Att smuggla tillbaka maskinen till Lukas rum visar sig vara väldigt enkelt. De sveper om maskinen med filten igen. Sen går de. Lukas bär maskinen och Sarah bär verktygen. De går snabbt och under tystnad.

När de kommer fram till verkstaden saktar de ner farten. Försiktigt smyger de fram samtidigt som de håller ögonen öppna efter andra nissar. De vill inte stöta på någon just nu.

De kommer fram till verkstaden säkert och eftersom det är mitt i natten är korridoren tom. Lukas får motstå impulsen att rusa genom korridorerna till sitt rum. Det skulle gå snabbare, men de skulle föra för mycket oväsen. Någon kunde tänkas höra deras springande steg och kolla ut i korridoren. Det är bättre om de fortsätter att smyga så tyst de kan.

När de kommer fram till Lukas dörr har Lukas hjärtat uppe i halsen. Hela vägen har han varit rädd för att stöta på någon och det skulle nästan vara värre om det hände nu när de är så nära målet. Fast ingen kommer och ingen tittar ut genom sin dörr. Istället öppnar de snabbt dörren till Lukas rum och smiter in. Direkt när de kommer in lägger Lukas maskinen, fortfarande inlindad, i garderoben. Sarah sätter ner verktygen på golvet framför.

- Då var vi här, säger Sarah.

- Då var vi här, säger Lukas.

Sarah tar några steg mot Lukas som genast backar. Han vill inte vara nära Sarah nu. Han vill vara ensam och sortera sina tankar.

Sarahs ögon blir blanka och hon sänker huvudet. Sen vänder hon sig om och utan ett ord går hon. Lukas tänker att det kanske är lika bra. Då har han hela natten på sig att tänka innan han ser henne igen.

Det räcker inte med hela natten. Lukas ligger visserligen vaken länge och försöker känna hur kär känns i kroppen, men till slut somnar han. När morgonen sen kommer vet han fortfarande inte om han vill vara tillsammans med Sarah eller inte.

Det leder till att det blir en väldigt konstig dag. Lukas gör sitt bästa för att inte se eller prata med Sarah alls. Samtidigt verka Sarah försöka med det motsatta. Hela tiden hittar han sig själv i situationer när han blir själv med Sarah och måste komma på undanflykter för att komma därifrån. Varje gång noterar han Sarahs blanka ögon och han känner sig hemsk. Han förstår att Sarah blir ledsen, men han kan inte sluta göra det. För han vet verkligen inte om han är kär eller inte.

Det fortsätter på samma sätt i flera dagar. Till slut finner Lukas ingen annan utväg än att be om råd.

När lektionen är slut nästa dag dröjer sig Lukas kvar. Han ser att Sarah gör samma sak, men hoppas på att hon ändå ska gå snart. Han vill inte att hon hör när han pratar med Ove.

Till slut är det trots allt bara Lukas och Ove kvar I klassrummet. Ove håller på att plocka med några papper.

- Ska inte du gå på lunch? frågar han över axeln.

- Jo, snart. Jag bara.

Lukas tar ett djupt andetag.

- Hur vet man att man är kär? frågar han sen.

Ove stelnar till och vänder sig sedan långsamt mot Lukas.

- Trubbel i paradiset? frågar han.

Lukas skakar på huvudet. Sen nickar han. För visst är det trubbel som han har hittat sig själv i.

- Hon säger att hon är kär i mig, men jag vet inte hur det känns. Så jag vet inte om jag är kär, säger han.

Ove nickar förstående.

- Det är en svår fråga, säger han.

Ove sätter sig i sin fåtölj och pekar åt Lukas att sätta sig i sin.

- Känslor känns på olika sätt för olika nissar förstår du. En nisse som är kär känner en värme i magen, men på en annan kanske stortån börjar klia. Det varierar väldigt kraftigt mellan alla nissar.

Lukas slänger förtvivlat upp händerna i luften.

- Så jag är alltså körd? Det finns inget sätt att ta reda på om jag är kär på eftersom jag aldrig varit det förut.

Det får Ove att skratta.

- Jag ska nog kunna hjälpa dig ändå, säger han.

Ove flätar ihop sina fingrar och lägger händerna på bordet.

- Gillar du henne? frågar han.

Lukas nickar. Han gillar alla sina vänner.

- Tycker du om att vara nära henne?

Lukas nickar igen vilket får Ove att göra samma sak.

- Och när ni pussas. Vad händer i din kropp då? frågar han.

Nu måste Lukas tänka efter. Allt gick så snabbt så han kommer inte riktigt ihåg hur det kändes. Han kände hennes läppar mot sina. Det gjorde honom varm i ansiktet eftersom han rodnade, men hände något mer?

- Jag tror att det gick en ilning genom kroppen. Som om hon var överallt liksom, säger Lukas efter en stund.

Ove ser allvarlig ut när han nickar.

- Det kan vara kärlek. Har du känt så någon mer gång?

Lukas tänker efter igen och den här gången går det snabbare.

- När hon har nuddat mig. Som när jag räcker henne ett papper eller hon ger mig en sten. Då känns det så.

Ove höjer på ögonbrynen.

- Vad för sten? frågar han.

Lukas blir kall i hela kroppen. Han borde inte ha sagt så. Nu måste han berätta om grottan och maskinen. Lukas förstår inte hur han kunde vara så dum.

- Hon eh....

Lukas blir tyst. Vad ska han säga?

Innan Lukas hinner komma på något skakar Ove på huvudet.

- Jag antar att det inte spelar någon roll. Stenar finns överallt. Poängen är att jag faktiskt tror att du är kär i henne. Det låter så åtminstone.

Lukas nickar och formligen flyger upp ur stolen. Det är bäst att han tar sig härifrån så snabbt som möjligt. Innan Ove börjar fråga om stenen igen.

På väg till lunchen kan inte Lukas låta bli att hoppa lite av glädje. Han är kär i Sarah och Sarah är kär i honom. Kan det bli bättre?

När Lukas kommer fram till de andra har de redan börjat äta. Sarah ser inte på honom utan fokuserar på sin mat. Det struntar Lukas i. Han går helt enkelt fram till Sarah och sätter sig på stolen bredvid. I skydd under bordet tar han hennes hand och trycker den. Försöker att via det tala om för henne att allt är bra.

Det verkar som om hon förstår det också. Sarah vänder upp huvudet mot honom och ler. Hon ser så glad och vacker ut att Lukas inte kan hjälpa att han ger henne en snabb puss på kinden.

Det blir en minst sagt intensiv vecka. Lukas och Sarah håller hårt på schemat. Varje vaken minut utnyttjas. De gör till och med läxor samtidigt som de äter. Efter sex dagar har de en uppgift klar.

- Ska vi sluta med läxorna tidigt och gå till grottan? frågar Sarah.

Lukas skakar på huvudet fast att han egentligen tvekar. De är så nära att få maskinen klar nu. Han skulle ägna varje sekund åt maskinen om det gick.

- Är du säker?

Lukas skakar på huvudet. Han är inte säker.

- Vi har en uppgift kvar. Låt oss göra den så kan vi gå sen, säger han.

Sarah nickar.

- Okej, säger hon.

Hon ligger på mage på golvet med en hög papper framför sig. De handlar om det lilla som de vet om tiden före Tomten. Innan nissarna fick jobb som just nissar. Enligt pappren var det en tid av kaos.

De arbetar under tystnad tills Sarahs klocka ringer. Det har gått två timmar. Hon smäller igen boken hon har framför sig.

- Dags att gå, säger hon,

Lukas skakar på huvudet.

- Nej, vi gör klart uppgiften först, säger han.

Det gör ont att säga det. Egentligen vill han bara till maskinen, men sitter de kvar bara lite till så är det över sen. Då kan de gå tillbaka till att vara i grottan hela tiden.

Sarah suckar.

- Vi blir aldrig klara, säger hon.

- Blir vi visst.

Lukas återvänder till sitt skrivblock. Han är på sluttampen. Det tar säkert inte mer än en halvtimme för honom att bli helt klar.

Det tar en timme. Sen är både Lukas och Sarah klara.

- Visst är det skönt? frågar Lukas.

Sarah rycker på axlarna. Hon stampar lite på platsen där hon står.

- Kan vi gå nu? frågar hon.

Lukas nickar. Nu kan de gå.

Precis som vanligt kan de smyga ut ganska enkelt. Så fort de är utanför verkstaden börjar de att springa mot grottan. De är där på nästan ingen tid alls.

- Nu börjar vi jobba, säger Lukas när de kommer ner i den.

Han går raka vägen fram till maskinen och öppnar den. Han säger inte ett ord på en bra stund utan nöjer sig med att skruva på maskinen under tystnad. Lagom tills Sarahs klocka ringer om att de måste återvända till verkstaden tar han ett steg tillbaka.

- Sådär, säger han.

- Sådär vadå?

Lukas vänder sig mot Sarah och ler.

- Jag tror att den är klar, säger han.

Sarah fnyser.

- Det där har du sagt så många gånger så det tror jag på när jag ser det. Förra gången du sa det krossades nästan mitt huvud av en projektil av dockor.

Lukas nickar lite fundersamt. Sarah har rätt. Han har sagt det många gånger, men den här gången tror han på det.

- Då får vi testa den så att du tror mig, säger han.

Sarah tar genast skydd bakom en sten och Lukas kan inte låta bli att skratta åt henne. Sen sätter han på maskinen. När den börjar att vibrera tar han ett steg bakåt. Han hinner tänka att Sarah kanske hade rätt och den inte är klar innan den första dockan försiktigt glider ut ur maskinen. Den följs direkt av en ny som glider ut precis lika försiktigt. Snart har de en hel liten hög med dockor framför maskinen. Sarah kommer fram från bakom stenen.

- Den fungerar verkligen, säger hon.

Lukas nickar. Han kan knappt tro på det själv, men den fungerar.

Sarah börjar dansa runt i grottan under glädjetjut. Efter en särskilt våldsam piruett kommer hon fram till Lukas och ger honom en stor puss på kinden.

Lukas tänker överhuvudtaget inte. Han tar bara tag i Sarahs huvud, för det mot sig och ger henne en smackande puss rakt på munnen. Sekunden efter börjar han att tänka igen och jisses vad han tänker! Varför gjorde han sådär? Vad kommer Sarah att säga nu? Tusen tankar flyger genom huvudet. Lukas rodnar och tar några steg bakåt. Sarah rodnar hon också, men istället för att backa kommer hon närmare Lukas.

- Jag hade inget emot det där, säger hon.

Lukas klarar inte av att titta på henne. Nu kommer hon snart att börja skrika åt honom. Säga att han är dum och elak som handlar så ogenomtänkt.

Sarah är nu framme så att hon står tätt mot Lukas. Han kan känna lukten av hennes andedräkt. Sen känner han smaken av hennes läppar när hon ger honom en puss tillbaka.

Som på en signal tar både Sarah och Lukas ett steg bakåt. Lukas känner hettan i ansiktet och förstår att han måste vara högröd. Han ser sig om i grottan samtidigt som han funderar över vad han ska säga.

- Det där var oväntat.

Lukas stampar med foten i marken över sin egen dumhet. Han borde kommit på något bättre att säga.

- Inte för mig, säger Sarah.

Lukas vänder då blicken mot Sarah. Han hade inte en aning.

Som om Sarah förstår hans tysta undran fortsätter hon att förklara.

- Jag har varit kär i dig sen mitten av januari. Det var därför det blev så jobbigt när alla pratade om hur vi var ett par för en vecka sen. Jag ville så gärna att det skulle vara sant.

Lukas känner efter i kroppen. Är han kär i Sarah och har han i så fall varit det ett tag? Lukas vet inte. Han har aldrig varit kär förut. Kan man vara kär utan att veta om att man är det?

Eftersom han inte är säker vänder han sig mot maskinen.

- Då är det dags att smuggla tillbaka den här till verkstaden, säger han.

Sarah och Lukas säger inte ett ord till varandra på väg till matsalen. När de kommer fram sjunker Lukas genast ner I stolen bredvid Jolly. Han kan knappt känna sina ben. Det är som om de skulle ha bytts ut mot gel.

- Så vad var det där om?

Simon ser upp från sin tallrik med mat. Sarah rycker på axlarna.

- Vi ligger lite efter bara, säger hon.

- Varför då?

Jolly spänner ögonen i Sarah. Sarah spänner ögonen tillbaka.

- För att alla inte är lika smarta som dig, säger hon.

Sen spettar hon en potatis med gaffeln.

- Ni borde verkligen inte ligga efter. Inte om ni gör det ni ska. Vad har ni gjort istället för läxorna?

Jolly försöker se ut som om det inte är så viktigt, men vid det här laget känner Lukas henne ganska väl. Hon ser mellan Lukas och Sarah med en blick som säger att det här är allt annat än oviktigt. Åh andra sidan tror inte Lukas att det finns något som är viktigare än skolan för Jolly.

- Vi är tillsammans, säger Lukas.

Han ser hur Sarah rodnar och tänker att det är bäst om de håller sig till en historia. Jolly, Simon och Ove kan trots allt prata med varandra.

Simon tappar genast gaffeln i tallriken. Jolly släpper inte Lukas med blicken.

- Tillsammans hur? frågar Simon.

Lukas kan inte hjälpa det, men han drar efter andan. Det här kommer att starta en massa osanna rykten om honom och Sarah. Samtidigt kanske de ryktena kan göra det enklare för dem att smita ut på eftermiddagarna.

- Vi pussas, säger han.

Nu är det Jollys tur att tappa gaffeln. Hon vänder snabbt huvudet mot Sarah på andra sidan bordet.

- Visst ljuger han?

Sarah har tills nu tittat väldigt noggrant på bordet. Nu ser hon Jolly rakt i ögonen. Hon ser nästan stolt ut, de röda kinderna till trots.

- Han ljuger inte. Det är vad vi gör istället för läxorna. Pussas alltså.

Sarah vänder uppmärksamheten mot tallriken framför henne. Hon skickar signaler om att samtalet är nedlagt.

- Men hu...

Jolly avbryter sig med en blick på Lukas.

- Vi tar det sen, säger hon.

Sen lägger Jolly också uppmärksamheten på maten. Ingen säger något mer under måltiden.

Det tar tills efter middagen innan Lukas har en chans att prata ensam med Sarah. De är på väg tillbaka till rummen. Hela tiden med blickarna från de andra nissarna på sig. Ryktet om dem har spridit sig som en löpeld genom verkstaden. Mycket tack vare Simons lovsång till deras kärlek under städningen.

- Vi måste prata, säger Lukas.

- Nej.

Sarahs röst låter oväntat hård och Lukas ryggar tillbaka lite.

- Vadå nej?

De har kommit fram till Sarahs dörr.

- Jag har läxor att göra, säger hon.

Hon öppnar dörren och vänder sig mot Lukas.

- Det har du också, säger hon.

Sen smäller hon igen dörren i ansiktet på Lukas.

Lukas knackar några gånger på Sarahs dörr, men hon kommer inte för att öppna. Lukas har inget annat val än att återvända till sitt eget rum. Där sätter han sig vid skrivbordet.

Lukas känner sig förvirrad. Sarah verkade vara arg på honom, men hur kan hon vara det? Det var hennes idé att de skulle låtsas vara tillsammans. Det var hon som sa det till Ove. Hur kan hon då vara arg för att han spelar med?

Lukas tar fram Oves lista. Han är egentligen inte alls på humör för läxor, men han ser heller inte vad annat val han har. Maskinen får vänta ett par dagar.

Oves lista visar sig täcka hela sidan. 23 uppgifter allt som allt. När Lukas läser igenom dem ser han direkt att de inte kommer att vara svåra. Han har trots allt gjort dem förut, även om det var länge sen. Uppgifterna kommer däremot att ta tid. Var och en kräver ganska långa uppsatser.

Lukas tänker att det är bäst att börja direkt. Annars blir han aldrig klar till nästa vecka. Han är nästan klar med den första uppgiften när det knackar på dörren.

Lukas blir fundersam. Han väntar sig alls inget sällskap nu. Han går för att öppna dörren.

- Hej, säger Sarah glatt.

Hon nästan studsar genom dörren.

- Vad gör du här? frågar Lukas.

Han tänker på hur kylig hon var för en stund sen när de delade på sig.

- Vi måste planera, säger Sarah.

Det är först nu, när hon dänger ner den i skrivbordet, som Lukas lägger märke till blocket som hon har tagit med sig. Han ska precis fråga om det, men Sarah avbryter honom.

- Vi måste samarbeta om det här ska gå, säger hon.

Sarah vänder sig mot Lukas med händerna på sin höft.

- Hur många timmar tror du att läxorna tar? frågar hon.

Lukas rycker på axlarna.

- Inte så lång tid sett till hur mycket det är. Väldigt lång tid sett med vad det tar från arbetet med maskinen.

Sarah nickar. Sen rycker hon åt sig en av Lukas pennor och tar tag i sitt block. Hon sätter sig med båda sakerna i soffan.

- Jag tänker så här, börjar hon.

Sarah slår upp första sidan i skrivboken.

- Du har gjort uppgifterna innan så för dig är de inte svåra. Har jag rätt?

Lukas nickar och Sarah börjar anteckna i blocket.

- Då får du göra uppgifterna först. Sen läser jag igenom det som du har skrivit. På så sätt går det snabbare för mig att göra dem också.

Sarah fortsätter att rita i blocket.

- Det gör vi under två timmar om dagen. Sen går vi ut till grottan. Där lägger vi tre timmar.

Sarah håller upp sidan som hon har skrivit på och Lukas ser direkt att det är ett schema.

- Det är inte optimalt, säger hon.

Sarah släpper ut lite luft från lungorna.

- Men det är bättre än inget. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen, fortsätter hon.

Lukas nickar. Han har faktiskt inte så mycket att tillägga. Det är bara en sak som han undrar.

- Varför ville du inte prata om det här förut? frågar han.

Till hans förvåning rodnar Sarah där hon sitter i soffan. Hon rycker på axlarna.

- Det spelar ingen roll. Det bara blev så.

Sarah sätter ner fötterna i golvet med en duns.

- Nu måste vi jobba. Har du kommit någon vart med någon av uppgifterna?

Lukas nickar och pekar på skrivbordet.

- Jag är nästan klar med den första.

Sarah går fram till skrivbordet och tittar på uppgiften.

Snart är de inne i en diskussion om verkstadens och nissarnas historia.

Den närmaste tiden arbetar Lukas och Sarah nästan som besatt med maskinen. Så fort de inte har lektion eller städar så är de I grottan. Några gånger kommer Lukas till och med undan med att planera reparationerna under lektioner när de andra skriver uppgifter.

Det går framåt med maskinen också. Sakta, men säkert. Lukas tror att det inte är mer än en veckas arbete kvar med den när Ove plötsligt ber honom och Sarah att de ska stanna kvar efter lektionen.

Förvirrad över vad det är som händer gör Lukas som han blir tillsagd. Istället för att resa sig och gå på lunch med Simon och Jolly sitter han kvar i fåtöljen. Han ser att Sarah gör samma sak.

Ove däremot går runt i rummet. Han plockar med de böcker och papper som de har använt. När allt är iordningställt och de är ensamma i rummet sätter sig Ove ner igen.

- Jag känner att det börjar bli viktigt att prata med er två, börjar han.

Lukas byter en blick med Sarah. Det här låter olycksbådande. Samtidigt kan han inte komma på att de har gjort något fel. I alla fall om man inte räknar timmarna de lagt på att laga maskinen, men det kan väl inte Ove känna till?

- Det gick så bra för er den första veckan.

Ove lutar sig tillbaka i fåtöljen. Han lägger det ena benet över det andra och knäpper händerna i knät.

- Det gör det väl fortfarande?

Sarah ser lika förvirrad ut som Lukas känner sig.

- Nej, det gör det inte.

Ove pausar en stund. Lukas vill egentligen fråga vad det hela gäller, men han vågar inte riktigt. Han väntar tills Ove förklarar.

- Ni har inte lämnat in en enda uppgift sen den första veckan. Ni är okoncentrerade under lektionerna och ni sover inte.

Ove håller upp ett finger när Lukas tar ansatts till att protestera.

- Jag vet det eftersom ni konstant sitter och gäspar under lektionerna.

Ove säker fingret igen.

- Vidare under städningen så är ni okoncentrerade och hjälper knappt till. Det är Simon och Jolly som drar det tyngsta lasset.

Ove spänner plötsligt ögonen i Lukas. Han gör det med en väldigt jobbig blick som får Lukas att skruva på sig. Allt som Ove säger är sant, men de kan inte berätta varför. Inte utan att berätta om maskinen.

- Förklara er, säger Ove.

Lukas vet inte alls vad han ska säga. Han tittar på Sarah för att få stöd och inspiration till någon bra lögn. Hennes ögon möter hans. De är stora och rädda, men det byts plötsligt med ett lugn. Hon vänder sig mot Ove.

- Vi har försökt hålla det hemligt, säger hon.

- Vad? frågar Ove.

Nu spänner han blicken i Sarah istället. Lukas känner hur luftstrupen plötsligt blir väldigt liten. Den räcker liksom inte till för att andas. Sarah tänker väl inte berätta för Ove?

- Jag vet inte om Lukas blir så glad om jag berättar, säger Sarah.

Hon skickar en snabb, menande blick på Lukas. Han förstår vad hon menar. Hon tänker berätta om maskinen.

Lukas ser ner i bordet. I hans ansikte pulserar värmen. Han kan inte fatta att Sarah tänker förråda honom så enkelt.

- Berätta ändå, säger Sarah.

Lukas vill egentligen bara resa på sig och gå. Han vill inte lyssna när Sarah berättar och han vill inte höra Ove skälla när Sarah har berättat klart. Lukas finner sig fundera på om det som händer nu eller dagen som julen nästan förstördes är det värsta som han hänt i hans liv. Tomten har redan degraderat honom till en tia för det som hände då. Vad kommer han att göra när han får veta att Lukas har fortsatt att jobba med maskinen? Det blir antingen att börja om från dagis eller helt enkelt slänga ut Lukas. Något annat straff kan inte Lukas komma på.

Sarah harklar sig.

- Vi har hittat en plats, säger hon.

Lukas blir väldigt upptagen med att följa en linje I bordet. Hon tänker verkligen göra det och Lukas förstår inte alls varför. Han trodde att de var ett lag.

- Vad för plats? frågar Ove.

Sarah tar ett djupt andetag.

- Den ligger i skogen. En glänta. Det är så vackert där.

Sarah harklar sig igen som om det hon håller på att berätta är väldigt svårt att säga.

- Vi brukar gå dit. För att.

Sarah blir tyst.

- För att vad?

Ove låter irriterad.

- För att pussas. Vi är tillsammans.

Sarah säger det väldigt snabbt och tar sen ett nytt djupt andetag. Lukas ser upp på henne. Han förstår verkligen ingenting av vad som händer nu.

Ove skrattar lite.

- Är det sant?

Sarah nickar. Lukas hinner tänka att han kanske också borde göra det, för att öka trovärdigheten, men han hinner inte innan Ove fortsätter.

- Det gör mig mycket glad att höra. Det är trevligt att ni har hittat varandra.

Han blir tyst. Lukas vågar sig på att titta på Ove. Oves ansikte är muntert, men i ögonen lyser ett allvar.

- Det finns trots det något som ni måste förstå. Det duger inte till att gömma sig i en glänta och pussas. Ni måste arbeta på er framtid lika mycket som på er relation. Annars kommer ni att vakna en dag och upptäcka att ni inte utvecklas alls. Att ni inte kan något annat än.

Ove hostar till.

- Att ni inte kan något annat än att pussas.

Lukas ser hur Ove blir röd i ansiktet.

- Ni måste lära er mer. Så småningom måste ni välja en leksak att arbeta med och sen blir det mer studier. Ni måste lära er att göra den leksaken till perfektion.

Ove ser först Sarah och sen Lukas i ögonen.

- Förstår ni vad jag säger? frågar han.

Den här gången kommer Lukas ihåg att nicka. Han gör det utan att alls se på Sarah. Ove verkar gå på Sarahs lur och han vill inte riskera att avslöja det på något sätt.

- Bra. Jag vill att ni lämnar in alla uppgifter i nästa vecka.

Ove räcker Sarah och Lukas varsitt papper.

- Jag vill föreslå att ni under den tiden inte går till gläntan. Stanna inne och arbeta istället. Sen kan ni börja gå dit igen, men inte för ofta. Ni behöver sova, äta och sköta skolan också.

Ove reser sig. Lukas och Sarah gör samma sak.

- Är vi på samma sida? undrar Ove.

Lukas nickar igen. Han vågar sig nu på att se på Sarah. Hennes ansikte är rött. Lukas tänker att hans ansikte antagligen också är det.

- Bra, då kan ni gå på lunch.

Ove pekar mot dörren. Så snabbt han kan går Lukas mot den. Han öppnar och går ut. Sarah gör samma sak.

Lukas och Sarah kommer in i en rutin. Varannan kväll sticker de iväg till grottan direkt efter middagen. Varannan kväll har de för sig själva.

Sarah använder den tiden till att umgås med Simon och Jolly. I alla fall till en början. Snart börjar de dock komma med jobbiga frågor om vart Lukas och Sarah tar vägen. Det leder till att Sarah börjar använda de fria kvällarna till att sitta själv på sitt rum.

Lukas umgås inte med någon annan än Sarah, om man inte räknar under måltider, lektioner och städning. Antingen är han i grottan och arbetar eller så sitter han på rummet och planerar arbetet i grottan.

På det sättet går två månader förbi. Det blir februari. Lukas och Sarah är nere i grottan och arbetar. Fast det är snart dags att gå tillbaka till verkstaden.

Sarah är i färd med att bryta loss en ny sten från grottväggen. De behöver en som är lite mindre än den som de har. Det har den stora mängden trasiga dockor på golvet ett bevis på.

- Hur lång tid tror du att det här kommer att ta egentligen?

Sarahs röst låter arg och tvär. Det är inte mindre än fjärde gången som de bygger om maskinen nu.

- Att få loss stenen? Det tar nog inte så lång tid, säger Lukas.

Sarah slänger ifrån sig hackan hon arbetar med samtidigt som hon skriker ut sin frustration.

- Jag pratar inte om stenen! Jag pratar om den förbannade maskinen! När är den klar?

Lukas, som stått böjd över maskinen hela tiden, vänder sig mot henne. Han ögonbryn är höjda i förvåning.

- Det vet jag inte. Det tar den tid det tar, säger han bara.

Sarah slår näven i väggen vilket får Lukas ögonbryn att gå upp ytterligare ett snäpp.

- Det duger inte. Den borde vara klar nu, säger Sarah.

- Det tar den tid det tar.

Lukas vänder sig om mot maskinen igen. Han förstår inte alls varför Sarah är så tjurig och just nu bryr han sig inte.

- Varför tar det så lång tid?

Sarah går fram och ställer sig bredvid Lukas. Precis som honom lutar hon sig över maskinen.

- Stordåd tar alltid tid, svarar Lukas.

Sarah slänger upp armarna i luften och suckar.

- Det går ju inte att få något vettigt ur dig idag, säger hon.

Lukas skrattar.

- Varför är du så otålig?

Sarah går runt ett par varv i grottan innan hon svarar.

- Jag har en plan. Eller hade är väl bättre att säga eftersom maskinen aldrig blir klar.

Lukas lägger ner sina verktyg och vänder sig mot Sarah igen. Hon står och drar fötterna längs med en sten i golvet.

- Vad för plan?

Sarah drar på munnen.

- Det är fånigt egentligen, säger hon.

- Berätta ändå.

Sarah vänder ryggen mot Lukas, som om hon pratar med väggen.

- Jul till påsk, säger hon.

- Jag förstår inte.

Lukas tar ett steg närmare Sarah. Han är säker på att han inte hörde henne rätt. Det är ingen jul vid påsk.

Sarah vänder sig mot honom igen och det får Lukas att ta flera steg bakåt. Hela Sarahs ansikte lyser. Ögonen också. Hon ser gladare ut än Lukas någonsin har sett henne. Han slås av att hon faktiskt är riktigt vacker. I alla fall när hon lyser.

- Jag tänkte att vi skulle ge alla barn som fick godis i julklapp en docka. Vi gör det samtidigt som påskharen gömmer sina ägg. Som ett sätt att be om ursäkt, säger hon.

Nu skiner Lukas ansikte också upp och han ler.

- Det är en strålande idé, säger han.

Nu börjar Sarah dra med foten längs stenen igen.

- Fast det går ju inte, säger hon.

- Varför inte?

Sarah skrattar till och pekar på maskinen.

- Den blir ju aldrig klar.

Lukas ser på maskinen. Sarah har rätt. Den är långt ifrån klar.

- Du får vi dubbla ansträngningarna, säger han.

Nu är det Sarah som höjer ögonbrynen i en frågande gest mot Lukas.

- Från och med nu är vi här varje kväll.

Lukas har inte mer att säga. Han tar upp verktygen igen och fortsätter att arbeta. Sarah förstår poängen. Hon tar upp hackan och börjar slå den mot stenen igen.

Sarah kommer till Lukas den kvällen, direkt efter middagen. Redan när hon står i dörren protesterar Lukas.

- Inte ikväll Sarah. Jag behöver sova, säger Lukas.

- Jag vet. Jag också. Jag tänkte bara att vi skulle planera lite.

Lukas förstår inte alls vad hon pratar om.

- Vad måste vi planera?

- Släpp in mig så ska jag förklara.

Lukas tar motvilligt ett steg åt sidan. Hon vill uppenbarligen prata om något som är viktigt för henne och han tror inte att han kan hindra henne. Då är det lika bra att hon får prata om det i den sköna soffan. Fast Sarah tar inte sikte på soffan. Hon stannar strax innanför dörren.

- Stäng, säger hon.

Lukas gör som hon säger.

- Jag vill bara inte att någon ska höra.

Lukas nickar. Han förstår det, men han förstår inte alls vad det är som inte kan vänta till imorgon.

- Jag tänker så här...

Redan där tappar Lukas fokus. Ögonen går i kors på honom och ögonlocken är så tunga. Han vill bara lägga sig i sängen och sova. Sarah verkar dock inte märka något för hon fortsätter.

- Vi smiter ut varannan dag efter middagen. Nu finns det ju ingen risk att någon ska se maskinen.

Lukas skakar på huvudet. Han vill säga till henne att han inte förstår, att han inte orkar lyssna eller tänka, men Sarah fortsätter.

- Jo, och sen ställer jag klockan på midnatt. När den ringer smiter vi tillbaka. På så sätt får vi sova tillräckligt för att det inte ska bli som idag.

Lukas sätter handen på handtaget.

- Kan vi snälla ta det här imorgon, ber han.

Sarah skakar på huvudet.

- Nej, vi måste bestämma det här nu så båda vet vad som gäller.

Lukas gäspar stort.

- Det blir bra så.

Han öppnar dörren. Sen sätter han handen mot Sarahs rygg och halvt puttar ut henne.

- Godnatt, säger han och stänger dörren.

Han kan höra Sarah banka på den några gånger, men Lukas ignorerad det. Han till och med låser dörren. Nu tänker han sova.

Lukas går fram till sängen. Han är så trött att han inte ens klarar av att lägga sig ordentligt i den. Han bara faller ner på sängen och sover innan han slår i den.

Nästa morgon vid frukosten pratar inte Sarah med Lukas. Hon överhuvudtaget hälsar inte. Lukas förstår inte alls varför. Han kommer inte ihåg något av samtalet kvällen innan.

Lukas blir rädd för att hon är arg över hur det blev. Hela biten med att de var vakna hela natten och nästan blev påkomna på grund av det. Han tänker att Sarah kanske inte vill arbeta med maskinen längre. Tankarna går till och med så långt att Lukas undrar om Sarah tänker ange honom. Nu när han bestämt sig för att fixa maskinen har han börjat fantisera och tänka på den bättre framtiden igen. Den där han har första graden. Den där han blir en legend i verkstaden och kanske i hela världen. Han vill inte gå miste om det bara för att Sarah är sur.

Hon fortsätter att vara kylig mot honom hela dagen. Pratar bara med honom om hon verkligen måste. Annars låtsas hon som om han inte är där. Därför blir Lukas förvånad på väg hem till rummet efter middagen.

- Vart är du på väg? fräser Sarah.

Lukas stannar upp och ser på henne med stora ögon. Vad har han missat nu?

- Du lovade att ta en promenad med mig om du kommer ihåg, säger Sarah.

Sen ser hon på honom med en menande blick som Lukas tydligen ska förstå. Det gör han inte. Han känner sig bara mer förvirrad än någonsin.

Sarah himlar med ögonen.

- Kom bara med, fräser hon.

Lukas tänker att det knappast kan bli värre så han kan lika gärna följa med.

Det är inte fören de har kommit en bra bit ifrån verkstaden som Sarah pratar med honom igen.

- Så är du trög eller kommer du inte ihåg? undrar hon då.

Lukas skakar på huvudet.

- Jag vet inte, säger han. Jag är ganska förvirrad just nu.

Det får Sarah att fnissa till.

- Jag kom hem till dig igår, förklarar hon.

Lukas stannar upp. Sarah tar tag i hans arm och drar för att visa att han ska fortsätta.

- Jag tar det som att du inte kommer ihåg, säger hon.

Sen berättar hon allt om vad som hände kvällen innan.

- Jag förstår att du har varit sur, säger Lukas då.

Han hade varit sur på sig själv också om han hade vetat.

- Eh, det är väl inget egentligen, säger Sarah.

De går en stund under tystnad. De har precis kommit fram till grottans ingång när Sarah tar till orda igen.

- Så vad tycker du? frågar hon.

- Om vad?

- Om planen med varannan kväll.

Lukas rycker på axlarna. Det låter väl bra. Det är bättre än ingen plan alls och någon plan måste de ju ha.

När de kommer fram till dörren ringer Sarahs klocka igen.

- Vad betyder det? undrar Lukas.

- Att frukosten har börjat.

Sarah sliter upp dörren och rusar in. Sen stannar hon plötsligt tvärt så Lukas springer rakt in i henne.

- Varför stannar du?

Sarah pekar. Framför henne står Ove och knackar på Sarahs dörr. Han vänder sig om och ser dem.

- Vad har ni gjort ute? Ni borde vara vid frukosten nu, säger Ove.

Sarah är snabb på att svara.

- Lukas mådde inte så bra. Jag tänkte att lite frisk luft skulle pigga upp honom, säger hon.

Lukas nickar I medhåll. Vad som helst för att lura Ove.

- Och behövde den luften komma med fart?

Både Lukas och Sarah ser så frågande ut att Ove fortsätter.

- Ni ser båda ut som om ni har sprungit.

Även nu är Sarah snabb med att komma på ett svar.

- Ja, vi strosade en bra bit. Sen ringde min klocka och sa att det var frukost. Vi tyckte att det var bäst om vi skyndade oss på.

Lukas undrar hur Sarah har blivit så snabb och bra på att ljuga.

- Jaså på det viset, säger Ove.

Han granskar dem noga uppifrån och ned. Sen pekar han ner genom korridoren.

- Det är nog bäst att ni skyndar er om ni ska hinna äta innan lektionen, säger han.

Sarah och Lukas är inte sena med att lyda. Med snabba steg går de förbi Ove och bort mot matsalen.

- Ta, börjar Lukas, men Sarah avbryter.

- Sch!

De fortsätter hela vägen till matsalen under tystnad.

När de kommer fram är Jolly och Simon precis på väg att resa sig och gå.

- Där är ni ju, säger Jolly.

- Vi trodde att ni blivit sjuka både två, säger Simon.

- Nej, det är ingen fara, säger Sarah.

Hon sätter sig ner och sliter genast åt sig en macka. Lukas, som nu känner hur hungrig han är, gör samma sak.

- Var har ni varit då? vill Simon veta.

Sarah rycker på axlarna.

- Vi tog lite frisk luft bara.

Jolly sätter sig ner igen, men säger inget.

- Ska vi inte gå? undrar Simon.

Han stampar otåligt.

- Nej, vi kan väl vänta på dem, säger Jolly.

Sen öppnar hon sin bok igen.

Simon sätter sig inte ner, men han går inte heller. Han fortsätter bara att stå och stampa. Samtidigt tittar han misstänksamt på Sarah och Lukas. Lukas känner att han måste ta undan uppmärksamheten från dem.

- Vad läser du för något? frågar han därför.

Jolly rycker till och ser upp.

- Kulturmysteriet. Det är en deckare, svarar hon.

Sen vänder hon blicken mot boken igen.

- Är den bra? frågar Sarah med munnen full av macka.

Jolly ser upp igen, men nu är hennes ögonbryn rynkade vilket får henne att se väldigt irriterad ut.

- Jag vet inte eftersom ni avbryter mig hela tiden, fräser hon.

- Förlåt, säger Lukas.

- Förlåt, säger Sarah.

- Nu fick ni, säger Simon.

Jolly säger inget mer utan återvänder bara till sin bok.

När lektionen sen börjar kommer Lukas på ett stort problem. Fåtöljen är väldigt skön och han är väldigt trött. Han får anstränga sig hårt för att inte somna. Något som Simon är snabb med att lägga märke till.

Lukas tror att Simon tänker skvallra när han ser Simons menande blick, men det gör han inte. Istället verkar Simon göra det till sin uppgift att hålla Lukas vaken. Så fort Lukas är på väg att nicka till så petar Simon honom hårt i sidan. Hur han kan göra det utan att Ove märker något förstår inte Lukas alls, men det hjälper. Lukas håller sig vaken hela lektionen och Ove märker inget. Lukas påminner sig själv om att de inte ska jobba hela natten nästa gång.

Vid lunchen går det dock inte längre för varken Sarah eller Lukas. Båda somnar rakt ner i köttgrytan. Simon och Jolly ruskar liv i dem.

- Vad är det med er två idag egentligen? begär Jolly att få veta.

Som innan vet inte Lukas vad han ska säga, men Sarah kommer alltid på något. Hoppas han i alla fall, men hon sitter också tyst.

- Vi är bara lite trötta, säger Lukas till slut.

- Lite trötta?

Simon ler hånfullt.

- Hade inte jag suttit och petat på er två hela lektionen hade ni somnat för länge sen, säger han.

Lukas inser att Simon har gjort Sarah samma tjänst som han gjort honom.

- Tack för det, säger han.

Simon fnyser.

- Det är väl inget, men jag vill veta varför. Har ni sovit alls inatt?

Sarah skakar på huvudet.

Jolly lägger sig i diskussionen.

- Varför inte?

Lukas ser på Sarah och hoppas på att hon ska komma på ett bra svar. Det är hon som är bra på att komma på saker och ljuga. Lukas har aldrig gjort det innan. Han jobbade för det mesta med maskinen på sitt rum så det var ingen som märkte något.

- Vi bara har inte det. Jag känner inte för att förklara, säger Sarah.

Simon ser irriterad ut och han öppnar munnen för att svara. Ove kommer dock upp bakom hans rygg och avbryter.

- Ni ska inte vara på dockorna idag utan på gubben i lådan. De hade en olycka igår så det ligger träflisor överallt. Det blir ert jobb att städa upp dem.

Lukas nickar till svar. Han känner till den avdelningen. De som gör gubben i lådan råkar ofta ut för olyckor av någon anledning. Många smällar och svordomar kommer från det hållet.

Simon har vänt sig om så att han ser Ove.

- Vad är gubben i lådan? frågar han.

- En leksak som du borde ha koll på, svarar Ove.

Simon sänker huvudet och rodnar. Ove går därifrån.

Lukas känner sig olustig i kroppen. Han vill inte att Simon ska må dåligt. Inte efter allt som han har gjort för honom idag.

- Det är lugnt. Det tog lång tid för mig att lära mig de olika avdelningarna också, säger han.

Det får inte Simon att se gladare ut.

- Det är en leksak som man drar upp med en vev och så kommer det en docka flygande ur lådan, lägger därför Lukas till.

Simon ser upp på honom.

- Tack, jag ska komma ihåg det, viskar han.

Trots det är Simon ovanligt tyst resten av lunchen.

Simon piggnar inte till fören de kommer fram till avdelningen. Då skiner han upp.

- Det finns visst någon som är klantigare än mig, säger han.

Lukas skrattar och håller med. Ove överdrev inte när han sa att det var träflisor överallt. Hela golvet är täckt med dem.

En nisse som Lukas inte känner kommer fram till dem.

- Kvastarna står där borta, säger han och pekar.

Sen vänder han sig mot Lukas.

- Och vad vill du?

Lukas pekar osäkert mot kvastarna.

- Jag ska städa, säger han.

Nissen börjar skratta.

- Jaså, det är du som är Lukas, säger han bara.

Sen vänder han sig om och går tillbaka till sin bänk.

Lukas känner ett hugg i magen när han vänder sig mot kvastarna. Jolly lägger en hand på hans axel.

- Bry dig inte om det. Han vet inget om dig, säger hon.

Trots det blir hugget till en stor klump som ligger kvar i Lukas mage resten av dagen. Är det så här alla ser på honom nu? Som ett stort skämt?

Det tar ungefär en kvart att komma till grottans öppning. Då stannar Lukas och ser på Sarah.

- Varför stannar du? frågar Sarah.

- För att vi är framme.

Sarah snurrar runt på stället i jakt på en grottingång, men kan inte se någon.

- Var är grottan? frågar hon.

- Där.

Lukas pekar mot en buske och Sarah förstår inget alls. Inte fören Lukas drar grenarna åt sidan och hon kan se ett stort hål i marken förstår hon.

- Hur kunde du hitta den när ingången är så väl gömd?

Lukas rodnar.

- Jag snubblade in I busken och ner i hålet, erkänner han.

Sarah skrattar.

Lukas håller isär grenarna tills dess att Sarah har kunnat sänka sig ner i hålet. Då sätter han sig på kanten och släpper taget. Försiktigt glider han ner några centimeter innan han känner stentrappan under fötterna.

- Bara fortsätt ner tills marken blir mjuk. Det växer mossa nedanför trappan, säger han.

Fast Sarah verkar redan ha förstått det eftersom hon tagit sig en bra bit ner för trappan. Så långt ner faktiskt att hon tvingats tända sitt bloss för att se. Lukas följer efter och snart hör han hur Sarah drar efter andan. Hon måste vara framme.

Mörkret i den trånga trappan byts mot det starka rosa skenet i grottan. Det är en stor grotta och flera tunnlar leder till andra rum, precis lika stora som det här.

Sarah står i andra änden av rummet. Hon drar handen över väggen och känner på de magiska stenarna.

- Det här stället är perfekt, viskar hon.

- Jag vet.

Lukas tänker på de oräkneliga timmarna som han har spenderat här nere. Inte bara för att jobba med maskinen utan även för att helt enkelt njuta av hur vackert det är. På ett sätt tycker han att det är ännu vackrare nu när han har någon att dela platsen med.

Lukas låter Sarah gå runt och supa in atmosfären i grottan en stund. Under tiden tar han maskinen och verktygen med sig in i grottan bredvid. Det han kallar för verkstaden.

Det rummet är inte lika runt utan där finns ett hörn. I det hörnet har Lukas karvat ut hyllor som han nu placerar ut verktygen på. Varje verktyg på sin plats.

Maskinen lägger han på altaret. Det är en stor bit av grottan som lossnat och ligger på golvet bredvid hyllorna. Som ett bord, men inte lika rakt. Lukas har dock karvat i altaret också så det finns en fördjupning i perfekt storlek för maskinen.

Sarah kommer in i rummet och ser vad Lukas håller på med.

- Har du gjort det här? frågar hon.

Lukas nickar.

- Tid tog det också, men det var värt det.

Sarah har inte riktigt tittat sig mätt på grottan än, men hon är ändå redo att börja jobba.

- Så vad är det största problemet med maskinen? frågar hon.

- Två saker, säger Lukas. Den tillverkar dockorna för snabbt och den skjuter ut dem med en för hög hastighet.

- Har du någon idé om hur vi ska fixa det? undrar Sarah.

Lukas ser på henne och ler.

- Flera.

Lukas börjar med att plocka isär och visa hur maskinen fungerar. Det tar lång tid, men Lukas tänker att det kommer att vara värt det. Vet Sarah hur den fungerar kan hon lättare hjälpa honom med att fixa till den.

- Blir det inte väldigt mycket extra jobb nu? undrar Sarah.

- Vad menar du?

Lukas är precis på väg att sära på två rosa stenar, men stannar upp.

- Jo, men nu när du tar isär den. Då måste vi ju sätta ihop den igen. Blir det inte en massa extra jobb?

Lukas skakar på huvudet.

- Jag måste ändå ta isär den för att kunna göra den första modifieringen, säger han.

- Vilken är det?

Lukas lyfter bort de två stenarna. Den ena lägger han bredvid sig på bordet. Den andra kastar han över axeln.

- Ta bort en sten, säger han och ler.

De är precis klara med att ta isär maskinen när det börjar pipa i grottan.

- Åh nej! skriker Sarah.

- Vad är det? Vad är det som piper?

Anders ser sig förvirrat omkring.

- Det är mitt larm. Jag har det alltid för jag har så svårt att ta mig upp på morgnarna.

- Så du sätter larmet på någon gång mitt i natten?

Sarah skakar på huvudet.

- Jag har larmet på en timme före frukost.

De får genast väldigt bråttom. Lukas släpper allt han har i händerna och hämtar filten från golvet. Den försöker han sedan lägga över verktygen och maskinen så att de inte ska synas. Han håller på en bra stund innan Sarah talar honom till rätta.

- Det är väl ingen som känner till grottan? Dessutom, om någon skulle komma hit är det inte svårt att lyfta på filten. Du slösar tid! Kom nu istället.

Lukas överger filten som glider ner på golvet. Tätt efter Sarah rusar han mot trappan. När de kommer fram till den måste de sakta ner. Den är trång och mörk, att skynda upp för den kan vara farligt.

Så fort de kommit upp för trappan rusar de så snabbt de kan mot verkstaden.