Jag har, precis som jag tidigare nämnt, helt tappat självförtroendet när det kommer till skrivandet. Det har låst mig fullständigt. Jag försöker gång på gång att skriva på Drömmen om de dansande träden, men det blir bara några meningar här eller där. 

Det som hindrar mig är att jag vet att den boken så småningom ska skickas in till förlagen också. Jag vill att den ska bli perfekt och utgiven, men det går ju inte. Inte på första försöket. Allt haltar efter den första versionen som kräver mågna genomgångar innan den går att visa för någon. När den väl visas så ska den gås igenom baserat på denna någons antekningar och göras om igen. Det är en helvetes lång prosess och jag är bara i början av den.Ändå låser prestationsångesten mig.

Därför har jag beslutat för att skriva något helt annat. Något utan de kraven. Jag ska skriva en novell så att jag kan hitta tillbaka till glädjen i att skriva. Problemet med det har varit att hitta en idé som jag vill skriva om. Jag har funderat över detta i säkert två veckor nu utan att komma på något.

Inatt låg jag som vanligt vaken. Funderade egentligen inte över någonting utan hoppades bara på att få somna någon gång. När jag halvsov kom idén. Det ärsåntsom händer hela tiden. Halvsovande spottar jag ur mig idéer till böcker och noveller, men jag är aldrig tillräckligt vaken för att göra begripliga antekningar om dem. Därför stannar de oftast i sängen och är bortglömda på morgonen.

Inatt var jag tillräckligt vaken för att slita åt mig anteckningsblocket och pennan som alltid ligger vid sängen. Jag skrev uppe på detta helt begripliga anteckningar som gör det lätt att komma ihåg idén!

När jag låg där var jag övertygad om att jag hade tillräckligt för en hel novell. Nu på morgonen vet jag att idén handlar mer om en värld. Den saknar handling. Den är dock tillräckligt bra för att arbeta vidare med. Den kan bli en helt okej novell. Inte lysande. Det är inte det jag ska sattsa på nu. Den ska vara läsbar och medioker. För det är vad jag behöver öva på just nu. Att skriva mediokert så att jag kan släppa kraven på att skriva lysande, de kraven är inte rimmliga. Sen kanske jag kan hitta tillbaka till den glädjen jag hade i att skriva om min iller. Då kanske jag kan få klart det första utkasten på den där boken så att jag kan gå igenom Prinsessans resa på nytt. Jag tror i alla fall att jag fortfarande vill det. Även om jag börjar känna mig osäker. Vi får se hur det blir med det.

Just nu är planen att skriva för skrivbordslådan. Gå tillbaka några steg och hitta tillbaka till glädjen som jag vet att jag kan få ut av mitt skrivande. För jag saknar den glädjen och jag tänker inte ge mig fören jag har hittat den igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...