Så fort Åke och Agnes var gifta dök ett nytt problem upp. Inget av deras bon var stort nog för de båda! Eftersom Görel varit så hjälpsam innan tycker de att hon gott kan hjälpa dem nu också.

- Aldrig!

- Men du är så duktig på att bygga bon, säger Agnes.

- Dessutom är det ditt fel att min fru fick en nöt i huvudet, påpekar Åke.

- Det var faktiskt inte jag som kastade den!

- Nej, men det var du som fick mig att göra det.

- Snälla du. Vi skulle bli så glada, säger Agnes.

Efter ytterligare en stunds övertalning går Görel med på att göra det. Inte för att vara snäll, men för att bli av med Åke och Agnes.

De bygger boet på en gren i samma träd som Agnes tror kan prata. På så sätt finns det inget fönster som hon kan råka flyga in i.

Precis som efter stormen flyger Agnes och Åke runt för att samla in grenar. Precis som sist är det Görel som sköter det faktiska byggandet. Fast den här gången behöver det vara mycket större.

En hel dag går åt, men till slut är boet klart. Åke och Agnes är glada och tackar Görel.

- Eh, det var väl inget, men be mig inte att göra det igen, svarar Görel.

Sen springer hon iväg och lämnar fåglarna till att själva se sig runt i sitt nya hem. Det tar precis 3 minuter och 23 sekunder innan de hittar barnkammaren.

- Men varför, börjar Agnes.

Fast hon avslutar aldrig meningen eftersom Åke avbryter henne:

- Det kan vara bra att ha ifall vi någon gång får ägg.

- Det kan det, svarar Agnes.

Sen gör de sig klara för sin första natt i sitt nya hem.