Det första ägget som kläcktes var den kråkduva (Görels namn på barnen) som senare döptes till Vidar den blyge. Fast det är klart att från början kallade de honom inte för den blyge. Det kom senare. När han var tillräckligt gammal för att de skulle märka precis hur blyg han var.

Åke och Vidar var själva hemma i boet och passade då på att leka vilda lekar. De som var av den väldigt högljudda sorten. Åke och Vidar skulle precis börja bygga på ett fort när det knackade på dörren. Det var som vanligt moster Görel, men trots det vågade Vidar helt enkelt inte öppna. Det kunde ju vara någon annan! Så Åke fick öppna samtidigt som Vidar gömde sig bland fortets byggmaterial.

- Igen?

Var det första som Görel frågade när hon kom in.

- Som alltid, svarade Åke.

- Var?

- Bland kuddarna och filtarna, sa Åke och pekade.

Görel gick ner på alla fyra och började krypa mot Vidar samtidigt som hon fortsatte att prata med Åke.

- Man kan tro att han skulle vant sig vid mig nu, sa hon.

- Han är nog blyg, svarade Åke.

- Vidar den blyge. Herre över fortet och mitt hjärta! sa Görel.

Nu lekte hon och det visste Vidar. Han hoppade fram och började kittla Görel samtidigt som han skrek:

- Nej, Vidar den vilda! Kung över vardagsrummet!