Ganska länge nu har Mathilda pratat om att hon också vill bli författare. Därför gjorde jag igår slag i saken och tog med henne till Skrivarnätverket Smålands möte. Där läser vi upp texter för varandra och gör skrivövningar.

Mathilda älskade det och är nu medlem i föreningen! Hon är även blivit ombed att skicka in ett bidrag till antologin som kommer ut nästa år. Så eventuellt blir det dubbel utgivning nästa år för familjen Sturebrand! Både Mathilda och jag tycker att det är jätte roligt!

Mycket här hemma den närmaste tiden kommer att handla om skrivandet. Vi har jag som försöker att färdigställa mitt andra manus och Mathilda som ska skriva sitt bidrag till antologin (mitt är redan inskickat). Jag älskar det! Det är underbart att ha någon hemma som har samma dröm som mig och jobbar mot samma mål. Jag ska, precis som jag gjort vad hon än drömt om, göra allt jag kan för att stötta och hjälpa henne. Skillnaden mot om hon velat bli något annat är att jag vet hur branchen fungerar och hur man arbetar med en text. Jag kan hjälpa henne på ett helt annat sätt än om hon till exempel drömt om att bygga sin egen bil.

Under tiden som det här har pågått har jag kommit 30 sidor in i manuset. Det är inte mycket, men det är helt klart en start.

Något som jag har märkt är att jag behöver skriva lite varje dag. Inte sidvis med text, men i alla fall något stycke. Annars tappar jag för mycket av texten och måste gå tillbaka och läsa hela tiden. Så det är mitt nya mål. Skriva lite på boken varje dag, även om det bara är några ord. För som sagt handlar det inte om att skriva den här boken snabbt. Mellan familjen, tiden på Valnötsträdet och min nya arbetsträning på Stadsmissionen så orkar jag helt enkelt inte göra som innan och skriva ett kapitel om dagen. Det är okej. Det är så det är nu och det har jag kommit att acceptera. Men något litet om dagen ska jag i alla fall skriva så det inte blir som nu. Nu har jag en iller som ska ställa en viktig fråga till en upp och ned vänd katt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad han skulle fråga!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort de alla är på plats i släden lyfter renarna. De vill inte vara kvar en sekund längre än nödvändigt. Genast blir släden och renarna så stora som de normalt är. Det gör att Sarah kan glida ur Lukas famn och sätta sig brevid honom. Nu finns det ...

Bjällrorna kommer närmare och snart kan de se släden genom trädtopparna.- Här nere! Här! skriker Sarah.Nisse och Lukas stämmer in i Sarah rop. Snart ser de hur släden kommer närmare marken. Den som kör har hört dem.- Det här är perfekt. Han kommer ti...

Nisse slår upp ögonen. Det han ser är Sarahs ansikte och bakom henne trädens gröna löv. Nisse krälar sig över marken bort från Sarah. Han är inte rädd för henne, men han är rädd för vad han kan tänkas göra mot henne. Sarah håller upp händerna.- Du ka...

Under ett tag sitter Lukas och Sarah med ryggen mot varandra. Lukas trycker mossa mot Tomtens sår för att stoppa blödningen. Sarah stryker Nisses hår och gråter. Hon kan inte komma sig för att göra något annat. Kroppen känns både tung och tom på samm...

Lukas står som förstenad en stund. Han tar in hela bilden som han har framför sig. Nisse i en hög på marken. Tomten medvetslös och blödande och Sarah. Sarah sitter mellan de båda och ser vilsen ut. Som om hon inte vet vem hon ska ta hand om först.Luk...