Åke flyger så snabbt han kan mot Görels hem. Hans ögon lyser och han börjar ropa redan innan han är framme vid dörren:

- Hon ruvar! Hon ruvar! Jag ska bli pappa!

Samtidigt som Åke landar på grenen öppnar Görel dörren. Utan några som helst vinterkläder börjar hon att rusa mot Agnes och äggen. Innan Åke ens hinner reagera är Görel nere från trädet. Hon vänder sig om.

- Vad väntar du på? Kom nu! Mot äggen! ropar Görel.

Mindre än en minut senare rusar båda två in i boets barnkammare. Där sitter Agnes på en säng.

- Var är de? Var är äggen? frågar Görel och ser sig om, men hon kan inte hitta dem.

Görel ser en stor säng med Agnes i och så Åke som står bredvid, men inga ägg.

- Var är de? frågar hon igen.

- Under mig så klart. Jag måste sitta på dem så att de håller sig varma, svarar Agnes.

Görel springer fram till sängen.

- Hur många är det? frågar hon.

- Jag vet inte och Agnes vill inte berätta, säger Åke.

- Varför inte? frågar Görel.

- Vad mycket frågor du har idag, påpekar Agnes.

- Det är väl klart! Hur ska jag annars få veta något?

Agnes ska precis till att svara när hon stelnar till. Åke ser undrande på henne, men så kan de alla höra ljudet. Äggen håller på att kläckas!

Agnes flyttar på sig så att de alla kan se tre ägg. Vart och ett av dem har sprickor.

En kort stund senare sitter det två små pojkar och ett ägg i sängen.

- Ska inte alla kläckas? frågar Görel.

- Vänta bara, svarar Agnes.

Sen flyger en bit skal iväg och de kan alla se vad som finns inuti.

- Tvillingar! ropar Görel glatt.