Lukas och Sarah kommer in i en rutin. Varannan kväll sticker de iväg till grottan direkt efter middagen. Varannan kväll har de för sig själva.

Sarah använder den tiden till att umgås med Simon och Jolly. I alla fall till en början. Snart börjar de dock komma med jobbiga frågor om vart Lukas och Sarah tar vägen. Det leder till att Sarah börjar använda de fria kvällarna till att sitta själv på sitt rum.

Lukas umgås inte med någon annan än Sarah, om man inte räknar under måltider, lektioner och städning. Antingen är han i grottan och arbetar eller så sitter han på rummet och planerar arbetet i grottan.

På det sättet går två månader förbi. Det blir februari. Lukas och Sarah är nere i grottan och arbetar. Fast det är snart dags att gå tillbaka till verkstaden.

Sarah är i färd med att bryta loss en ny sten från grottväggen. De behöver en som är lite mindre än den som de har. Det har den stora mängden trasiga dockor på golvet ett bevis på.

- Hur lång tid tror du att det här kommer att ta egentligen?

Sarahs röst låter arg och tvär. Det är inte mindre än fjärde gången som de bygger om maskinen nu.

- Att få loss stenen? Det tar nog inte så lång tid, säger Lukas.

Sarah slänger ifrån sig hackan hon arbetar med samtidigt som hon skriker ut sin frustration.

- Jag pratar inte om stenen! Jag pratar om den förbannade maskinen! När är den klar?

Lukas, som stått böjd över maskinen hela tiden, vänder sig mot henne. Han ögonbryn är höjda i förvåning.

- Det vet jag inte. Det tar den tid det tar, säger han bara.

Sarah slår näven i väggen vilket får Lukas ögonbryn att gå upp ytterligare ett snäpp.

- Det duger inte. Den borde vara klar nu, säger Sarah.

- Det tar den tid det tar.

Lukas vänder sig om mot maskinen igen. Han förstår inte alls varför Sarah är så tjurig och just nu bryr han sig inte.

- Varför tar det så lång tid?

Sarah går fram och ställer sig bredvid Lukas. Precis som honom lutar hon sig över maskinen.

- Stordåd tar alltid tid, svarar Lukas.

Sarah slänger upp armarna i luften och suckar.

- Det går ju inte att få något vettigt ur dig idag, säger hon.

Lukas skrattar.

- Varför är du så otålig?

Sarah går runt ett par varv i grottan innan hon svarar.

- Jag har en plan. Eller hade är väl bättre att säga eftersom maskinen aldrig blir klar.

Lukas lägger ner sina verktyg och vänder sig mot Sarah igen. Hon står och drar fötterna längs med en sten i golvet.

- Vad för plan?

Sarah drar på munnen.

- Det är fånigt egentligen, säger hon.

- Berätta ändå.

Sarah vänder ryggen mot Lukas, som om hon pratar med väggen.

- Jul till påsk, säger hon.

- Jag förstår inte.

Lukas tar ett steg närmare Sarah. Han är säker på att han inte hörde henne rätt. Det är ingen jul vid påsk.

Sarah vänder sig mot honom igen och det får Lukas att ta flera steg bakåt. Hela Sarahs ansikte lyser. Ögonen också. Hon ser gladare ut än Lukas någonsin har sett henne. Han slås av att hon faktiskt är riktigt vacker. I alla fall när hon lyser.

- Jag tänkte att vi skulle ge alla barn som fick godis i julklapp en docka. Vi gör det samtidigt som påskharen gömmer sina ägg. Som ett sätt att be om ursäkt, säger hon.

Nu skiner Lukas ansikte också upp och han ler.

- Det är en strålande idé, säger han.

Nu börjar Sarah dra med foten längs stenen igen.

- Fast det går ju inte, säger hon.

- Varför inte?

Sarah skrattar till och pekar på maskinen.

- Den blir ju aldrig klar.

Lukas ser på maskinen. Sarah har rätt. Den är långt ifrån klar.

- Du får vi dubbla ansträngningarna, säger han.

Nu är det Sarah som höjer ögonbrynen i en frågande gest mot Lukas.

- Från och med nu är vi här varje kväll.

Lukas har inte mer att säga. Han tar upp verktygen igen och fortsätter att arbeta. Sarah förstår poängen. Hon tar upp hackan och börjar slå den mot stenen igen.