De kommande dagarna lär Lukas känna Simon, Sarah och Jolly bättre. De visar sig vara ett härligt gäng. De har roligt ihop. Under städningen får de fortsätta med dockorna ett tag. Det är rätt skönt eftersom Lukas gamla kollegor är så snälla mot honom. De fikar ihop på rasterna och inte en enda av dem fäller några tråkiga kommentarer.

- Jag var hos Tomten och klagade, säger Lina en dag.

- Va?

Lukas glömmer bort sitt fat med en bulle och några kakor. Han har bara ögon för Lina.

- Jag också, säger Lars.

Lukas vänder blicken mot honom också.

- Varför? frågar han.

- För att det här är orättvist. Det tycker vi allihop, säger Lina.

Lukas rodnar och ser ner i bordet.

- Vad... Eh.... Vad sa han då?

Lina ser medlidande på honom. Det kan aldrig vara ett bra tecken tänker Lukas.

- Han sa bara att straffet ska bestå, säger hon.

Lukas nickar. För en stund hoppades han på något annat. Han är nöjd med sitt nya liv, men samtidigt saknar han det gamla. Allra mest saknar han jobbet med maskinen, men det vågar han inte erkänna för någon.

- Till mig sa han att han inte ville uppmuntra någon att experimentera på det sättet som du gjorde. Att det är bättre om vi bara håller oss till de gamla sätten, säger Lars.

Lukas nickar. Det var med maskinen som han förstörde allt så det är klart att Tomten inte vill se fler maskiner I verkstaden. Han lyfter upp sin bulle igen och får då syn på Sarah. Hon sitter med armarna i kors och ögonbrynen rynkade. Lukas hinner tänka att han ska fråga varför, men då ringer klockan för att det är dags att börja jobba igen.

Den kvällen gör Lukas något som han inte gjort sen den stora olyckan. Han tar fram maskinen från skåpet där han har gömt den. Egentligen borde han slänga den, men han har inte haft hjärta till det.

Lukas ställer ner maskinen på skrivbordet, sätter sig i stolen och ser på den. Det är mycket arbete i denna lilla låda. Han arbetade med den i flera år innan han kom på hur han skulle göra. Egentligen skulle det väl gå att ordna till den om han bara funderade tillräckligt på det. Fast det tänker han inte göra. Det är dags att han slänger den och lämnar hela denna hemska olycka bakom sig.

Lukas rycker till när det knackar på dörren. Snabbt slänger han en filt över maskinen och går fram till dörren.

- Vem där? frågar han.

- Det är Sarah. Snälla säg att det är här Lukas bor för jag har varit i säkert tjugo rum redan.

Lukas ler när han känner igen hennes röst. Han öppnar genast dörren.

- Tack och lov! Jag var redo att ge upp, säger Sarah när hon får syn på Lukas.

Han kliver åt sidan för att släppa in henne.

- Vad gör du här? frågar Lukas.

- Får inte klasskamrater hälsa på varandra?

Sarah går runt i rummet och ser på allt där. Skrivbordet, soffan, sängen, byrån och allt annat. Hon stannar vid soffbordet och pillar lite på vattenkokaren som Lukas använder för att få te om kvällarna.

- Alla rummet är verkligen likadana, säger hon.

Det är ingen fråga. Mer ett konstaterande. Så Lukas svarar inte. Han känner inte att det behövs. Han har vetat att alla nissarnas rum är likadana I flera år.

Sarah ser upp på honom och ler.

- Jag kom faktiskt för att jag ville något.

Lukas nickar och sätter sig på soffan. Han klappar på platsen bredvid för att visa Sarah att hon ska göra samma sak. Hon sätter sig i skräddare.

Först är hon tyst och pillar på naglarna. Lukas väntar. Det verkar vara något jobbigt som hon vill prata om. Kanske kan han inte hjälpa henne, men han tänker försöka. Han gillar henne. Första steget är att ge henne tid att berätta själv.

- Jag vill se den, säger hon efter en stund.

- Se vad? frågar Lukas.

Fast han är rätt säker på att han vet vad hon pratar om.

- Jag vill se maskinen.

- Jag har slängt den, ljuger Lukas.

Sarah ler och skakar på huvudet.

- Det tror jag inte på. Du skulle inte klara det. Du har arbetat för mycket med den för det.

Lukas kan inte hindra sig från att slänga en snabb blick mot skrivbordet. Det ser Sarah.

- Ligger den där? Under filten?

Hon reser sig och går bort mot skrivbordet.

- Nej, snälla.

Mer hinner inte Lukas att säga innan Sarah har ryckt bort filten från maskinen

Sarah tittar på honom och ler.

- Jag visste väl att du inte hade slängt den. Det skulle vara oansvarigt.

- Skulle det vara oansvarigt att slänga en maskin som nästan förstörde julen? frågar Lukas.

- Nej, det skulle vara oansvarigt att slänga ut maskinen som nästan revolutionerade julen.

Lukas skakar på huvudet. Han förstår inte vart Sarah vill komma.

- Den fungerar inte. Den skjuter ut dockor med en sådan fart att de har sönder allt, säger han.

- Precis! Den skjuter ut dockor! Alltså fungerar den. Du måste bara komma på ett sätt att sänka hastigheten.

Lukas skakar på huvudet. Tomten skulle bli arg om han fortsätter jobba med maskinen och orsakar en ny olycka.

- Lyssna. Jag har tänkt jätte mycket på det här. Vi kan ta med maskinen ut och jobba med den där. Då riskerar vi inte att ha sönder något. När vi sen vet att den fungerar som den ska så visar vi för Tomten.

Lukas skakar på huvudet igen. Sen kommer han på vad det faktiskt är hon säger.

- Vi? frågar han.

- Ja, jag vill hjälpa dig. Jag vill också revolutionera världen! Snälla låt mig hjälpa dig att få den att fungera.

Lukas känner att han måste fundera ordentligt på det här. Det kan han inte göra sittande i soffan. Han reser sig upp och börjar gå fram och tillbaka i rummet.

Tänk om han går med på det här och den inte fungerar. Tomten skulle bli så arg. Samtidigt. Tänk om de faktiskt lyckas? Det skulle revolutionera verkstaden. Och får de den här att fungera kan de fortsätta med att göra maskiner för andra leksaker också. Det skulle kunna ändra hela Lukas liv. Han skulle säkert bli en etta, men om någon upptäcker dem innan de är klara?

- Det är väldigt riskfyllt, säger han.

- Inte om vi gör det på natten. Då sover alla. Ingen skulle upptäcka oss, säger Sarah.

- Hur får vi tag på material?

- På samma sätt som jag gissar att du redan gjort för att bygga den här.

Hon pekar på maskinen på skrivbordet.

- Vi stjäl det från verkstaden, säger hon sen.

Lukas ser på maskinen. Kan de göra det? Kanske. Är det värt riskerna?

- Okej, vi gör det, säger han.

Sarah gör ett litet glädjeskutt och skrattar.

- Vi börjar ikväll, säger hon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...