Utan att Sarah eller Lukas behöver göra något alls börjar renarna med att flyga till den gamla verkstaden, den där dockorna finns. De landar tyst och smidigt framför den stora dörren.

I vanliga fall innebär lastningen av leksaker en snabb sak med många nissar inblandad. Den här gången är de två. Därför tar det väldigt lång tid. När Lukas lyfter i den sista dockan i vagnen står renarna och stampar otåligt.

Sarah hoppar snabbt upp i vagnen igen. Ur fickan tar hon fram listan med barn som de ska besöka.

- Nu måste vi bara lista ut hur vi får renarna att åka till rätt ställen, säger hon.

Just då kommer en nisse runt hörnet och får syn på dem. Han stannar stelt med blicken i Lukas. Lukas förstår att de är körda, men Sarah ropar.

- Upp i vagnen!

Hon sträcker ut en hand som Lukas tar. På bara några sekunder sitter han i släden och renarna skjuter fart från marken.

- Vänta lite! Ni får inte göra så där!

Skriken kommer från nissen på marken. Lukas tittar ner på honom och ser hur han blir mindre. Sen vänder han sig mot Sarah.

- Nu måste vi verkligen se till att klara det här. Tomten kommer att få veta att vi har stulit släden, säger han.

Sarah nickar med blicken på listan. Sen tittar hon upp och möter Lukas blick. Hon lägger en varm hand på hans lår.

- Vi kommer att klara det här. Jag lovar, säger hon.

Lukas förstår inte hur det ska gå till, men han känner sig ändå lättad. Sarah tror fortfarande på projektet och så länge hon gör det så gör han det också.

Det visar sig att de inte alls behöver styra renarna. De flyger själva till den närmaste staden. När de kommer dit lyser namnen på de barn som bor där upp.

- Det här är nog dem vi måste besöka, säger Sarah och pekar.

Lukas nickar.

- Hur vet vi var de bor? frågar han.

Sekunden efter får han svar på det. Glöden från det första namnet stiger upp från pappret och börjar röra sig genom luften.

- Följ glöden, kommenderar Sarah renarna.

Lukas vet inte om det är för att Sarah säger till dem eller för att det alltid går till på det här sättet, men de gör som hon säger. Med en snabbhet och skicklighet som Lukas inte trodde var möjlig åker de mellan alla hus i staden efter glöden. När glöden till sist åker ner genom skorstenen på ett hus landar de på det taket.

- Det här var ju enkelt, säger Sarah.

Hon viker ihop listan och stoppar den i fickan.

- Vem av oss ska gå ner? frågar Lukas.

Han har läst på tillräckligt mycket om julens historia för att veta att en av dem måste gå ner genom skorstenen med en docka för att lägga den under julgranen.

- Vi kan väl gå båda två, säger Sarah.

Hon hoppar ur släden och går mot skorstenen. Lukas hoppar ut han också. Han tar en docka från högen. När han vänder sig om för att gå till Sarah sitter hon på kanten till skorstenen med båda fötterna i hålet.

- Då får du ju vänta på mig, säger han.

Sarah skrattar.

- Du får väl fånga mig, säger hon.

Sen skjuter hon ifrån. Med ett swish är hon borta. Lukas går genast fram till skorstenen. Han ser ner i det mörka hålet. Inga tecken efter Sarah.

- Är du okej? ropar han ner.

- Självklart! Tänker du komma eller?

Sarahs röst låter mer glad än irriterad. Lukas tänker att hon nog, precis som han själv, tycker att det här både är roligt och spännande.

Lukas klättrar upp på skorstenen. Försiktigt låter han benen glida över kanten tills de svävar fritt. Han håller hårt om paketet och tar ett skutt över kanten samtidigt som han ropar:

- Akta dig för nu kommer jag!

- Nej! Nej! Stanna! Jag kommer upp!

Lukas hör paniken i Sarahs röst, men det är för sent. Han känner redan vinddraget i håret när han i hög fart faller ner genom skorstenen. Han slår i marken med en duns. En massa sot flyger upp åt alla håll och kanter och tvingar Lukas att blunda. När han öppnar ögonen igen ser han ett stort vardagsrum och Sarah som står med händerna höjda framför en väldigt stor människa med en kniv i handen.