Kära dagbok,

världen har blivit väldigt konstig. Jag märkte det inte först. För morgonen var som den brukar. Jag vaknade, åt lite och myste lite med Josefin i sängen. Precis som alltid. Det var när jag skulle gå ut som jag märkte att allt inte var som det brukar.

• Nej men det har ju snöat, sa Josefin när hon öppnade dörren åt mig.

Snöat? Vad är det? Jag såg ut genom dörren och blev direkt förvånad. Hela världen var vit!

Jag nosade lite i luften för att se hur denna snö luktade. Det enda jag märkte var att luften var frisk och klar. Där fanns ingen speciell lukt som kunde vara snön.

Jag satte tassen i det. Bara en kort stund. Det var väldigt kallt. Då slog en tanke mig. Tänk om snö är farligt? Jag tänkte att jag kanske inte skulle gå ut just då. Så istället för att kliva ut genom dörren så vände jag och gick in igen. Det var bäst att undersöka den här snön på håll först.

Jag gick in i tv-rummet och lade mig på soffan. Därifrån hade jag perfekt utsikt över gården och denna snö.

Jag satt och tittade på snön hela förmiddagen. Inget hände. Ibland fick vinden lite snö att blåsa upp, men det var allt. Inga huggtänder kom fram. Inga slukhål. Inget farligt alls.

Efter lunch kom barnen inrusande i rummet.

• Ska du med ut Mjau? Vi ska leka i snön, sa Ulrika.

Det avgjorde det. Om barnen fick leka i snön så kunde den inte vara farlig. Hade den varit det skulle Lars och Josefin aldrig tillåta dem att gå ut nu. Så jag reste mig upp för att följa med dem ut.

När vi kom ut ville jag först inte gå ut i snön. Jag tyckte fortfarande att det var läskigt. Lovisa såg att jag tvekade.

• Kom, Mjau. Det är inte farligt, sa hon.

Sen sprang hon och Ulrika ut i det som brukade vara en gräsmatta. Nu var det ju mer av en snömatta.

Jag satte en tass i den kalla snön och sen en till. Till slut hade jag alla tassar i snön. Jag kan inte påstå att jag tyckte att det var skönt. Snarare kallt och blött.

• Kom nu Mjau, ropade Ulrika.

Jag tog ett djupt andetag. Sen sprang jag rakt ut i snön till barnen. Jag kom ungefär halvvägs när allt blev svart. Jag kunde höra barnen skratta, men såg ingenting. Överallt var kall, blöt snö.

Lovisa lyfte upp mig. Hon och Ulrika skrattade så de kunde kikna.

• Det var visst lite för djupt för dig här, sa Lovisa.

De skrattade så mycket att jag blev arg. För jag tyckte faktiskt inte att det var roligt. Jag sprattlade så att Lovisa tappade ner mig i snön igen. Jag försvann direkt ner helt under den. Fast den här gången skulle inte barnen få lyfta upp mig och skratta åt mig. Så jag grävde mig fram åt ungefär det håll som huset borde vara. Efter en stund var det lite tunnare med snö och jag kom upp över den. Då kunde jag börja springa.

Josefin öppnade dörren. Hon skrattade hon också. Hon måste ha sett allt från fönstret. Jag gick in och bestämde mig för att aldrig gå ut igen.

 

Oslofru

15 december 2014 09:20

Godmorgon! Jag tänkte bara titta in och önska dig en fin start på veckan! :)

http://www.oslofru.com

Therese

15 december 2014 13:58

Tack detsamma! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...