Kära dagbok,

idag har varit en läskig dag. Fast den började bra. Det är bäst att jag tar det från början.

Nere i källaren i huset finns en dörr som familjen aldrig låter mig gå igenom. Jag ser ofta Lars och Josefin gå igenom den med kläder i en korg, men så fort jag försöker följa efter så motar de bort mig. Trots det hade jag inte gett upp tanken på att gå in där. Det har jag varit för nyfiken för.

Idag gick Lars genom dörren med en hög kläder. Han stängde den noga efter sig och jag satte mig utanför för att vänta. Jag brukade alltid göra det ifall jag skulle få chans att smita in när de kom ut igen.

Efter några minuter kom han ut igen. Han gick upp för trappan och försvann, men glömde stänga dörren. Den var kvar på glänt.

Jag tog chansen. Så snabbt jag kunde smet jag in genom dörren. På andra sidan fanns ett litet rum. Där fanns ett handfat, två vita lådor, kläder på golvet och dörrar in till andra rum. Inget annat. Ingen soffa eller bokhylla eller någon av de möbler som fanns i alla de andra rummen.

Jag bestämde mig för att undersöka de vita lådorna. Den lite mindre först.

Jag gick fram till den och såg att det fanns en rund glasdörr i den som var öppen. Jag stack in huvudet. Där inne var allt runt och silvrigt. Jag funderade en kort stund på hur det kan kännas att stå inne i detta runda silvriga. Sen bestämde jag mig för att helt enkelt testa. Med ett snabbt skutt hoppade jag in. Det silvriga skakade. Liksom rörde sig fram och tillbaka. Jag tyckte att det var så kul att jag hoppade lite för att få det att skaka ännu mer.

Jag var mitt uppe i mitt sjätte skutt när jag hörde steg. Jag tänkte att det måste vara Lars och fick lite panik. Jag fick ju inte vara där inne!

Jag rullade ihop mig till en liten boll och hoppades att jag inte skulle synas. Stegen kom närmare och närmare för att plötsligt stanna framför lådan.

Nu är det klippt, tänkte jag. Nu såg han mig. Jag kommer att få så mycket skäll!

Jag väntade spänt på att höra husses arga röst, men istället kom en tröja. Bara sådär låg tröjan över mig och jag kände hur den blev tyngre. Som om fler kläder lades ovanpå den.

Jag hörde en smäll och ett klick. Snabbt började jag gräva mig fram under kläderna. Jag förstod inte alls vad som hände och det gjorde mig väldigt rädd.

Jag fick upp huvudet så pass att jag såg att den lilla glasdörren var stängd. Nu började lådan att ge ljud ifrån sig och jag kände hur det plötsligt blev blött.

Jag skrek för full hals efter hjälp och tryckte mig mot glasdörren. Genom den såg jag Lars och jag skrek ännu högre. Då tittade han äntligen mot lådan. Hans ögon blev stora och rädda. Han slängde sig mot lådan och på något sätt fick han upp glasdörren. Jag trillade ur ner på golvet, men jag låg där inte länge. Lars lyfte genast upp mig.

• Är du okej? frågade han.

Jag kände efter. Jag var blöt och skakade. Jag var fortfarande lite rädd, men jag hade inte ont någonstans. Jag var nog okej.

Jag jamade lite till svar och Lars andades ut.

• Tack och lov, sa han.

Sen tryckte han mig mot sin bröstkorg.

• Kom med här nu så ska husse ta hand om dig, sa han.

Resten av dagen har jag blivit omhändertagen av familjen. De har torkat mig, gett mig godis och bara myst med mig hela eftermiddagen. Så egentligen har inte hela dagen varit läskig. Bara stunden inuti det som jag nu vet heter tvättmaskinen.