2013 när jag var inlagd skrev jag en sagokalender om djuren som bor på gården utanför avdelningen. Det är inte mer än rätt att jag skriver en fortsättning nu. Eftersom sagokalendern för i år har varit klar sen i januari så kommer jag att lägga upp denna allt eftersom jag skriver den istället för i december.

Det är en fin höstdag när vi träffar våra vänner igen. Jag vet inte om du kommer ihåg alla så jag presenterar dem lite kort.

Vi har busiga ekorren Görel. Hon brukade vara ganska elak eftersom hon hallucinerade. Den hallucinationen tvingade Görel att göra elaka saker. Nu har hon inte dem längre så nu är hon mycket snällare även om hon ger ett och annat bus ibland.

Görel är bästa vän med kråkan Åke. Åke var länge säker på att han var en duva. Det berodde på att han adopterades av duvor som ägg. Något som han såklart inte minns och som hans adoptivföräldrar inte berättade för honom.

Nu vet han att han är en kråka eftersom hans mamma kom och berättade det. Det gjorde hon efter att Åke redan hade gift sig med duvan Agnes.

Agnes är inte det smartaste duvan i världen, men det gör inget. Hon älskar Åke precis som den han är och kommer alltid att göra det. Hon är uppe på detta snällast i hela världen.

Tillsammans har Åke och Agnes nu fyra barn. 2 pojkar och 2 flickor. Flickorna låg i samma ägg och är därför tvillingar. Kråkduvorna heter Eskil, Vidar, Mira och Mara. Sist vi träffade dem var de ganska små och busigast i världen. De hittade ofta på rackartyg med tant Görel.

Det gör det fortfarande och det är anledningen till att de är ute med Görel när den här nya sagan börjar.

Det är sent på kvällen och mörkt. Mörkret behövs eftersom de håller på att återuppta en av Görels favorit bus.

Hela dagen har de samlat ihop massor och åter massor med kottar. I skydd av mörkret håller de nu på att med kottarna skriva stora bokstäver över parkeringen utanför sjukhuset.

De bor nämligen utanför sjukhuset i träden på gräsplanen bortom parkeringen. Just det här sjukhuset tar hand om människor som är sjuka i själen med undantag av en gång. Då var det en kraftig storm ute så sjukhuset tog även hand om våra vänner. Det var en av patienterna där, Therese, som ordnade det.

Hon är inte patient hela tiden, men ibland kommer hon dit och stannar ett tag. Under hennes inläggningen på sjukhuset har hon och Görel blivit vänner. Therese är faktiskt den enda patient som Görel har blivit vän med. I vanliga fall brukar nämligen Görel mest retas med patienterna. Faktum är att Therese och Görel lärde känna varandra genom att Görel kastade nötter i huvudet på Therese.

Mitt på dagen idag såg Görel att Therese kom till igen. Hon såg inte ut att må bra och det är anledningen till att Görel och kråkduvorna håller på nu. De ska muntra upp henne.

Innan när Görel har skrivit på parkeringen med kottar eller nötter har hon skrivit ord i stil med galning och virrpanna. Den här gången är meddelandet mycket längre. Det är därför som de har så otroligt många kottar. De kommer att behöva allihop.

Mira har precis lagt dit den sista kotten. Nu står det: Hej, Therese! Välkommen! över hela parkeringen.

• Ska vi gå hem till mig och äta godis? Förstöra er aptit innan middagen? Jag säger inget till Åke och Agnes om inte ni gör det, säger Görel.

Mira, Mara, Eskil och Vidar skiner genast upp.

• Ja! säger de i kör.

De börjar att gå mot trädet där Görel bor, men Vidar stannar nästan genast igen.

• Vem är det där? Eller snarare vad är det där? frågar han.

Görel, som haft ryggen mot kråkduvorna, vänder sin om. Med vingen pekar Vidar på en igelkott. Den kommer strosande längs med människornas cykelbana med en stor väska på ryggen.

• Det är en igelkott, men jag vet inte vem, säger Görel.

• Vad gör den här? frågar Mira.

Görel rycker på axlarna.

• Då får vi väl fråga!

Eskil lyfter från marken, flyger bort och landar precis framför igelkotten. De andra kråkduvorna följer hans exempel. Till och med Görel tar sig bort till igelkotten, även om hon gör det genom att springa istället för att flyga.

Igelkotten, som nu mer eller mindre är omringad, stannar tvärt. Den öppnar munnen för att säga något, men Eskil hinner före.

• Vem är du?

Igelkotten svarar inte direkt utan ger var och en av dem en lång, undersökande blick först.

• Jag är Sigmund Igelkott och vilka är nu? säger han sen.

• Jag är Eskil. Det här är Vidar, Mira, Mara och Görel.

Eskil pekar på dem i tur och ordning när han svarar. Direkt på det kommer nästa fråga.

• Vad gör du här?

Det är inte annat än att Sigmund faktiskt ser lite förolämpad ut. Som om de redan borde veta.

• Jag är såklart er nya granne. Jag har köpt buskarna där.

Sigmund pekar bakom de fem vännerna som vänder sig om och tittar.

Det visar sig att Sigmund pekar på de nya buskarna. De som människorna planterade så sent som förra veckan. De som kråkduvorna hade tänkt bygga om till lekstuga. Görel, som vet om planerna, är den som först hinner protestera.

• Det går inte alls, säger hon.

Sigmund ser genast förvånad ut.

• Vadå inte går? Jag betalade kontant och i förskott. Buskarna med sina sju rum är mina.

Görel skakar på huvudet.

• Det finns planer för de buskarna. De har aldrig varit till salu.

Sigmund ger sig nu till med att skratta.

• Skulle jag ha köpt något som inte är till salu? Ni fem är ju inte riktigt kloka.

Sigmund tränger sig förbi dem. Han låter hela tiden huvudet gå från sida till sida för att ta in omgivningarna. Med en belåten suck smiter han sen in i buskarna, men han är inte borta länge. Efter bara några sekunder sticker han ut huvudet igen.

• Vet ni förresten hur jag får tag på vaktmästaren? Vi kan helt enkelt inte ha alla dessa kottar liggande här.

Kråkduvorna är så förvånade och chockade över att på detta sätt bli av med sin koja att de inte kommer sig för att svara. Därför blir det Görel som gör det.

• Vaktmästaren är en människa så den kan du inte prata med.

Utan ett ord till försvinner genast Sigmunds huvud in bland buskarna igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...