Det finns en tredje karaktär som du måste träffa. Det är kråkan Åke. I den här sagan är det han som är den som är klok. Med ett undantag. Åke är övertygad om att han är en duva!

Det har sin förklaring. En förklaring som Therese fick veta när hon namngav honom.

Therese var som varje dag ute på en promenad runt sjukhuset när Åke flög förbi ovanför henne.

- Dina skosnören har gått upp, påpekade Åke.

Therese stannade upp och såg på sina fötter. Kråkan hade rätt. När Therese böjde sig ner för att knyta skosnörena passade Åke på att sätta sig på hennes axel.

- Är du patient här? frågade Åke.

- Ja, svarade Therese.

- Vad är det för fel på din själ? frågade Åke.

- Den är ledsen.

Therese var klar med sina skosnören och började gå igen, men Åke kvar på axeln.

- Du är den första kråkan som vågar komma så här nära. De flesta är blyga och flyger iväg när jag kommer, sa Therese.

- Det kan ju bero på att jag inte är någon kråka. Jag är en duva och som sådan mycket modigare, svarade Åke.

Therese vred direkt på huvudet och såg på honom. Han var helt svart med en lång näbb. Visst var han en kråka!

- Du är väldigt lik en kråka, påpekade Therese.

- Det må så vara, men mina föräldrar är duvor och då kan jag omöjligt vara kråka, förklarade Åke.

- Jag tror att du är en kråka och därför ska du få ett kråk namn. Jag tänker döpa dig till Åke, sa Therese.

- Kalla mig vad du vill, men jag är en duva, svarade Åke.

Så nu vet du hur kråkan, som trodde att han var en duva, fick sitt kråk namn.

Jag har pysslat i dag. Jag har limmat och klistrat. Nu ska jag och mamma baka mumsiga macroner gjorda av choklad och choklad kex. Det tycker jag är väldigt gott!
Jag tänker busa också genom att just nu öppna julstrumpan!

Ovanför fönstret på sjukhusets fjärde avdelning bor duvan Agnes. Hon ser ut som en helt vanlig duva, men vanlig är hon inte. Det ligger nämligen till som så att Agnes ofta missar sitt bo när hon varit ute på en flygtur. Hon tar sikte på det mjuka, lilla boet, men på något sätt hamnar hon i det stora, hårda fönstret istället. Varje gång med huvudet först.

Nu är det så att huvudet är dem del av kroppen som man måste vara allra mest rädd om. Det är nämligen där som förståndet sitter. Eftersom Agnes slår i sitt huvud minst en gång om dagen har hennes förstånd nästa försvunnit helt. Agnes är alltså en väldigt korkad duva.

Det var förresten så Agnes fick sitt namn. Genom att flyga in i fönstret och på så sätt tappa ytterligare lite förstånd.

För Agnes hade dagen verkat helt vanlig. Fast vi vet ju bättre. Det var nämligen dagen efter att Therese kom till sjukhuset. Den här kvällen satt hon i en fåtölj på avdelning fyra och skrev. Blocket i knät, pennan i handen och en bortglömd kopp kaffe på bordet framför. Hon var helt inne i sagan som hon skrev när Agnes flög in i fönstret. Smällen fick Therese att titta upp. På fönsterblecket utanför satt en smått yr Agnes och försökte återhämta sig från krocken med rutan. Therese öppnade genast fönstret.

- Gick det bra?

- Jodå, inte värre än vanligt, svarade Agnes.

- Vanligt? frågade Therese.

- Vad är vanligt? frågade Agnes.

- Det är vad jag undrar, svarade Therese.

- Ja, inte vet jag i alla fall!

- Du är inte så smart va?

Det svarade Agnes inte på. Hon förstod helt enkelt inte frågan!

- Du är dum så du ska få ett dumt namn. Jag tänker döpa dig till Agnes, sa Therese.

- Vem är Agnes? frågade Agnes.

- Du, svarade Therese.

- Jaså, säger du det?

Så nu vet du hur Agnes fick det namn som hon än idag har svårt att komma ihåg.

Jag och min familj bakade pepparkakor på första advent och det var jätte roligt!
Jag undrar vad jag får i julklapp... Hoppas att det är något bra!
Min mamma är den bästa mamman i hela världen!
Kram
Mathilda

Utanför ett sjukhus där patienterna är sjuka i själen bor ekorren Görel. Hon har en stor, vid svans och bor i ett träd där det alltid finns nötter. Det är förstås väldigt bra när man är en ekorre, men i Görels fall är det extra bra. Görel brukar nämligen kasta nötter på de patienter som tar en promenad. Det gillar såklart inte patienterna, men det struntar Görel i eftersom hon är elak. Det var förresten så Görel fick sitt namn. Genom att hon var elak.

Sjukhuset hade fått en ny patient. Hon hette Therese och hade en väldigt sjuk själ. En eftermiddag tog hon sig ut på en promenad. Görel såg sin chans. Hon samlade snabbt ihop några nötter och siktade. Den första nöten missade, men den andra träffade Therese rakt i huvudet. Therese såg förvånat upp. Hon fick syn på Görel samtidigt som en tredje nöt kom flygande. Den träffade Therese på näsan.

- Aj! Vad gjorde du så för? krävde Therese att få veta.

- För att det är roligt förstås, svarade Görel.

- Det är också väldigt elakt, påpekade Therese.

- Vad spelar det för roll? frågade Görel.

- Det spelar roll för dem som du kastar på.

- Jag kastar aldrig på mig själv så då spelar det ingen roll för mig, skrattade Görel.

- Du är elak och därför ska du få ett elakt namn. Jag tänker döpa dig till Görel, sa Therese.

- Och jag tänker bära namnet med stolthet.

Görel skrattade och klättrade högre upp i trädet efter att hon kastat ytterligare en nöt på Therese.

Så nu vet du hur Görel fick det namn som hon än idag är så stolt över.