Jag brukade vara en snabb skribent. Första utkastet till Prinsessans resa skrev jag på en månad. Det som sen har tagit tid med den boken är redigeringen.

Nu är jag inte lika snabb längre. Främst för att jag har svårt att ta tag i att sätta mig ner och skriva. När jag väl sitter så har jag svårt att tänka på hur många gånger jag kommer att få skriva om den här texten. Jag sitter liksom fast i en låsning. Får prestationsångest bara jag öppnar dokumentet.

Nu är dock inledningen på Drömmen om de dansande träden klar. Det tog åtta dagar och den är på fyra sidor. Inget snabbt jobb. Inte som förra gången jag skrev ett första utkast på en bok, men det går framåt. Det är väl det som är det viktiga. Att det går framåt. 

Jag tror inte att det kommer att ta en månad att skriva första utkastet på den här boken. Det kommer att ta mycket, mycket, mycket längre tid. Vad det resulterar i får vi se. Kanske behöver jag redigera mindre om jag skriver långsamt? Det märkar jag. En sak är i alla fall tydlig. Det kommer att ta år innan denna boken är klar. Jag är okej med det. Kunde jag lägga år på Prinsessans resa så kan jag lägga år på den här också. Den kan ju bli bra. Det kan ju sluta med att jag vill ge ut den också.

Nu var det väldigt länge sedan som jag uppdaterade något och mycket har hänt.

Mathildas bok har fått namnet Prinsessans resa.

Mathilda tröttnade dessutom på att jag hela tiden startade nya redigeringar när en var klar. Därför tillkännagav hon att den senaste var den sista.

Magnus tyckte att det var dags att skicka in boken. Sagt och gjort. Jag gjorde klart redigeringsomgången, skrev ett följebrev och skickade in. Totalt 13 förlag har fått manuset. Två har redan refuserat det och en tredje tillkännagav manusstopp. De tänker således inte ta ställning till manuset utan slänger det rätt i papperskorgen. Kvar finns tio förlag som inte har svarat.

Sånt här brukar ju ta tid. Därför räknar jag inte med att ha fått svar från alla förens till slutet av sommaren någon gång. Mitt hopp och mål är såklart att någon av dem ska säga ja. Gör de inte det kommer det att kännas som ett hårt slag. Samtidigt vet jag vilken tuff branch det är som jag försöker slå mig in i. Alla och då menar jag ALLA författare blir refuserrade innan de äntligen får ett ja. Så jag tänker inte ge upp. Säger de sista tio nej kommer det att resultera i en ny redigeringsomgång och, om jag har rådd med det, en genomgång av lektör. Troligtvis bara redigeringsomgång med andra ord för så mycket pengar har jag inte. 

Sen tänker jag göra som otaliga författare gjort före mig. Byta namn på boken, skriva nytt följebrev och skicka in igen. På det sättet håller jag på tills någon säger ja. I den framtid som jag ser ger jag inte upp det här. Boken SKA blir utgiven!

Samtidigt med allt det här har jag skrivit en synopsis på Rebeckas bok. Den har arbetsnamnet Drömmen om de dansande träden. Det blir, precis som Prinsessans resa, en kapitelbok för barn i ca 9-10 års åldern. Jag räknar med att ha den klar om några år. Prinsessans resa har jag ju trots allt arbetat med sen 2012, tror jag. Kan vara 2011 också. Jag kommer aldrig att bli Steven King snabb på att skriva böcker, men det är heller inte mitt mål. Steven King tänker jag för övrigt mycket på i dessa väntans tider. Han tapetserade en hel vägg med refuseringar innan han blev utgiven. Han gav inte upp. Det tänker inte jag heller! (Dock har jag inga planer på att tapetsera väggar med refuseringarna även om de skulle bli så många!)

Eftersom jag inte längre behöver jobba på sagokalendern varje dag så har jag nu tagit tag i mitt stora projekt, boken. Den har arbetsnamnet prinsessans resa och arbetet med den går riktigt bra. Grovmanuset har varit klart länge och två redigerings omgångar har den gått igenom. Jag håller nu på med nummer tre.

Jag har lagt upp arbetet som så att jag läser igenom varje kapitel på papper och med rödpenna. Därefter går jag in i datorn och gör alla ändringarna. Det är ett effektivt sätt att arbeta på och det går relativt snabbt. Jag har snart kommit halvvägs genom manuset.

Nu är ju jag inte så förtjust i att sätta deadlines. Främst eftersom de sällan håller. I alla fall när det kommer till boken. Livet kommer i vägen och det går kanske en månad utan att något händer. Då faller deadline ut och jag misslyckas med mitt mål. Så blir det ofta och så var det i höstas. Då trodde jag att jag i augusti skulle vara klar att skicka boken till förlagen. En ganska grov miss i planeringen.

Nu vill jag dock våga mig på att tänka i liknande banor igen. Jag tänker att om inget oväntat händer så borde jag om ett år kunna ha boken helt klar. Då gäller det dock att det räcker med fyra omgångar redigering. Vilket jag ju omöjligt kan veta nu. Så det är en försiktig deadline. Mer av en förhoppning. Håll tummarna för mig!

Det här är helt sjukt, men boken är snart klar! Jag har skrivit effektivt på sista tiden så nu har jag bara ett kapitel kvar att skriva. Sen är den första redigeringsomgången på boken klar! Det betyder att manus blir skickat till en gamal vän till mig. Hon kommer att läsa igenom det och lämna respons. Baserat på den responsen görs nästa redigering under sommaren.

Som det ser ut just nu kommer jag att kunna skicka in manuset till förlagen till hösten! Det känns konstigt. Riktigt konstigt! Det är två år sen jag skrev den första versionen på den här boken. Eller snarare 2,5 år sen. Efter det fick den ligga väldigt länge eftersom jag tappade självförtroendet på mitt skrivande. Efter årskiftet tog jag upp och arbetade med den igen. Inte pga ett högre självförtroende utan för att jag helt enkelt ville få något längre manus klart för en gångs skull. Så det har tagit tid. Mycket tid. Många timmar med både blod (bokstavligt talat, näsblod), svett och tårar (återigen bokstavligt) och nu är den snart klar. Jag har en rejäl släng av separationsångest, men även av prestationsångest. Duger den? Kommer den någonsin att duga? Är det här, äntligen, det manus som kommer att få mig publicerad. Jag hoppas det. Hoppas och drömmer om det.

Håll tummarna för att drömmen blir verklighet!

Idag har jag kommit till en väldigt hemsk slutsats. Manuset till boken är fruktansvärt dåligt! Ju mer jag läser desto värre blir det. Handlingen håller inte. Karaktärerna håller inte. Miljöbeskrivningen finns inte. Jag kommer inte att kunna behålla något! Eller jo, grunden. Den första idén. Den kan jag behålla, men precis allt annat är bara att kasta. Jag får börja om och därför är jag nu tillbaka på ruta ett.... Känns inte så extremt roligt!
Jag börjar direkt med att idag och ev imorgon jobba runt handlingen. Skriva ner precis vad som ska hända och när. Därefter följer en karaktär förteckning. När den är klar kan jag börja skriva igen med de nya versioner jag gjort som grund. Jag får inse att den här boken inte kommer att bli klar i år. Det är tråkigt, men sant. Samtidigt vet jag inte om jag är så sugen på alternativet som är att slänga allt och börja skriva på något helt annat.

Eftersom kapitel tre är ett väldigt kort kapitel på bara några sidor är det redan klart! Mycket tack vare att jag lyckats skriva koncentrerat för en gångs skull. Nu börjar arbetet med att läsa igenom kapitel 4-6 innan jag sätter fart med att skriva om dem. Det tänker jag dock inte göra förens imorgon när jag har några minuter dötid mellan mina förplikterlser.

Än så länge har jag behållt skrämande lite från den första texten. Det mesta tas bort eller skrivs om och jag kan bara hoppas att det blir till det bättre! Mycket av ändringarna handlar dock om att jag har gjort förändringar i handlingen för att läsaren bättre ska lära känna karaktärerna. Nu tre kapitel in är de flesta karaktärer presenterade så det kanske inte blir lika mycket ändringar framöver. Det märker jag ju i och för sig.

Nu har jag dock annat att ta mig för så vi hörs!

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på ett tag nu. För jag har helt enkelt saknat tiden och lusten till det.
Något som jag dock har valt att lägga tid på är boken. Vilket är anledningen till att kapitel två officiellt är iväg skickat till Anna för bedömning! En hel vecka före deadline!
Nästa steg blir att gå igenom kapitlet igen och göra ändringar innan jobbet med kapitel tre och häxans intåg i boken börjar. Hur lång tid det ska få ta har jag inte bestämt än.

På tal om böcker insåg jag idag att det snart är dags för bokrean! Önskar bara att jag ska ha råd att gå på den i år. Förra året missade jag hela kalaset!

Nu har jag börjat komma igång med arbetet med kapitel 2. Det går fortfarande långsamt, men det går framåt. Vilket i ärlighetens namn är det viktigaste. Det är också anledningen till att jag vågar mig på att sätta en deadline. Andra kapitlet ska vara klart att skicka till Anna om två veckor! Tror ni att jag klarar det?

Någon har sagt åt mig att jag ska fantisera mycket. Se framför mig min dröm framtid. Varje gång som jag försöker mig på det ser jag samma sak. En framtid där boken blir klar, skickas in till förlagen och blir antagen för utgivning! Jag kan inte tänka mig ett bättre telefonsamtal att få än det från förlagen där de tillkännager att min bok ska ges ut. Så nu gäller det att jobba för att drömmen ska kunna bli verklighet. Kanske inte om ett halvår och definitivt inte om en vecka, men en underbart vacker dag. Jag tänker inte ge upp. Jag vägrar ge upp. Om de inte vill ge ut den boken som jag skriver nu så skriver jag en till och en till och en till. Till slut kommer jag att ha skrivit en bok som de vill ha. En bok som kan stå på en av alla hyllorna här på stadsbiblioteket. En bok som den som vill kan läsa. Någon bättre framtid kan jag inte se. Någon annan framtid vill jag inte ha.