Kära dagbok, det är mitt i natten, men jag skriver ändå. Jag måste bara berätta vad som har hänt.

Resten av familjen hade gått och lagt sig. Jag låg själv nere i källaren och tittade på julgranen. Lars hade lyckats resa upp den igen och Josefin köpte nya kulor. Så den var väldigt vacker igen. Den här gången aktade jag mig noga för att klättra i den.

Jag höll på att slumra till lite när jag hörde ett ljud från den öppna spisen. Jag satte mig genast upp och tittade, men jag kunde inte se något konstigt. Inte först i alla fall, men plötsligt trillade en tjock man med röd kappa och vitt skägg ner i den. Då ställde jag mig upp och reste rygg.

Jag visste förstås direkt vad det rörde sig om. Det här var en inbrottstjuv! En riktigt skurk och han tänkte stjäla familjens alla saker!

Jag var tvungen att tänka snabbt. Vad skulle jag göra?

Mannen tittade upp och såg mig. Av någon anledning fick jag honom att skratta lite.

• Ho ho jag är inte farlig lilla vän, sa han.

  Jag trodde honom såklart inte. Jag visste att det bara fanns en sak att göra. Jag skulle försvara hemmet och familjen som den tiger jag var. Det var min skyldighet. Så jag gick till anfall.

Snabbt som ögat hoppade jag upp mot hans ansikte med klorna utfällda. Jag rev honom överallt där jag kom åt och han skrek.

Det fick såklart familjen att vakna. Lars var den som kom ner för trappan först. Jag trodde att han skulle tappa hakan när han såg mannen.

• Det är inte möjligt. Tomten? sa han.

Jag slutade genast att riva mannen. Tomten? Var inte det namnet på han som skulle komma med presenter till barnen?

Vid det här laget hade barnen och Josefin hunnit ner för trappan också. Josefin blev lika förvånad som Lars. De båda stod bara och stirrade på tomten. Barnen däremot hoppade upp och ner av glädje.

• Tomten är här! Tomten är här!

Lovisa sprang fram till honom och tog honom i handen.

• Hej, tomten. Förlåt för att Mjau anföll sådär. Hon är bara en kattunge. Hon vet inte vem du är än. Hon trodde nog att du var en inbrottstjuv, sa hon.

Det hela redde ut sig till slut. Tomten fick plåster av Ulrika och han förlät mig för anfallet. Fast det var barnen som skötte om pysslandet. Lars och Josefin var nog för chockade. De sa ingenting fören det var dags för tomten att gå. Då räckte Lars fram sin hand till honom.

• Ja, tack då, sa han. Och välkommen tillbaka nästa år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...