Efter det konstiga mötet bestämmer sig Görel för att de inte längre ska gå till henne och äta godis. Hon känner ett behov av att prata med Åke och Agnes om det här. Hon tycker att det låter så konstigt. Att buskarna är sålda.

De går bort till baksidan av huset. Där, under takpannorna, finns det bo som Görel en gång i tiden hjälpte Åke och Agnes att bygga. Kråkduvorna flyger snabbt upp, men Görel själv får klättra. Det gör henne inget. Hon har gjort det en miljon gånger innan och kan enkelt göra det igen.

När Görel väl kommer upp har kråkduvorna redan gått in och smitit in på sitt rum. Lika bra det. Nu är det de vuxna som måste prata. Det är inte alltid enkelt om barn finns i närheten.

• Har allt gått bra? frågar Åke.

Görel rycker på axlarna.

• Det vet vi när jag träffar henne nästa gång.

Hon slänger sig ner i soffan. Låter sig sjunka ner bland kuddarna. Hoppas nästan på att aldrig behöva gör något annat än att fortsätta sjunka ner i kuddarna.

• Jag behöver prata med er, säger Görel efter en stund.

Agnes och Åke, som var mitt uppe i att fixa maten, ser upp.

• Har det hänt något? frågar Agnes.

I vanliga fall har Agnes fel. Om allt och i allt. Den här gången har hon rätt. Görel nickar åt dem.

• Buskarna är sålda, säger hon.

• Vilka buskar?

Agnes får tillbaka sitt vanliga, välkända uttryck av förvirring i ansiktet. Åke går fram och sätter sig bredvid Görel.

• Jag visste inte att de var till salu. Jag 'är ledsen Görel. Jag vet att du såg fram emot att leka med ungarna i dem.

Åke lägger en tröstande vinge på Görels axel.

• Det är tydligen en igelkott som har köpt dem. Han heter Sigmund och flyttade in precis nyss.

Görel pillar lite med sina små fingrar. Vet inte riktigt hur hon ska uttrycka det hon tänker. Hur hon ska få fram den där gnagande känslan av att något inte stämmer. Efter ett tag gör hon ett försök ändå.

• Det, ja, jag vet inte, men det känns inte rätt, säger hon.

• Vad menar du? frågar Åke.

Görel ser från honom till Agnes och tillbaka igen.

• Ja, men det borde väl ha funnits en skylt? Om att de är till salu?

Agnes rycker på axlarna.

• De kanske glömde den, säger hon.

Görel är snabb med att svara.

• Ja, men då återstår ju ändå vem som har sålt dem eller hur? Det var människorna som satte dit dem. Inte ett djur. Så vem har tagit sig rätten att äga och sälja dem? Borde de inte tillhöra alla när det är människorna som ligger bakom?

Agnes rycker på axlarna. Hon har glömt vad de pratar om. Åke däremot ser fundersam ut innan han nickar.

• Du har rätt, säger han.

Görel känner sig starkare nu när hon har fått ur sig lite av det som hon vill. Stark nog att fortsätta med nästa sak som hon tänker på.

• Jag tror att han ljuger. Sigmund alltså.

Åke, som nu har släppt Görels axel, lutar sig tillbaka i soffan.

• Och vad kan vi göra i så fall? Hur kan vi bevisa det?

Görel sätter sig rak i ryggen. Lägger upp svansen under rumpan. På så sätt sitter hon inte så djupt i kuddarna. Då ser hon Åke och Agnes bättre.

• Genom att undersöka saken så klart! Jag tänker att du Åke ska gå till honom. Fika med honom och ställ en massa frågor. Be att få veta vem som ägt buskarna innan och hur mycket Sigmund har betalat för dem. När han inte kan svara så har vi honom fast!

Åke gillar idén. Den är briljant i all sin enkelhet. Det är dessutom ett enkelt uppdrag för honom eftersom Åke är väldigt bra på att se om någon ljuger. De bestämmer att Åke ska flyga dit redan nästa dag. Han kan ta med sig en fröpaj. Genomför han uppdraget på eftermiddagen är det nämligen inga problem för Åke att hinna baka den innan. I hemlighet tänker han att han ska baka den super stor. Sen tar han med sig bara en liten bit. Resten får vara kvar hemma och bli efterrätt på kvällen sen.

I rummet bredvid sitter kråkduvorna i varsin säng. De har varit tysta ett bra tag nu. Inte för att de lyssnar på de vuxna, för dem kan de inte höra, utan för att de tänker. Det är till slut Eskil som bryter tystnaden.

• Vad ska vi göra? Vi kan inte låta honom bo kvar där!

Vidar öppnar näbben som om han ska säga något, men stänger den genast igen. Mira och Mara är fortsatt tysta.

• Är det inte någon som har en idé?

Eskil ser bedjande på sina syskon. Hela situationen är en katastrof. Alla deras planer för de där buskarna går i stöpet. Alla övernattningar och alla lekar bli inställda innan de ens är klara med att planera dem.

• Jag funderar på en idé, erkänner Mara.

De andra tittar genast på henne. Är tysta och väntar på fortsättningen. Mara harklar sig.

• Vi kan inte tvinga honom att flytta, men vad händer om han gör det ändå?

• Jag förstår inte, erkänner Mira.

Mara sätter sig lite rakare i ryggen.

• Vad skulle hända om han inte trivs och därför flyttar igen? frågar hon.

• Ja, då skulle vi få buskarna tillbaka, men det lär ju knappast ske. De buskarna är antagligen det bästa boet i hela världen, säger Vidar.

Mara skakar på huvudet. Som om hon inte riktigt tror sina öron.

• Förstår ni verkligen inte? frågar hon.

• Vad ska vi förstå?

Eskil lägger vingarna i kors. Han börjar bli riktigt irriterad på att Mara är så kryptisk.

• Ja, men vi ska så klart se till att han inte trivs. Bråka med honom och ställa till problem tills han flyttar, säger Mara.

Eskil sänker genast vingarna igen. Sakta nickar han.

• Har jag sagt att du är den smartaste kråkduvan i hela vida världen? frågar han.

Mara skrattar.

• Som om det är särskilt svårt när vi fyra är de enda som finns.

Kråkduvorna ler mot varandra. Mara öppnar munnen för att säga något mer, men blir avbruten av ett rop från köket/tv-rummet.

• Maten är klar!

Snabbt sätter de fyra syskonen ihop sina huvuden.

• Vi kan såklart inte göra något nu, men så fort vi har ätit samlas vi här och börjar planera, förkunnar Mara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...