Kära dagbok,

idag vågade jag mig in på Lars och Josefins sovrum. Dörren dit har varit stängd ett tag med klara regler om att den inte för öppnas. Jag har inte alls förstått varför.

Jag smet in där när Lars ändå skulle in och hämta en tröja. Jag förstod direkt varför dörren har varit stängd. Hela rummet var fullt av påsar i olika storlekar. Jag hade inte heller velat att någon gick in på mitt rum om det var så stökigt.

Jag lade mig i alla fall tillrätta på deras säng. Det är den i särklass skönaste i huset. Jag låg där tills kvällen kom. Alldeles för mig själv. I lugn och ro. Det var väldigt skönt.

Dörren öppnades och Lars kom in. Med sig hade han ytterligare en påse. Den här såg jag var full med inslagningspapper. Som det de använt till paketen när Lovisa fyllde år.

• Hej, Mjau. Ska du hjälpa mig att slå in julklappar? sa Lars.

Julklappar? Vad är det för något, tänkte jag och blev nyfiken.

Lars började lägga upp rullarna med inslagningspapper på sängen. Till dem lade han tejp, en sax och rullar av något som jag inte visste vad det var. Sen skred han till verket. Ur en påse tog han upp en låda med en bild av en docka på. Sen slog han in den i papper och tejpade ihop. Det såg ut precis som en födelsedagspresent. Fast det var tomtar istället för stjärnor på pappret. Jag började fundera på om det kanske var så att Lars hade sagt fel. Att det inte var julklappar utan födelsedagspresenter till Ulrika? Det kanske var hennes tur att fylla år nu?

Jag såg mig om i rummet. Om allt i påsarna var till Ulrika så skulle hon bli väldigt glad. För det var otroligt många påsar.

Lars satte på en lapp på paketet och skrev. God Jul Lovisa stod det på lappen. Så det var alltså inte till Ulrika alltihop? Jag förstod ingenting.

• De kommer att bli så glada imorgon. När tomten kommer. Då ska de få alla sina paket, sa Lars.

Det gjorde mig bara ännu mer förvirrad. Vem sjutton är tomten och varför kommer han hit?

Jag jamade lite i hopp om att Lars skulle förstå hur förvirrad jag var, men det hjälpte inte. Han berättade inget mer.

Jag fortsatte dock att läsa på lapparna och det visade sig att det fanns presenter till alla utom Lars. Jag tyckte lite synd om honom. Tänk att alla skulle få paket imorgon utom han.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...