Lukas första impuls är att resa sig upp, men innan han hinner göra det öppnar människan munnen.

- Ingen av er rör sig en millimeter, säger han.

På det sättet står de en bra stund. Människan framför eldstaden med kniven höjd, Sarah med armarna i luften precis framför Lukas som sitter och kramar paketet i famnen.

- Vilka är ni? begär människan att få veta.

Sarah är den som svarar.

- Vi är nissar. Vi jobbar för Tomten.

Människan fnyser.

- Tror ni att jag är blåst? Tomten finns inte på riktigt, säger han.

- Tomten finns visst och vi är hans nissar. Vi är här för att lämna Sophies julklapp.

Nu skrattar människan åt dem.

- Jag vet inte vilka ni är eller varför ni bryter er in i mitt hus, men jag vet att jul var för tre månader sedan.

Lukas räcker upp handen i vädret.

- Det är mitt fel, säger han.

- Jag råkade förstöra en massa julklappar så en massa barn blev utan och fick godis istället. Jag försöker rätta till det nu.

Lukas visar paketet för människan.

- Vi har med oss en julklapp till Sophie. Jul till påsk. Det är planen, avslutar han.

Nu har Lukas aldrig sett en människa förut så han vet inte säkert, men han skulle vilja säga att människan ser förvirrad ut.

- Hur vet ni att Sophie fick godis av Tomten i år?

Lukas vågar på att resa sig upp. Mest för att han sitter på något som är väldigt obekvämt för rumpan.

- För att det är mitt fel att det blev så. Snälla låt oss rätta till det, ber han.

Människan sänker kniven lite.

- Jag vet inte om jag vågar tro er, säger han.

Lukas tar ett steg närmare människan och räcker fram paketet.

- Du måste inte tro oss eller på oss, men jag skulle bli glad om du kunde ge den här till Sophie, säger han.

Nu släpper människan äntligen kniven så att den skramlar mot golvet. Han tar ett steg mot Lukas och tar paketet ur hans famn.

- Jag har inte förstått det innan. Jag trodde att det var min fru som lade paket under granen för att luras och hålla magin levande. För barnens skull menar jag. Julen blir så magisk om de tror på Tomten, säger han.

- Nu vet du bättre, säger Sarah.

Sarah och Lukas dröjer sig inte kvar i huset längre. Framför allt för att de inte vill riskera att människan börjar vifta med kniven igen. Det de gör är istället att klättra upp för skorstenen till taket. Där står renarna fortfarande och väntar på dem.

I näste hus stöter de inte på någon, men i både hus tre och fyra är människor hemma och vakna. Ingen av dem har kniv, men de blir alla lika rädda. Med undantag av barnet i hus fyra som blir överlycklig.

Efter många förklaringar kommer de upp på taket till hus fyra.

- Jag begriper inte hur Tomten kan göra det här varje år utan att bli upptäckt, säger Lukas.

- Han gör det på natten när alla sover, förklarar Sarah.

Lukas himlar med ögonen.

- Jag vet, men jag trodde inte att det skulle göra så stor skillnad. Jag trodde inte att människorna var hemma på dagarna.

Nu är det Sarah som himlar med ögonen.

- Det är väl klart att de är hemma! Vad ska de annars med så stora hus till?

Lukas rycker på axlarna.

- Jag tycker inte att de är så stora. Inte om man jämför med verkstaden, säger han.

Sarah skrattar samtidigt som hon hoppar upp i släden.

- Inget är stort om man jämför det med verkstaden, säger hon.

De fortsätter att dela ut sina julklappar. För varje timme som går på klockan är det fler och fler som är hemma. Vilket i sin tur gör att det tar väldigt lång tid eftersom de i varje hus måste berätta vilka de är och vad de gör där.

- Kanske ska vi börja lägga julklapparna på taket? frågar Sarah efter hus nummer etthundratretton.

Lukas skakar på huvudet.

- Jag tror inte att människor är på taket så ofta. De hittar dem nog inte där, säger han.

Sarah nickar.

- Jo, det är klart. För hur ofta är vi på verkstadens tak? Typ aldrig. Då borde inte människor ha någon anledning att vara på sina.

Nu är det Lukas chans att briljera lite med sina kunskaper för Sarah.

- De har sotningen av skorstenarna en gång om året. Så i alla fall en gång om året är någon på taket, men vi har ju inget sätt att få reda på när det var senast. De kanske precis har sotat skorstenen och då kan det ta ett år innan de hittar paketet, säger han.

Sarah sträcker sig fram och ger Lukas en stor puss rakt på munnen.

- Det visste jag inte, säger hon.

De åter vidare till näste hus och sen nästa. Inte fören de har kommit till hus nummer etthundrasjutton kommer Lukas på lösningen.

- Vad sägs om att renarna inte landar på varje tak? Istället kan vi flyga precis över skorstenen och släppa ner paketet från släden ner i den. Det borde gå mycket snabbare, säger han.

- Mmm, kanske, säger Sarah.

- Vad finns det för nackdelar menar du? frågar Lukas.

- Paketet kan ju fastna i skorstenen.

- Det är inget problem, säger Lukas.

När Sarah inte verkar förstå vad han menar förklarar han.

- Fastnar paketet så ryker det in nästa gång som de eldar. Då kollar de skorstenen och hittar paketet.

Sarah sätter sig lite bättre på sätet i släden.

- Okej, då gör vi så, säger hon.

Lukas förstår inte riktigt hur det går till, men renarna verkar förstå deras plan. Fortsättningsvis flyger de lågt över varje skorsten så att Sarah eller Lukas kan släppa ner ett paket i den. Det gör att utdelningen går mycket snabbare. Redan när solen är på väg upp efter natten är de klara.

- Nu flyger vi hem, säger Sarah efter att hon släppt ner det sista paketet.

Lukas kan inte göra något annat än att hålla med så han nickar. Han är trött och vill hem och sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...