När våra djurvänner vaknar på morgonen är det kallt. Väldigt kallt och väldigt blåsigt. Det är en ordentlig storm på väg!

- Du måste gå ut och se dig omkring, säger Toka.

- Men det är ju så kallt! svarar Görel.

- Vad spelar det för roll? Du måste!

Alltså ger sig Görel iväg för att se sig omkring. Det hon ser är inget bra! Redan nu ligger Agnes bo på marken. Åkes ser ut att falla när som helst. Kommer stormen även att välta Görels träd? Görel vill inte ta några risker. Hon vänder i dörren för att varna Toka.

- Vi måste ta skydd.....

Görel tystnar. Toka är inte där, men Görel kan inte minnas att hon såg henne flyga ut.

- Toka? försöker Görel, men det är meningslöst.

Toka är inte där. Så Görel ger sig ut igen i jakt på ett bra ställe att skydda sig från stormen på. Det blir inte svårt. Beskyddaren springer nämligen redan mot Görel.

- Du måste ta skydd inne! ropar Therese.

- Det går inte. Tänk om trädet välter! svarar Toka.

- Jag menar inte inne i trädet. Jag menar inne på avdelningen. Kom nu!

Therese börjar gå mot dörren och Görel är inte dummare än att hon följer efter. Hon springer snabbt upp och sätter sig på Thereses axel.

- Var är de andra? frågar Görel.

Hon kan inte hjälpa annat än att hon är orolig.

- De är redan uppe på avdelning fyra, svarar Therese.

På nästan ingen tid alls är de uppe för trappan och står framför dörren med en fyra på. Therese ringer på klockan och nästan genast kommer en annan människa, i vita kläder, och släpper in dem. Där innanför, i soffan, sitter allihop under en filt. Agnes, Åke och till och med Toka!