Agnes flyger mellan träden. Vid vart och ett av dem sätter hon sig och säger:

- Hallå?

När hon inte får något svar flyger hon vidare till nästa träd och gör likadant.

Agnes är på jakt. Hon letar efter rösten som pratade med henne när nötterna kom flygande. Hon är övertygad om att det var ett träd som pratade med henne. Fast det är inte allt. Agnes tror dessutom att trädet vet alls känslor. Hur skulle det annars veta hur nötter, som inte kan prata, känner för Agnes?

Nu sätter sig Agnes på områdets sista träd. Det måste ju vara rätt!

- Hallå? frågar Agnes.

- Hallå, svarar Åke som sitter på grenen över.

Agnes drar en lättnadens suck.

- Jag är så glad att jag hittade dig! Jag har letat hela dagen. Kan jag få fråga dig en sak?

- Självklart, säger Åke.

- Jag är så nervös förstår du. Jag är nämligen kär, men jag vet inte om han känner likadant för mig.

Åke gör stora ögon. Varför väljer Agnes att prata med honom om det här? Han kan ju inget om kärlek!

- Jag vet inte om jag kan hjälpa dig med det här, säger han därför.

- Fast det kan du. Du förstår att om jag bara visste ifall min kärlek är besvarad så skulle allt vara mycket lättare. Så jag tänkte att du kanske kunde berätta ifall Åke är lika kär i mig som jag är i honom? frågar Agnes.

Nu får Åke hålla sig hårt i grenen för att inte trilla av den. Agnes är kär i honom! Så här glad har inte Åke varit förut. Han har nämligen också gått och undrat. Han har funderat på om Agnes är lika kär i honom som han är i henne!

- Dina känslor är besvarade, säger Åke med ett leende.

- Åh, tack så mycket! Då kan jag lugna mig lite. Nu måste jag bara komma på hur jag ska säga det till honom, svarar Agnes.

Sen flyger hon iväg och lämnar Åke väldigt förvirrad. Hon har ju precis berättat det för honom. Då behöver hon ju inte göra det igen!