbryter mig hela tiden, fräser hon.

- Förlåt, säger Lukas.

- Förlåt, säger Sarah.

- Nu fick ni, säger Simon.

Jolly säger inget mer utan återvänder bara till sin bok.

När lektionen sen börjar kommer Lukas på ett stort problem. Fåtöljen är väldigt skön och han är väldigt trött. Han får anstränga sig hårt för att inte somna. Något som Simon är snabb med att lägga märke till.

Lukas tror att Simon tänker skvallra när han ser Simons menande blick, men det gör han inte. Istället verkar Simon göra det till sin uppgift att hålla Lukas vaken. Så fort Lukas är på väg att nicka till så petar Simon honom hårt i sidan. Hur han kan göra det utan att Ove märker något förstår inte Lukas alls, men det hjälper. Lukas håller sig vaken hela lektionen och Ove märker inget. Lukas påminner sig själv om att de inte ska jobba hela natten nästa gång.

Vid lunchen går det dock inte längre för varken Sarah eller Lukas. Båda somnar rakt ner i köttgrytan. Simon och Jolly ruskar liv i dem.

- Vad är det med er två idag egentligen? begär Jolly att få veta.

Som innan vet inte Lukas vad han ska säga, men Sarah kommer alltid på något. Hoppas han i alla fall, men hon sitter också tyst.

- Vi är bara lite trötta, säger Lukas till slut.

- Lite trötta?

Simon ler hånfullt.

- Hade inte jag suttit och petat på er två hela lektionen hade ni somnat för länge sen, säger han.

Lukas inser att Simon har gjort Sarah samma tjänst som han gjort honom.

- Tack för det, säger han.

Simon fnyser.

- Det är väl inget, men jag vill veta varför. Har ni sovit alls inatt?

Sarah skakar på huvudet.

Jolly lägger sig i diskussionen.

- Varför inte?

Lukas ser på Sarah och hoppas på att hon ska komma på ett bra svar. Det är hon som är bra på att komma på saker och ljuga. Lukas har aldrig gjort det innan. Han jobbade för det mesta med maskinen på sitt rum så det var ingen som märkte något.

- Vi bara har inte det. Jag känner inte för att förklara, säger Sarah.

Simon ser irriterad ut och han öppnar munnen för att svara. Ove kommer dock upp bakom hans rygg och avbryter.

- Ni ska inte vara på dockorna idag utan på gubben i lådan. De hade en olycka igår så det ligger träflisor överallt. Det blir ert jobb att städa upp dem.

Lukas nickar till svar. Han känner till den avdelningen. De som gör gubben i lådan råkar ofta ut för olyckor av någon anledning. Många smällar och svordomar kommer från det hållet.

Simon har vänt sig om så att han ser Ove.

- Vad är gubben i lådan? frågar han.

- En leksak som du borde ha koll på, svarar Ove.

Simon sänker huvudet och rodnar. Ove går därifrån.

Lukas känner sig olustig i kroppen. Han vill inte att Simon ska må dåligt. Inte efter allt som han har gjort för honom idag.

- Det är lugnt. Det tog lång tid för mig att lära mig de olika avdelningarna också, säger han.

Det får inte Simon att se gladare ut.

- Det är en leksak som man drar upp med en vev och så kommer det en docka flygande ur lådan, lägger därför Lukas till.

Simon ser upp på honom.

- Tack, jag ska komma ihåg det, viskar han.

Trots det är Simon ovanligt tyst resten av lunchen.

Simon piggnar inte till fören de kommer fram till avdelningen. Då skiner han upp.

- Det finns visst någon som är klantigare än mig, säger han.

Lukas skrattar och håller med. Ove överdrev inte när han sa att det var träflisor överallt. Hela golvet är täckt med dem.

En nisse som Lukas inte känner kommer fram till dem.

- Kvastarna står där borta, säger han och pekar.

Sen vänder han sig mot Lukas.

- Och vad vill du?

Lukas pekar osäkert mot kvastarna.

- Jag ska städa, säger han.

Nissen börjar skratta.

- Jaså, det är du som är Lukas, säger han bara.

Sen vänder han sig om och går tillbaka till sin bänk.

Lukas känner ett hugg i magen när han vänder sig mot kvastarna. Jolly lägger en hand på hans axel.

- Bry dig inte om det. Han vet inget om dig, säger hon.

Trots det blir hugget till en stor klump som ligger kvar i Lukas mage resten av dagen. Är det så här alla ser på honom nu? Som ett stort skämt?

Det tar ungefär en kvart att komma till grottans öppning. Då stannar Lukas och ser på Sarah.

- Varför stannar du? frågar Sarah.

- För att vi är framme.

Sarah snurrar runt på stället i jakt på en grottingång, men kan inte se någon.

- Var är grottan? frågar hon.

- Där.

Lukas pekar mot en buske och Sarah förstår inget alls. Inte fören Lukas drar grenarna åt sidan och hon kan se ett stort hål i marken förstår hon.

- Hur kunde du hitta den när ingången är så väl gömd?

Lukas rodnar.

- Jag snubblade in I busken och ner i hålet, erkänner han.

Sarah skrattar.

Lukas håller isär grenarna tills dess att Sarah har kunnat sänka sig ner i hålet. Då sätter han sig på kanten och släpper taget. Försiktigt glider han ner några centimeter innan han känner stentrappan under fötterna.

- Bara fortsätt ner tills marken blir mjuk. Det växer mossa nedanför trappan, säger han.

Fast Sarah verkar redan ha förstått det eftersom hon tagit sig en bra bit ner för trappan. Så långt ner faktiskt att hon tvingats tända sitt bloss för att se. Lukas följer efter och snart hör han hur Sarah drar efter andan. Hon måste vara framme.

Mörkret i den trånga trappan byts mot det starka rosa skenet i grottan. Det är en stor grotta och flera tunnlar leder till andra rum, precis lika stora som det här.

Sarah står i andra änden av rummet. Hon drar handen över väggen och känner på de magiska stenarna.

- Det här stället är perfekt, viskar hon.

- Jag vet.

Lukas tänker på de oräkneliga timmarna som han har spenderat här nere. Inte bara för att jobba med maskinen utan även för att helt enkelt njuta av hur vackert det är. På ett sätt tycker han att det är ännu vackrare nu när han har någon att dela platsen med.

Lukas låter Sarah gå runt och supa in atmosfären i grottan en stund. Under tiden tar han maskinen och verktygen med sig in i grottan bredvid. Det han kallar för verkstaden.

Det rummet är inte lika runt utan där finns ett hörn. I det hörnet har Lukas karvat ut hyllor som han nu placerar ut verktygen på. Varje verktyg på sin plats.

Maskinen lägger han på altaret. Det är en stor bit av grottan som lossnat och ligger på golvet bredvid hyllorna. Som ett bord, men inte lika rakt. Lukas har dock karvat i altaret också så det finns en fördjupning i perfekt storlek för maskinen.

Sarah kommer in i rummet och ser vad Lukas håller på med.

- Har du gjort det här? frågar hon.

Lukas nickar.

- Tid tog det också, men det var värt det.

Sarah har inte riktigt tittat sig mätt på grottan än, men hon är ändå redo att börja jobba.

- Så vad är det största problemet med maskinen? frågar hon.

- Två saker, säger Lukas. Den tillverkar dockorna för snabbt och den skjuter ut dem med en för hög hastighet.

- Har du någon idé om hur vi ska fixa det? undrar Sarah.

Lukas ser på henne och ler.

- Flera.

Lukas börjar med att plocka isär och visa hur maskinen fungerar. Det tar lång tid, men Lukas tänker att det kommer att vara värt det. Vet Sarah hur den fungerar kan hon lättare hjälpa honom med att fixa till den.

- Blir det inte väldigt mycket extra jobb nu? undrar Sarah.

- Vad menar du?

Lukas är precis på väg att sära på två rosa stenar, men stannar upp.

- Jo, men nu när du tar isär den. Då måste vi ju sätta ihop den igen. Blir det inte en massa extra jobb?

Lukas skakar på huvudet.

- Jag måste ändå ta isär den för att kunna göra den första modifieringen, säger han.

- Vilken är det?

Lukas lyfter bort de två stenarna. Den ena lägger han bredvid sig på bordet. Den andra kastar han över axeln.

- Ta bort en sten, säger han och ler.

De är precis klara med att ta isär maskinen när det börjar pipa i grottan.

- Åh nej! skriker Sarah.

- Vad är det? Vad är det som piper?

Anders ser sig förvirrat omkring.

- Det är mitt larm. Jag har det alltid för jag har så svårt att ta mig upp på morgnarna.

- Så du sätter larmet på någon gång mitt i natten?

Sarah skakar på huvudet.

- Jag har larmet på en timme före frukost.

De får genast väldigt bråttom. Lukas släpper allt han har i händerna och hämtar filten från golvet. Den försöker han sedan lägga över verktygen och maskinen så att de inte ska synas. Han håller på en bra stund innan Sarah talar honom till rätta.

- Det är väl ingen som känner till grottan? Dessutom, om någon skulle komma hit är det inte svårt att lyfta på filten. Du slösar tid! Kom nu istället.

Lukas överger filten som glider ner på golvet. Tätt efter Sarah rusar han mot trappan. När de kommer fram till den måste de sakta ner. Den är trång och mörk, att skynda upp för den kan vara farligt.

Så fort de kommit upp för trappan rusar de så snabbt de kan mot verkstaden.

De bestämmer sig för att sätta igång redan samma kväll. Sarah lindar in maskinen i filten och Lukas tar fram sin verktygslåda. I den har han allt han behöver för att jobba med maskinen. De är precis på väg mot dörren när Sarah tar tag i Lukas och stoppar honom.

- Vi kanske ska vänta?

- Varför då? Ska vi göra det kan vi lika gärna börja direkt, säger Lukas.

Nu när det är bestämt är han ivrig. Huvudet är fullt av idéer på hur han ska fixa i ordning maskinen.

- För att det är tidigt. Nissar rör sig fortfarande i korridorerna. De kan se oss.

Lukas nickar. Hon har rätt.

- Hur länge tror du att vi behöver vänta? frågar han.

- Inte mer än en timme.

Lukas sätter ner verktygslådan på skrivbordet. Sarah gör likadant med maskinen.

- Kan vi jobba med den här inne? frågar Lukas.

Hela hans ansikte lyser av iver. Om de kan jobba här inne kan de låsa dörren och ingen kommer att komma på dem.

- Nej, någon kan reagera på ljudet av dockor som förstör rummet när vi sätter på den. Vi måste vara ute, säger Sarah.

Sarah har såklart rätt. Riskerna med att vara ute är stora, men riskerna inne är ännu större.

De sätter sig i soffan och väntar. De stirrar mest på klockan under tystnad. Det är Sarah som så småningom bryter den.

- Hur gjorde du egentligen? frågar hon.

- Gjorde vad?

- Maskinen. Hur är den gjord?

Lukas spänner ögonen i Sarah.

- Lovar du att inte säga till något?

Det är hans största hemlighet och den får inte komma ut. Sarah verkar förstå allvaret. Hon sätter sig tillrätta med benen uppe i soffan. Hennes ögon ser stora och förväntansfulla ut.

- Jag lovar på hela mitt liv, säger hon.

Lukas nickar. Det får räcka för nu. Han vet egentligen inte om han kan lita på henne, men han vill verkligen dela sin upptäckt med någon så han måste.

- Jag gick mycket i skogen om nätterna. Jag gjorde det för att eh... Tänka. Jag hittade något.

Sarah sätter sig så nära Lukas att han kan känna hennes ben mot sitt.

- Vad?

- Lova att aldrig berätta för någon, säger Lukas.

- Jag lovar. Jag lovar, säger Sarah.

Hon sätter sig ännu närmare Lukas.

- Jag hittade en grotta.

- Jaha.

Sarah lutar sig tillbaka lite.

- Var det allt?

Lukas kan inte låta bli att skratta.

- Det är inte grottan som är det spännande. Det är vad som finns i den.

Nu lutar sig Sarah närmare Lukas igen. Han märker att han inte har något emot det. Han gillar att ha någons fulla uppmärksamhet på det här sättet. Han drar ut lite på det genom att vara tyst en stund. Sarah rycker med huvudet.

- Måste jag fråga eller?

Hennes röst är hård och irriterad. Lukas kommer fram till att det inte var en så bra idé att dra ut på det.

- Stenar, säger han.

- Stenar?

- Magiska rosa stenar. Det är dem jag bygger maskinen med. Det är de som gör dockorna.

Nu när det är sagt blir Lukas ivrig.

- Jag tror att de kan göra annat också om man bara använder dem rätt. Jag vill jobba med dem. Undersöka dem. Med lite tur kan jag göra maskiner för alla leksaker som vi tillverkar i verkstaden.

Sarah drar efter andan.

- Vet du vad det skulle betyda? frågar hon.

- Att vi skulle bli klar med alla leksaker på några dagar. Resten av året skulle vi kunna göra vad vi vill på, säger Lukas.

Han ser upp på klockan. Den har tickat förbi med mycket under tiden som de har pratat.

- Vi gör så här att jag visar dig. Vi tar med maskinen och verktygslådan till grottan. Vi kan gömma dem där under dagarna. Så får du se stenarna med dina egna ögon, säger han.

Sarah nickar och reser sig upp.

- Vi går direkt, säger hon.

Det går väldigt enkelt att smita ut. De flesta nissar ligger redan och sover. De som inte gör det håller sig på sina rum.

- Vi tar utgången vid mitt rum, säger Sarah.

Lukas nickar fast att han inte vet var Sarahs rum är. Sarah måste ha kommit på det också.

- Jag bor faktiskt ganska nära. Bredvid en av nödutgångarna. Den dörren är den som är närmast, säger hon.

Lukas nickar igen. Han känner till ganska många nödutgångar. De är en nödvändighet som Tomten fixade när han byggde huset. Hela verkstaden är så stor att det är omöjligt för alla att ta sig till huvuddörren om det till exempel skulle börja brinna. Därför finns det massor, mycket mindre, dörrar placerade lite överallt. Nödutgångar om något skulle hända. Egentligen får de inte använda dem till annat, men många nissar fuskar. De är ett enkelt sätt att komma ut, ta lite frisk luft och komma bort från stressen i verkstaden en stund. Lukas har använt dörrarna till det massor av gånger.

Den dörren som de ska använda visar sig ligga två korridorer bort i det komplexet som är allas rum. De kommer dit på fem minuter. Lukas går raka vägen fram till dörren och tar tag i handtaget, men Sarah stoppar honom.

- Vänta. Tomten säger att det är larmat, säger hon.

Lukas skrattar och skakar på huvudet.

- Nej, det är bara något han säger för att skrämma oss från att använda dem.

- Är du säker?

- Ja, jag har gått igenom här massor av gånger.

- Men Tomten sa att det var nytt. Att han gjort det nu eftersom så många smet ut.

Lukas ser osäkert på Sarah. Kan det vara så? Lukas kommer fram till att han inte tror att Tomten skulle vara så elak. Han tar tag i handtaget och trycker ner det. Dörren går upp och de smiter ut. Utan att något larm går igång.

De kommande dagarna lär Lukas känna Simon, Sarah och Jolly bättre. De visar sig vara ett härligt gäng. De har roligt ihop. Under städningen får de fortsätta med dockorna ett tag. Det är rätt skönt eftersom Lukas gamla kollegor är så snälla mot honom. De fikar ihop på rasterna och inte en enda av dem fäller några tråkiga kommentarer.

- Jag var hos Tomten och klagade, säger Lina en dag.

- Va?

Lukas glömmer bort sitt fat med en bulle och några kakor. Han har bara ögon för Lina.

- Jag också, säger Lars.

Lukas vänder blicken mot honom också.

- Varför? frågar han.

- För att det här är orättvist. Det tycker vi allihop, säger Lina.

Lukas rodnar och ser ner i bordet.

- Vad... Eh.... Vad sa han då?

Lina ser medlidande på honom. Det kan aldrig vara ett bra tecken tänker Lukas.

- Han sa bara att straffet ska bestå, säger hon.

Lukas nickar. För en stund hoppades han på något annat. Han är nöjd med sitt nya liv, men samtidigt saknar han det gamla. Allra mest saknar han jobbet med maskinen, men det vågar han inte erkänna för någon.

- Till mig sa han att han inte ville uppmuntra någon att experimentera på det sättet som du gjorde. Att det är bättre om vi bara håller oss till de gamla sätten, säger Lars.

Lukas nickar. Det var med maskinen som han förstörde allt så det är klart att Tomten inte vill se fler maskiner I verkstaden. Han lyfter upp sin bulle igen och får då syn på Sarah. Hon sitter med armarna i kors och ögonbrynen rynkade. Lukas hinner tänka att han ska fråga varför, men då ringer klockan för att det är dags att börja jobba igen.

Den kvällen gör Lukas något som han inte gjort sen den stora olyckan. Han tar fram maskinen från skåpet där han har gömt den. Egentligen borde han slänga den, men han har inte haft hjärta till det.

Lukas ställer ner maskinen på skrivbordet, sätter sig i stolen och ser på den. Det är mycket arbete i denna lilla låda. Han arbetade med den i flera år innan han kom på hur han skulle göra. Egentligen skulle det väl gå att ordna till den om han bara funderade tillräckligt på det. Fast det tänker han inte göra. Det är dags att han slänger den och lämnar hela denna hemska olycka bakom sig.

Lukas rycker till när det knackar på dörren. Snabbt slänger han en filt över maskinen och går fram till dörren.

- Vem där? frågar han.

- Det är Sarah. Snälla säg att det är här Lukas bor för jag har varit i säkert tjugo rum redan.

Lukas ler när han känner igen hennes röst. Han öppnar genast dörren.

- Tack och lov! Jag var redo att ge upp, säger Sarah när hon får syn på Lukas.

Han kliver åt sidan för att släppa in henne.

- Vad gör du här? frågar Lukas.

- Får inte klasskamrater hälsa på varandra?

Sarah går runt i rummet och ser på allt där. Skrivbordet, soffan, sängen, byrån och allt annat. Hon stannar vid soffbordet och pillar lite på vattenkokaren som Lukas använder för att få te om kvällarna.

- Alla rummet är verkligen likadana, säger hon.

Det är ingen fråga. Mer ett konstaterande. Så Lukas svarar inte. Han känner inte att det behövs. Han har vetat att alla nissarnas rum är likadana I flera år.

Sarah ser upp på honom och ler.

- Jag kom faktiskt för att jag ville något.

Lukas nickar och sätter sig på soffan. Han klappar på platsen bredvid för att visa Sarah att hon ska göra samma sak. Hon sätter sig i skräddare.

Först är hon tyst och pillar på naglarna. Lukas väntar. Det verkar vara något jobbigt som hon vill prata om. Kanske kan han inte hjälpa henne, men han tänker försöka. Han gillar henne. Första steget är att ge henne tid att berätta själv.

- Jag vill se den, säger hon efter en stund.

- Se vad? frågar Lukas.

Fast han är rätt säker på att han vet vad hon pratar om.

- Jag vill se maskinen.

- Jag har slängt den, ljuger Lukas.

Sarah ler och skakar på huvudet.

- Det tror jag inte på. Du skulle inte klara det. Du har arbetat för mycket med den för det.

Lukas kan inte hindra sig från att slänga en snabb blick mot skrivbordet. Det ser Sarah.

- Ligger den där? Under filten?

Hon reser sig och går bort mot skrivbordet.

- Nej, snälla.

Mer hinner inte Lukas att säga innan Sarah har ryckt bort filten från maskinen

Sarah tittar på honom och ler.

- Jag visste väl att du inte hade slängt den. Det skulle vara oansvarigt.

- Skulle det vara oansvarigt att slänga en maskin som nästan förstörde julen? frågar Lukas.

- Nej, det skulle vara oansvarigt att slänga ut maskinen som nästan revolutionerade julen.

Lukas skakar på huvudet. Han förstår inte vart Sarah vill komma.

- Den fungerar inte. Den skjuter ut dockor med en sådan fart att de har sönder allt, säger han.

- Precis! Den skjuter ut dockor! Alltså fungerar den. Du måste bara komma på ett sätt att sänka hastigheten.

Lukas skakar på huvudet. Tomten skulle bli arg om han fortsätter jobba med maskinen och orsakar en ny olycka.

- Lyssna. Jag har tänkt jätte mycket på det här. Vi kan ta med maskinen ut och jobba med den där. Då riskerar vi inte att ha sönder något. När vi sen vet att den fungerar som den ska så visar vi för Tomten.

Lukas skakar på huvudet igen. Sen kommer han på vad det faktiskt är hon säger.

- Vi? frågar han.

- Ja, jag vill hjälpa dig. Jag vill också revolutionera världen! Snälla låt mig hjälpa dig att få den att fungera.

Lukas känner att han måste fundera ordentligt på det här. Det kan han inte göra sittande i soffan. Han reser sig upp och börjar gå fram och tillbaka i rummet.

Tänk om han går med på det här och den inte fungerar. Tomten skulle bli så arg. Samtidigt. Tänk om de faktiskt lyckas? Det skulle revolutionera verkstaden. Och får de den här att fungera kan de fortsätta med att göra maskiner för andra leksaker också. Det skulle kunna ändra hela Lukas liv. Han skulle säkert bli en etta, men om någon upptäcker dem innan de är klara?

- Det är väldigt riskfyllt, säger han.

- Inte om vi gör det på natten. Då sover alla. Ingen skulle upptäcka oss, säger Sarah.

- Hur får vi tag på material?

- På samma sätt som jag gissar att du redan gjort för att bygga den här.

Hon pekar på maskinen på skrivbordet.

- Vi stjäl det från verkstaden, säger hon sen.

Lukas ser på maskinen. Kan de göra det? Kanske. Är det värt riskerna?

- Okej, vi gör det, säger han.

Sarah gör ett litet glädjeskutt och skrattar.

- Vi börjar ikväll, säger hon.

Hela förmiddagen fortsätter de med lektionen. Lukas får höra större delen om hur Tomten och Tomtemor själva byggde verkstaden för över 2000 år sedan, ett arbete som tog över 100 år. Det är inte särskilt intressant. Lukas kommer ihåg att han tyckte det första gången, men nu har han hört det så många gånger att det har tappat sin charm.

Lektionen avbryts bara av Tomtemor som kommer in med pepparkakor och glögg någonstans i mitten för att pigga upp dem. Lukas älskar pepparkakor, men glöggen ger han till Sarah som verkar älska det. Han har aldrig gett mycket för drycken.

När lektionen är slut så är det först dags för lunch. Den går snabbt när man samtidigt fasar för städningen av verkstaden. Alla nissar som Lukas för några dagar sedan jobbade med kommer att vara där. Lukas känner hur magen värker vid tanken på hur de kommer att bete sig mot honom nu. Kanske tycker de inte om honom längre? Magvärken blir så illa att Lukas knappt får i sig någon av maten. Sarah verkar förstå hur hon känner sig.

- Du ska se att det kommer att gå bra, säger hon.

- Vad kommer gå bra? under Jolly bakom sin bok.

- Jag tror att de pratar om städningen, säger Simon.

Samtidigt är han i full färd med att kleta ut sin gröt över stolen bredvid I hopp om att någon ska sätta sig i den.

- Eh, det blir väl som vanligt, säger Jolly.

Nu skrattar Simon.

- Vad vet du om vad som är vanligt? Det är bara andra gången vi gör det!

Lukas kan inte hjälpa det, men trots sin oro fnissar han lite.

- Kom nu så ser vi till att få det här gjort, säger Sarah.

Hon reser sig upp och börjar gå i riktning mot verkstaden. Lukas, Jolly och Simon följer efter. Simon torkar av sina grötiga händer på byxorna och suckar.

- Nu får jag ju inte se om någon går på det, säger han.

- Ingen är dum nog att gå på det, säger Jolly.

Hon fortsätter att läsa sin bok samtidigt som hon går.

Ove står i verkstaden och väntar på dem.

- Välkomna till verkstaden, säger han.

Eftersom ingen svarar fortsätter han.

- Idag ska ni städa på dock avdelningen.

- Ironiskt, avbryter Sarah.

Ove spänner blicken i henne.

- Det där var inte roligt, säger han.

Sarah fnyser till svar.

- Det var inte menat att vara roligt. Det var menat att påpeka att du är ganska elak mot Lukas.

- Jag är inte elak och jag lägger inte städschemat. Ni ska städa bland dockorna, plocka bomull för att vara exakt. Lukas kan visa var i verkstaden det är, säger Ove.

Han vänder sig om och går därifrån. Hans klampande steg ekar genom verkstaden. Lukas kan se hur flera nissar vänder sig om för att titta på Ove. Han kan inte låta bli att hålla med Sarah. Det känns väldigt elakt att det är just dockorna de ska städa vid idag. Avdelningen som Lukas jobbat vid i så många år och där han känner precis alla nissarna. Hjärtat sjunker i kroppen på honom. Hans första dag som tia kommer inte att gå obemärkt förbi.

Det börjar redan när de kommer fram till rätt del av verkstaden.

- Var har du varit de sista dagarna? Vi har saknat dig, säger Lars.

- Vi ligger lite efter. Kan inte du ge stoppning till högen där? frågar Lina.

Lukas fryser till is inuti. De vet inget än. Hur kan de inte veta att han blivit degraderad än?

- Jag.. Eh... Jag...

Lukas klarar inte av att säga det. De kommer aldrig att vilja prata med honom igen.

- Vi är bara här för att städa lite, säger Sarah.

Hon låter glad och sträcker sig genast efter en sopborste i stället.

- Jaja, jättebra. Hjälper du oss Lukas?

Det finns tio nissar på avdelningen. Vartenda en av dem stirrar nu på Lukas.

- Jag... Eh.... Jag....

Lukas tar ett djupt andetag.

- Jag får inte, säger han sen.

- Vadå får inte?

Lina lägger ifrån sig sina verktyg. Hon går fram och ställer sig så nära Lukas att det blir obehagligt.

- Vad menar du med att du inte får? upprepar hon.

Lukas backar två steg. Han ser från Lina till alla de andra.

- Förlåt. Jag trodde att de hade berättat, säger han.

- Berättat vad?

Då landar Linas ögon på Lukas luva. Ögonen blir gigantiska.

- Nej, de kan inte, säger hon.

- Kan inte vad? frågar Lars.

Sen får han också syn på luvan.

- Har de gjort dig till en tia?!

Lars skriker och Lukas backar ytterligare några steg. Det här hade han inte räknat med. Han vet inte alls vad han ska säga. Sarah går då plötsligt emellan.

- Ja, det har de och det är ett orättvist straff. Tycker ni inte?

- Jag.

Lina kliar sig i pannan.

- Jag har inte ens tänk på att de skulle ge honom ett straff, avslutar hon.

- Det var en olycka, säger Lars.

Lukas har fått nog av hela diskussionen. Han vill bara att det här ska vara över.

- Det är vad det är och nu ska jag soppa bomull, säger han.

Han går fram till stället med borstar och tar en. Han hoppas på att det ska få dem att sluta prata om det som hänt.

- Vi står på din sida och vi ska klaga på det här, säger Lina.

- Helt klart, säger Lars.

De andra nickar instämmande. Lukas ser på dem och märker då att de börjar bli suddiga i kanterna. Deras snällhet får honom att vilja gråta.

- Tack, men det kommer nog inte hjälpa, säger han.

- Klart det kommer, säger Sarah.

Lukas skakar på huvudet.

- Nej, jag gjorde ett misstag som nästan förstörde julen. Det måste straffas.

Efter några sekunders tystnad fortsätter han.

- Och det kommer att gå bra. Jag kommer klara mig.

Han tror på det också. Framförallt därför att de inte hatar honom. Simon, Jolly och Sarah verkar snälla och hans gamla vänner hatar honom inte. Det är en bra grund att bygga ett nytt liv på.

Så fort de har ätit frukost är det dags för den första lektionen. Trots att Lukas har gått I skolan innan så var det länge sen. Han är osäker på vart han ska gå.

- Du kan följa med oss, säger Jolly.

Lukas nickar. Det blir väl bäst. På väg till klassrummet har Sarah svårt att vara tyst.

- Så det här blir din första lektion? Vad spännande att ha någon som redan kan allt i klassen!

Lukas vet inte alls vad han ska svara. Han kan en del, men han kunde inte tillräckligt för att få maskinen att fungera. Därför skulle han nog inte säga att han kan allt.

- Kan inte du visa mig maskinen sen? Det skulle vara så spännande att få se den!

Här skakar Lukas på huvudet. Han vill inte visa den för någon. Det är maskinens fel att han hamnat i den här röran. Den är inget att skryta med.

- Jag har slängt den, ljuger han.

- Jaha....

Sarah ser besviken ut, men Lukas gör sitt bästa för att inte låtsas om det.

De har kommit till den änden av verkstadsbyggnaden som är längst bort från själva verkstaden. Först kommer stallet med renaren, sen verkstaden, sovrummen, kök och matsal, avslappningsrum med bibliotek och lekrum, dagis för de nyfödda och först efter det kommer själva klassrummen. Det var länge sen som Lukas var så här långt borta. I normala fall är han bara i verkstaden, på sovrummet eller i matsalen. Han antar att han får vänja sig vid de långa promenaderna genom byggnaden. Det här är hans nya liv. Lektioner varje dag med barnen.

De kommer fram till en enorm, rund sal. Där hänger girlanger från taket och i mitten står en stor gran. Längs med väggarna finns massor med dörrar.

Lukas kommer ihåg det här rummet. Var och en av dörrarna leder till ett klassrum. Det är här alla barnen samlas innan lektionerna.

- Vi är längst bort, på andra sidan granen, säger Jolly.

Hon går före genom folkmassan av nissar som finns i rummet. Lukas följer efter. Han sväljer hårt när han inser att han är dubbelt så lång som de längsta där inne. Han hade inte tänkt på det. Alla kommer se att han egentligen inte hör hit. Lukas böjer ner huvudet så gott han kan i hopp om att det ska vara mindre tydligt.

Väl utanför klassrummet behöver de inte vänta länge. Dörren öppnas och ut kommer en väldigt gråhårig manlig nisse.

- Simon, Jolly, Sarah och Lukas, säger han.

Sen vänder han och går in i klassrummet. De följer efter honom in.

Klassrummen är det egentligen inget fel på. Det är fem mysiga fåtöljer i ring runt ett bord. Bakom den största fåtöljen finns den svarta tavlan. Väggarna är prydda med girlanger och mistlar. Fast Lukas lägger genast märke till en skillnad mellan det här klassrummet och de från när han var liten. Istället för bara en stor fåtölj till läraren finns det två här. Den ena sitter redan läraren i.

- Du ska sitta där Lukas, säger läraren och pekar på den andra.

Lukas vill sucka och kanske stöna lite. Ytterligare ett tecken på att han egentligen inte hör hemma här. Han låter dock bli. Han vill göra ett gott första intryck på läraren.

När alla sitter runt bordet reser sig läraren och skriver sitt namn på tavlan.

- Jag heter Ove och jag kommer att vara er lärare det här året.

Han vänder sig mot klassen igen.

- Jag är glad att du kommer när du kommer Lukas. Du har inte missat så mycket eftersom det här bara är den andra lektionen. Det vi gjorde förra gången var att presentera oss själva och våra drömmar.

Lukas har svårt hur det kan spela någon roll. Han har redan gått i skolan än gång så hur svåra kan lektionerna vara? Ove tar till orda igen.

- Vi kan inte ta om alla presentationerna idag för din skull. Det skulle ta för mycket tid. Du får helt enkelt lära känna dina kompisar på rasterna. Vad jag däremot vill är att du säger lite om dig själv.

Ove blir tyst och ser på Lukas som rodnar. Berätta om sig själv? Vad finns det att säga om honom?

- Jag heter Lukas och jag förstörde nästan julen, säger han.

Ove ler lite medlidsamt.

- Det vet vi redan. Berätta något som vi inte vet. Vad drömmer du om?

- Jag vet inte längre. Allt har liksom blivit förstört.

Ove skakar på huvudet.

- Nej, Lukas. Du har stött på en motgång. En stor motgång, men det är fortfarande möjligt för dig att nå dina drömmar. Se så, vad drömmer du om?

Lukas tar ett djupt andetag. Han har inte berättat det för någon innan.

- Jag vill revolutionera hela julen med maskiner som tillverkar leksaker på noll och ingen tid alls.

Ove kan inte låta bli att skrocka lite.

- Ja, okej. Den drömmen går nog inte att nå, men du ska se att du kommer på andra tankar snart. När du har vant dig lite vid förändringarna.

Lukas ser ner I bordet, högröd I ansiktet när Ove fortsätter med att berätta om julen och Tomtens historia. Något som Lukas känt till länge och hoppas att han skulle bli en del av. Hans maskiner skulle gå till historien.