Jag brukade vara en snabb skribent. Första utkastet till Prinsessans resa skrev jag på en månad. Det som sen har tagit tid med den boken är redigeringen.

Nu är jag inte lika snabb längre. Främst för att jag har svårt att ta tag i att sätta mig ner och skriva. När jag väl sitter så har jag svårt att tänka på hur många gånger jag kommer att få skriva om den här texten. Jag sitter liksom fast i en låsning. Får prestationsångest bara jag öppnar dokumentet.

Nu är dock inledningen på Drömmen om de dansande träden klar. Det tog åtta dagar och den är på fyra sidor. Inget snabbt jobb. Inte som förra gången jag skrev ett första utkast på en bok, men det går framåt. Det är väl det som är det viktiga. Att det går framåt. 

Jag tror inte att det kommer att ta en månad att skriva första utkastet på den här boken. Det kommer att ta mycket, mycket, mycket längre tid. Vad det resulterar i får vi se. Kanske behöver jag redigera mindre om jag skriver långsamt? Det märkar jag. En sak är i alla fall tydlig. Det kommer att ta år innan denna boken är klar. Jag är okej med det. Kunde jag lägga år på Prinsessans resa så kan jag lägga år på den här också. Den kan ju bli bra. Det kan ju sluta med att jag vill ge ut den också.

Nu var det väldigt länge sedan som jag uppdaterade något och mycket har hänt.

Mathildas bok har fått namnet Prinsessans resa.

Mathilda tröttnade dessutom på att jag hela tiden startade nya redigeringar när en var klar. Därför tillkännagav hon att den senaste var den sista.

Magnus tyckte att det var dags att skicka in boken. Sagt och gjort. Jag gjorde klart redigeringsomgången, skrev ett följebrev och skickade in. Totalt 13 förlag har fått manuset. Två har redan refuserat det och en tredje tillkännagav manusstopp. De tänker således inte ta ställning till manuset utan slänger det rätt i papperskorgen. Kvar finns tio förlag som inte har svarat.

Sånt här brukar ju ta tid. Därför räknar jag inte med att ha fått svar från alla förens till slutet av sommaren någon gång. Mitt hopp och mål är såklart att någon av dem ska säga ja. Gör de inte det kommer det att kännas som ett hårt slag. Samtidigt vet jag vilken tuff branch det är som jag försöker slå mig in i. Alla och då menar jag ALLA författare blir refuserrade innan de äntligen får ett ja. Så jag tänker inte ge upp. Säger de sista tio nej kommer det att resultera i en ny redigeringsomgång och, om jag har rådd med det, en genomgång av lektör. Troligtvis bara redigeringsomgång med andra ord för så mycket pengar har jag inte. 

Sen tänker jag göra som otaliga författare gjort före mig. Byta namn på boken, skriva nytt följebrev och skicka in igen. På det sättet håller jag på tills någon säger ja. I den framtid som jag ser ger jag inte upp det här. Boken SKA blir utgiven!

Samtidigt med allt det här har jag skrivit en synopsis på Rebeckas bok. Den har arbetsnamnet Drömmen om de dansande träden. Det blir, precis som Prinsessans resa, en kapitelbok för barn i ca 9-10 års åldern. Jag räknar med att ha den klar om några år. Prinsessans resa har jag ju trots allt arbetat med sen 2012, tror jag. Kan vara 2011 också. Jag kommer aldrig att bli Steven King snabb på att skriva böcker, men det är heller inte mitt mål. Steven King tänker jag för övrigt mycket på i dessa väntans tider. Han tapetserade en hel vägg med refuseringar innan han blev utgiven. Han gav inte upp. Det tänker inte jag heller! (Dock har jag inga planer på att tapetsera väggar med refuseringarna även om de skulle bli så många!)