Kära dagbok,

idag har jag hittat in i himmelriket! Två gånger varje dag sen jag flyttade in hit har dörren öppnats. En stor skåpdörr är det och där innanför finns maten. Både torr och blötfodret ligger där inne tillsammans med godiset.

Jag har försökt ta mig in många gånger utan att lyckas. Idag gick det!

Josefin hade precis fyllt på min skål med torrfoder och skulle ställa in påsen i skafferiet igen. Då ringde telefonen. Så hon ställde påsen på hyllan och stängde dörren. Trodde hon, men jag såg direkt att dörren var lite, lite öppen fortfarande.

Så fort hon försvann ut ur köket med telefonen i handen så sprang jag fram. Försiktigt nosade jag på dörren. Det var nästan att jag råkade stänga den det sista när jag gjorde det, men bara nästan.

Nu gällde det att vara smart och snabb. Jag behövde få upp dörren helt och knycka godiset innan Josefin kom in i köket igen.

Jag tog en chansning. Så försiktigt jag kunde satte jag tassen mot dörren och puttade den utåt. Det gav effekt. Dörren var nu så öppen att jag kunde få in huvudet. Så jag stack in huvudet och puttade upp den det sista.

Nästa steg var att hitta godiset. Jag visste precis hur påsen såg ut, men det fanns många hyllor i skåpet.

Jag såg in på den nedersta hyllan. Där låg den inte. Så jag hoppade upp på den näst nedersta hyllan. Den högsta jag skulle kunna nå.

Först vågade jag inte titta, men jag visste att jag inte hade så mycket tid på mig. Så jag öppnade ögonen och där låg den. Precis framför nosen. Påsen med godis.

Snabbt som ögat tog jag den i munnen, hoppade ner från hyllan och sprang. Jag tog mig hela vägen in på Ulrikas rum. Hon var där inne. Hon såg mig. Hon satt vid dockhuset och lekte.

Jag stannade i dörren. Övertygad om att hon skulle skvallra på mig. Hon skrattade.

• Göm dig under sängen, sa hon.

Jag var inte sen med att göra som hon sa. Där har jag sedan legat hela dagen och knapprat på mitt godis.

Det tog en stund att komma in i påsen. Det erkänner jag, men det var himmelskt gott när jag väl lyckats bita sönder den. Nu har jag dock väldigt ont i magen så jag tror inte att jag tänker äta godis på ett tag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...