Det här är helt sjukt, men boken är snart klar! Jag har skrivit effektivt på sista tiden så nu har jag bara ett kapitel kvar att skriva. Sen är den första redigeringsomgången på boken klar! Det betyder att manus blir skickat till en gamal vän till mig. Hon kommer att läsa igenom det och lämna respons. Baserat på den responsen görs nästa redigering under sommaren.

Som det ser ut just nu kommer jag att kunna skicka in manuset till förlagen till hösten! Det känns konstigt. Riktigt konstigt! Det är två år sen jag skrev den första versionen på den här boken. Eller snarare 2,5 år sen. Efter det fick den ligga väldigt länge eftersom jag tappade självförtroendet på mitt skrivande. Efter årskiftet tog jag upp och arbetade med den igen. Inte pga ett högre självförtroende utan för att jag helt enkelt ville få något längre manus klart för en gångs skull. Så det har tagit tid. Mycket tid. Många timmar med både blod (bokstavligt talat, näsblod), svett och tårar (återigen bokstavligt) och nu är den snart klar. Jag har en rejäl släng av separationsångest, men även av prestationsångest. Duger den? Kommer den någonsin att duga? Är det här, äntligen, det manus som kommer att få mig publicerad. Jag hoppas det. Hoppas och drömmer om det.

Håll tummarna för att drömmen blir verklighet!

Under en tid nu har jag inte direkt gjort något med mina naglar. De har skivat sig och varit fula. Skivningen har gjort så att alla försök till manikyrer har trillat bort ganska direkt och då är det inte roligt att göra dem i ordning. Igår gjorde jag dock ett försök ändå. Än så länge sitter lacket kvar och det är jag glad för! Mindre nöjd är jag med hur naglarna blev. Detta är ett tydligt exempel på en manikyr som var tusen gånger roligare i mitt huvud än i verkligheten.

Något som jag i alla fall tycker är väldigt roligt är att mina nagel saker nu har fått ett nytt hem! Jag fyllde år för inte så länge sen och fick då pengar till att köpa den här:

Många lådor att sortera in många lack i så att de slipper att ligga i en stor hög. Ordningen gör det också lättare för mig att snabbt hitta det jag vill ha istället för att stå och rota i en halvtimme först. Överblicken blir mycket bättre! Jag är otroligt glad för min lilla hurts!

Idag har jag kommit till en väldigt hemsk slutsats. Manuset till boken är fruktansvärt dåligt! Ju mer jag läser desto värre blir det. Handlingen håller inte. Karaktärerna håller inte. Miljöbeskrivningen finns inte. Jag kommer inte att kunna behålla något! Eller jo, grunden. Den första idén. Den kan jag behålla, men precis allt annat är bara att kasta. Jag får börja om och därför är jag nu tillbaka på ruta ett.... Känns inte så extremt roligt!
Jag börjar direkt med att idag och ev imorgon jobba runt handlingen. Skriva ner precis vad som ska hända och när. Därefter följer en karaktär förteckning. När den är klar kan jag börja skriva igen med de nya versioner jag gjort som grund. Jag får inse att den här boken inte kommer att bli klar i år. Det är tråkigt, men sant. Samtidigt vet jag inte om jag är så sugen på alternativet som är att slänga allt och börja skriva på något helt annat.

Eftersom kapitel tre är ett väldigt kort kapitel på bara några sidor är det redan klart! Mycket tack vare att jag lyckats skriva koncentrerat för en gångs skull. Nu börjar arbetet med att läsa igenom kapitel 4-6 innan jag sätter fart med att skriva om dem. Det tänker jag dock inte göra förens imorgon när jag har några minuter dötid mellan mina förplikterlser.

Än så länge har jag behållt skrämande lite från den första texten. Det mesta tas bort eller skrivs om och jag kan bara hoppas att det blir till det bättre! Mycket av ändringarna handlar dock om att jag har gjort förändringar i handlingen för att läsaren bättre ska lära känna karaktärerna. Nu tre kapitel in är de flesta karaktärer presenterade så det kanske inte blir lika mycket ändringar framöver. Det märker jag ju i och för sig.

Nu har jag dock annat att ta mig för så vi hörs!

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på ett tag nu. För jag har helt enkelt saknat tiden och lusten till det.
Något som jag dock har valt att lägga tid på är boken. Vilket är anledningen till att kapitel två officiellt är iväg skickat till Anna för bedömning! En hel vecka före deadline!
Nästa steg blir att gå igenom kapitlet igen och göra ändringar innan jobbet med kapitel tre och häxans intåg i boken börjar. Hur lång tid det ska få ta har jag inte bestämt än.

På tal om böcker insåg jag idag att det snart är dags för bokrean! Önskar bara att jag ska ha råd att gå på den i år. Förra året missade jag hela kalaset!

Eftersom de gick av hela tiden och alla naglar var olika långa fann jag till slut bara en utväg. Jag kapade av dem och jag är den första att säga att det känns fruktansvärt konstigt! Är inte alls van vid så här korta naglar. Tur att de växer ut igen!

Nu har jag börjat komma igång med arbetet med kapitel 2. Det går fortfarande långsamt, men det går framåt. Vilket i ärlighetens namn är det viktigaste. Det är också anledningen till att jag vågar mig på att sätta en deadline. Andra kapitlet ska vara klart att skicka till Anna om två veckor! Tror ni att jag klarar det?

Någon har sagt åt mig att jag ska fantisera mycket. Se framför mig min dröm framtid. Varje gång som jag försöker mig på det ser jag samma sak. En framtid där boken blir klar, skickas in till förlagen och blir antagen för utgivning! Jag kan inte tänka mig ett bättre telefonsamtal att få än det från förlagen där de tillkännager att min bok ska ges ut. Så nu gäller det att jobba för att drömmen ska kunna bli verklighet. Kanske inte om ett halvår och definitivt inte om en vecka, men en underbart vacker dag. Jag tänker inte ge upp. Jag vägrar ge upp. Om de inte vill ge ut den boken som jag skriver nu så skriver jag en till och en till och en till. Till slut kommer jag att ha skrivit en bok som de vill ha. En bok som kan stå på en av alla hyllorna här på stadsbiblioteket. En bok som den som vill kan läsa. Någon bättre framtid kan jag inte se. Någon annan framtid vill jag inte ha.

Herrn är det väldigt anonyma namnet på en otroligt glad kanin. Han bor på Lövgatan tillsammans med tvillingarna Anna och Sanna. Sen bor tvillingarnas föräldrar där också så klart, men de märker Herrn inte av så mycket. Idag tänker jag berätta för dig om den gången som Herrn fick en makeover som han aldrig kommer att glömma.

Herrn får ofta makeovers av tvillingarna och i vanliga fall tycker han att det är väldigt rolig. Han får en chans att prova alla dockornas kläder framför en liten spegel. Det är väldigt kul när man i vanliga fall sitter i en bur och glor hela dagen eftersom tvillingarna är i skolan. Den dagen som jag ska berätta om var en lördag. Så tvillingarna var hemma. Med varsitt stort leende på läpparna kommer de springande och sätter sig bredvid Herrns bur.

-        Vill du ha en makeover idag? frågar tvillingarna i kör.

Herrn lyser upp och hoppar fram till gallret. Eftersom han inte kan prata på ett sätt som Anna och Sanna förstår nickar han så snabbt han kan. Tvillingarna ser på varandra och skrattar åt sin lite tokiga kanin. Sen öppnar de buren.

Herrn, som är glad över att få komma ut en stund och prova lite dockkläder, hoppar genast ut. Amma lyfter upp honom och de springer in på rummet. Herrn anar ingenting eftersom han inte ser saxen som Sanna gömmer bakom ryggen. Han förstår däremot att något är fel när de kommer in på rummet.

-        Det är värst vad långhårig du har blivit Herrn, säger Sanna.

Sen håller hon fram saxen.

-        Vi kanske skulle klippa till pälsen. Bara lite förstås. Lite i luggen så att du ser bättre, säger Anna.

Herrn tycker inte alls att det är någon bra ide. Han råkar gilla sin långa lugg, men vad hjälper det när han inte kan säga det till tvillingarna på något sätt? Att skaka på huvudet hjälper nämligen inte alls. Anna håller fast Herrn så att han inte ska försöka springa därifrån och Sanna börjar klippa. Inte bara luggen utan överallt! Hon tycker att det är så roligt att hon inte vill sluta förens Herrns hela päls är klippt. Då släpper Anna honom.

Chockad över tvillingarnas tilltag hoppar han fram till en spegel och ångrar sig genast. Han är ju helt naken!

-        Det blev lite kort, erkänner Sanna.

-        Fast det ska vi nog ordna, säger Anna och springer ut till badrummet.

När hon kommer tillbaka håller hon en flaska i handen.

Herrn bryr sig överhuvudtaget inte om vad som finns i flaskan. Efter klippningen litar han inte alls på tvillingarna utan rusar iväg och gömmer sig under sängen.

-        Men var inte fånig nu! Det är färg. Bara lite färg att lägga i pälsen så att den ser lång och fin ut, säger Anna.

-        Vad smart! Vilken färg är det? frågar Sanna.

-        Vi hade bara rosa, men jag tänkte att det går ändå. Han är ju så fin i dockornas rosa spetsklänning, svarar Anna.

Herrn sticker fram huvudet från under sängen. Han vill ta sig en närmare titt på flaskan, men det går inte så bra. Sanna tar nämligen snabbt tag i honom och drar fram hela han. Anna slänger en filt över spegeln och så sätter de fart. Herrn hinner undra över varför filten måste ligga över spegeln, men inte så mycket mer än så. Istället måste han rycka till när den kalla färgen spraymålas på hans hud. Han måste också försöka rymma från de röda hängselbyxorna med den gröna t-tröjan. För att inte tala om att han dessutom måste försöka slippa de blå skorna!

När tvillingarna äntligen är klara är Herrn helt slut. Han gäspar och önskar att det var måndag idag så att tvillingarna hade varit i skolan. Fast det är det ju inte. Det är lördag och Herrn har precis fått sitt livs jobbigaste makeover.

-        Det är dags för avtäckning! Herrn, du får ställa dig framför spegeln, säger Anna.

Hon ställer sig bredvid spegeln med handen på filten.

Egentligen vill nog inte Herrn veta hur han ser ut nu, men han känner ändå att han måste. Om någon skrattar åt honom kan det ju vara bra att veta varför. Så han ställer sig framför spegeln och Anna drar bort filten. Det Herrn får se kan bara beskrivas på ett sätt. Världens stiligaste kanin!