När Åke vaknar på morgonen anar han inte vilken speciell dag det är. Inte heller när han äter frukost eller borstar näbben. Inte ens knackningen på boets dörr får honom att misstänka något. Det är Agnes som öppnar.

- Goddag, jag söker min son Åke. Finns han här? frågar en röst som Åke inte känner igen.

Det är då som han börjar ana att något är fel. Åke går snabbt ut i hallen och där står, förutom hans fru, en kråka. Denna kråka går genast fram till Åke och ger honom en kram!

- Vem är du? frågar Åke.

- Din mamma såklart, svarar kråkan.

- Nej, min mamma är en duva. Du har tagit fel bo, säger Åke.

- Ja, hon kan nog också kallas din mamma eftersom hon har uppfostrat dig, men det var jag som la ditt ägg!

- Vem är du? frågar Åke igen.

- Jag är din riktiga mamma såklart! Duvan du pratar om adopterade dig som ägg, men det vet du såklart redan eftersom duvor inte lägger ägg med kråkor i. Jag hörde att du har gift dig och kom för att gratulera dig till din vackra fur, men även för att se på äggen såklart. Var har ni barnkammaren?

Allt detta säger kråkan väldigt snabbt och, tror Åke, utan att ta ett enda andetag.

- Du är? Men det betyder ju? Du menar alltså att Therese har rätt? Jag är en kråka och inte alls en duva? frågar Åke.

- Du är utan tvekan en kråka, säger Åkes mamma och ler.

- Betyder det att Anges och jag inte kan vara gifta?

- Såklart kan ni vara gifta. I alla fall om ni älskar varandra för annars finns det inte stor poäng med det. Var har ni äggen?

- Vi har inga ägg än, svarar Agnes och rodnar lite.

Sen ägnar de resten av dagen åt att prata. Åkes mamma berättar om sitt liv och Åke om sitt. Mot slutet av dagen har de kommit att stå varandra ganska nära.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...