De bestämmer sig för att sätta igång redan samma kväll. Sarah lindar in maskinen i filten och Lukas tar fram sin verktygslåda. I den har han allt han behöver för att jobba med maskinen. De är precis på väg mot dörren när Sarah tar tag i Lukas och stoppar honom.

- Vi kanske ska vänta?

- Varför då? Ska vi göra det kan vi lika gärna börja direkt, säger Lukas.

Nu när det är bestämt är han ivrig. Huvudet är fullt av idéer på hur han ska fixa i ordning maskinen.

- För att det är tidigt. Nissar rör sig fortfarande i korridorerna. De kan se oss.

Lukas nickar. Hon har rätt.

- Hur länge tror du att vi behöver vänta? frågar han.

- Inte mer än en timme.

Lukas sätter ner verktygslådan på skrivbordet. Sarah gör likadant med maskinen.

- Kan vi jobba med den här inne? frågar Lukas.

Hela hans ansikte lyser av iver. Om de kan jobba här inne kan de låsa dörren och ingen kommer att komma på dem.

- Nej, någon kan reagera på ljudet av dockor som förstör rummet när vi sätter på den. Vi måste vara ute, säger Sarah.

Sarah har såklart rätt. Riskerna med att vara ute är stora, men riskerna inne är ännu större.

De sätter sig i soffan och väntar. De stirrar mest på klockan under tystnad. Det är Sarah som så småningom bryter den.

- Hur gjorde du egentligen? frågar hon.

- Gjorde vad?

- Maskinen. Hur är den gjord?

Lukas spänner ögonen i Sarah.

- Lovar du att inte säga till något?

Det är hans största hemlighet och den får inte komma ut. Sarah verkar förstå allvaret. Hon sätter sig tillrätta med benen uppe i soffan. Hennes ögon ser stora och förväntansfulla ut.

- Jag lovar på hela mitt liv, säger hon.

Lukas nickar. Det får räcka för nu. Han vet egentligen inte om han kan lita på henne, men han vill verkligen dela sin upptäckt med någon så han måste.

- Jag gick mycket i skogen om nätterna. Jag gjorde det för att eh... Tänka. Jag hittade något.

Sarah sätter sig så nära Lukas att han kan känna hennes ben mot sitt.

- Vad?

- Lova att aldrig berätta för någon, säger Lukas.

- Jag lovar. Jag lovar, säger Sarah.

Hon sätter sig ännu närmare Lukas.

- Jag hittade en grotta.

- Jaha.

Sarah lutar sig tillbaka lite.

- Var det allt?

Lukas kan inte låta bli att skratta.

- Det är inte grottan som är det spännande. Det är vad som finns i den.

Nu lutar sig Sarah närmare Lukas igen. Han märker att han inte har något emot det. Han gillar att ha någons fulla uppmärksamhet på det här sättet. Han drar ut lite på det genom att vara tyst en stund. Sarah rycker med huvudet.

- Måste jag fråga eller?

Hennes röst är hård och irriterad. Lukas kommer fram till att det inte var en så bra idé att dra ut på det.

- Stenar, säger han.

- Stenar?

- Magiska rosa stenar. Det är dem jag bygger maskinen med. Det är de som gör dockorna.

Nu när det är sagt blir Lukas ivrig.

- Jag tror att de kan göra annat också om man bara använder dem rätt. Jag vill jobba med dem. Undersöka dem. Med lite tur kan jag göra maskiner för alla leksaker som vi tillverkar i verkstaden.

Sarah drar efter andan.

- Vet du vad det skulle betyda? frågar hon.

- Att vi skulle bli klar med alla leksaker på några dagar. Resten av året skulle vi kunna göra vad vi vill på, säger Lukas.

Han ser upp på klockan. Den har tickat förbi med mycket under tiden som de har pratat.

- Vi gör så här att jag visar dig. Vi tar med maskinen och verktygslådan till grottan. Vi kan gömma dem där under dagarna. Så får du se stenarna med dina egna ögon, säger han.

Sarah nickar och reser sig upp.

- Vi går direkt, säger hon.

Det går väldigt enkelt att smita ut. De flesta nissar ligger redan och sover. De som inte gör det håller sig på sina rum.

- Vi tar utgången vid mitt rum, säger Sarah.

Lukas nickar fast att han inte vet var Sarahs rum är. Sarah måste ha kommit på det också.

- Jag bor faktiskt ganska nära. Bredvid en av nödutgångarna. Den dörren är den som är närmast, säger hon.

Lukas nickar igen. Han känner till ganska många nödutgångar. De är en nödvändighet som Tomten fixade när han byggde huset. Hela verkstaden är så stor att det är omöjligt för alla att ta sig till huvuddörren om det till exempel skulle börja brinna. Därför finns det massor, mycket mindre, dörrar placerade lite överallt. Nödutgångar om något skulle hända. Egentligen får de inte använda dem till annat, men många nissar fuskar. De är ett enkelt sätt att komma ut, ta lite frisk luft och komma bort från stressen i verkstaden en stund. Lukas har använt dörrarna till det massor av gånger.

Den dörren som de ska använda visar sig ligga två korridorer bort i det komplexet som är allas rum. De kommer dit på fem minuter. Lukas går raka vägen fram till dörren och tar tag i handtaget, men Sarah stoppar honom.

- Vänta. Tomten säger att det är larmat, säger hon.

Lukas skrattar och skakar på huvudet.

- Nej, det är bara något han säger för att skrämma oss från att använda dem.

- Är du säker?

- Ja, jag har gått igenom här massor av gånger.

- Men Tomten sa att det var nytt. Att han gjort det nu eftersom så många smet ut.

Lukas ser osäkert på Sarah. Kan det vara så? Lukas kommer fram till att han inte tror att Tomten skulle vara så elak. Han tar tag i handtaget och trycker ner det. Dörren går upp och de smiter ut. Utan att något larm går igång.