Kära dagbok,

idag har jag sett något märkligt. Jag gömde mig under soffan eftersom Ulrika ville leka mamma, pappa, barn igen. Jag ville undvika en ny incident som den med nappflaskan. Det var där under soffan som jag såg det. En stor, svart kropp som kom gående på inte mindre än åtta ben!

Jag blev såklart nyfiken och gick fram för att nosa lite på den. Då slutade den att gå. Den bara stod där och tittade på mig. Jag blev lite rädd så jag stannade upp och tittade tillbaka. Jag såg att den hade väldigt många ögon.

• Vad är du för något? frågade jag.

Jag fick inget svar.

Jag tänkte att den nog inte är så farlig eftersom den är så liten. Så jag gick lite närmare. Jag gick inte hela vägen fram. Det vågade jag inte, men jag stannade bara en liten bit ifrån den. Jag nosade lite i luften, men det luktade inget särskilt. Bara lite damm, men det luktar alltid damm under soffan så det var inget konstigt.

Jag insåg att om jag skulle få veta vad detta är så måste jag nog lukta på den. Då måste jag gå hela vägen fram. Jag drog ett djupt andetag först. Sen tog jag det där sista steget. Den rörde sig fortfarande inte.

Hade jag kommit så här långt så kunde jag ju inte stanna nu. Därför sträckte jag fram nosen för att lukta på den. Då plötsligt rörde saken på sig. Det kittlades på nosen och jag blev döds förskräckt. Jag tvärvände och rusade ut från under soffan. Rakt in i armarna på Ulrika.

• Där är du ju! Vi ska leka, sa hon.

I valet mellan mamma, pappa, barn och en farlig, okänd varelse så väljer jag mamma, pappa, barn. Så jag följde snällt med Ulrika. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta innan jag vågar mig in under soffan igen. Kanske kommer jag aldrig kunna gömma mig där igen.