Kära dagbok,

eftersom det här är första gången som jag skriver är det bäst att jag börjar med en presentation. Jag heter Mjau och jag är en katt. Personligen tycker jag inte att jag ser ut som en vanlig katt. Mer som en farlig tiger. Det tycker jag även om människorna fortsätter säga att jag är söt. Tigrar är inte söta. De är farliga. Det är jag också, om jag bara vill.

Även om de har missuppfattat mitt släktskap med tigern så är människorna ändå snälla. Det finns fyra stycken där jag bor. Det är husse, matte, mini matte ett och mini matte två. Också kallade Lars, Josefin, Lovisa och Ulrika.

Vad jag har förstått så är det Lars och Josefin som bestämmer. De är större än de andra två och säger ofta till dem vad de ska göra. Det är lite som om Lovisa och Ulrika är deras ungar.

Det är Lovisa och Ulrika som är de roliga. Det är dem som jag leker mest med och vilka lekar sen! De kommer du nog att få höra mycket om kära dagbok.

Lovisa är lite större än Ulrika. Hon är så stor att hon, till skillnad från Ulrika, både kan läsa och skriva. Därför kom hon för en stund sen med dig och en penna till mig.

• Alla borde skriva dagbok, sa hon.

• Mjau, sa jag.

Jag tänkte att dagbok kan vara ett bra sätt för människor att komma ihåg allt roligt som de har gjort. Fast Lovisa slutade inte där.

• Bara för att du är katt betyder det inte att du inte borde skriva dagbok. Du är ju med om en massa roligt du också. Än sen att din inte kan hålla en penna med tassarna? Du kan ju skriva med munnen!

Jag svarade henne inte. Istället stirrade jag bara på Lovisa. Skriva dagbok? Jag? Vem har någonsin hört talas om en katt som skriver dagbok? Jag har i alla fall inte hört talas om det. Fast å andra sidan har jag inte hört talas om någon annan katt som kan läsa heller. Trots det läser jag utan problem. Så varför inte?

Jag hade nog varit tyst lite för länge för Lovisa så osäkert på mig.

• Vad säger du? frågade hon.

• Mjau, sa jag och bet tag i pennan.

Lovisa sken upp som en sol, slog upp första sidan i skrivboken och gick. Sen började jag skriva det som nu står. Jag tycker att det går bra så jag tänker fortsätta. Eller vad säger du?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...